Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)

JANUARI

Vi började året med en utflykt till Pennard Cliffs. Det var kallt, men otroligt vackert! Planen var att ta en hel rad av cachear, men ena hittade vi inte och de andra tänkte vi ta "bakvägen", men det visade sig att en inte fick gå där.

5e åkte maken och Krypet till Sverige för begravning av barnens Gammelfarfar. Krypet blev sjuk och var dålig hela vistelsen, men orkade iaf leka lite i snön en dag.

Jag och Lillaskutt försökte roa oss själva och hundarna så gott vi kunde. Joy var extra dryg då det blev lite bristfälligt med motion och träning.

Joy har avslutning på sin valpkurs och får sin första rosett.

Knott och jag åker på vår första träning med Team Wales inför Crufts.

Sista paketet julklappar når fram efter en liten omväg via Australien. :D

Böörden flyttar in i familjen.

Annars blev det mest en massa hundpromenader på vår fantastiska strand, några få tillfällen rallyträning, en del ångest över hur få rallytävlingar tillräckligt nära så det är värt att åka och månaden avslutade med ett möte med Krypets fröken som mamman och pappan gick stolta som tuppar ifrån.

FEBRUARI

Februari var mest hundpromenader, regn och förväntan/ångest inför Crufts i mars. Men vi hann med en utflykt till Rosehill Quarry Community Park med lite cachande efteråt.

Jag & Knott åkte på ännu en träningsdag med Team Wales.

Vårkänslan innfinner sig redan innan Februari är slut!

Annars hände inte så mycket som sagt.

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!   

Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi har inte blivit några agilityproffs som kanske var drömmen, men det har liksom blivit jävligt bra ändå! Så mycket kul vi har fått göra redan! Och så himla bra vi är! Utan honom hade jag inte fått uppleva allt detta! Han är världens bästa kompis i vardagen och världens bästa tävlingskompis! Han kan vara dryg och jobbig, men faktum kvarstår; HAN ÄR VÄRLDENS BÄSTA HUND!!   

Jag är även så grymt tacksam för att Saila-Annika Yli-Myöntäjä, Laavakartanon, valde ut just Knott till oss och litade på att det skulle bli bra.

Är så tacksam över att vara gift med världens bästa man som utan att blinka tar ledigt från jobbet i tre dagar (trots massor som egentligen behöver göras på jobbet) för att kunna vara hemma med ungar & valp, så att Knott och jag kunde åka iväg på detta äventyret och bara fokusera på det vi var där för! Bästa maken ställer alltid upp och stöttar oavsett tokighet!   

Jag är tacksam över de där två galna ungarna som bara är så himla underbara!    Som nyfiket vill veta hur det gick och frågar om jag har haft roligt.

Sen så är jag såklart helt grymt tacksam för att Wales Teamledare Margaret Booth valde just oss att få vara en del av detta superlag! Utan hennes tillit till oss hade vi inte fått uppleva allt detta!   

Jag känner en jättestor tacksamhet till hela laget som har gjort hela upplevelsen 10 fald gånger bättre än om en gjort det helt individuellt! Tacksam för de vänner jag fått i lagkamraterna, för alla skratt de givit och för allt de lärt mig!

Tacksam för alla människor som funnits med runt laget, hjälpt till, stöttat, fixat och gjort allt så bra. Flera som jag knappt vet namnet på, men som jag vet alla har haft en viktig roll i att få till allt!

Jag känner även en stor tacksamhet till allt Cirnechifolk som kom och hejade på oss och gav oss massor med lyckoönskningar! Det värmde verkligen!   

Och slutligen är jag så tacksam och glad över alla fina lycka till kort som prydde vårt bås! Här trodde jag att vi nästan skulle stå utan m tanke på hur nyinflyttade vi är här, men det var alldeles proppfullt med fina kort och hälsningar!

   TACK TACK TACK!   

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Februari innebar mycket jobb och övertid hela Januari och redan 2/3 flyttade han till Wales, medan jag, barn och djur blev kvar i Sverige till mitten av Maj. Möjligheterna för att både träna och tävla var alltså minimala, men jag hade ändå några drömmål jag hoppades kunna få till under 2016.

