Älskade älskade Enya vovven. Jag har alltid tänkt/trott att när hon får ont (eller liknande) så kommer hon bli än drygare, opålitlig och ännu mer impulsiv. Så som hon var Gimlis sista sommar. Då flög hon på Felix helt oprovocerat flertalet gånger. Vi gjorde en smärtutredning på henne, men inget hittades. Hon slutade dock tugga på Felix, Gimli togs bort, jag blev gravid, Krypet kom... Massor har hänt de senaste åren och Enya är inte lättare att tyda...

Nån gång i vevan kring smärtutredningen dök en knöl upp på nederdelen av hennes hals. Vi har inte lagt så mkt tygnd eller oro på den. Fick för mig att det var nån körtel och sen har det fallit ur våra huvuden. Men den senaste tiden (året nu kanske?) har det börjat dyka upp fler knölar. Stundtals känns det som att man inte kan ta på henne utan att hitta nån ny knöl. Innan stugan fick veterinären känna på dem och icke var det fettknölar, vilket man ju hoppats/trott, och inte heller några ljuvertumörer. Och framförallt oroade sig veterinären över den skumma knölen hon hade på halsen (som inte alls är nån körtel!). Dumt sitter den med, så någon biopsi skulle inte bli ett enkelt snabbt litet ingrepp heller tydligen.

Så vad gör man? Jo kollar allmäntillstånd och funderar, klämmer, funderar mera och funderar ytterligare lite till. Att operera bort en massa knölar känns inte aktuellt. Dels för att det tycks ploppa upp nya lite här o var. Skulle ju bli ett jävla opererande om man skulle ta bort dem liksom. Men sen kanske framförallt för att det är Enya vi talar om. Hon skall inte behöva genomgå en massa operationer med undersökningar och allt vad det innebär! Och vi orkar inte reparera hennes huvud efter en massa sånt.

Så då var det det här med allmäntillståndet. Ja, hon kommer bli ännu knäppare och opålitlig den dagen hon mår sämre tänkte jag från början. Men så åkte vi till stugan... Istället för att dra ut i skogen och jaga GICK Enya framför mig i skritt en stor del av promenaderna! Ju längre vi är i stugan desstu längre brukar jaktturerna bli och med tiden brukar det alltid innebära att långlinan håller oss samman. Iår behövdes inte långlinan en enda gång! Hon avvek bara från vägen någon enstaka gång, totalt under dryga 3 veckor! Börjar hon bli gammal eller är det nåt som felar? För inte brukar hon bete sig så där. Kanske är det kursandet i vår som gjort skillnaden? SKL gjorde susen på flera sätt, inge snack om saken! Men agilityn i vår var hon inte alls lika sugen på. Flera gånger tänkte jag att hon nog börjar bli gammal trots allt.

Så kom vi hem från stugan och vår underbara lugna sansade (men "okände") Enya blev genast som förbytt. Kunde knappt gå utanför dörren utan att börja stressa och hyperventilera. Hundmöten klarade hon förvånansvärt bra trots allt, men andra saker... *suck*

Så hur bedömer man då allmäntillståndet på en så instabil hund??

Så har vi dragit igång igen. Och tusan vad härligt det kändes så här i efterhand. :) Måste erkänna att suget inte var allt för starkt innan idag. Det är liksom lite stressigt att få till allt (m unge, packning, mat i egna magen, mat i ungens mage, D måste sluta jobba osv osv) i tid så man hinner dit i tid och sen så är det nästan lika stressigt hem sen för att mata, byta och lägga ungen. Att vi dessutom inte kört någon seriös agilityträning på typ 8 månader nu gjorde att det kändes lite så där att ge sig på steg 3... Det hade känts "tryggare" att ta steg 2 en gång till för att "komma igång" igen kände jag. Men men, vi körde ju på SKL istället för steg 2 i år och det är jag himla glad för idag faktiskt. :)

För Enya var min älskade stjärna som hon alltid är! Vi var bara tre på kursen idag! E med Svansa (skall bli himla kul att få se dem utvecklas, även om jag kommer sakna Trassel lite - hons att ju i bilen typ hela passet idag *hmpf) och så en ny bekantskap H och Tyson (en, vad det verkade som, TREVLIG jr). Ytterligare en kommer tydligen dyka upp, men idag var det alldeles perfekt för mig och fröken.

