Nyss hemkomna efter en vecka på västkusten. Och vilken vecka! Vi har hunnit med operadebut (för mig & D iaf) och WOW! Så häftigt! Krypet och stackars mormor hade väl inte riktigt lika kul, men han sov iaf när vi kom hem. Hundarna har fått slappa promenader. Krypet har öppnat julklappar i massor (m start på fredagen!). Han har finslipat på sitt gående och spelar nu även fotboll! Mammas Chili har varit riktigt duktig m Krypet, dock mindre duktig m Veto. Veto äter, om än aningen lite, men hon äter iaf och har inte spytt en endaaste gång! Inte ens under bilresorna (vilket hon alltid gjorde förr). Dessutom är hon pigg o glad och har busat på kvällarna när Chili gått o lagt sig. ;)  Vi har firat jul (så klart), vit jul dessutom och fått både bra och dåliga grejer (så klart :P ). Ansökningspapper är inskickade till jordbruksverket och vi sitter nu och väääääntar på att få besked om att få hämta hem vår lilla Kung, som idag har hunnit bli 6 veckor! Dessutom verkar jag ha blivit sjuk... Det var västkustveckan i korthet. :)

PS Fy fan va hemskt det kändes m en god jul-bild m bara två små vovvar på   

Årets julhälsning här på bloggen kommer lite sent, men bättre sent än aldrig ;)

Veto Veto gamla Veto. Måndag eftermiddag fick vi en tid hos doktorn som gick igenom henne och konstaterade att hon iaf inte kunde hitta något uppenbart som kunde förklara vad som felades. Veto var tunn, tunnare ön vanligt med bara 2,6 kg, men annars tyckte hon (veterinären alltså) att Veto såg väldigt fräsh ut för sin ålder trots allt. Trots att Veto inte ätit/druckit ordentligt på flera dagar o spytt en hel del, tyckte vetten att hennes allmäntillstånd var så bra att hon inte såg någon anledning att lägga in henne. Munnen hennes såg iaf bra ut, tyckte både veterinär och tandsköterskan som kom in och kollade. Vi bestämde att vi skulle ta blodprover för att se om det kunde avslöja något och då började kriget. Den fina, goa, fjäskande damen övergick efter en liten stund till den bitchiga trefärgade honkatten hon var när hon var yngre ;)

Iaf, blodprovet visade på en väldans massa bra värden! Elektrolyterna var ju lite upprörda, men det var inget som oroade veterinären utan var förväntat pga kräkningarna. Det som var aningen för högt var levervärdet. Inte allarmerande högt, men ändock för högt. Kan bero på att hon inte ätit o spytt en massa, men kräkningarna kunde även bero på att levern mår skit, så det sa ju inte så mkt. Iaf så skall hon nu äta leverfoder i en månad och sen skall vi tillbaks o ta nya prover för att se om/hur de ändrats.

Hon fick en spruta kortison (biverkning ökad aptit/törst ;) ) och sen fick vi åka hem. Hon har börjat äta så smått & dricker och än så länge har hon inte spytt. Tydligen ha katter ganska så lätt att sluta äta och kan vara svåra att få igång igen. Kanske saknar hon "bara" Enya och åt dåligt någon dag pga det och sen blev allt fel. Vi hoppas iaf att levervärdena inte beror på något allarmerande utan att proverna nästa månad ser bra ut (eller iaf inte sämre). 2000:- fattigare blev vi, men allt känns så mycket bättre i själen så det betaade vi så gärna!

Så var det bestämt. Lilla Laavakartanon Aurinkokuningas flyttar hem till oss!    Nu skall alla papper fixa, skrivas på, avgiften skall betalas och allt skall skickas in, så att vi förhoppningsvis kan hämta hem honom i mitten av januari!!

Idag blev det då en tur till veterinären med Veto. Allmänkollen såg bra ut, veterinären hittade ingenting som kunde avslöja varför hon inte vill äta (& spyr). Ynka 2,6 kg vägde hon bara, men det var inte så förvånande. Hon har ju alltid varit liten o tunn och har man inte ätit ordentligt på några dagar tappar man snabbt ju. Blodproverna såg bra ut, bortsett från ett aningen för högt levervärde. Det kan vara det som gjort att hon tappat aptiten, men värdet kan även vara högt för att hon ätit dåligt, så det sa inte allt för mycket...