- Pinne inom agilityn

- RLD A titel

- Våga starta på tävling i UK

Det kändes verkligen som drömmål och långt ifrån realistiska, men jag de hamnade där i huvudet ganska så omgående då det blev bestämt att vi skulle flytta. Det svåraste var helt klart de få tävlingarna vi skulle ha möjlighet att åka på. Det gällde att pussla, prioritera, leta barnvakt, nån att åka med och sen var det det där m att försöka få till träning innan med...

Agilityn fanns det bara en officiell tävling som var genomförbar och det var hemmaklubbens Rosettjakten som gick av stapeln i Januari. Enda tävlingen som Knott kommit i mål på tidigare ett år innan (allt sen dess var fetdiskar), så på så vis kändes det lite hoppfullt iaf. Tre starter, två hopp och sist en agility start. Balanshindren hade vi bara tränat under inomhusträningen för vintern, men de kändes skapliga iaf, så vi anmälde till allt. Tur var det för magiskt nog tog vi oss i mål felfria i just agilityklassen och det räckte till en pinne!    Det absolut svåraste av mina drömmål uppfylldes i Januari! Vi hann med en till agilitytävling (inoff) med fetdiskar i Februari oxå, men sen dess har agilityn stort sett lagts på hyllan.

Den där titeln i rallyn krävde betydligt mer planerande. Det var inte helt lätt att hitta tävlingar inom rimliga avstånd, hitta någon att åka med och lösa barnen på ett bra vis. Dessutom hade jag ingen aning om hur många starter vi skulle komma att behöva (högerhandling, kallt, blött och helt fel årstid för en Knott hund). Dubblerad i Motala i slutet av Januari var given, men sen var det svårare! Efter att ha skrapat ihop två godkända rundor i Motala, så fick jag löst det så vi kunde åka till Tranås på påskrallyt i Mars. Där skulle vi två chanser och för att hinna ta titeln var vi tvungna att få åtminstone en godkänd runda där. Första rundan kändes ok, men långt ifrån helt bra. Andra rundan brukar dock gå bättre, så hoppet var då inte helt ute (trots kall, blåsigt och stundtals blöt dag). Vi startade superfint i andra rundan, men skylt 4 var ett hinder och där drog Knott. Fetdisk alltså! Jag skrattade så jag kiknade åt min knasiga hund. Jag var dock väldigt tacksam när det visade sig att vi skrapat ihop 73 p på första rundan, för annars hade jag nog blivit lite bitter över den där disken senare. Och med titeln på plats var mitt andra drömmål nått för året. Snabbt justerades målet till att starta i mästarklass, vilket vi gjorde på hemmaplan i April. Det blev inga resultat där, då Knott drog vid hindrena även denna gången, men kommentarerna jag fick av en av domarna kommer jag alltid bära med mig!   

Och där var vårt tävlande över i Sverige för 2016!

Agility kändes allt för läskigt att starta i UK, så ganska så snart började jag leta rallytävlingar. Sporten är mycket mindre i UK än hemma i Sverige, så alternativen var inte många. Första inom rimligt avstånd var i Augusti, så då bestämde jag mig för att anmäla oss. Det hela gick jättebra och Knott fick två uppflyttningsresultat på båda över 200 p (max 210 p ).

I slutet av Augusti testade vi på RallyOnline och vann samtliga klasser vi anmälde oss till!

Vi anmälde oss till nästa riktiga tävling som skulle gå i September, men kom aldrig till start då vi åkte och hämtade Joy istället. Nästa start blev istället i Oktober och då fick Knott sin första titel här i UK (RL1). Han bättrade på den titeln i November till en RL1ex.

Från att alltså haft som mål att bara våga starta så plockade vi vår första titel redan iår! Dessutom så beslutade vi oss för att söka en plats i det Welshiska teamet för Crufts Inter-Regional Rally Competition. Snacka om att vi skaffat oss ett nytt drömmål för 2016!

