Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)

JANUARI

Vi började året med en utflykt till Pennard Cliffs. Det var kallt, men otroligt vackert! Planen var att ta en hel rad av cachear, men ena hittade vi inte och de andra tänkte vi ta "bakvägen", men det visade sig att en inte fick gå där.

5e åkte maken och Krypet till Sverige för begravning av barnens Gammelfarfar. Krypet blev sjuk och var dålig hela vistelsen, men orkade iaf leka lite i snön en dag.

Jag och Lillaskutt försökte roa oss själva och hundarna så gott vi kunde. Joy var extra dryg då det blev lite bristfälligt med motion och träning.

Joy har avslutning på sin valpkurs och får sin första rosett.

Knott och jag åker på vår första träning med Team Wales inför Crufts.

Sista paketet julklappar når fram efter en liten omväg via Australien. :D

Böörden flyttar in i familjen.

Annars blev det mest en massa hundpromenader på vår fantastiska strand, några få tillfällen rallyträning, en del ångest över hur få rallytävlingar tillräckligt nära så det är värt att åka och månaden avslutade med ett möte med Krypets fröken som mamman och pappan gick stolta som tuppar ifrån.

FEBRUARI

Februari var mest hundpromenader, regn och förväntan/ångest inför Crufts i mars. Men vi hann med en utflykt till Rosehill Quarry Community Park med lite cachande efteråt.

Jag & Knott åkte på ännu en träningsdag med Team Wales.

Vårkänslan innfinner sig redan innan Februari är slut!

Annars hände inte så mycket som sagt.

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulken. Lillaskutt kallar henne för Hoj (men det är nog Joy på Lillaskuttspråket) och husse är fast i Valpen. :)

Liten bildbombning av sötnosen innan jag ska sova.

Var ska en börja..?

Knott och jag var anmälda till en rallytävling den 10e september, men två veckor innan fick jag veta att jag hade chansen att få hämta hem en liten cirnecovalp den dagen. Tävlingen ställdes in och en resa genom hela Wales planerades in istället. Från att länge ha gått och väntat, längtat och kännt att det nog inte kommer bli valp iår trots allt, gick allt väldigt snabbt. Dessutom så fick vi besök av min mor i 10 dagar precis innan hämtningen med, så vardagen var inte riktigt som vanligt heller. Efter en del strul m mammas hemresa så kom vi iväg lite senare än planerat på lördagen den 10e och var inte framme hos uppfödaren förrän närmare fyrasnåret på eftermiddagen. Där möttes vi av 4 små valpar och en mamma som var tveksamt imponerad av besök av barn. :P Vi fick välja mellan Miss Pink (Deavanni Emoji)

och Miss Red (Deavanni Yolo)

Emojis öron gav ju henne helt klart ett utseende som får vem som helst att smälta, men i sättet var det ganska så snabbt klart vem som passade oss bäst. Yolo var den enda som inte brydde sig alls när ungarna tjöt lite extra eller kutade lite väl snabbt förbi dem. Dessutom så fastnade hon snabbt i mitt knä och blev kvar där tills det var dax att gå in   

Brorsorna som fanns kvar var Deavanni Skype & Deavanni Nimbuzz (+ Deavanni Emoji på bilden)    

Ett viss osäkerhet hos både mamman och syskonen (kring barnen främst) gav en liten oroskänsla i magen, men det blev ändå en liten Yolo som åkte med oss hem!    Hemresan gick jättebra! Hon låg o sov i Felix öppna bur bredvid mig på sätet. Ibland bökade hon runt lite o låg m huvudet i knät på mig en stund, för att sen böka runt igen. Men ingen oro alls.

Hemma fick hon hälsa på Felix och Veto. Knott kändes lite mycket efter 12 timmar i bilen, så det blev först på morgonen därpå som han fick hälsa på valpen.

