2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Februari innebar mycket jobb och övertid hela Januari och redan 2/3 flyttade han till Wales, medan jag, barn och djur blev kvar i Sverige till mitten av Maj. Möjligheterna för att både träna och tävla var alltså minimala, men jag hade ändå några drömmål jag hoppades kunna få till under 2016.

- Pinne inom agilityn

- RLD A titel

- Våga starta på tävling i UK

Det kändes verkligen som drömmål och långt ifrån realistiska, men jag de hamnade där i huvudet ganska så omgående då det blev bestämt att vi skulle flytta. Det svåraste var helt klart de få tävlingarna vi skulle ha möjlighet att åka på. Det gällde att pussla, prioritera, leta barnvakt, nån att åka med och sen var det det där m att försöka få till träning innan med...

Agilityn fanns det bara en officiell tävling som var genomförbar och det var hemmaklubbens Rosettjakten som gick av stapeln i Januari. Enda tävlingen som Knott kommit i mål på tidigare ett år innan (allt sen dess var fetdiskar), så på så vis kändes det lite hoppfullt iaf. Tre starter, två hopp och sist en agility start. Balanshindren hade vi bara tränat under inomhusträningen för vintern, men de kändes skapliga iaf, så vi anmälde till allt. Tur var det för magiskt nog tog vi oss i mål felfria i just agilityklassen och det räckte till en pinne!    Det absolut svåraste av mina drömmål uppfylldes i Januari! Vi hann med en till agilitytävling (inoff) med fetdiskar i Februari oxå, men sen dess har agilityn stort sett lagts på hyllan.

Den där titeln i rallyn krävde betydligt mer planerande. Det var inte helt lätt att hitta tävlingar inom rimliga avstånd, hitta någon att åka med och lösa barnen på ett bra vis. Dessutom hade jag ingen aning om hur många starter vi skulle komma att behöva (högerhandling, kallt, blött och helt fel årstid för en Knott hund). Dubblerad i Motala i slutet av Januari var given, men sen var det svårare! Efter att ha skrapat ihop två godkända rundor i Motala, så fick jag löst det så vi kunde åka till Tranås på påskrallyt i Mars. Där skulle vi två chanser och för att hinna ta titeln var vi tvungna att få åtminstone en godkänd runda där. Första rundan kändes ok, men långt ifrån helt bra. Andra rundan brukar dock gå bättre, så hoppet var då inte helt ute (trots kall, blåsigt och stundtals blöt dag). Vi startade superfint i andra rundan, men skylt 4 var ett hinder och där drog Knott. Fetdisk alltså! Jag skrattade så jag kiknade åt min knasiga hund. Jag var dock väldigt tacksam när det visade sig att vi skrapat ihop 73 p på första rundan, för annars hade jag nog blivit lite bitter över den där disken senare. Och med titeln på plats var mitt andra drömmål nått för året. Snabbt justerades målet till att starta i mästarklass, vilket vi gjorde på hemmaplan i April. Det blev inga resultat där, då Knott drog vid hindrena även denna gången, men kommentarerna jag fick av en av domarna kommer jag alltid bära med mig!   

Och där var vårt tävlande över i Sverige för 2016!

Agility kändes allt för läskigt att starta i UK, så ganska så snart började jag leta rallytävlingar. Sporten är mycket mindre i UK än hemma i Sverige, så alternativen var inte många. Första inom rimligt avstånd var i Augusti, så då bestämde jag mig för att anmäla oss. Det hela gick jättebra och Knott fick två uppflyttningsresultat på båda över 200 p (max 210 p ).

I slutet av Augusti testade vi på RallyOnline och vann samtliga klasser vi anmälde oss till!

Vi anmälde oss till nästa riktiga tävling som skulle gå i September, men kom aldrig till start då vi åkte och hämtade Joy istället. Nästa start blev istället i Oktober och då fick Knott sin första titel här i UK (RL1). Han bättrade på den titeln i November till en RL1ex.

Från att alltså haft som mål att bara våga starta så plockade vi vår första titel redan iår! Dessutom så beslutade vi oss för att söka en plats i det Welshiska teamet för Crufts Inter-Regional Rally Competition. Snacka om att vi skaffat oss ett nytt drömmål för 2016!

Jag är inte lite stolt när jag nu kan berätta att Knott och jag ska tävla för Wales i level 2 på Crufts den 9/3 2017!

Dax att sätta nya mål för 2017!

Glömde ju, vi tog ju en pinne i agility på rosettjakten i januari med!!   

