Idag saknar jag henne lite extra... Om en vecka är det ett år sen vi senast sågs...   

Ja gud alltså! Är så trött på att vara sjuk så jag vet inte! Imorgon tar jag sista dosen antibiotika. Örat är långt ifrån bra, men jag hoppas verkligen att det fortsätter i rätt riktning även när jag slutat m antibiotikan. Sitter fortfarande upp i soffan när jag sover och kroppen är bra trött och sliten nu. :( Om kroppen fick bestämma så sover jag nog en 14 timmar per dygn iaf, men nu jobbar D och det funkar inte riktigt att sova halva dagen när man har en tvååring hemma. På tal om Krypet så är han inne i en sjukt jobbig period när det kommer till just sömnen. Han vägrar verkligen att somna på kvällarna. Det blir värsta utbrotten när det är dax att byta om för natten och hela processen tar evigheter. Kvällarna blir seeena och det känns som jag och D inte haft en kväll ihop på månader. :( Och trots att Krypet somnar så sent, vaknar han envist lika tidigt varje morgon... Det på att en annan drabbats av den envisaste förkylningen ever gör ju inte direkt att man svämmar över av energi...

Så dessa stackars hundar... Det märks tydligt nu att Knott har haft några veckor m alldeles för lite aktivitet. Vi försöker komma till hagen några gånger i veckan så han får chans att springa av sig iaf, men annars så är det magert på motionsfronten. Träningsmässigt ligger vi ju oxå enormt efter jämfört m vad det brukar bli. Försöker få till några pass specialsök i veckan, samt lite tramsklickande, men då jag är så trött blir det ingen riktig kvalitet på passen och han tvingas inte heller fokusera så som annars. *suck* Imorgon är det iaf kurs igen för Knott, så då lär han vara trött efteråt oavsett om han lyckas fokusera eller inte :P Och sen på söndag drar vi på ridhusträning oavsett hur jag mår! Dock skall jag försöka komma ihåg att lägga ribban lägre och ha m lite enklare övningar för oss att jobba tillsammans med vid sidan av allt lite. Han gick upp för mkt i stress sist och jag borde ha pausat tidigare än jag gjorde då. Skall försöka komm aihåg det denna helgen ;) Hoppas även ha hittat videokameran, för jag skulle så gärna vilja filma hans slalominlärning som vi påbörjade förra veckan!

På tal om slalominlärning... Vi har ju kört alle sen i somras, men ännu inte minskat mer än att han precis kan kuta rakt igenom den. Jag har tyckt det är toppen, då vi kunnat öva massor m ingångar, att han skall ta den helt självständigt & att jag kan flytta mig i olika riktningar och i olika hastigheter o han ändå fullföljer. Men nu är vintern snart här och rustaslalomet kommer inte gå att köra ner i backen länge till = omöjligt att minska allen förrän till våren igen. Testade ju bågar på 2 portar i söndags och blev impad över hur bra det ändå gick. Så nu är då frågan, gå över helt till bågar o sakta bygga på port för port? Eller försöka fortsätta m allen samtidigt, så gott det går? Helst skulle jag nog vilja kombinera metoderna/hjälpmedlet, men just för att det är vinter nu känns det klurigt..? Eller skall jag köra ner rustat så brett som han springer på nu för att kunna träna vidare på ingångar & andra svårigheter samtidigt som vi tränar in det riktiga slalomet m hjälp av bågarna i ridhuset?? Gah så svårt! Så mycket beslut som måste fattas hela tiden! Dessutom vill jag ju ha att han "skuttar" genom slalomet och inte trampar av m ett framben i taget, men hur får man bäst till det tro?? Ingen slalomexpert som följer bloggen tro?? Eller några m lite tankar o funderingar iaf kanske? ;)

Att påstå att jag är fräsh nog för ridhusträning nu vore att ljuga, men envis nog ;) Så trots att jag knappt orkat gå till bilen, sover minst 14 timmar per dygn och örat fortfarande är långt ifrån bra, släpade vi oss iväg för lite träning. ;) C hade lovat att testa att köra Knott, men på plats erbjöd M sig att testa & då han kör whippet kändes det som att han iaf kunde hantera farten. :) Sagt o gjort. Knott var dock ÖVERALLT och hade supersvårt att fokusera, så det blev inte så mikt tillsammans med M. De tog några hinder o sen drog Knott för att hälsa på hundarna på andra sidan ridhuset. *suck* Efter några försök gav vi upp o så blev det passivitetsträning mitt i ridhuset istället och då gick han ner jättefint i varv faktiskt. Blev tyst och la sig avslappnat mellan mina ben!    När hela ridhuset helt plötsligt var tyst o lugnt testade jag att köra lite m honom och det gick ok iaf. Inte alls det fokuset jag är van vid, men han klarade upp det skapligt och min ork pallade ju ändå inte mer ;) Banan som kördes var denna iaf & vi klarade väl typ 1-2-3-6 (fast han behövde motas av mina kära träningskamrater så han inte sprang förbi tunneln o hälsade på andra hundar ;)

