Förra året när jag fyllde år fick jag en bok av D som så klart väckte lusten att besöka alla våra nationalparker. I somras kom jag ju iväg till Kosteröarna och Kosterhavets nationalpark med mina älskade systrar och mamma (blev det några bilder därifrån??), men tanken är väl att jag & D skall ta oss genom alla parkerna tillsammans. Så i helgen när vi insåg att vi inte hade något inplanerat (babysimmet hade sportlov) så blev en tur till Tivedens Nationalpark tillsammans m lillasyster, H och Tinda hastigt inplanerad. Och vilken tur vi fick!! Underbart väder, perfekt sällskap, fantastisk natur! Dessutom blev det trevlig (& mumsig) middag hemma hos syrran efteråt! Dagen blev så bra att en hel dröööös m bilder togs och trots att klockan är mycket så bara måste jag slänga in ett rejält bild-blogg-inlägg ikväll! Hela 4 olika fotografer står för bildskörden, så här kommer de!

Vi gav oss iväg längs stigen, aningen tveksamma hur det skulle gå med vagnen (korkat att glömma bärsjalen hemma)

Det dröjde inte länge förrän det börjades behöva bärhjälp för att ta sig förbi partier m väldigt mkt stenar eller rötter 

När vi kämpat oss upp en bit inser vi plötsligt att Felix inte längre syns till. Vi ropar o ropar och undrar om vargen tagit den lille :P

Efter en stund kommer han i full fart och undrar varför vi dröjer så förbannat. Två dagars vila innan utflykt m hela flocken + kusinen var visst lite mycket...

Vi kämpar vidare uppåt, nu m lite nogrannare koll på att Felix väntar in oss m jämna mellanrum.

Det blir allt brantare & allt stenigare och vi ger upp tanken att putta vagnen framför oss nåt mer, insatsen kopplas loss och de två starka militärerna får bära på guldklimpen istället

Fina Tinda satt så fint och väntade undertiden som Krypet kopplades loss från vagnen

Hon är så mjuk i sitt sätt att hon skuttar åt sidan och ger plats åt en 4 kilos  bulldozer som nog inte skall vila i två dagar innan nästa stora utflykt :)

Miljön var helt fantastisk! (men kanske inte så "vagn-körar-vänlig"

Vi kämpade oss upp på en topp, där det sen blev fika

Gullungen låg snällt kvar i sin "vagn". Han kan numera leka m sin groda, så det går ganska bra att roa sig själv en stund

Självklart fick det busas lite m de stackars hundarna som blev bundna på behörigt avstånd från fikan

Parker är ganska så bra på att roa sig själv med

Felix däremot förstår inte alls varför det skall lekas, finns ju utsikt att kika på och fika att hålla koll på

Och nog fanns det utsikt (& annat) att titta på! 

Mina älsklingar  

och galningarna tillsammans med sin kusin  

Efter fikat traskade vi vidare genom skogen

Målet var Stigmanspasset         

Sen blev det grusvägen tillbaks till parkeringen

och man skulle ju kunna tro att vi då klarat utflykten utan några klantigheter alls, men nej ni förstår det finns en Parker i vår flock ;) Pajasen skulle så klart hoppa över diket, vilket skuttmässigt inte är det minsta problemet för honom, dock satt han fast i matte och kopplet var aningen för kort = Parker föll på sidan ner i vattnet. Av m blött stinkande täcke & sele och sen fick han låna Tindas halsband (som noga kollades att han inte kunde få det över huvudet)

En underbar utflykt och en perfekt dag!  

Japp idag är han 5 år vår lilla fjanthund! Helt otroligt måste jag säga! Man skulle ju kunna tro att en 5årig hund börjar kännas "vuxen", men Parker tänker nog aldrig växa upp. Fast lite mer vuxen blev han nog när han fick en lillhusse... ;) Idag är det även hela 3 år sen han kom till oss! 3 omvälvande år! 3 fantastiska år då han utvecklats en massa och förkyllt vårt liv med massa hyss, bus och skojigheter, men även 3 år med tvivel och sorg över att han aldrig kommer bli helt bra.