Iaf, kontaktfältsbeteenden var vad vi skulle kika lite mer på. T undrade hur våra såg ut och rent ärligt så är det något vi tränat jättelite och jättedåligt. Jag har aldrig blivit riktigt nöjd med hur jag tänkt det skulle vara och hur det funkar för Enya, så lat och ostrukturerad som jag är blir det aldrig nåt vettigt utav det. :P Men iaf... Det visade väl sig att Enya hade bättre koll på det där med kontaktfält än vad jag trodde. Balansen är väl det jag är mest osäker gällande. Jag har försökt köra på 2 på 2 av, men tyckt det funkat så där. Idag funkade det! Dock är jag tveksam till att det skulle funka om jag fortsatte framåt tex (nu stannar ju jag vid kontaktfältet). Men jag blev iaf positivt överaskad! Sen så A-hindret. Där har vi oxå försökt m 2 på 2 av, men det har aldrig känts bra. Kraften blir ofta för stor för Enya som inte riktigt klarar av att stanna och det känns som slitaget på henne blir onödigt stort, så idag testade vi att bara köra på och sakta ner. Och det verkade ju funka, tom när jag sprang förbi utan att sakta ner så tog hon kontaktfältet (även om skuttet av hindret blev större). Kanske helt enkelt skall försöka traggla det några gånger varje gång vi är ute på klubben så kan jag kanske lita på henne snart :)

Sen så var det gungan och gungan är ju typ läskig. Första gången full fart, men sen insåg hon ju när den slog ner att det var den läskiga gungan. Hon tar sig iaf över gungan numer och hon tar ju kontaktfältet, så jag tror vi är nöjda med det som det är faktiskt. Bara köra vidare och försöka få henne trygg på den där j-vla saken!

Det var vad vi hann med typ :P Sen blev himlen närmast svart och vi flydde in av rädsla för regnet (som inte kom förrän vi satt i bilen hem sen).

MEN för Enyas del var det något annat som jag verkligen märkte skillnad på! Hur hon allt som oftast själv valde att lägga sig ner och invänta gotta från mig! Fällen var med och tom inne kunde hon tänka sig att ligga på den och ta det "lugnt". Så himla skönt, både för henne och mig! Man blir ju lite trött på sig själv att man inte tar tag i sånt där tidigare. Det har krävts knappt nån träning alls ju. För inte har jag hunnit med (eller orkat) träna något hemma, utan all träning hon fått på det har ju varit under SKL-kursen.

Är så himla nöjd med min älskade Enya. Hon är fan m bäst!!

men trots att hon är så himla bäst, så kan jag inte annat än längta lite efter en valp att satsa på från början. Gah! Jag vill ha en valp! Vem trodde det för nåt år sen liksom! Men jo, efter att ha träffat Lystra så väckte sig suget bara starkare. Så starkt att jag var tvungen att googla efter uppfödare och kolla "läget" på rasen. Och vad fann jag inte då om inte en uppfödare som tävlar freestyle (& skall starta i agility) m sin cirneco som skall valpa i maj! Gah, vill jag ha en valp där ifrån eller vad?! Men ingen 4e hund här hemma... Och Enya är väl inte den bästa förebilden att ha när man skaffar valp heller... Men gah... Det skriker i "ha-tarmen" på mig nu alltså!!

Så var "Släpp kontrollen lös" kursen slut och jag har knappt bloggat något om den alls. Svår att skriva om, men en kurs som jag tycker borde vara obligatorisk för ALLA att gå när man skaffar hund! Tar med mig en hel del bra saker och tänk, samt lämnar en del som jag nog aldrig kommer bry mig om att lägga tid och fokus på. Men överlag är jag supernöjd (även om jag inte tyckte boken var så himla fantastisk som jag hört att den skulle vara!). Jag tror tom att Enya började gilla kursen och lugnet vi fokucerade på när vi var där (även om hon nog oxå tyckte det var lite väl händelselöst stundtals). Hon har varit SUPERDUKTIG hela kursen igenom! Och även om jag generellt inte upplever att våra hundmöten blivit bättre på hemmaplan (vilket vi inte heller har tränat) så upplever jag generellt att hon är lättare och trevligare på promenaderna. :) När det blir lite trevligare vår igen så hoppas jag få med mig Krypet & Enya och ge oss ut och träna lite mer aktivt även här hemma.