Sen var jag bara tvungen att testa ett liten slalom m honom när det var framme m bågar. Vi har ju kört alle en massa, men är ju långt ifrån någon som helst "slalomkänsla" i det iom att det fortfarande är ganska så brett isär. Har ju inte ens kört en enskild port tidigare, så förväntningarna var inte så höga. Knott jobbade dock gärnet och kämpade på jättefint för att klura ut vad det handlade om. Och vet ni?! Han klarade faktiskt av att ta det flera gånger, med mig på båda sidorna! Lite tokigt o väldans svårt var det, men tror verkligen vi kan jobba vidare på detta! Skall bli himla kul att se hur långt vi kommer m slalomet i vinter! Nu vill jag bara ha honom röntgad oxå, så jag vet att det är ok att köra på liksom.

Här skulle jag ha nöjt mig, för Knott var trött och gapig, men korkad som jag var tänkte jag att vi tar platta tunneln en gång bara. Trodde jag ja! Knott tvekade o velade massor. Slutade m att vi faktiskt lyfte på släpet, något jag ju ALDRIG har gjort på honom innan. :/ Nä blir till att köra rusta tunneln några gånger o komma ihåg att faktiskt begränsa oss efter vad han orkar när vi är i ridhuset. Finns ju liksom ingen anledning att köra när han är för trött så han misslyckas på sånt han kan.

Känner mig nöjd m Knott som trots nästan två veckor utan egentligen aktivering skötte sig skapligt. Det var uppenbart lite för mkt störning för honom & nästa gång skall jag försöka börja m lite fokusövningar helt enkelt. Hoppas att det blir bättre o bättre oxå så klart när han lär känna ridhuset o gruppen. Dock är det ju inte så jättemånga gånger nu innan jul & hur gruppen ser ut efter jul vet jag inte.

Sen så var det ju det här m röntgen... Planen var väl att det redan skulle vara gjort nu, men saker o ting blev inte riktigt som jag tänkt mig :P Kanske ringer nästa vecka o bokar en tid, eller så väntar vi tills vi känner oss helt hundra här hemma helt enkelt.

I flera veckor har jag sett fram emot att ridhusträningen skall dra igång. Förra veckan var det hinderflytt och den missade vi för vi var på 180års kalas. Idag skulel vi dock äntligen få träna ordentligt igen! Trodde jag ja! :/ I torsdags blev jag magsjuk, fre/lör kom hostan och inatt slog en härlig öroninflammation till. Så det där m ridhusträning känns ganska ås långt borta nu. :( Hoppas innerligt jag är fräsh om en vecka, men D har varit sjuk i en nu och han är fortfarande långt ifrån bra. *suck* BLÄÄÄÄÄÄ!

Tänka sig, valp blir idag hela ett år! Det firade vi genom att ta en tur till veterinären och få gjort den där ettårssprutan innan den glöms bort. Knott var ordentligt förväntansfull i väntrummet och blev skitglad när han fick träffa veterinären som dessutom ville hälsa på honom ;) Sen var det lite lagom kul att bli genomkollad, men inget som var värre än det faktum att han var tvungen att stå stilla (boooooring!). Sprutan gick obemärkt förbi och allt annat som veterinären klämde o kände på var bra det med.

Kändes väl som en tveksamt rolig födelsedag, så när vi var klara hos veterinären styrde bilen mot spårskogen. Ettåringen fick 2 spår och gubbarna var sitt. Det var iaf kul. ;) Och sen fick Knott springa lös och fåna sig m bollen en stund innan vi åkte hem trötta, hungriga o nöjda 3 timmar senare.

Nu sitter jag o funderar på röntgen. Vill ju ha honom röntgad innan vi börjar höja på hopphindren i agilityn och nu är ju åldern uppnådd för röntgen. Skall samla mig och försöka få ring till Ritva nästa vecka tänkte jag. Vi har inte varit där sen vi tog bort Gimli (vilket var tre år sen nu i dagarna...   ) och jag vet ärligt inte riktigt hur det skulle kännas att åka dit... Men samtidigt så gillar jag henne och så länge det inte handlar om massa mer pengar än alternativet här i stan väljer jag hellre henne! och då skulle vi kunna prata m henne om kastration med... Skulle ju helst vilja vara med på den...

