Direktlänk till inlägg 11 februari 2012
En morgon här i veckan så låg vi och drog oss i sängen. Krypet låg mellan sin mamma och pappa och höll på med sin napp. Efter ett tag insåg jag att han höll på att lösa ett problem med den. Det blev nämligen fel sida på nappen som kom in i munnen om han försökte stoppa in den. Så där låg han, lugn och helt fokucerad på att försöka lösa sitt problem. Han pillade på nappen, testade att stoppa in den i munnen, tog ut den och tittade på den, pillade lite till, testade igen, tittade igen, bytte hand, testade igen, tittade på den, tog en paus, testade igen... Så höll han på, i säkert närmare en kvart. Jag och D låg fascinerade och såg på utan att våga säga ett ord. Så till slut fick han löst hur han skulle hålla den, men då tog han en paus och jag kände en viss "oro" över att han inte skulle inmse själv att han löst sitt problem, men efter en kort paus stoppade han så in sin napp i munnen och släppte(!) den i munnen! Nappen satt dock inte kvar så länge innan gullungen drog ut den igen
Men fasen vad häftigt det var att se honom jobba igenom sitt problem och klara det! Helt på egen hand dessutom!!
*Uppdatering*
Behövs ju en bild på sötnosen m sin napp, dock inte tagen just då.