Men idag då, så såg upplägget lite annorlunda ut. Till att börja med var vi inget på planen, utan det blev en promenad i skogen. Det i sig var inte så upprörande för fröken, men för flertalet av de andra hundarna som började gapa en hel del. Skällandet stressade Enya, som inledningsvis var skitduktig och uppförde sig precis så duktig som hon lärt sig. Men sen fick vi möta en överförfriskad (fniss) studsig whippet och där brast det för Enya. Inte nog med att den betedde sig allt för vilt, flera av de andra hundarna blev ju skogstokiga och då även Enya. Det blev för mycket och hon hörde varken klick eller ville ta godis. Hon fick gå ner i varv och så passerade whippeten igen och då gick det bättre, men inte riktigt så bra som jag velat kanske. Godisarna började ta slut, så vid nästa samling plockade jag fram tubosten. Den brukar vara högt älskad, men jag tycker att det är mer praktiskt med godisar jag kan släppa på marken, så tuben brukar bara komma fram i "nödfall" = ännu godare då det sker. MEN vid ett tillfälle då Enya mumsade tubost så "fes" tuben och sen blev tuben livsfarlig! Milt sagt :( Än en gång så inser man hur enormt osäker och spänd hon faktiskt kan känna sig i dessa situationer. :( Det är så himla lätt att glömma (& för vissa att förstå) att det är en osäkerhet och rädsla som får henne att göra utfall, skälla och se ut som ett monster. :( Så nu får vi väl se om vi någonsin kan älska tubost igen...

Nästa vecka börjar agilityn och jag hoppas vi båda är redo för det nu. Känns som det var evigheter sen vi körde något seriöst på agilitybanan! Dessutom är fogarna skitpaj på mig, så jag har ingen aning om hur jag kommer klara upp det hela. :( Tror nästan de kändes helare när jag var gravid i v 38 och körde agility... *suck*

Men men... Enya är iaf världens bästa hund! Som hon kämpar m sin osäkerhet för att göra matte nöjd! Och oftast lyckas hon ju faktiskt så bra att matte glömmer bort hur mkt hon faktiskt måste kämpa! Duktiga bästaste tösen!  

Och så Vetos stackars skadade tass (som nu har läkt superfint och alla stygnen är tagna - Tack o lov!).

Och så får ni tänka er den där fliken nervikt över tårna på henne! Så såg det ut när vi upptäckte skadad. "Tyvärr" missade jag helt att fota den i stressen som blev att få henne till veterinären.

Nu är den som sagt läkt och Veto är utan stygn, tratt och utsläppt från datorrummet. Virus har varit riktigt billig dessa dagar, då han har varit ett riktigt drägg mot Veto. Inte nog m att han förföljt henne fräsandes och jamandes surt på henne, han tyckte även att hundsängen hon sovit i (när hon var instängd i datorrummet) och hennes tratt skulle KISSAS på! *suck*

Igår var det så äntligen dax för kurs igen. Vi missade ju förra gången pga Vetos skada (vilket läker fint). Kursen var framflyttad till 18:00 istället för 19:30 som innan. Detta passar MYCKET bättre för Krypet, men det blir lite tajtare för oss vuxna, så vi var aningen sena. När vi kom fram behövde Krypet äta, så D fick plocka upp bur, filt mm och skapa vårt lilla "bo", innan jag & Enya så småningom anslöt med de andra kursdeltagarna. De var mitt i boxarbetet och snart var det vår tur. Kontakt var det som klickades och det var väl inte allt för svårt, snarare tvärt om. Enya fick nästan problem för hon försökte verkligen klura ut trix att göra där inne och tyckte nog att kontakt var för simpelt helt enkelt. Vi fick frågan om det inte är BC i henne, då det tydligen såg ut så när hon arbetade. BC är väl en ganska så bra gissning på psykot, synd bara att hon har en del självständig jagande vinthund i sig med :P

Sen så var det filtträning och att gå o lägga sig på en filt är ju inge problem för fröken. Dock gav hon mig inte många chanser att klicka för avslappnande beteenden :P Superalert och supertaggad låg hon på filten och viftade på svansen åt matte  

Efter filtträningen så blev det "Titta där!" och återigen blev det lite klurigt... Enya testade de flesta trixen m en ögonkontakt hon inte ville släppa. Så för att hon skulle släppa ögonkontakten klickade jag så fort det skedde och  några klick senare så hade vi en huvudvändning inklickad istället för att spana på annan vovve :P Ja ja, så kan det gå när man har en klipsk hund.