Tre listor platsade vi på 2015:

Topplacering bland alla cirnecos i rasklubbens årsbästalista & trea om en skulle blande m faraohundarna oxå. Inte så svårt att toppa den listan m tanke på att Knott var ända cirnecon som tävlat rally ;)

Tredjeplats bland LBKs rallyekipage kändes väldigt hedrande!

Och vi hamnade iaf inte sist i agilitylistan hos LBK   

Längesen sen sist... Har väl egentligen massor att skriva, men låter sammanfatta sommaren m att vi tävlade i Gävle den 11/7 och tog det sista uppflyttningsresultatet (+ ytterligare ett) och att Knott nu kan titulera sig RLD N Laavakartanon Aurinkokuningas. Knott bryr väl sig föga, men lite stolt är iaf jag över både Knott och mig. Nu håller vi på att förbereda oss inför att starta i fortsättningsklassen, vilket känns mycket mer läskigt! Inget koppel OCH 8ans frestelse kommer bli en utmaning.

Gävletävlingen gick verkligen över förväntan. Vi var ju i stugan dryga veckan innan och såg varken folk eller fä och nog märktes det på honom första varvet att han hade mycket att titta på. Det största avdraget stod jag dock själv för. Med 91 poäng var jag väldans nöjd, trots att det hade känts lite si så där när vi gick banan. Andra banan passade oss mkt bättre och hade det inte varit för att lillaskutt stod rakt fram och vrålade efter mamma när vi skulle utföra skylt 127 (helt om, hund bakom) så hade vi nog fått en 100-poängare som avslutning i nybörjarklassen. Känslan var iaf på topp, så det där poängavdraget kvittade!

Nu jobbar vi hårt m att säkra 8an och sen får vi se när debuten i fortsättning blir. Funderade på 5/9 i åtvidaberg, men missade anmälan pga vel. Men men 20/9 i Askersund funkar ju det med ;)

Agilityn börjar vi (eller jag) så smått få smak för igen. Har känts väldigt hopplöst och tråkigt iom att han dragit varenda gång på tävlingarna och det blev bara värre och värre. När han drog på en träningstävling hemmavid och typ tramsade runt i 10 min och var omöjlig att få tag på fick jag nog och bröt ihop. Så vi har knappt tränat nån agility alls i sommar. Senaste två veckorna har vi dock börjat känna på det igen och även om de där springa iväg tendenserna finns där, så har vi fått en del bra gjort oxå. Funderar på att anmäla till tävling 4/10, så får vi väl se om vi är redo då...

Oavsett så försöker vi ha kul ihop och njuta av sommaren som äntligen kommit!

Två helger i rad har vi faktiskt varit iväg och tävlat jag och Knott. Förra söndagen så var vi i Söderköping och körde agility. Knotts officiella debut ute och det gick väl inte lysande :P HoppA varade i ungefär 10 sek för oss, sen hade Knott lämnat planen för att dejta nån mystisk hund som stod långt borta i skuggan. *suck* Besvikelsen var ganska så stor får jag allt erkänna! Det känns så himla surt att han gör så, då jag ju vet att han kan så enormt mkt mer! Nu fick jag inte känna på banan alls. HoppB gick betydligt bättre, även om det blev en krock efter andra hindret och en disk då han tog tunnel istället för slalom. Sen gick han ur slalomet och tog platten, samt sket i ett hinder innan vi kom ihop oss igen och kunde köra klart banan fin fint. Slutet kändes så där underbart som det brukar kännas när vi kör agility ihop, så vi avslutade iaf m en toppenkänsla! Blev väldigt fundersam till varför han tog tunneln istället för slalomet, då det verkligen inte var ett synligt problem när jag banvandrade. Så här i efterhand tror jag det var min kraftiga inbromsning (för att förbereda samling och slalom) som fick honom att tro att vi skulle svänga. Oavsett så är jag så himla glad att vi fick ihop oss innan banan tog slut och att vi fick till slutspurten så där bra som det bara kan gå. En vill ju lämna tävlingen m mersmak. ;)

Självklart finns spektaklet på film :P (dock inga banskisser :( )

Dagen efter var det agilitykurs och Knott var nog ganska så trött fortfarande, för han var aningen mer "all over the place" än han brukar vara på träningarna. Så han drog ju även då vid några tillfällen. Bortsett från de tillfällena så fick vi en sån där superkänsla m oss hem som räckte i flera dagar! Vi har massor kvar att träna och lära oss, men en del saker kan vi jävligt bra med!

