Älskade älskade Enya vovven. Jag har alltid tänkt/trott att när hon får ont (eller liknande) så kommer hon bli än drygare, opålitlig och ännu mer impulsiv. Så som hon var Gimlis sista sommar. Då flög hon på Felix helt oprovocerat flertalet gånger. Vi gjorde en smärtutredning på henne, men inget hittades. Hon slutade dock tugga på Felix, Gimli togs bort, jag blev gravid, Krypet kom... Massor har hänt de senaste åren och Enya är inte lättare att tyda...

Nån gång i vevan kring smärtutredningen dök en knöl upp på nederdelen av hennes hals. Vi har inte lagt så mkt tygnd eller oro på den. Fick för mig att det var nån körtel och sen har det fallit ur våra huvuden. Men den senaste tiden (året nu kanske?) har det börjat dyka upp fler knölar. Stundtals känns det som att man inte kan ta på henne utan att hitta nån ny knöl. Innan stugan fick veterinären känna på dem och icke var det fettknölar, vilket man ju hoppats/trott, och inte heller några ljuvertumörer. Och framförallt oroade sig veterinären över den skumma knölen hon hade på halsen (som inte alls är nån körtel!). Dumt sitter den med, så någon biopsi skulle inte bli ett enkelt snabbt litet ingrepp heller tydligen.

Så vad gör man? Jo kollar allmäntillstånd och funderar, klämmer, funderar mera och funderar ytterligare lite till. Att operera bort en massa knölar känns inte aktuellt. Dels för att det tycks ploppa upp nya lite här o var. Skulle ju bli ett jävla opererande om man skulle ta bort dem liksom. Men sen kanske framförallt för att det är Enya vi talar om. Hon skall inte behöva genomgå en massa operationer med undersökningar och allt vad det innebär! Och vi orkar inte reparera hennes huvud efter en massa sånt.

Så då var det det här med allmäntillståndet. Ja, hon kommer bli ännu knäppare och opålitlig den dagen hon mår sämre tänkte jag från början. Men så åkte vi till stugan... Istället för att dra ut i skogen och jaga GICK Enya framför mig i skritt en stor del av promenaderna! Ju längre vi är i stugan desstu längre brukar jaktturerna bli och med tiden brukar det alltid innebära att långlinan håller oss samman. Iår behövdes inte långlinan en enda gång! Hon avvek bara från vägen någon enstaka gång, totalt under dryga 3 veckor! Börjar hon bli gammal eller är det nåt som felar? För inte brukar hon bete sig så där. Kanske är det kursandet i vår som gjort skillnaden? SKL gjorde susen på flera sätt, inge snack om saken! Men agilityn i vår var hon inte alls lika sugen på. Flera gånger tänkte jag att hon nog börjar bli gammal trots allt.

Så kom vi hem från stugan och vår underbara lugna sansade (men "okände") Enya blev genast som förbytt. Kunde knappt gå utanför dörren utan att börja stressa och hyperventilera. Hundmöten klarade hon förvånansvärt bra trots allt, men andra saker... *suck*

Så hur bedömer man då allmäntillståndet på en så instabil hund??

 

Cecilia

24 augusti 2012 02:13

Det är så jobbigt att inte säkert veta! :-( Jag har funderat lite liknande på sistone, när min galna lilla jakthund ägnade en promenad i ny skog åt att gå BAKOM mig större delen av tiden, och senast i helgen kunde gå lös i skog utan att försvinna utom synhåll en enda gång. Är hon bara äldre och lugnare, eller är det faktiskt nåt som felas..? Men Enya verkar ju ha lite mer förändringar med sig som talar för att det kanske inte bara är åldern... :-(

thecrazypack

24 augusti 2012 17:05

Så jävla svårt tycker jag! Hon är äldre, det har hänt massor av stora förändringar i hennes liv, men är det förklaring nog..?

 

HannaH

24 augusti 2012 19:04

Jobbigt!! Har ju inte alls nåt bra att komma med, mer än lite distansstöd och kramar.

 

tira

25 augusti 2012 19:45

Så var sista halvåret med Molly.Hon gick hellre med mig eller lös strax framför.Du kommer att känna när det är dags du kommer att veta <3<3
Fina Enya
KRAM

 

HannaH

26 augusti 2012 11:04

Det har Tira så rätt i. Du kommer känna när det är dags. Även om det suger och kanske inte alls är nån tröst.

 

Tessie

27 augusti 2012 11:22

Fick inte C's Gorm massa konstiga knölar också? Minns inte vad det berodde på dock, och L fick han väl ett tag efter det pga all stress kring behandlingarna. Kan ju kanske vara värt att fråga henne om knölarna. KRAM!

thecrazypack

27 augusti 2012 13:43

När du säger det väcks nåt svagt minne långt där bak upp. Tack för tipset, skall nog maila och fråga iaf.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...