Men men, vår ettåring! (dock ingen dagsfärsk bild)

För några veckor sedan blev Felix akut dålig i sin rygg. Han verkade inte ha mer ont än att hans normala dos smärtstillande tog det (han blir snabbt pipig vid smärta o inget sånt alls). Dock var han plötsligt väldigt instabil i bakpartiet, hade ingen riktig styrsel i bakbenen, rörde sig konstigt, stod som en riktig räkschäfer och tappade lätt balansen. När tassarna sattes ner "upponer" så vände han inte tillbaks dem så snabbt som han borde/brukar.

Oron slog så klart till och jag rotade reda på hans gamla journal från Strömsholm. Insåg att det var hela 6 (!) år sen han var så extremt dålig att vi trodde att avlivning var ända utvägen och den stora utredningen gjordes. 6 år extra hade vi ändå fått ha honom! Och han har ju mått bra under dessa åren.

Vi pratade o funderade på om vi skulle boka in en veterinärtid. Med största sannolikhet hade han fått en smäll antingen av Knott eller Krypet vid lek. Att ryggen redan ser ut som skit på honom vet vi ju. En disk mer eller mindre som flyttat sig känns ju som det kan kvitta :P Spondylosen bör ju vara betydligt värre än för 6 år sen, förträningarna lika så..? Och då ansågs det inte vara nån ide att operera... Vid misstänkt diskbrock ordineras oftast burvila i 2 veckor typ, så efter en del funderande valde vi att helt enkelt höja hans dos smärtstillande i 4 dagar (för att vara säkra på att han inte hade ont & spände sig dumt pga det) & sen blev det "burvila" i sovrum & hall utan galna valpar som sällskap.

Efter ca 1,5 v vila fick han börja följa m ut på lite promenader, fårhagen och liknande, men under lugna kontrollerade förhållanden. Han är förbjuden att leka och springa, men får iaf vara m. Vi har ju varit mkt på resande fot den sista tiden och ligga i bilen flera timmar i streck är ju långt ifrån optimalt, men trots det känns det som han är mkt bättre nu. Igår simmade vi igen för första gången på 4 veckor och även om vi höll det mkt kort ser han bra ut idag. :) Nu tänker vi ta det lugnt och försöka bygga upp honom m simning igen, täcka honom ordentligt ute och vara mer noga m att hålla honom ifrån vild lek m de två unga i familjen och hoppas att vi får ha kvar honom en massa år till!

Så åkte vi ut till platsen där vi gick spårkurs för att lägga ett riktigt nybörjarspår till Knott och se om han helt tappat det. La först hans nybörjarspår, sen la jag ett lite längre och m en 90graders vinkel + två 10 m spår m massa godis i till gubbarna. Tänkte att de kunde få chansen att testa iaf, nu när vi ändå hade en del dötid att vänta medan Knotts sista spår låg en stund.

Knotts första spår gick fint. Han gick in i spår-huvudet m en gång han kissat utanför bilen. ;) Tog betydligt fler godisar än han någonsin gjort innan & hade ett betydligt lugnare tempo (behagligt, men jag blir ju lite nojig :P ). Han blev superlycklig när han hittade en liten repknut i mitten, men kunde sen fortsätta på spåret. Fick stort problem där spåret korsade en stig. Han velade fram o tillbaks vid stigen många gånger innan han fortsatte (aldrig hänt innan heller). Hittade sitt slut och var glad. :) Kändes helt ok, även om det inte kändes perfekt eller som den spår-Knott jag gick kurs med.

Sen när vi kom tillbaks till bilen kom det två andra bilar m hundar i. När ena killen klev ut hade han ett rejält revolverbälte runt höften! "Poliser som tänker spåra" hann gå genom mitt huvud innan han frågar om vi skall åka nu. Svarade att vi nog blir kvar ett tag till och plockar ut Felix. De åkte och sen när vi åkte hemåt passerade vi en hel hög m bilar, varav vissa polisbilar en bit bort i skogen. ;) Helt klart ett gäng poliser som var ute o tränade vovvarna. :)

Iaf sen blev det då Felix tur. Han har ju viltspårat en gång i tiden, men jag la ner det då han var så himla långsam och skulle slicka i sig varenda bloddroppe typ. Skitsegt att stå bakom o vänta på honom ju! Så hur gick han i sitt spår nu då? Det med massor av godis i. Jo skitlångsamt så klart! Han följde spåret fint, även då det saknades godisar, men det går verkligen i slowmotion. Han vägrar riskera att missa något! Han hittade sitt slut och jag fick träna mitt tålamod lite. ;)