Hon skötte sig iaf exemplariskt, men jag tror hon tycker det är lite händelselöst. Hon längtar nog mer tills agilityn drar igång, men så länge verkar hon nöjd m denna kursen. :)

Krypet gick en promenad m sin pappa undertiden som vi kursade. Dock dög inte vagnen hela turen, utan mot slutet fick pappa bära gullungen. Så när vi gick in i klubbstugan för lite snack hängde Krypet o pappa med in. Det var Krypets debut i klubbstugan och tusan vad kul det var. :) Lättroade underbara unge!  

Idag har vi badat och för första gången så var det riktigt tydligt på Krypet att han tyckte det var kul. Han flirtade tom m de nya fröknarna. Sen åkte vi ut till Ikea där Krypet fick inta sin första lunch på resturang, pommes & vatten. På Ikea handlades det lite Krypetprylar, typ glad, haklapp a´la regnställ och tyger som skall bli en Mei Tai är det tänkt. Nu ligger han orolig i sin sägn o vaknar om vart annat. Han tycker mamma skall vara nära nära för att han skall sova gott just nu, så jag skall väl ta o borsta mina tänder o krypa ner hos honom.

Ikväll var det återigen dax för kurs med Enya, men minuterna innan vi skulle lämna lägenheten så beslutade jag mig för att kolla på Veto som morrat en massa på Virus idag. Dessutom hade hon suttit på lite konstiga ställen så jag funderade på om det hade hänt nåt helt enkelt. När jag lyfter henne ser jag hur huden på ena tassen har fläkts loss och en nästan 2x2 cm stor flik hänger löst. :( Benen och senorna i tassen syntes jätte tydligt och det var uppenbart att det var tvunget att sys och ses över ordentligt. Ringer veterinären och får en tid 20 min senare och där konstateras det att det måste sys ;) Veterinären pratar om att hon rekommenderar blodprov på en så gammal katt innan man ger lugnande, men vi väljer att strunta i det. Sist vi kollade värdena såg allt strålande ut och Veto är tyvärr oförsäkrad (vårt enda djur utan försäkring och den togs bort för nåt år sen då hon fick diagnosen FORL och försäkringen ändå inte täckte det).

D skall hämta damen om drygt en halv timme. Helst hade jag velat följa med, men Krypet blev mkt upprörd av att känna mammas stress och ville inte alls åka bilen, så att tvinga honom till en till tur känns inte snällt. Dessutom borde Krypet sova nu (något han dock INTE gör). Förhoppningsvis kan Veto tänka sig att sova i datorrummet själv inatt, annars vet jag inte hur vi kommer få sova. PestVirus förstår liksom inte en morrande hint om att en äldre skadad dam kan vilja vara ifred...

Stackars Enya blev inte så lite snopen heller. Här hade vi laddat m att fixa mumsigt godis, packat träningsväskan och satt på henne träningsselen och vad händer - jo hon får en torftig kort promenad m husse och en ledsen lillhusse utanför veterinären innan hons en får åka hem. :( Måste försöka få till några klickerpass i veckan med henne iaf. Veckan som var fick vi inte tränat nånting alls :(

*suck*

Nu skall jag sätta mig framför tvn och se om inte Krypet kan tänka sig att sova, så får vi se hur min gamla dam mår när hon kommer hem (& vad kalaset kostar).

Japp, vi har börjat kursa igen! Så himla roligt! Ingen agility ännu, men en kurs som jag hoppas skall ge oss en hel del både inför när agilityn drar igång och med tur även i vår vardag. Första gången var utan hund, så idag var första gången för fröken. Vi kom dit sent, så alla andra var redan i full färd m första övnin gen (avslappning) när vi slog upp vårt lilla camp. Enya skötte sig förvånansvärt bra när vi kom in i gruppen och morrade bara samt skällde nåt enstaka skall.

