Ja alltså, man kan ju undra var ungen ärvt sin djurhantering ifrån...

men det är inte lätt när man blir så här upphetsad av att vara nära hundarna :)

Igår var vi på en liten utflykt. Det var u så härligt väder när vi vaknade, så trots förkylning så beslutade vi oss för att ta en härlig utflykt. Planen var halshöga, men när vi kom dit så var det fullt av bilar och människor, så vi drog vidare. När vi väl kom ut på vår promenad/utflykt så var det härliga vädret inte riktigt lika härligt längre... :/ Men lite fika hann vi med innan vi frös och Krypet tittade nöjt på när mamma tränade hundarna en stund. Roligast är ju dock när hundarna står på bakbenen, hoppar högt eller snurrar runt snabbt snabbt, så det blir kanske lite enformig träning för hundarna, men det blir ju iaf lite träning ;)

Och för att han är så förbannat söööööt!

alltså, förra inlägget blev ju så himla mycket text att det behövs några bilder för att kompensera det. Och tur nog så har min mobil tömts på bilder, så här får ni en bebisbildbomb :)

För typ 2 månader sen hade vi 1-2 veckor som bara handlade om Titt-ut

Annars så sover han en del (om än lite lite kan jag tycka ibland)

Det kladdas en hel del med mat!

Älskade lilla evil-face  

Tur nog är ungen ganska så bra på att torka upp efter sig

Han har lärt sig dricka ur pipmugg (och hur man häller ut vatten på bordet att plaska med + att slänga muggen i golvet så mamma/pappa kan plocka upp den)

Vi går en hel del hundpromenader, numer med sittvagn (himla kul för då ser man så mycket mer och finns det nåt roligare än att garva åt hundarna?!)!

Vi har åkt en del bil

och lunchat på både IKEA och McD

Mammas gullunge!  

Det fanns faktiskt lite annat bland mobilens bilder... lite...

Så har vi dragit igång igen. Och tusan vad härligt det kändes så här i efterhand. :) Måste erkänna att suget inte var allt för starkt innan idag. Det är liksom lite stressigt att få till allt (m unge, packning, mat i egna magen, mat i ungens mage, D måste sluta jobba osv osv) i tid så man hinner dit i tid och sen så är det nästan lika stressigt hem sen för att mata, byta och lägga ungen. Att vi dessutom inte kört någon seriös agilityträning på typ 8 månader nu gjorde att det kändes lite så där att ge sig på steg 3... Det hade känts "tryggare" att ta steg 2 en gång till för att "komma igång" igen kände jag. Men men, vi körde ju på SKL istället för steg 2 i år och det är jag himla glad för idag faktiskt. :)

För Enya var min älskade stjärna som hon alltid är! Vi var bara tre på kursen idag! E med Svansa (skall bli himla kul att få se dem utvecklas, även om jag kommer sakna Trassel lite - hons att ju i bilen typ hela passet idag *hmpf) och så en ny bekantskap H och Tyson (en, vad det verkade som, TREVLIG jr). Ytterligare en kommer tydligen dyka upp, men idag var det alldeles perfekt för mig och fröken.

Iaf, kontaktfältsbeteenden var vad vi skulle kika lite mer på. T undrade hur våra såg ut och rent ärligt så är det något vi tränat jättelite och jättedåligt. Jag har aldrig blivit riktigt nöjd med hur jag tänkt det skulle vara och hur det funkar för Enya, så lat och ostrukturerad som jag är blir det aldrig nåt vettigt utav det. :P Men iaf... Det visade väl sig att Enya hade bättre koll på det där med kontaktfält än vad jag trodde. Balansen är väl det jag är mest osäker gällande. Jag har försökt köra på 2 på 2 av, men tyckt det funkat så där. Idag funkade det! Dock är jag tveksam till att det skulle funka om jag fortsatte framåt tex (nu stannar ju jag vid kontaktfältet). Men jag blev iaf positivt överaskad! Sen så A-hindret. Där har vi oxå försökt m 2 på 2 av, men det har aldrig känts bra. Kraften blir ofta för stor för Enya som inte riktigt klarar av att stanna och det känns som slitaget på henne blir onödigt stort, så idag testade vi att bara köra på och sakta ner. Och det verkade ju funka, tom när jag sprang förbi utan att sakta ner så tog hon kontaktfältet (även om skuttet av hindret blev större). Kanske helt enkelt skall försöka traggla det några gånger varje gång vi är ute på klubben så kan jag kanske lita på henne snart :)

Sen så var det gungan och gungan är ju typ läskig. Första gången full fart, men sen insåg hon ju när den slog ner att det var den läskiga gungan. Hon tar sig iaf över gungan numer och hon tar ju kontaktfältet, så jag tror vi är nöjda med det som det är faktiskt. Bara köra vidare och försöka få henne trygg på den där j-vla saken!

Det var vad vi hann med typ :P Sen blev himlen närmast svart och vi flydde in av rädsla för regnet (som inte kom förrän vi satt i bilen hem sen).

MEN för Enyas del var det något annat som jag verkligen märkte skillnad på! Hur hon allt som oftast själv valde att lägga sig ner och invänta gotta från mig! Fällen var med och tom inne kunde hon tänka sig att ligga på den och ta det "lugnt". Så himla skönt, både för henne och mig! Man blir ju lite trött på sig själv att man inte tar tag i sånt där tidigare. Det har krävts knappt nån träning alls ju. För inte har jag hunnit med (eller orkat) träna något hemma, utan all träning hon fått på det har ju varit under SKL-kursen.