Jag är inte lite stolt när jag nu kan berätta att Knott och jag ska tävla för Wales i level 2 på Crufts den 9/3 2017!

Dax att sätta nya mål för 2017!

Var ska en börja..?

Knott och jag var anmälda till en rallytävling den 10e september, men två veckor innan fick jag veta att jag hade chansen att få hämta hem en liten cirnecovalp den dagen. Tävlingen ställdes in och en resa genom hela Wales planerades in istället. Från att länge ha gått och väntat, längtat och kännt att det nog inte kommer bli valp iår trots allt, gick allt väldigt snabbt. Dessutom så fick vi besök av min mor i 10 dagar precis innan hämtningen med, så vardagen var inte riktigt som vanligt heller. Efter en del strul m mammas hemresa så kom vi iväg lite senare än planerat på lördagen den 10e och var inte framme hos uppfödaren förrän närmare fyrasnåret på eftermiddagen. Där möttes vi av 4 små valpar och en mamma som var tveksamt imponerad av besök av barn. :P Vi fick välja mellan Miss Pink (Deavanni Emoji)

och Miss Red (Deavanni Yolo)

Emojis öron gav ju henne helt klart ett utseende som får vem som helst att smälta, men i sättet var det ganska så snabbt klart vem som passade oss bäst. Yolo var den enda som inte brydde sig alls när ungarna tjöt lite extra eller kutade lite väl snabbt förbi dem. Dessutom så fastnade hon snabbt i mitt knä och blev kvar där tills det var dax att gå in   

Brorsorna som fanns kvar var Deavanni Skype & Deavanni Nimbuzz (+ Deavanni Emoji på bilden)    

Ett viss osäkerhet hos både mamman och syskonen (kring barnen främst) gav en liten oroskänsla i magen, men det blev ändå en liten Yolo som åkte med oss hem!    Hemresan gick jättebra! Hon låg o sov i Felix öppna bur bredvid mig på sätet. Ibland bökade hon runt lite o låg m huvudet i knät på mig en stund, för att sen böka runt igen. Men ingen oro alls.

Hemma fick hon hälsa på Felix och Veto. Knott kändes lite mycket efter 12 timmar i bilen, så det blev först på morgonen därpå som han fick hälsa på valpen.

Nu har hon varit här över en vecka redan och jag är så imponerad av henne! Första dygnet eller två tyckte jag mig se lite av den där osäkerheten, men nu känner jag ingen direkt oro längre. Hon är klart försiktigare än vad Knott var (är), men det är nog bara sunt. ;) Hon kan ibland kännas aningen seg när det kommer kring träning (belöningsmotivationen för både godis o lek är betydligt lägre än Knotts), men vi börjar hitta knappa för gasen där nu. Det jag framförallt gillar med henne är att hon känns så mkt lugnare än Knott ;) Hon sover ju ganska så mycket varje dag! Knott var ju typ omöjlig att få o sova stundtals! Hon ger sig efter bara några minuter om hon sätts bakom galler/i bur (Knott vrålade sig igenom våra middagar första veckan innan vi gav upp att ha honom på andra sidan grinden m de andra hundarna). Jag kommer nog få jobba mer med motivationsbiten för träning och tänka mig för kring belöningar och så, men som det ser ut nu iaf så är hon redan bättre på bitar som Knott fortfarande har svårt för :P Osäkerheten är oxå en sak jag alltid kommer försöka ha i bakhuvudet, även om hon just nu inte ger några oroande signaler alls till mig. Vi hängde utanför ASDA (mataffär) när D & ungar var in & handlade och hon fick se det mesta; rullstolar, käppar, kundvagnar, ungar, gubbar, tanter mm mm och allt var bara roligt tyckte hon. Dessutom kunde hon både tugga öra, träna lite, leka & kanske chilla pyttelite iaf. 20-30 utanför butiken och sen 30 min i bilen i väntan på övriga familjen slog ut henne för några timmar.   