Kursen bygger på boken "läpp kontrollen lös" och jag hoppas att det kommer ge oss massa mer än enbart läsa boken. Jag har iaf hört av många att boken är bra. Det lilla jag läst i den en så länge gör mig väl inte jätteimpad, men som en kursbok tror jag nog att det kan bli super!

Dagens övningar var väl inte allt för avancerade, men i en ny grupp är ju fröken alltid lite spänd. Dessutom så var ju majoriteten av hundarna som är med på kursen hundar i behov av kursen så att säga, så stundtals skälldes det en hel del. Enya skötte sig dock super! Efter att vi slagit oss ner blev det inget mer skällande! Och tusan vad lättmotiverad hon var! Hon körde allt och inget typ, svansen gick och hon ville vara till lags på ett sett jag sällan ser. Så himla roligt! Man skulle ju kunna tro att vår relation igentligen borde vara kass just nu (relationen m Enya brukar behövas jobbas på konstant för att hon inte skall dissa en helt). Det finns ju knappt nån energi över alls till hundarna som det är. Visst de kommer ut på sina promenader, men träningen är helt obefintlig stort sett och det är knappt så man orkar kela m dem vissa dagar... Men istället för att bli skitdryg och utåtagerande (som normalt är det som sker såna här perioder) så var hon en gudinna att jobba med! Kul, man blir så pepp då! Nu skall vi bara försöka få till träningstillfällen i veckan...

Iaf, övningarna vi gick igenom var:

avslappning

burträning

default-beteende (jag skall byta ut sitt som jag envisats m i alla år till ligg istället kom jag fram till, då Enya ju faktiskt inte så gärna sitter)

fri-kommando

grabba-tag-i-halsbandet (något som vi behöver köra på Felix som tycker det är skitläskigt att ta av/på halsband)

hmm det var nog det. Så inga svåra grejer, men nog så viktiga. :)

Nu Sova! Imorn blir det bad m Krypet igen. :)

Ja nu hittar man lite tid för att blogga, men frågan är då vad man skall skriva om? Känns som tröttheten är för tung för att få till en text som känns bra, men ändå vill jag kladda ner något. D är på disputationsfest ikväll, Krypet har äntligen somnat hårt nog att han inte vill ha tutten en gång i halvtimmen, hundarna ligger o morrar i sömnen utspridda i lägenheten och själv sitter jag här och undrar vad jag skall skriva... :P

Idag var vi på info-mötet inför babysimmet (som börjar om en vecka). Tusan vad sugen och laddade vi kände oss efter det! Krypet kommer (förhoppningsvis) älska att bada i bassängen! Han älskar ju badkaret redan ;) Längtar nåt enormt till nästa fredag nu! Och D komme ju vara pappaledig på fredagarna så vi kan bada alla tillsammans :) Och mormor, farmor, farfar mfl, det var tydligen ok för er att komma och titta på Krypet sen när han badar!

Just ja, tjejen som höll i infomötet kände igen mig men kunde inte placera mig. Själv kände jag inte alls igen henne. Efter lite luskande insåg vi dock att vi gått samma gymnasie-linje (& tog studenten samtidigt. Pinsamt om vi gick i samma klass :P ) i Lysekil! Världen är läskigt liten ibland.

På hundfronten händer här inte mycket... Jag har bestämt mig för att faktiskt ta tag i Enyas "hälsa-beteende" på allvar nu. Hon är ju helt galen när man kommer hem! Ja tom om hon har varit med oss ute, men de andra varit hemma så är det hon som är värst och skall hälsa på oss, studsa, skälla och bete sig som ett psykfall. När hon låg inne hos veterinären (för några år sen) så var veterinärens kommentar när vi hämtade henne och de såg hur hon betedde sig att hon betedde sig som en valp. Och lite sån är hon nog, så där sjukt lycklig över att vi samlas åter, men utan någon som helst kontroll eller behärskning i sin kropp. Så nu skall vi träna in rejäl stadga på soffan tänkte jag och förhoppningsvis kan hon ligga där när vi kommer hem i framtiden (som det är nu rusar hon mellan oss och soffan fram o tillbaks, ingen stadga alls alltså).

Hmm kanske skall ta ett nattligt klickerpass m damen istället för att hänga vid datorn och ha tråkigt...

Inte Enya, men en j-vligt go vovve iaf