Igår var jag och Knott på besök hos Marie igen för att gå igenom honom igen och komma fram till hur vi ska jobba vidare fram tills besöket i Norsholm den 21/5.

Till min stora glädje upplevde hon (precis som jag) att han har lättare för att ta till traven nu. Han travar bättre när han travar. Han är mer avslappnad i ryggen rent generellt, men även i travet. Så förbannat skönt att det går åt rätt håll!! De små förändringarna som jag/vi själva gjort här hemma i väntan på att få starta igång på riktigt har haft effekt! Aldrig har jag känt så stor tacksamhet för allt Gimli tvingade mig att lära mig som igår!    Gimli lärde mig vikten av uppvärmning, nervarvning, massage och inte minst "the power of högt gräs"!

Vi har nämligen inte ändrat mkt alls utan han har i stort sett fått fortsätta som vanligt. Viss minskning av kastande av bollar/kottar/pinnar, ingen agilityträning sen ridhusträningen tog slut och inget kampande, men bortsett från det har han fått gå långa promenader lös, lekt m kompisar och tränat annat. Till det har vi lagt till mer massage (men enbart på hans villkor fortfarande) och aktiv travträning i högt gräs/mossa/ris. Och bara det lilla har alltså gett resultat!

Vi ska fortsätta som innan nu, men helt ta bort det där kastandet av kottar/bollar/pinnar. Han fick godkänt att fortsätta hoppa upp på stock & sten, cykla/springa/MTB, samt leka med Niiro. ;) Utöver det som vi redan kört på så ska vi även lägga till intervallträning där han får sträcka ut i max ordentligt (givetvis efter ordentlig uppvärmning!), vi ska lägga några spår (dels för att trötta ut huvudet lite mer, samt se hur han rör sig då), balanskudden ska komma fram och jobbas lite med för skoj skull och jag fick en stretchövning som vi ska försöka lära oss tillsammans. Höjdpunkten (bortsett då från att han redan ser bättre ut) var så klart att vi fick godkänt att hänga på agilitykursen som början på måndag! Helt och fullt godkänt! Alla hinder, alla typer av svängar, alla höjder! Så himla underbart! Märker vi något på honom efteråt får vi självklart göra en ny bedömning, men just nu är vi bara överlyckliga!

Min vackra guldgosse   

Av en slump snubblade jag över våra gamla bortglömda bloggar idag. När tiden infinner sig blir det nog till att läsa igenom dem igen. Så länge sparar jag dem här, så de inte glöms bort igen!

Det finns vissa likheter mellan världens finaste grabbar. Även om Knott helt plötsligt framstår som "lugn". Tänk vad man glömmer ;) Gimli är ca 1 år äldre än Knott på filmerna...

Tänka sig, valp blir idag hela ett år! Det firade vi genom att ta en tur till veterinären och få gjort den där ettårssprutan innan den glöms bort. Knott var ordentligt förväntansfull i väntrummet och blev skitglad när han fick träffa veterinären som dessutom ville hälsa på honom ;) Sen var det lite lagom kul att bli genomkollad, men inget som var värre än det faktum att han var tvungen att stå stilla (boooooring!). Sprutan gick obemärkt förbi och allt annat som veterinären klämde o kände på var bra det med.

Kändes väl som en tveksamt rolig födelsedag, så när vi var klara hos veterinären styrde bilen mot spårskogen. Ettåringen fick 2 spår och gubbarna var sitt. Det var iaf kul. ;) Och sen fick Knott springa lös och fåna sig m bollen en stund innan vi åkte hem trötta, hungriga o nöjda 3 timmar senare.

Nu sitter jag o funderar på röntgen. Vill ju ha honom röntgad innan vi börjar höja på hopphindren i agilityn och nu är ju åldern uppnådd för röntgen. Skall samla mig och försöka få ring till Ritva nästa vecka tänkte jag. Vi har inte varit där sen vi tog bort Gimli (vilket var tre år sen nu i dagarna...   ) och jag vet ärligt inte riktigt hur det skulle kännas att åka dit... Men samtidigt så gillar jag henne och så länge det inte handlar om massa mer pengar än alternativet här i stan väljer jag hellre henne! och då skulle vi kunna prata m henne om kastration med... Skulle ju helst vilja vara med på den...

Men men, vår ettåring! (dock ingen dagsfärsk bild)

Så tog jag mig i kragen och loggade in på jordbruksverkets ägarregister. Där stod jag som väntat som ägare för 6 hundar, varav tre nu är bortplockade. Avlivade. Saknade!    Att det skulle göra så förbannat ont och kännas så fel! Snart tre år sen Gimli lämnade oss och än idag kan det göra så ont. Än idag saknar vi honom nåt enormt! Men nu är det gjort! Går inte att få ogjort. Nu äger jag bara tre hundar även i jbv register.

Gimli 20040311 - 20101112

Zorro 20020215 - 20110225

Enya 20031015 - 20121207

Älskade älskade hundar!    Vad ni är saknade!!   

Numer kan vi ibland få höra en glad svans slå mot skåp, möbler och väggar. Ett ljud som vi knappt hört på snart 2½ år. Det är underbart! Samtidigt som det får mig att tänka på Gimli och sakna honom.     Knott har även börjat med ett annat beteende som påminner mig om Gimli, han lägger huvudet i ens knä när man sitter vid datorn    Vad jag har saknat Gimlis tunga huvud i knät och de stora bruna ögonen som tittar djupt in i ens själ! Knott kommer väl aldrig få den tyngden i sitt lilla huvud och blicken blir en annan, men känslan när han lägger sitt lilla huvud i mitt knä är obeskrivligt härlig!

Igår skulle han ha fyllt 9 år! Älskade Gimli, vi saknar dig så!   

Igår var det en vecka sen Enya lämnade oss. En vecka! Känns som igår, samtidigt som det på något vis redan känns långt borta.

Behöver hålla mig sysslosatt, göra saker, för att inte hamna i något typ av vakum. Men förmågan att faktiskt ta tag och göra något finns inte riktigt. Krypet hjälper till o påminna mig om att klicka grabbarna lite då o då (Krypet ÄLSKAR att burträna hundarna!), men annars känns det mest som jag "sitter av tid".

Hon saknas här hemma, men det är så himla mycket lugnare utan henne.    Har redan kommit på mig själv tänka/känna hur stress försvunnit från axlarna. Oron hur vi bäst gör när vi åker hemifrån någon timme nu när det varit så kallt att ingen hund kunnat sitta i bilen & de dessutom inte fått en ordentlig promenad på evigheter. Enya hade aldrig gått att lämna m de förutsättningarna utan att hon skulle gått upp en massa i stress. Grabbarna är bara att åka ifrån. Visst Parker har lite myror i brallan nu, men när man kommer hem så är det två sömniga vovvar som möter en istället för någon stressad orolig själ.

Finaste finaste tjejen, busar du med brorsan nu?