Igår kväll blev Tinda upphämtad av sin husse. Normalt när folk kommr hit är Parker mer skeptisk än om man träffar dem ute. Tindas husse har velat lite för mkt när han träffat Parker, men i somras när de träffades i stugan fick han lite hångel m Parker.

Så ikväll var första gången de sågs sen dess & han klampade in och Parker viftade glatt på svansen! Sen skulle de gosas, pussas och även stås på bakbenen upp på honom! Vi alla var superförvånade! Så förvånade att vi glömde bort kameran.

Tindas husse kom in o fikade lite och Parker gjorde honom då sällskap i soffan där pusskalaset fortsatte. Sånt där värmer i hjärtat när man lever m en skyggis som Parker!

Och till lilla F; det går förbannat långsamt och segt! Känner nästan för att ge upp och lägga ner hela skiten. Man blir ju bara deppig och ledsen när man tänker på det ju... 76 st kvar...

Idag fick jag vakna tidigt, the crazy pack´s kusin behövde nämligen nånstans att vara då hennes matte och husse hedrar sin omkomne vän. Tinda är djupt älskad av hela the crazy pack, även om Enya ofta känner nåt behov av att förklara för Tinda att Enya är bossen.Tinda är himla söt när hon är glad, då måste hon ha något i munnen. Trots mängder med leksaker, ben och annat hemma hos oss var hon tvungen att påpeka att det inte var igår vi städade.

Normalt brukar Tinda vara glad över att komma hem till oss, men idag syntes det tydligt att hon saknar sin matte. Hon ville inte riktigt komma in, la sig på dörrmattan och såg hoppfull ut när det lät utanför dörren.

För att få Tinda att tänka på annat en stund rotade vi fram toarulls-samlingen.

Och sen delades de ut

Kex i toarulle var himla uppskattat

Sen var det ju lika bra att gå en sväng m ett gäng hundar, så då fick damerna en tur.

Vädret var lite så där halvrisigt, men inget dämpar dessa töser när de är ute!

Och trots att det regnade lite om vart annat njöt vi alla av att vara i skogen

Vi beslutade att gå och kika på resterna från vildsvinet vi hittade i vårvintras. Det var inte mkt kvar (precis som sist vi var där), men lite intressant var det iaf.

Sen tänkte vi gå och kolla på de slaktresterna från ett rådjur som Enya hittade förra veckan. Då jag inte visste hur Tinda skulle reagera på det hela fick Enya sitta och vänta till en början.

Tinda tyckte det var ganska så läskigt och tog det väldigt försiktigt. Tyvärr hade någon annan varit där Tinda hittade mest lite päls bara.

Enya däremot hittade en skank & fick ta med sig den en bit.

Tinda fick sen skanken av Enya (eller matte sa åt Enya att ge den till henne) och det var himla spännande och kul.

Hon visste nog inte riktigt va hon skulle göra med den, men såg ut att känna sig lite stolt trots allt.

Sen gick vi hem och slappade

Söta Tinda-tassar vill man bara äta upp!

Och de ljusa ögonfransarna   

Nu har det blivit lite väl mycket text ett tag tycker jag. Så la över lite bilder från kameran och hittade en liten brödtjuv.

Han ville inte alls ge upp sin brödbit

Matte är tyvärr större, starkare och smartare, så stackars Felix fick dela m sig till alla de andra dogsen i the crazy pack.

Skadan vid baket visade sig inte vara så allvarlig som det kändes som den kunde vara då det hände. Idag är jag bara pyttelite svullen, har ett litet märke, samt totalt köldskadad över hela tummen.    Tydligen är det ingen bra ide att kyla så länge coh väl som jag gjorde, oavsett hur ont det gör :P Ja ja... Tummen går att använda och känns bara skum när jag nuddar den. :P

Brödet som höll på att kosta min tumme blev iaf himla gott!

Och så en bild på det som luktar honung på min handled. Än en gång, tack Tua!

Hallen luktar död fisk, armbandet runt min handled luktar honung, Gimli luktar dött rådjur (fast det är ju inte så konstigt...) och skummast av allt, det luktar GOTT i skåpet m kaffe!

Men att min skumma luktuppfattning skulle bero på ett växande litet frö är allt annat än troligt!

Jag skulle skriva om Parkers glädje när vi idag fick besök av min gamla kursare o hennes hund Dirac, men vid baket ikväll klantade jag mig och saknar nu höger hand. Förhoppningsvis inget allvarligt, men just nu är det pekfingervalsen m vänsterhand som gäller = detta är skitjobbigt!

Så var det näst sista gången på agilityn. Idag fick Parker hänga med husse och oss till klubbarp. Förhoppningarna för hans del var väl inte så stora, men han skulle få skutta runt j hagarna runt omkring m husse tänkte vi. Gissa att vi vart förvånade när Paker gick emot samtliga 5 deltagare + instruktör med hög svans och lycklig nyfikenhet! Han fick vara med och lyssna/kika när instruktören gick igenom vad vi skulle göra och sen traskade husse och han vidare. Och trots att han normalt inte tycker om att bara stå och hänga, så höll han kvar den positiva andan hela vägen! :)

Enya däremot hade det inte riktigt lika lätt. Hon var stressad och orolig av nån anledning idag. Mjällade så hon nästan blev helt grå :( Vi övade på slalom, höja däcket, samt gungbrädan. Det gick så där alltihopa... Slalom kan hon (iaf den övningen), men strulade lite pga osäkerhet ändå. Däcket gick ba ibland, för att sen totalt gå åt fanders. Hon hoppade in m huvudet först i ringen flera gånger! Gungbrädan gick inte alls bra. Hon blev osäker, matte var dum (som glömde bort att belöna trots misslyckanden) och det blev nästan bara sämre o sämre ju mer vi försökte.

Sen blev det fika då matte fick rita en agilitybana :P Yay... hoppas inte vi skall behöva ta den sen! :D

Efter fikat gick det dock mycket bättre för Enya! Vi körde en kortare bana, vilket gick bra. Hon slarvade m däcket första gången, men det vet jag att hon lätt gör. Hon rättade dock till sig själv m en gång. Annars gick det himla bra. :) Sen gjorde vi två olika hopptekniksövningar, vilket gick bra. Ena slirade hon i gräset lite, men brydde sig inte nämnvärt. Den andra var 4 studshinder. Två försa gångerna hoppade hon dem snyggt, men de två sista gångerna ansåg hon att det var lättare att ta de två sista hindrena i ett språng. Så är det när man är snabb och har långa ben :P

När kursen var slut stannade vi kvar och tränade lita A-hinder (vilket gick skapligt), slalom (vilket gick bra) och så lite mer gungbräda. Nu skärpte matte till sig och belönade varje gång och helt plötsligt var gungbrädan jättekul. Visst hoppade hon av ibland, tog den från fel håll osv osv, men viktigast är ju att ha kul :) Parker testade även han A-hindret & precis som jag misstänkte älskade han det! Men förvånande nog tyckte han även att gungbrädan var ett bra hinder att börja sin agilitykarriär med. Att Enya tycker det är ett läskigt hinder är inget som Paker funderat över, för ha fick godis och det var kul :)

Nu är vi trötta. Vovvarna sover och jag skall laga lite mat till oss människor nu tror jag.