Parker fick komma ut sen. Räknade väl inte riktigt m att han skulle vara intresserad av spåret. Det är inte riktigt hans grej att sänka huvudet och fokusera på något annat än att ha stenkoll på sin omgivning. Och efter polisbesöket bara minuterna tidigare kändes det inte det minsta hoppfullt. Men jag kunde inte ha mer fel! Hade laddat spåret m extragott godis, helt i onödan! Parker sänkte sitt huvud och spårade m glad svans i full fart (fast lagom o inte som när Knott kör full fart ;) ). Vid ett ställe stannade han upp och gjorde lite annat innan han spårade vidare och fick sitt slut. Superpepp ville han sen fortsätta och skuttade lyckligt runt sen när vi lämnade spåret.    Fantastiska hund! Jag vet att nästa gånga kanske han inte vågar titta ner minsta lilla mot spåret, men han skall helt klart få testa på att spåra mer!!

Knotts sista spår gick även det helt ok. Han tog någon godis, men hade lite högre tempo o struntade i flera. Hittade tennisbollen i mitten o lekte lite utan att få problem att återuppta spåret. Vinkeln klarade han galant, men den korsande stigen blev ett problem även här! Han som inte brytt sig om sånt alls innan. Efter en del velande och att jag tog något kliv över stigen kom han rätt och tog slutet fint iaf.

Efter spårandet gick vi en liten sväng m alla. Felix fick ta godiset i Parkers spår ;) och Knott fick springa av sig en massa spring m tennisbollen. Knotts spårande kändes iaf mkt bättre än då vi försökte på västkusten. Hoppas att vi kommer iordning o lite längre innan snön kommer, så vi har lite mer "kött på benen" innan vintern tar oss i ett allt för häftigt grepp.

Insåg att det var länge sen det skrevs något i bloggen. Tiden, orken och lusten har inte riktigt infunnit sig. Hösten är här med regn o rusk. Dessutom har vi varit lite på resande fot och datorfria. Himla skönt.

Gällande Knotts träning så har den legat lite på is rent generellt. Spårandet har gått riktigt dåligt de senaste gångerna. :/ Agilityn väntar på ridhusträning och all annan form av träning väntar på mattes motivation. Nog märks det ibland på Knottet att det inte händer så mkt, men det går förvånansvärt bra ändå, bara han får springa lös lite varje dag. Nu drar vinterns kurs igång (eller höstens iaf) där vi skall få lite olika utmaningar som förhoppningsvis gör oss lite träningssugna. Första utmaningen är att backa upp på 5 olika föremål. Testade lite idag och han fattade snabbt m klickern. Var kul att se hur han sökte m bakbenen för att hitta det jag klickat vid. Första steget var bara att backa över dammsugarslangen och det var verkligen inga problem alls. Nästa jag testade var balanskudden, men den var lite liten tror jag + att Krypet var m på ett hörn o störde så det blev lite svårt för Knott. Biabädden backade han dock upp i utan minsta tveksamheter. Får se hur långt vi kan komma. Superbra övning iaf för bra bakdelskontroll, något jag ju vill ha hos honom ;)

Annars har jag & Krypet varit o letat julklappar idag. Målet var att hitta nåt till lillasyster, men jag hittade ju bara en massa saker till hennes son istället ;) Och till Krypet förståss. Ja ja, får väl leta vidare helt enkelt... Jag och sonen fick iaf en toppendag, även om det är sjukt slitigt att gå i affärer alltså ;) Hundarna blev ensamma 4 timmar och det var väl m viss oro vi kollade hur det låtit när vi kom hem! Knott hade uppenbart sovit när jag öppnade dörren och var lugn, vilket gav en härlig känsla. Men så kollade jag på ljudbilden... (här var det tänkt att vara en bild på den, men min käre sambo hade visst trollat bort den redan) Första dryga timmen var det MASSOR m ljud! Första 45 min såg det ut som "vanliga" gnälljud, men sen ökade ljudet och höll i sig i 30 min! Efter det var det knäpptyst. "Se det positivt" försökte jag tänka innan jag lyssnade av. Han hade ju iaf blivit tyst o somnat sen! Lyssnade och hunden var tyst! Dock hade han/någon tuggat på ett ben mot sänggaveln alldeles vid avlyssningen = massa ljudupptagning. :) Så himla härligt! Här har vi inte varit hemma på en vecka och det är ändå inga problem att lämna 4 timmar utan direkt aktivering/träning innan. :)Blir nog hund av det där Knottet med en dag tror jag allt!!