Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!   

Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi har inte blivit några agilityproffs som kanske var drömmen, men det har liksom blivit jävligt bra ändå! Så mycket kul vi har fått göra redan! Och så himla bra vi är! Utan honom hade jag inte fått uppleva allt detta! Han är världens bästa kompis i vardagen och världens bästa tävlingskompis! Han kan vara dryg och jobbig, men faktum kvarstår; HAN ÄR VÄRLDENS BÄSTA HUND!!   

Jag är även så grymt tacksam för att Saila-Annika Yli-Myöntäjä, Laavakartanon, valde ut just Knott till oss och litade på att det skulle bli bra.

Är så tacksam över att vara gift med världens bästa man som utan att blinka tar ledigt från jobbet i tre dagar (trots massor som egentligen behöver göras på jobbet) för att kunna vara hemma med ungar & valp, så att Knott och jag kunde åka iväg på detta äventyret och bara fokusera på det vi var där för! Bästa maken ställer alltid upp och stöttar oavsett tokighet!   

Jag är tacksam över de där två galna ungarna som bara är så himla underbara!    Som nyfiket vill veta hur det gick och frågar om jag har haft roligt.

Sen så är jag såklart helt grymt tacksam för att Wales Teamledare Margaret Booth valde just oss att få vara en del av detta superlag! Utan hennes tillit till oss hade vi inte fått uppleva allt detta!   

Jag känner en jättestor tacksamhet till hela laget som har gjort hela upplevelsen 10 fald gånger bättre än om en gjort det helt individuellt! Tacksam för de vänner jag fått i lagkamraterna, för alla skratt de givit och för allt de lärt mig!

Tacksam för alla människor som funnits med runt laget, hjälpt till, stöttat, fixat och gjort allt så bra. Flera som jag knappt vet namnet på, men som jag vet alla har haft en viktig roll i att få till allt!

Jag känner även en stor tacksamhet till allt Cirnechifolk som kom och hejade på oss och gav oss massor med lyckoönskningar! Det värmde verkligen!   

Och slutligen är jag så tacksam och glad över alla fina lycka till kort som prydde vårt bås! Här trodde jag att vi nästan skulle stå utan m tanke på hur nyinflyttade vi är här, men det var alldeles proppfullt med fina kort och hälsningar!

   TACK TACK TACK!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...

Var ska en börja..? Knott och jag var anmälda till en rallytävling den 10e september, men två veckor innan fick jag veta att jag hade chansen att få hämta hem en liten cirnecovalp den dagen. Tävlingen ställdes in och en resa genom hela Wales planer...