Till kvällsmackan spelas det ofta backgammon här. Jag vann jämt, men David vägrade erkänna detta så vi beslutade att börja föra statistik. Sen vi började med det vinner David nästan jämt och igår vann han storartat. Jag är en urusel förlorare och surar nog fortfarande över de 15 poäng han tog då. 15 poäng = att jag hade inte fått ut en endaste pjäs när han var ute m alla sina.   

Idag tog vi tag i ett projekt som jag funderat på ett tag. Veto har ibland svårt att få sova ifred för att Virus är på och petar och stör henne hela tiden. Hon blir vresig och grinig, men Virus skiter i vilket. Vi har funderat ganska så mycket på hur vi skall få Virus att sluta upp m dessa dumheter och hur Veto skall kunna få sova ifred när hon vill det.

Så idag byggde vi en passage som bara Veto kommer igenom. Denna plaserades på bokhyllan och på den sidan dit Virus inte bör komma fick Veto en sovdyna, samt sin matskål (som tidigare stått i en kartong som Virus inte kom in i).

Efter att ha byggt och grejat för att Veto skall få en egen vrå och kunna äta ostört kunde man ju tro att hon borde bli tacksam, men den enda som var intresserad av bygget var så klart Virus.

som så klart visade sig för stor för hålet

Trots lock och pock vägrade Veto att vara med på detta idiotiska projekt. Hon har vägrat beträda bokhyllan helt och hållet och ligger just nu väl gömd i garderoben som hon själv släppt in sig i.

Undra hur många dagar det tar innan hon inser att detta faktiskt var en smart grej..?

Idag väcktes vi förbannat tidigt av att mattes klocka ringde. Jag förstod inte riktigt varför vi redan skulle gå upp. Hade ju knappt fått sova nånting! Matte och Husse är skitbökiga att sova mellan skall ni veta! Jag försökte få Husse att somna genom att lugnt slicka honom i nacken i går kväll/natt, men han låg bara och korvade och hade sig. Efter ett tag ledsnade jag. Va f-n man behöver ju sova själv med! Så jag la mig m huvudet vid deras fötter istället och somnade, för att snart väckas av den där klockan.

Men istället för att bara stänga av klockan gick matte upp! Och om matte går upp så tidigt är det något speciellt på gång! Så jag såg till att ha koll på matte och insåg snart att det var hon, jag och husse som skulle hitta på något!   

Husse gick i förväg till bilen och sen kom jag och matte efter

Bilen åkte till djuraffären och bara det är ju superkul! Men snart stod det klart för mig att jag inte var ensam hund i butiken. Tusan vad kul! Men istället för att få hälsa, leka och riva runt med hundar och alla leksaker som fanns i butiken ställde vi oss i kö. Vet ni hur dööötråkigt det är att sitta still i en kö?! Jag gjorde så gott jag kunde för att hålla tristessen borta (vilket inte var så svårt igentligen - superkul att vara i affär ju!) genom att skälla lite på nån ful fet hund, spana in magroverötter och plastväxter (kunde jag hjälpa att de satt fast så dåligt att min svans rev ner hela grejen som höll fast dem?!). Men så till slut blev det min tur!

Fotad har jag ju blivit förut, så jag är ju ett proffs på att posera! Och tur var det skall ni veta! För inte en chans att någon som inte är proffs skulle ha fixat det! Vet ni hur äckligt mycket svettig fet hund de där fällarna man skulle ligga på luktade?! Usch och fy alltså! Jag trodde matte skämtade när hon sa åt mig att hoppa upp där! Sen ville hon dessutom att jag både skulle sitta och ligga där! Bläääk vad äckligt! Tur man är proffs iaf för jag tror nog det blev en del bra bilder ändå. Men så fort jag fick klartecken att vi var klara lämnade jag de där snuskiga stinkande fällarna!

Sen åkte vi hem och vet ni vad?! Jag kände faktiskt att jag var lite trött. Det krävs mer än ni anar att åka och bli proffsfotograferad!

/Gimli

Det där omöjliga telefonsamtalet som ingen hundägare vill behöva göra, men som stort sätt alla tvingas göra en dag, är gjort. Tårarna strömmar ner längst mina kinder och det känns hemskt, men ändå så rätt. Ett datum är satt, en tid är bokad och fram tills dess skall vi leva. För hans skull skall vi göra varje dag speciell!   