Men pga henne goda allmäntillstånd (tillståndet till trots) så såg veterinären ingen anledning att lägga in henne, utan vi skall försöka fjäska i henne god mat och sen kör vi på leverfoder en månad och så blir det återbesök. Hon fick en spruta kortison och så hoppas vi att biverkningen (aptit o törst) sätter in, så att hon kommer igång m maten. Sen vi kom hem har hon iaf smakat några kulor levermat och slickat lite på den där maten som skulle vara så himla god. Vi fortsätter dock att vätska henne lite då o då ett tag till tror jag...

Kanske är det så att hon saknar Enya, precis som vi andra... De har ju faktiskt bott ihop i nästan 7 år nu insåg jag!
Känns iaf bättre nu angående Veto och hon skall nog hänga med ett tag till hoppas vi!

Igår var det en vecka sen Enya lämnade oss. En vecka! Känns som igår, samtidigt som det på något vis redan känns långt borta.

Behöver hålla mig sysslosatt, göra saker, för att inte hamna i något typ av vakum. Men förmågan att faktiskt ta tag och göra något finns inte riktigt. Krypet hjälper till o påminna mig om att klicka grabbarna lite då o då (Krypet ÄLSKAR att burträna hundarna!), men annars känns det mest som jag "sitter av tid".

Hon saknas här hemma, men det är så himla mycket lugnare utan henne.    Har redan kommit på mig själv tänka/känna hur stress försvunnit från axlarna. Oron hur vi bäst gör när vi åker hemifrån någon timme nu när det varit så kallt att ingen hund kunnat sitta i bilen & de dessutom inte fått en ordentlig promenad på evigheter. Enya hade aldrig gått att lämna m de förutsättningarna utan att hon skulle gått upp en massa i stress. Grabbarna är bara att åka ifrån. Visst Parker har lite myror i brallan nu, men när man kommer hem så är det två sömniga vovvar som möter en istället för någon stressad orolig själ.

Finaste finaste tjejen, busar du med brorsan nu?

Jahopp, då har vi insett att Veto inte mår så bra. :( Senaste dagarna har hon spytt en del (vilket hon ju gör ibland), men så igårkväll pratade jag & D ihop oss lite mer kring det och insåg att det har varit en hel del spyor, alla mest bara slem och att hon nog inte ätit särskilt mycket under dessa dagarna. :( Ringde veterinären som sa att vi skulle testa kokt fisk o höra av oss om hon inte är bättre på måndag.

Nu äter ju inte Veto kokt fisk i friskt tillstånd ens, så just det sket vi i, men burkmat plockades fram. Hon slickade lite på den, men var inte så sugen på att äta något :( Så jag blötte upp en del o sprutade in m spruta i munnen på henne. 10 ml fick hon och det verkade som hon fick behålla det i några timmar. Testade att ge henne mer nu, första spyddes upp m en gång, men sen fick jag i henne 10 ml till iaf och nu hoppas vi att hon får behålla det. Hon är skapligt pigg ändå tycker jag, även om hon ser sliten ut (men det gör hon ju nästan jämt). *suck*

Gissar att det kanske är hennes tänder som spökar... De spökade ju i somras innan stugan, men då fick hon en kur smärtstillande o när vi kom tillbaks verkade allt bra. Är det inte tänderna, vet jag inte... Nu får ni iaf hålla tummarna för att hon inte blir sämre, får behålla det jag trycker i henne (& kanske får upp lite egen aptit) o att det går att få en tid hos veterinären på måndag (eller senast tisdag)! Varför envisas hon m att bli dålig då vi alltid skall resa nånstans?!

Damen i stugan

är VÅRAN! En månad gamla imorn.

Idag känns det verkligt. Riktigt verkligt! För en av dessa små grabbar kommer flytta hem till oss. Och nu börjar det närma sig att fixa iordning alla papper, hur vi bäst löser resan osv osv. Och så måste vi ju komma på ett namn med! Förslag någon? Just nu diggar jag Vass, D är fast i Rost. Andra namn som varit på tapeten är bla Järv, Nypon, Ilo, Knott... Men än är vi som sagt inte överens, så ni som känner er generösa, ös på med bra pojknamn!

Sen kommer konsten att välja valp utan att träffa dem. Klurigt värre. Dels beskriva vad man vill ha (hur får man ner ALLT man vill ha i sin framtida valp? Vad är viktigast att fokusera på när de är så små? Mycket är ju formbart tänker jag...), hoppas att uppfödaren förstår och kan ge råd om vilken som tycks passa oss bäst.

Utseendemässigt vet jag vilken jag gillar bäst redan, men just utseendet är ju ganska så oväsentligt i det stora hela.