Hemma sover jag i bäddsoffan med henne på nedervåningen (heltäckningsmatta och valp känns som en tveksamt bra kombo) och nätterna går super! Kissar henne när jag lägger mig & sen sover vi till 6 oftast. Inatt (D är bortrest) sov hon tom själv mellan 2-4 då jag låg hos hostig unge och sen sov hon själv efter 6-kissen fram till 7:30 då jag och ungarna gick upp.

Krypet fyllde ju år här bara dagar efter vi hämtat henne och även om det inte blev något kalas m gäster så körde vi på hela kalaskonceptet m tårta, ljus, ballonger och massor av paket. Lillfröken tog det hela superfint och reagerade inte ens när en av ballongerna small!

Knott och hon börjar verkligen hitta varandra och leker mer och mer! Inte allt för förvånande så är det så klart Knott som har svårt att sluta när de väl kommit igång, men han leker iaf väldigt fint med henne och anpassar sig helt till vad hon klarar av.

Dessutom så kan en hitta dem sovandes ihop då o då   

Sitt & Ligg kan hon ganska så fint & stanna sitter ganska så naturligt i henne (aningen passiv jämfört med vad jag är van vid)

Ungarna tycker att hon är supermysig när hon är på sov och gos humör, men flyr henne & gömmer sig bakom ryggstödet på soffan när hon går in i monstermode

Igår kväll fick hon sin middag serverad i stekpanna m skramliga saker i. Viss förvåning vid första anblicken, men sen inga problem. Både visp och slev fick följa med och busa i vardagsrummet sen efteråt.

och slutligen några av de första  bilderna på henne, från vår första natt ihop   

Bloggen halkar verkligen efter nu. Försöker hålla familjebloggen uppdaterad, men inte ens det hinns med, så denna hamnar ännu mer i skuggan. Men nu har vi lite resultat att berätta om, så får ju klämma in ett blogginlägg iaf ;)

Först ut är Knotts titelrosett för Avancerad som äntligen har kommit och fotats!

Dessutom var jag tvungen att beställa ett nytt tävlingshalsband till honom, då det inte är tillåtet att tävla i halvstryp (som han haft innan) här. Efter massa velande om vad som skulle bli snyggast och bäst blev det ett superfint från Posh Pods m specialbeställt spänne (för att kunna få det bredare). Jättenöjd med det! Borde bara ha ett lika snyggt koppel till ;)

För en månad sen ungefär anmälde jag mig och Knott till vår första rallytävling här i UK. Vi har hunnit träna lite, både separata övningar och positionsträning på promenaderna.

Men jag har även hunnit bygga några banor, fått filmat och även kommenterat av några duktiga rallymänniskor här i UK. :)

Level 1

Level 2

och level 4

Här får en starta i två olika levlar samtidigt och måste flytta upp en level när en har fått tre godkända resultat. Godkända resultat i den högre av levlarna räknas även till den lägre leveln. En startar på 200 poäng, godkänt är 170 p och efter "FINISH" så får en möjlighet att göra en bonusskylt som kan ge ytterligare 10 p. Får en 3 resultat på mer än 190 p i en level får en titeln exelent dessutom (dock skiter det sig om en tävlar i två levlar samtidigt, då en tvingas flytta upp efter 3 godkända & resultat från högre level kan inte räknas till exelent titel).

Då jag vill ha två starter på en dag, så anmälde vi så klart till level 1 och 2. På tävlingsdagen fick vi starta i level 2 först, men ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad som skiljer de åt. :P

Jag var inledningsvis lite chockad över hur enormt liten banan var! Skulle gissa på ca 1/4 av en svensk bana! Skyltarna stod extremt tätt (ca 2 m emellan, vissa mer, vissa mindre!) och det blev en helt annan utmaning m att hinna allt m så kort avstånd! Vi valde (en fick välja själv!) nr 12 som startnummer i båda klasserna. Jag rastade Knott och kände lite på de olika kombinationerna och sen fick han sitta i buren. 30 min efter starten gått hade 6 ekipage tävlat, så jag tänkte jag hade gott om tid att gå på toa och sen ta ut Knott innan vår start. FEL! För när jag kom ut från toan så var det bara att kuta och hämta Knott och sen rusa in på plan, för det var visst redan vår tur! Stackars Knott var inte alls med på noterna. Och trots att jag försökte ta god tid på mig och hitta tävlingsandan hos oss infann den sig inte riktigt förrän i slutet av banan. Knott kändes seg, halkade efter och hängde inte alls med. Kändes som en av våra klart sämsta starter, men med tanke på uppladdningen var jag ändå nöjd med honom.

