Var ska en börja..?

Knott och jag var anmälda till en rallytävling den 10e september, men två veckor innan fick jag veta att jag hade chansen att få hämta hem en liten cirnecovalp den dagen. Tävlingen ställdes in och en resa genom hela Wales planerades in istället. Från att länge ha gått och väntat, längtat och kännt att det nog inte kommer bli valp iår trots allt, gick allt väldigt snabbt. Dessutom så fick vi besök av min mor i 10 dagar precis innan hämtningen med, så vardagen var inte riktigt som vanligt heller. Efter en del strul m mammas hemresa så kom vi iväg lite senare än planerat på lördagen den 10e och var inte framme hos uppfödaren förrän närmare fyrasnåret på eftermiddagen. Där möttes vi av 4 små valpar och en mamma som var tveksamt imponerad av besök av barn. :P Vi fick välja mellan Miss Pink (Deavanni Emoji)

och Miss Red (Deavanni Yolo)

Emojis öron gav ju henne helt klart ett utseende som får vem som helst att smälta, men i sättet var det ganska så snabbt klart vem som passade oss bäst. Yolo var den enda som inte brydde sig alls när ungarna tjöt lite extra eller kutade lite väl snabbt förbi dem. Dessutom så fastnade hon snabbt i mitt knä och blev kvar där tills det var dax att gå in   

Brorsorna som fanns kvar var Deavanni Skype & Deavanni Nimbuzz (+ Deavanni Emoji på bilden)    

Ett viss osäkerhet hos både mamman och syskonen (kring barnen främst) gav en liten oroskänsla i magen, men det blev ändå en liten Yolo som åkte med oss hem!    Hemresan gick jättebra! Hon låg o sov i Felix öppna bur bredvid mig på sätet. Ibland bökade hon runt lite o låg m huvudet i knät på mig en stund, för att sen böka runt igen. Men ingen oro alls.

Hemma fick hon hälsa på Felix och Veto. Knott kändes lite mycket efter 12 timmar i bilen, så det blev först på morgonen därpå som han fick hälsa på valpen.

Nu har hon varit här över en vecka redan och jag är så imponerad av henne! Första dygnet eller två tyckte jag mig se lite av den där osäkerheten, men nu känner jag ingen direkt oro längre. Hon är klart försiktigare än vad Knott var (är), men det är nog bara sunt. ;) Hon kan ibland kännas aningen seg när det kommer kring träning (belöningsmotivationen för både godis o lek är betydligt lägre än Knotts), men vi börjar hitta knappa för gasen där nu. Det jag framförallt gillar med henne är att hon känns så mkt lugnare än Knott ;) Hon sover ju ganska så mycket varje dag! Knott var ju typ omöjlig att få o sova stundtals! Hon ger sig efter bara några minuter om hon sätts bakom galler/i bur (Knott vrålade sig igenom våra middagar första veckan innan vi gav upp att ha honom på andra sidan grinden m de andra hundarna). Jag kommer nog få jobba mer med motivationsbiten för träning och tänka mig för kring belöningar och så, men som det ser ut nu iaf så är hon redan bättre på bitar som Knott fortfarande har svårt för :P Osäkerheten är oxå en sak jag alltid kommer försöka ha i bakhuvudet, även om hon just nu inte ger några oroande signaler alls till mig. Vi hängde utanför ASDA (mataffär) när D & ungar var in & handlade och hon fick se det mesta; rullstolar, käppar, kundvagnar, ungar, gubbar, tanter mm mm och allt var bara roligt tyckte hon. Dessutom kunde hon både tugga öra, träna lite, leka & kanske chilla pyttelite iaf. 20-30 utanför butiken och sen 30 min i bilen i väntan på övriga familjen slog ut henne för några timmar.   

Hemma sover jag i bäddsoffan med henne på nedervåningen (heltäckningsmatta och valp känns som en tveksamt bra kombo) och nätterna går super! Kissar henne när jag lägger mig & sen sover vi till 6 oftast. Inatt (D är bortrest) sov hon tom själv mellan 2-4 då jag låg hos hostig unge och sen sov hon själv efter 6-kissen fram till 7:30 då jag och ungarna gick upp.

Krypet fyllde ju år här bara dagar efter vi hämtat henne och även om det inte blev något kalas m gäster så körde vi på hela kalaskonceptet m tårta, ljus, ballonger och massor av paket. Lillfröken tog det hela superfint och reagerade inte ens när en av ballongerna small!

Knott och hon börjar verkligen hitta varandra och leker mer och mer! Inte allt för förvånande så är det så klart Knott som har svårt att sluta när de väl kommit igång, men han leker iaf väldigt fint med henne och anpassar sig helt till vad hon klarar av.

Dessutom så kan en hitta dem sovandes ihop då o då   

Sitt & Ligg kan hon ganska så fint & stanna sitter ganska så naturligt i henne (aningen passiv jämfört med vad jag är van vid)

Ungarna tycker att hon är supermysig när hon är på sov och gos humör, men flyr henne & gömmer sig bakom ryggstödet på soffan när hon går in i monstermode

Igår kväll fick hon sin middag serverad i stekpanna m skramliga saker i. Viss förvåning vid första anblicken, men sen inga problem. Både visp och slev fick följa med och busa i vardagsrummet sen efteråt.

och slutligen några av de första  bilderna på henne, från vår första natt ihop   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...