Han firade dagen med en lång härlig tur tillsammans m hundpolarna, lillhusse och matte. Det var härliga 5 grader pluss, solen sken och fåglarna annonserade om vårens närmande. (sen lämnades han ensam hemma m psykot och snuskhunden (Felix träffade löptik igår o snuskar sig m leksaksråttan för tillfället) så att matte och lillhusse kunde gå på föräldraträff).

Några nya bilder har jag lyckats skrapa fram iaf...

Ungen sover i sin säng och vad gör mamma & pappa när de får lite egentid tro? Jo båda somnar vid åtta halv nio framför tvn och sover sen tills ungen väcker mamma för mat vid tolv halv ett :P Mata unge, nattkissa hundar och sen krypa ner i sängen för natten, perfa! :)

Ikväll är Krypet ledset. Han fick andra omgången sprutor idag ju och tydligen så skulle han inte komma undan utan kinkighet denna gången. Han sov gott i 2½ timme på eftermiddagen idag (tack för det, evigheter sen han sov länge påd agen!), men sen när han vaknade så var han ledsen. :( Och sen dess har han varit extremt lättstött. Minsta lilla han flyttas på gråter han, samma läge/ställe för länge gråter han... Inget är liksom riktigt bra för stackarn. :( Nu sover han iaf i sin säng och jag chansar m att sitta framför datorn en liten stund. Han var orolig och vaknade titt som tätt när han somnade in på mig, så kanske blir det tom bättre själv i sängen nu. Han känns varm och har säkert lite feber och då kan det ju vara skönt att slippa en varm mamma som inte riktigt vill sitta still (även om mamma är BÄST). Från att förra månaden gått upp över 1,1 kg nöjde sig killen med 300 gram denna månaden. Skönt säger hans mamma o pappa, för det är tugnt som det är redan att bära runt på honom :P

Hundarna har en riktig sunkdag idag igen :/ D är ute m Felix nu och försöker flytta golfen (de bygger hus där den står nu :P ). Sen så skall han försöka ta en sväng m de stora. Parker tycker det hela är SKANDAL! Enya har legat lugnt i biabädden, medan Parker har travat runt och gnällt (ombytta roller mot hur det brukar vara alltså).

Imorgon blir det nog inge vidare hunddag heller :/ Jag, Krypet och Felix har en promenaddejt, men de andra får nog tyvärr klara sig m nåt halvdant. D skall nämligen ut o roa sig på kvällen, så det kommer bli klurigt att hinna med en långis efter att han slutat jobbet (& innan han skall iväg). Med lite tur tycker Krypet att det är ok att åka vagn i några timmar imorn, så jag hinner ut m alla på dagen. Tyvärr så verkar Krypets tålamod att ligga vaken i vagnen bara bli mer o mer begränsat...

Tänka sig, nu har vi överlevt 2 dagar utan D hemma ;) Dessutom överlevde jag ett tandläkarbesök idag!! Och inte nog m det, jag samlade mod och bokade tid för en undersökning i mitten av mars! Bara 7 år sen jag gjorde det sist    Dagens tandläkarbesök var över på tio minuter! Tog längre tid att få betala skiten än det tog att sitta i stolen. Trots det så var jag genomblöt i svett efteråt! Nu känns det tomt i munnen. Skenan som jag haft bakom framtänderna i dryga 10 år är nu borta (den satt så dåligt så tandläkarna kunde enkelt pilla bort den!). Bäst av allt är ju att den inte kommer strula nåt mer! Bara hoppas att tänderna inte får för sig att återgå till ursprungsläget...

Imorgon är det dax för Krypet att vägas, mätas och sprutas igen. Han är stor nu, frågan är hur stor...

Har en massa(?) fina(?) bilder på hundarna från promenaderna i helgen/veckan som jag vill få tid att fixa till. Vi får se hur många dagar det tar... och om de ens kommer upp här... Snart är det iaf dax för kursande igen! Blir nog super, även om jag just nu känner mig lite halvt om halvt omotiverad. Måste beställa boken bara...