• springa lös i slaka-skogen, helst bakom ett rådjur eller vildsvin
• springa lös i fårhagen, helst bakom en hare
• tuggben varje dag, helst färska märgben och att de aldrig tar slut
• åka bil, helst m hela flocken på utflykt m packning och fika
• klickerpass varje dag, helst m mumsig gotta och lära sig nya trix + en massa backande såklart!
• leka m aktiveringsleksakerna, helst varje dag och flera olika varje gång
• åka och simma, helst med både matte och husse som står och hejar på en
• presenter, paket och väskor att öppna och äta upp/tugga sönder innehållet
• blodspår, helst varje dag och med goa skankar att mumsa i sig efter att man burit hem dem!
• sova i sängen, helst mellan matte och husse m konstant kel
• cykla, helst på äventyr m packning och fika
• äta, helst rått kött och sånt som matte och husse äter
• jaga sork, helst gräva upp en hel sorkkoloni m långa och krokiga gångar
• möta husse från jobbet, helst varje dag
• rulla, helst i mumsigt luktande kadaver och bajs från vildsvin/kossor/grävling
• busa, helst slitandes i kläder, hoppandes och juckandes på skrikande matte/husse
• promenader, helst på nya ställen varje dag, i långlina och när det är soligt/ljust ute
• slippa torka tassar, duscha, klippa klorna och andra hemska hundtortyrmetoder

Idag hängde vi då med Trassel och Svansa ut till klubben. Svansa skulle gå kurs och Trassel och vi tänkte passa på att träna agility. Tyvärr visade det sig att lamporna inte funkade och mörkret lade sig ganska så snart över agilitybanan. :( Men vi fick tränat lite på sånt Enya tar ganska så säkert och det gick bra. Sen påbörjade vi "bang-leken" m gungbrädan och det gick väl s där :( Efter en stund så hoppade Enya a bara av att jag tog i brädan stort sätt. :( Trots att jag lyfte den så lite att inget hördes eller nånting när den slog ner. Hon fixar tom större nerslag på den liggande brädan vi övat på innan ju. *suck* Jag vet inte riktigt hur vi skall komma förbi den där monstergungbrädan... Får väl fortsätta att försöka komma ut och öva som idag. Belöna, berömma och belöna för att hon bara är på den, men det känns så drygt. Varför är den så förbannat läskig?! Hon fixade tom att slå ner den hårt om hon fick stå på backen och ta framtassarna för att slå ner den. :P Nä kanske skall läsa lite i min nyinköpta agilitybok för att se om det finns andra tips på gungbrädan där...

Två timmar var vi ute på klubben och nu är vi båda trötta. Grabbarna fick ingen superdag, men tusan vad Parker blev glad när vi kom hem. Eller främst när JAG kom hem. :) Han är för go min plutt.    Testade att få honom att gå mellan mina ben några gånger. Läskigt, men kul tyckte han. Kanske vårt nya trick att träna in..?

Idag hade jag velat få iväg en grej på brevlåda innan posten hämtades, men jag hann inte. :( Vart himla besviken när jag insåg att jag inte skulle hinna. :( Men men... får försöka hinna få iväg den imorn iaf, så får den väl komma fram efter helgen helt enkelt.

Nä återigen en massa text och inga bilder. Så trist ju. Får nog rota fram en "Dagens bild" iaf...

Gimli m skanken som han sen spydde upp i vardagsrummet på natten och morgonen efter ha fått mumsa i sig den.

Det är nog bevisat miljontals gånger egentligen, men nog fan saknar jag ett liv. Eller vad sägs om att gå igenom 135 sidor med bildtrådar på ett forum för att hitta alla man själv lagt upp? Och sen spara ALLA som favoriter.    Det tog nog närmare en vecka och många gamla minnen ha väckts till liv. I slutet var det bilder från 2006 och plötsligt såg jag en enorm skillnad på hur Enya ser ut idag och hur hon såg ut förr. 2006 var hon ung, smal och smäcker. Inte ett gram fett för mkt och höftbenen syntes så där lagom mycket. Idag är hon, hmm, äldre, fortfarande smal, men kanske inte smäcker... Höftbenen skyddas nu av ett mjukt lager som ger henne mjukare former än då. Tittar man på hennes mage finns där antydan till "tant-tuttar". Hon är i perfekt form idag, vilket hon stort sätt alltid har varit, men idag är hon äldre. Hon är ingen unghund längre, även om 7 år egentligen inte är nån ålder ju. Iaf... tillbaks till den där avsaknade på liv... Trådarna på forumet tog slut, jag kom igenom alla sidor och idag har jag kännt mig rastlös, sysslolös och tusan vad jag saknat att sitta och kolla igenom gamla bildtrådar. Jag behöver ett liv!

Så när jag fick ett mail från en tjej, som var m på samma agilitykurs som vi, där hon undrade om vi ville med till klubben och träna imorn sa jag ja. Jag är inte ett dugg sugen, träningen kommer väl suga, men man måste ju försöka och börja nånstans... Och för Enyas del skadar det ju aldrig. Så håll tummarna för oss att det går bra imorn och att vi kan hänga på dem fler gånger.

No act of kindness, no matter how small, is ever wasted

- Aesop                                 

Dagens ros går till Tuali!