Sen blev det lite vila i buren för Knott och familjehäng för mig innan nästa banvandring och start (level 1). Denna gången var jag mer beredd. Vi värmde upp ordentligt och sen satte vi oss utanför ringen och vila tillsammans. För att abrupt höra hur de ropade "Number 40" och återigen behöva rusa dit. ;) Det var dock stor skillnad att komma från mysvila m matte efter en bra uppvärmning jämfört m direkt från buren. Knott gick in och var så där lysande som jag vet att han verkligen kan vara när han vill! 2 poängs avdrag fick vi för dubbla kommandon på sitt-ligg-sitt (vart han var i tanken då vet jag inte riktigt, men men) i övrigt helt perfekt! Domaren sa flera gånger hur fint det var, vilken fin relation vi hade och att det var en fröjd att se!    Husse lyckades filma en del av banan (missade 3 första skyltarna) och han är bra fin alltså!

Sen blev det till att hänga med familjen och vänta på resultaten. Det var varmt, soligt och härligt, så bortsett från att vi alla kanske var lite trötta var det inga problem att hänga kvar.

Och vilka resultat! Första starten, som känts så urusel, resulterade i hela 202 poäng(!) och en 6e plats! Andra starten i fina 208 p och en 2a plats! Två fina rosetter fick vi med oss hem! Protokollen delas tydligen inte ut här, men jag fick iaf chansen att fota mina. Lite svårt att se vad det står o så, men men. Nästa gång ska jag komma ihåg att ta m en bättre kamera ;)

Är verkligen helnöjd med våran debut här! Ska bli spännande hur långt vi kan ta oss här. ;)

Världens bästa Knott m sina rosetter!   

Tre listor platsade vi på 2015:

Topplacering bland alla cirnecos i rasklubbens årsbästalista & trea om en skulle blande m faraohundarna oxå. Inte så svårt att toppa den listan m tanke på att Knott var ända cirnecon som tävlat rally ;)

Tredjeplats bland LBKs rallyekipage kändes väldigt hedrande!

Och vi hamnade iaf inte sist i agilitylistan hos LBK   

Värst vad dåligt denna bloggen sköts! Knott har iaf skaffat sig en till titel och hunnit debutera i mästarklass! Vi tar avanceradklassen lite snabbt först.

Debuterade i januari i ett kallt ridhus. Första banan var klurig (hittar inte banritningen nu), mest för matte att hålla ordning på alla konor, men även för Knott då det låg nåt som luktade VÄÄÄÄLDIGT gott i 8ans. Vi tog oss runt med sämsta poängen hittills, 72 p. Rätt sida om godkändlinjen iaf och jag vart nöjd ;) När det var dax för andra banan var Knott trött och hade ledsnat på korven. Han såg nästan ut att må illa, så jag plockade fram färsk vom istället. Det var lite för gott, så fick en hund som smågnällde sig igenom banan. Men vi tog oss runt även nu och med helt ok poäng nu, 86 p. Honnören som jag hade fasat en del för var hatpositionen ligg, men gick över förväntan båda gångerna!

Nästa tävling blev i mars på äggrallyt i Tranås. Första starten var på en kall blåsig bana, men vi kämpade oss runt. Honnören var kall och blåsig, så där yttrade Knott sina klagomål några gånger och fick lite avdrag, men vi klarade oss på håret igen med 73 p. Och Knott hade återigen tagit titeln på sina 3 första starter i klassen!

Andra starten dröjde en del, men Knott kändes väldigt fin på uppvärmningen. Han gick in superfint, men när hindret kom sprang benen för fort och han hamnade utanför banan och kollade av allt runtomkring. Jag skrattade så jag höll på att dö, men det blev ju en fetdisk. :P Vi gick iaf klart banan m koppel, så fick vi lite träning iaf.