Igår var det så dax att tävla igen. Denna gången i Vadstena och både min och Knotts debut i rallylydnad. En bana hade vi testat att gå tidigare, tränat med skyltar 1-2 ggr. Dessutom var det kallt, blåsigt och stundtals regnigt! För två veckor sedan kunde Knott inte ligg, så veckan efter Söderköping har fokuset helt legat på att få till något typ av liggande. Då träningstid och tillfällen varit väldigt begränsade, har träningen enbart handlat om att få ner armbågarna i marken och väldigt slarvigt gällande övriga kriterier. Under uppvärmningen för bana B blev det stort sett bara tragglande kring ligget, då det så klart var m på den banan (trots regn! :P ). Det lönade sig visst, för domarkommentaren blev just "Snyggt läggande" ;)

Är så grymt nöjd m Knott! Inte nog m att det bara var andra (& tredje) banan han gick i hela sitt liv, detvar skitväder och han skötte sig så himla fint!    Vi fick jättefina poäng och klassvinsten (delad) kom som en chock! Tänk vad underbar han är min kille!    Från att ha planerat en massa rallytävlingar i sommar (då agilitytävlingarna känns så få) behöver vi nu bara ett uppflyttningsresultat till innan vi kan flytta upp till fortsättning om vi vill! Helt galet ju! Sen vet de tusan om jag vågar flytta upp :P Har ju liksom tänkt att rally nybörjare är så bra för då får jag ha honom kopplad    Ja ja, sjukt nöjd med gårdagen är jag iaf!

Igår drog så äntligen tävlingskursen igång! Vädret var inte på vår sida utan det var nästan höstkänsla över rusket. Knott fick inviga Parkers gamla koja och sitta i bur, vilket hördes över hela vidingsjöskogen tror jag :P Och pga rusket fick han springa i sin fleecetröja, då jag var livrädd att han skulle bli kall.

Vi byggde en bana, gick den själva och fick sen springa ett varv innan instruktören gick den m oss alla och gav sina tips. Banan var ganska så simpel & vi tog oss runt felfritt (om än m vissa stora svängar, varav ena kanske var lite väl nära "publiken") första varvet (som inte filmades). Höll mig till säkra byten och vägval. Instruktör Anna hade dock lite andra ideer kring byten och vägval (för föraren) och även om det verkligen var utanför min bekvämlighetszon så är vi ju där för att lära, så det var ju bara att tuta och köra. Och bara jag gör det jag ska, så verkar ju inte blindbyten vara nåt bekymmer för hunden! Ruskigt läskigt att släppa honom m blicken måste jag dock erkänna! Sen var det den där 8-9 alltså... Ett sånt där typiskt ställe då Knott tenderar till att försvinna rätt ut efter 8. Min lösning, framförbyte för att "tvinga" in honom, gick ju sådär iom att jag är för långsam. :P Anna höll fast på det bytet med tillägget att vara snabbare o visa tidigare, men efter att jag gett gärnet och det var uppenbart att jag inte kommer bli snabb nog :P så testade vi andra ideer. Dock fungerade inget klockrent igår och då Knott tjöt till vid ett tillfälle då han tog kampbelöningen bröt vi träningen för kvällen.

Kände mig grymt nöjd med honom! Han skötte sig så bra jag kunde begära efter en tids uppehåll och dåligt m träning. Att vi behöver tajta upp svängarna är ju inget nytt för oss direkt och en av de grejerna jag hoppas vi ska få lite mer hjälp m på kursen. (& jag överväger skarpt klickerkloks onlinekurs som drar gång i mitten av maj!) Sen skällde han ju stort sett konstant i buren, men jag tror det blir nyttigt för honom att sitta i den på kursen. Han lär ju skälla bunden med liksom :P

Film på det roliga med :)

Sen det där tjutet då... Det var tydligt att han fick ont! Han undvek mig, ville absolut inte ta kampen igen och ett tag hyperventilerade han kraftigt. Upplevelsen jag fick var att hans nos kom "ikläm" när han grabbade tag i kampen, men allt går ju så förbannat fort så helt hundra på det är jag inte. Han rörde sig iaf fint i trav efteråt och verkade inte bekymrad kring något annat än kampen. Väl hemma sen så skällde han till orolig vid nåt tillfälle när han bäddade i soffan och sen när han gick för att lägga sig i sovrummet tjöt han till lite ynkligt. Exakt vad han gjorde vid dessa tillfällen vet jag inte. Idag har jag känt, klämt, böjt och tittat på honom utan att hitta nånting. Han tycks vara sig själv igen och på promenaderna har han rört sig fint i trav. Får väl erkänna att jag hade svårt att somna igår pga oron, men idag känns det bra iaf. Bäst är att det ringde från Norsholm om ett återbud, så redan nu på torsdag fick vi tid hos Marie där! Helt perfekt! Då kan hon känna igenom honom oxå och förhoppningsvis bekräfta att han inte verkar ha gjort nåt som gjorde ont i ryggen.

