Igår var det en vecka sen Enya lämnade oss. En vecka! Känns som igår, samtidigt som det på något vis redan känns långt borta.

Behöver hålla mig sysslosatt, göra saker, för att inte hamna i något typ av vakum. Men förmågan att faktiskt ta tag och göra något finns inte riktigt. Krypet hjälper till o påminna mig om att klicka grabbarna lite då o då (Krypet ÄLSKAR att burträna hundarna!), men annars känns det mest som jag "sitter av tid".

Hon saknas här hemma, men det är så himla mycket lugnare utan henne.    Har redan kommit på mig själv tänka/känna hur stress försvunnit från axlarna. Oron hur vi bäst gör när vi åker hemifrån någon timme nu när det varit så kallt att ingen hund kunnat sitta i bilen & de dessutom inte fått en ordentlig promenad på evigheter. Enya hade aldrig gått att lämna m de förutsättningarna utan att hon skulle gått upp en massa i stress. Grabbarna är bara att åka ifrån. Visst Parker har lite myror i brallan nu, men när man kommer hem så är det två sömniga vovvar som möter en istället för någon stressad orolig själ.

Finaste finaste tjejen, busar du med brorsan nu?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...