I lördags debuterade vi i mästarklass på hemmaplan. Vi kändes väl inte helt klara för det, men en sista tävling innan flytten till Wales lockade iaf. Knott gick in jättefint och gjorde fina moment fram till hoppet. Där drog han och lämnade planen igen. *suck* Inte lika kul denna gången! Det var ju inte mkt kvar efter hoppen och vi hade fortfarande 96 poäng kvar där! Så grymt duktig var han!

Sista banan kändes dock betydligt svårare! Den kändes inte alls lika självklar att vi skulle klara ava att ta oss runt. Största orosmolnet var ändå hoppet som kom som nr 2 direkt efter springskylten. Och där sket det sig så klart. :( Han drog. En halv hundradelssekund tyckte jag att han övervägde att komam tillbaks till mig efter hoppet, men sen drog han. *suck* Usch vilken besvikelse! Men men, kopplade upp honom och eftersom jag var sista tävlande gick jag sen banan med honom kopplad. Domaren tittade på och kom sen och pratade med mig. Vi fick massor med beröm för de fina momenten vi gör. Att allt såg så himla snyggt ut om man bara bortsåg från det där hindret. Att vi hade fin kontakt och att vi helt klart hade sniffat på en 100-poängare om det inte hade varit för mupphunden flippade ur! :P Blev så glad av att få höra det! För han är förbannat fin Knott och att få det bekräftat    Dessutom att få åka hem med känslan om att vi faktiskt är jävligt bra! Bara fixa det där flippandet :P Domaren hjälpte även till och titta lite på hur han såg ut kring hindret och tyckte att vi ska träna (& då behövs det tävlingsträna för oss) med koppel på för att se om vi kan få bukt på det.

Känslan från vår debut i mästarklass är att vi är inte nådigt grymma! Vi är faktiskt jävligt bra! Mindre än ett år sen vi började tävla (ja träna med ju!) rally så har vi nu startat i mästarklass och faktiskt klarat det riktigt bra! Asgrymt ju!!   

Nu ska vi pausa lite i träning och tävling. Flytta till Wales och sen börja kika på de brittiska skyltarna och reglerna. Kanske kanske vågar vi oss ut på tävlingsbanorna redan i augusti, annars tror jag det fanns en tävling i november inte långt ifrån Swansea. Spännande värre kommer det bli iaf!

Tänka sig, idag knep Knott ytterligare en titel i rallylydnaden! Vem hade kunnat tro det i början av detta året?! Det var ju inte förrän i mars-april (då Knotts rygg utreddes) som jag började fundera mer seriöst på att faktiskt försöka träna rally. 8 maj gick vi vår allra första bana! 30/5 vår första tävling och nu 4 tävlingar (& 8 starter - Älska dubblerat!) så har han fått två titlar! Totalt har vi gått 10 olika banor bara! Träna banor är visst inte riktigt min grej & i ärlighetens namn så tränar vi inte så överdrivet mkt alls. Pillar m några moment på promenaderna, men det finns skyltar som alltid tycks glömmas bort & aldrig tränas. :P I vinter blir det till att påbörja träningen för start i avancerad & då gissar jag dock att vi kanske kommer behöva lite mer organiserad träning för att få till det riktigt bra.

Men men, dagens tävlande då!

Vi laddade genom att hälsa på syrran lör-sön. Kanske inte bästa uppladdningen för Knott som kalasade på äpplen hela lördagen och nog sov lite sämre än han brukar på natten. Var orolig att magen skulle ta stryk av alla äpplen, men den klarade sig tack o lov!