Igår var jag och Knott på besök hos Marie igen för att gå igenom honom igen och komma fram till hur vi ska jobba vidare fram tills besöket i Norsholm den 21/5.

Till min stora glädje upplevde hon (precis som jag) att han har lättare för att ta till traven nu. Han travar bättre när han travar. Han är mer avslappnad i ryggen rent generellt, men även i travet. Så förbannat skönt att det går åt rätt håll!! De små förändringarna som jag/vi själva gjort här hemma i väntan på att få starta igång på riktigt har haft effekt! Aldrig har jag känt så stor tacksamhet för allt Gimli tvingade mig att lära mig som igår!    Gimli lärde mig vikten av uppvärmning, nervarvning, massage och inte minst "the power of högt gräs"!

Vi har nämligen inte ändrat mkt alls utan han har i stort sett fått fortsätta som vanligt. Viss minskning av kastande av bollar/kottar/pinnar, ingen agilityträning sen ridhusträningen tog slut och inget kampande, men bortsett från det har han fått gå långa promenader lös, lekt m kompisar och tränat annat. Till det har vi lagt till mer massage (men enbart på hans villkor fortfarande) och aktiv travträning i högt gräs/mossa/ris. Och bara det lilla har alltså gett resultat!

Vi ska fortsätta som innan nu, men helt ta bort det där kastandet av kottar/bollar/pinnar. Han fick godkänt att fortsätta hoppa upp på stock & sten, cykla/springa/MTB, samt leka med Niiro. ;) Utöver det som vi redan kört på så ska vi även lägga till intervallträning där han får sträcka ut i max ordentligt (givetvis efter ordentlig uppvärmning!), vi ska lägga några spår (dels för att trötta ut huvudet lite mer, samt se hur han rör sig då), balanskudden ska komma fram och jobbas lite med för skoj skull och jag fick en stretchövning som vi ska försöka lära oss tillsammans. Höjdpunkten (bortsett då från att han redan ser bättre ut) var så klart att vi fick godkänt att hänga på agilitykursen som början på måndag! Helt och fullt godkänt! Alla hinder, alla typer av svängar, alla höjder! Så himla underbart! Märker vi något på honom efteråt får vi självklart göra en ny bedömning, men just nu är vi bara överlyckliga!

Min vackra guldgosse   

Knott röntgades och plåtarna visade på trånga diskutrymmen i ländryggen. Inget akut & han verkar inte ha överdrivet ont (även om både vet och hundfys kunde markera området innan de sett plåtarna sas). Vi fick fritt fram att gå de sista gångerna på ridhusträningen, så länge vi höll oss till smallhöjd på hoppen och tunnlar. Utöver det fick vi inga restriktioner av veterinären utan en hänvisning till att följa Maries (som ska hålla i hans rehabträning) råd. Tyvärr är hon bortrest (eller skulle vara i 3 veckor iaf), så än så länge har vi dansat i något slags limbo ovetandes om vad som kommer att ske den närmste tiden. Vi var på 2 ridhusträningar, men tog det ganska så lugnt (trots att galenpannan inte visar minsta intresse av att ta det lungt). För att inte bara gå hemma och vänta har jag försökt få till några pass m aktiv travträning, samt att jag försöker massera honom om jag får chansen. Har även blivit, om möjligt, ännu fånigare m att täcka honom. Jag tycker att han ev, m väldigt mkt vilja från min sida ("placebo"?) tar till traven lite lättare nu. Han kan iaf trava även kopplad nu, så länge jag inte håller emot honom.

Vi har även försökt jobba lite m rallyn, men det känns som det vi behöver nu är egentligen mer störningsträning och att jag måste lära mig förhålla mig till skyltarna. Utöver det så behöver han lära sig LIGG, samt bli säker på STÅ och så givetvis måste vi kedja upp det en massa mer än vad vi har nu. I helgen är tävlingen som jag funderade på att anmäla oss till tidigare. Glad att vi inte är anmälda, men planen är att åka dit, titta och passa på att träna.

Jaja, en lite uppdatering från oss iaf. Hoppas få kontakt m Marie i veckan. Får jag inte svar på mailen blir det till att ringa och se om djurdoktorn har koll på vilka tider hon är där & boka hos dem.

Bilderna på Knotts rygg.