Äh en bild får ni iaf (så trist utan bilder ju, framförallt när jag kanppt orkar skriva nåt vettigt heller :P )

Just ja, till alla underbara som skickar fina Alla Hjärtans Dag hälsningar till mig/oss...    på er med!!

Efter över en vecka m besök så är vi nu ensamma. Tanken var att jag skulle hinna med en massa när min mor var här och kunde roa Krypet, men riktigt så blev det inte. Först blev D sjuk och då fick vi fokusera på att få ut hundar, roa unge & laga mat utan hans hjälp. Sen blev så klart jag sjuk (& är fortfarande :( ) och då orkade jag ju ingenting. Så även om det känns trist att vara sjuk när mamma är här och vi knappt har gjort nåt alls här med henne, så har det verkligen varit superskönt att ha henne här! För hon har hjälpt en massa ju! Hundarna har fått komma ut, Felix har fått simma (stackarn behöver simma mer!), vi har fått lagad mat varje dag och viktigast av allt är väl att Krypet har varit nöjd trots att mamma (& pappa) varit sjuka.

Jag är som sagt fortfarande sjuk och fasar lite för imrogon då D skall till jobbet igen. Jag orkar ju knappt bära ungen som det är nu! Men det finns ju inte mkt att göra förutom att härda ut och fixa det på nåt vis. Än så länge är iaf Krypet friskt och det är ju det viktigaste! Själv måste jag dock bli frisk (eller tillräckligt så jag kan andas genom näsan iaf) innan tisdag då jag skall till den hemska tandläkaren igen och bli av m min bråkiga skena! Och sen på onsdag är det dax för Krypets andra omgång m sprutor + väga & mäta igen. Spännande värre att se vad guldgossen väger numer!

Just ja, idag när D vankade runt m Krypet (då Krypet tröttnat på att sitta i sovrummet) så började godingen bara skratta helt plötsligt! Det tog en liten sekund innan D fattade vad det var som var roligt, men gud vad roligt det var! Självklart var det The Crazy Pack´s klantskalle, herr Virus, som roade Krypet genom att klättra och busa i sitt klösträd. I tre minuter kämpade vi sen m att hålla Virus lekandes i trädet för att få höra det goa skrattet.   Videokameran var så klart full, men D spelade in ljudet på sin mobil. Frågan är väl om jag kan lyckas få upp det här på bloggen... Underbart var det iaf! Undra om katten är lika rolig imorn??

En morgon här i veckan så låg vi och drog oss i sängen. Krypet låg mellan sin mamma och pappa och höll på med sin napp. Efter ett tag insåg jag att han höll på att lösa ett problem med den. Det blev nämligen fel sida på nappen som kom in i munnen om han försökte stoppa in den. Så där låg han, lugn och helt fokucerad på att försöka lösa sitt problem. Han pillade på nappen, testade att stoppa in den i munnen, tog ut den och tittade på den, pillade lite till, testade igen, tittade igen, bytte hand, testade igen, tittade på den, tog en paus, testade igen... Så höll han på, i säkert närmare en kvart. Jag och D låg fascinerade och såg på utan att våga säga ett ord. Så till slut fick han löst hur han skulle hålla den, men då tog han en paus och jag kände en viss "oro" över att han inte skulle inmse själv att han löst sitt problem, men efter en kort paus stoppade han så in sin napp i munnen och släppte(!) den i munnen! Nappen satt dock inte kvar så länge innan gullungen drog ut den igen  

Men fasen vad häftigt det var att se honom jobba igenom sitt problem och klara det! Helt på egen hand dessutom!!

*Uppdatering*

Behövs ju en bild på sötnosen m sin napp, dock inte tagen just då.

Grabben brukar sitta m i soffan med husse när det är dax för kvällsmacka här i huset, men sen några kvällar tillbaks har han hittat en mycket bättre plats tycker han. En egen stol måste ju vara det bästa helt klart!