Väl på plats gick vi en promenad där han kunde springa lös lite och det kändes ganska så bra, men sen när vi kom till planerna så fick Knott problem m fokuset. Dels var planerna riktigt blöta. Solen sken och det var varmt och skönt, men gräset och marken var vattenmätt. Knott ville inte sitta ens! Han hade dessutom stora problem m att släppa alla andra hundar som höll på att värma upp. Vi körde några lättare favvomoment, men det gick knackligt. Belönade m korv & tubost, valpkampisen och kottar. Innan det var vår tur kändes han helt ok iaf, men på banan kände jag inte riktigt igen honom. Han kändes väldigt tittig och ofokucerad. Frestelsen var inga problem, men det blev nos på andra ställen och skylten 127 (helt om, hund bakom) som brukar sitta superfint totalmissade han på! Det blev även en Felö då han reste sig vid en skylt och jag satte honom igen. Vi kämpade dock på bra båda två. Jag fick jobba som jag aldrig har behövt innan, men det kändes som att han verkligen försökte och kämpade på med, bara det att något verkligen störde honom. Banan i sig kändes inte så svår, även om det var väldigt tajt mellan momenten. Det fanns dock inga större svårigheter (förutom att den kändes trång då kanske) i den. Jag gick dock av m känslan att det här inte kommer leda till ett godkänt resultat (japp, så dåligt kändes vårt sammarbete!). Men tydligen såg det bättre ut än det kändes ;)

Är det något Knott har så är det bra bakdelskontroll har jag förstått av alla våra rallytävlingar! ;) och när en läser övriga kommentarer så inser jag att jag nog måste försöka få någon att filma oss i framtiden! För de där kommentarerna är ju riktigt bra. ;) Sämsta poängen vi fått hittills, så så sätt stämde känslan m poängen iaf, även om jag var mer kritisk själv.

Sen blev det en kortare paus. Knott och jag hann gå & kissa och jag fick stoppat i mig några pannkakor. Sen var det dax för banvandring nr 2. Största problemet jag såg på den banan var den breda geggiga stig som trampats upp efter alla tidigare ekipage. :/ Banan var betydligt luftigare, utan krångliga moment och det som kändes läskigast var tempoväxlingen springa. Var helt övertygad om att jag skulle glömma bort att springa igen efter frestelsen. Värmde upp Knott m lite övningar, körde 127an några extra gånger då jag vart helt chockad över att han missade den och sen var det vår tur. Knott missade snurr istället då! Nästan ännu sjukare! Men han var uppenbart inte med mig och missade helt & hållet vad jag sa. Det blev lite knas, men sen efter det gick det skapligt även om känslan aldrig riktigt infann sig denna gången heller. Frestelsen var svår. Den innehöll ett mjukdjur som kunde tolkas som ett litet marsvin kanske. Om den såg läskig ut eller om den såg så lockande ut så han var tvungen att ta en stor omväg om den, vet jag inte. Men när han skulle vara mellan mig och den, så smet han in lite bakom mig istället. <3 Efteråt kändes det iaf mkt bättre än första banan & jag kände mig säker på att iaf få ett uppflyttpoäng m oss hem.

Therese tyckte ju uppenbarligen att det såg bra ut & hade det inte varit för den där snurren alltså! :P Så här i efterhand funderar jag på om det inte var så att han blev lite distraherad av Therese som stod placerad rätt fram på startsträckan. Han tycker ju att han känner henne och kändes väldigt fokuserad framåt (hoppet höll han på att dra iväg mer framåt än han brukar med). Får försöka komma ihåg det nästa gång vi tävlar för henne (eller undvika henne som domare? Trots att jag gillar henne).

Lättnaden på prisutdelningen då jag insåg att vi fått två godkända resultat! Jag tror bitterheten över disken på förra tävlingen hade vuxit om det hade inneburit att vi inte lyckades ta titeln på de här två tävlingarna som tänkt. Sämsta tävlingen hittills, poäng och känslomässigt, men prisbordet var fint och alla fick priser. Dessutom fanns det fina titelrosetter att köpa, så trots bristerna jag upplevde är jag himla nöjd med dagen! Och Knott jobbade på super! Så jag är supernöjd med honom! Bara det där att något störde och gjorde det så svårt för honom.

Felix var med som slö hejarklack. Tror han fick en toppendag med! Ligga skönt i solen och titta på hundar & människor. Perfekt om en frågar Felix. <3