Är så himla nöjd med min älskade Enya. Hon är fan m bäst!!

men trots att hon är så himla bäst, så kan jag inte annat än längta lite efter en valp att satsa på från början. Gah! Jag vill ha en valp! Vem trodde det för nåt år sen liksom! Men jo, efter att ha träffat Lystra så väckte sig suget bara starkare. Så starkt att jag var tvungen att googla efter uppfödare och kolla "läget" på rasen. Och vad fann jag inte då om inte en uppfödare som tävlar freestyle (& skall starta i agility) m sin cirneco som skall valpa i maj! Gah, vill jag ha en valp där ifrån eller vad?! Men ingen 4e hund här hemma... Och Enya är väl inte den bästa förebilden att ha när man skaffar valp heller... Men gah... Det skriker i "ha-tarmen" på mig nu alltså!!

Idag blev det en tur till rastgården för att dejta H och hennes nya vovve + gamla Rocky. Dessutom fick vi sällskap av C och hennes lilla virvelvind och demon :) Och den härliga lilla Lystra fick då mitt hjärta att totalt smälta bort! Så nu är jag återigen supersugen på en liten podenco! Eller för att vara exakt en liten Cirneco med Lystra-mentalitet!! (dock m stående öron :P )

Och seriöst, visst passar hon m The Crazy Pack!! (TCP var ju dock inte riktigt lika duktiga på att fotograferas idag uppenbarligen...)

Ja ja, så länge jag drömmer om en egen liten cirneco får jag väl hoppas att H skall åka bort på en massa olika semestrar så vi kan vara hundvakt ;)

I våran familj lär man sig tidigt hur man tar strypgrepp och alfarullar hundarna!

(ingen hund eller människa kom till skada vid fotograferingen. Alla inblandande tyckte tom att det var trevligt/roligt!)

Så var "Släpp kontrollen lös" kursen slut och jag har knappt bloggat något om den alls. Svår att skriva om, men en kurs som jag tycker borde vara obligatorisk för ALLA att gå när man skaffar hund! Tar med mig en hel del bra saker och tänk, samt lämnar en del som jag nog aldrig kommer bry mig om att lägga tid och fokus på. Men överlag är jag supernöjd (även om jag inte tyckte boken var så himla fantastisk som jag hört att den skulle vara!). Jag tror tom att Enya började gilla kursen och lugnet vi fokucerade på när vi var där (även om hon nog oxå tyckte det var lite väl händelselöst stundtals). Hon har varit SUPERDUKTIG hela kursen igenom! Och även om jag generellt inte upplever att våra hundmöten blivit bättre på hemmaplan (vilket vi inte heller har tränat) så upplever jag generellt att hon är lättare och trevligare på promenaderna. :) När det blir lite trevligare vår igen så hoppas jag få med mig Krypet & Enya och ge oss ut och träna lite mer aktivt även här hemma.

Men idag då, så såg upplägget lite annorlunda ut. Till att börja med var vi inget på planen, utan det blev en promenad i skogen. Det i sig var inte så upprörande för fröken, men för flertalet av de andra hundarna som började gapa en hel del. Skällandet stressade Enya, som inledningsvis var skitduktig och uppförde sig precis så duktig som hon lärt sig. Men sen fick vi möta en överförfriskad (fniss) studsig whippet och där brast det för Enya. Inte nog med att den betedde sig allt för vilt, flera av de andra hundarna blev ju skogstokiga och då även Enya. Det blev för mycket och hon hörde varken klick eller ville ta godis. Hon fick gå ner i varv och så passerade whippeten igen och då gick det bättre, men inte riktigt så bra som jag velat kanske. Godisarna började ta slut, så vid nästa samling plockade jag fram tubosten. Den brukar vara högt älskad, men jag tycker att det är mer praktiskt med godisar jag kan släppa på marken, så tuben brukar bara komma fram i "nödfall" = ännu godare då det sker. MEN vid ett tillfälle då Enya mumsade tubost så "fes" tuben och sen blev tuben livsfarlig! Milt sagt :( Än en gång så inser man hur enormt osäker och spänd hon faktiskt kan känna sig i dessa situationer. :( Det är så himla lätt att glömma (& för vissa att förstå) att det är en osäkerhet och rädsla som får henne att göra utfall, skälla och se ut som ett monster. :( Så nu får vi väl se om vi någonsin kan älska tubost igen...

Nästa vecka börjar agilityn och jag hoppas vi båda är redo för det nu. Känns som det var evigheter sen vi körde något seriöst på agilitybanan! Dessutom är fogarna skitpaj på mig, så jag har ingen aning om hur jag kommer klara upp det hela. :( Tror nästan de kändes helare när jag var gravid i v 38 och körde agility... *suck*

Men men... Enya är iaf världens bästa hund! Som hon kämpar m sin osäkerhet för att göra matte nöjd! Och oftast lyckas hon ju faktiskt så bra att matte glömmer bort hur mkt hon faktiskt måste kämpa! Duktiga bästaste tösen!  

I helgen har Krypets farföräldrar varit på besök. Vi har hunnit med många långa och roliga måltider, promenader i vårvädret, bad, vårfixat bilen, busande, samt några timmar på akuten. Akuten hade vi ju gärna sluppit, men i övrigt har det varit en superhelg!

Världens goaste grabb