Så har vi dragit igång igen. Och tusan vad härligt det kändes så här i efterhand. :) Måste erkänna att suget inte var allt för starkt innan idag. Det är liksom lite stressigt att få till allt (m unge, packning, mat i egna magen, mat i ungens mage, D måste sluta jobba osv osv) i tid så man hinner dit i tid och sen så är det nästan lika stressigt hem sen för att mata, byta och lägga ungen. Att vi dessutom inte kört någon seriös agilityträning på typ 8 månader nu gjorde att det kändes lite så där att ge sig på steg 3... Det hade känts "tryggare" att ta steg 2 en gång till för att "komma igång" igen kände jag. Men men, vi körde ju på SKL istället för steg 2 i år och det är jag himla glad för idag faktiskt. :)

För Enya var min älskade stjärna som hon alltid är! Vi var bara tre på kursen idag! E med Svansa (skall bli himla kul att få se dem utvecklas, även om jag kommer sakna Trassel lite - hons att ju i bilen typ hela passet idag *hmpf) och så en ny bekantskap H och Tyson (en, vad det verkade som, TREVLIG jr). Ytterligare en kommer tydligen dyka upp, men idag var det alldeles perfekt för mig och fröken.

Iaf, kontaktfältsbeteenden var vad vi skulle kika lite mer på. T undrade hur våra såg ut och rent ärligt så är det något vi tränat jättelite och jättedåligt. Jag har aldrig blivit riktigt nöjd med hur jag tänkt det skulle vara och hur det funkar för Enya, så lat och ostrukturerad som jag är blir det aldrig nåt vettigt utav det. :P Men iaf... Det visade väl sig att Enya hade bättre koll på det där med kontaktfält än vad jag trodde. Balansen är väl det jag är mest osäker gällande. Jag har försökt köra på 2 på 2 av, men tyckt det funkat så där. Idag funkade det! Dock är jag tveksam till att det skulle funka om jag fortsatte framåt tex (nu stannar ju jag vid kontaktfältet). Men jag blev iaf positivt överaskad! Sen så A-hindret. Där har vi oxå försökt m 2 på 2 av, men det har aldrig känts bra. Kraften blir ofta för stor för Enya som inte riktigt klarar av att stanna och det känns som slitaget på henne blir onödigt stort, så idag testade vi att bara köra på och sakta ner. Och det verkade ju funka, tom när jag sprang förbi utan att sakta ner så tog hon kontaktfältet (även om skuttet av hindret blev större). Kanske helt enkelt skall försöka traggla det några gånger varje gång vi är ute på klubben så kan jag kanske lita på henne snart :)

Sen så var det gungan och gungan är ju typ läskig. Första gången full fart, men sen insåg hon ju när den slog ner att det var den läskiga gungan. Hon tar sig iaf över gungan numer och hon tar ju kontaktfältet, så jag tror vi är nöjda med det som det är faktiskt. Bara köra vidare och försöka få henne trygg på den där j-vla saken!

Det var vad vi hann med typ :P Sen blev himlen närmast svart och vi flydde in av rädsla för regnet (som inte kom förrän vi satt i bilen hem sen).

MEN för Enyas del var det något annat som jag verkligen märkte skillnad på! Hur hon allt som oftast själv valde att lägga sig ner och invänta gotta från mig! Fällen var med och tom inne kunde hon tänka sig att ligga på den och ta det "lugnt". Så himla skönt, både för henne och mig! Man blir ju lite trött på sig själv att man inte tar tag i sånt där tidigare. Det har krävts knappt nån träning alls ju. För inte har jag hunnit med (eller orkat) träna något hemma, utan all träning hon fått på det har ju varit under SKL-kursen.

Är så himla nöjd med min älskade Enya. Hon är fan m bäst!!

men trots att hon är så himla bäst, så kan jag inte annat än längta lite efter en valp att satsa på från början. Gah! Jag vill ha en valp! Vem trodde det för nåt år sen liksom! Men jo, efter att ha träffat Lystra så väckte sig suget bara starkare. Så starkt att jag var tvungen att googla efter uppfödare och kolla "läget" på rasen. Och vad fann jag inte då om inte en uppfödare som tävlar freestyle (& skall starta i agility) m sin cirneco som skall valpa i maj! Gah, vill jag ha en valp där ifrån eller vad?! Men ingen 4e hund här hemma... Och Enya är väl inte den bästa förebilden att ha när man skaffar valp heller... Men gah... Det skriker i "ha-tarmen" på mig nu alltså!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...