Nu har hon varit här över en vecka redan och jag är så imponerad av henne! Första dygnet eller två tyckte jag mig se lite av den där osäkerheten, men nu känner jag ingen direkt oro längre. Hon är klart försiktigare än vad Knott var (är), men det är nog bara sunt. ;) Hon kan ibland kännas aningen seg när det kommer kring träning (belöningsmotivationen för både godis o lek är betydligt lägre än Knotts), men vi börjar hitta knappa för gasen där nu. Det jag framförallt gillar med henne är att hon känns så mkt lugnare än Knott ;) Hon sover ju ganska så mycket varje dag! Knott var ju typ omöjlig att få o sova stundtals! Hon ger sig efter bara några minuter om hon sätts bakom galler/i bur (Knott vrålade sig igenom våra middagar första veckan innan vi gav upp att ha honom på andra sidan grinden m de andra hundarna). Jag kommer nog få jobba mer med motivationsbiten för träning och tänka mig för kring belöningar och så, men som det ser ut nu iaf så är hon redan bättre på bitar som Knott fortfarande har svårt för :P Osäkerheten är oxå en sak jag alltid kommer försöka ha i bakhuvudet, även om hon just nu inte ger några oroande signaler alls till mig. Vi hängde utanför ASDA (mataffär) när D & ungar var in & handlade och hon fick se det mesta; rullstolar, käppar, kundvagnar, ungar, gubbar, tanter mm mm och allt var bara roligt tyckte hon. Dessutom kunde hon både tugga öra, träna lite, leka & kanske chilla pyttelite iaf. 20-30 utanför butiken och sen 30 min i bilen i väntan på övriga familjen slog ut henne för några timmar.   

Hemma sover jag i bäddsoffan med henne på nedervåningen (heltäckningsmatta och valp känns som en tveksamt bra kombo) och nätterna går super! Kissar henne när jag lägger mig & sen sover vi till 6 oftast. Inatt (D är bortrest) sov hon tom själv mellan 2-4 då jag låg hos hostig unge och sen sov hon själv efter 6-kissen fram till 7:30 då jag och ungarna gick upp.

Krypet fyllde ju år här bara dagar efter vi hämtat henne och även om det inte blev något kalas m gäster så körde vi på hela kalaskonceptet m tårta, ljus, ballonger och massor av paket. Lillfröken tog det hela superfint och reagerade inte ens när en av ballongerna small!

Knott och hon börjar verkligen hitta varandra och leker mer och mer! Inte allt för förvånande så är det så klart Knott som har svårt att sluta när de väl kommit igång, men han leker iaf väldigt fint med henne och anpassar sig helt till vad hon klarar av.

Dessutom så kan en hitta dem sovandes ihop då o då   

Sitt & Ligg kan hon ganska så fint & stanna sitter ganska så naturligt i henne (aningen passiv jämfört med vad jag är van vid)

Ungarna tycker att hon är supermysig när hon är på sov och gos humör, men flyr henne & gömmer sig bakom ryggstödet på soffan när hon går in i monstermode

Igår kväll fick hon sin middag serverad i stekpanna m skramliga saker i. Viss förvåning vid första anblicken, men sen inga problem. Både visp och slev fick följa med och busa i vardagsrummet sen efteråt.

och slutligen några av de första  bilderna på henne, från vår första natt ihop   

Julen firades på västkusten iår och här är ett fåtal av de bilder som togs...

Chili och Knott 23/12 -14

Efter mycket om och men fick vi även upp Tinda ;)

Juldagen bjöd på strålande solsken!

Badtemperaturen var dock tveksamt behaglig

men vad gör det när det är kul att bada?!                 

Även gammelgubben fick följa med ut i solen

När dagarna ser ut så här så är hösten verkligen en av mina favvoårstider! ;)

Ankmatning, flygning och bus

trött valp

Sträp m hela familjen/flocken

brunch = kalkon/kycklingvinge

ser ni Knott?!

tur det var varmt nog utan täcke

idag blev det hemmaåkern och en lika härlig utflykt det

Världens vackraste!           

Försökte fota när han tittade på hästen, men han skvallrade envist så kameran hann aldrig ;)  

Hästen var nog lika vacker som hunden ;)

Äntligen fick vi till en träning m hela gänget igen och denna gången byggde vi upp en hopp 1 som vi körde åt båda hållen. Knott var taggad till tusen ;) men skapligt styrbar ändå, vilket ju var trevligt. På lördag skall vi nämligen iväg och skämma ut oss igen, så detta blev lite av ett genrep. Tar med mig det bra, så som hans superfina slalom! Hans enorma glädje! Att han gick att styra (om än inte helt lätt & framförallt när jag blev trött & inte höll ihop håller inte han heller ihop). Och självklart hur jävla roligt det är att få träna o springa med honom!

"Hela" träningen

Blir ju spännande att springa tunnelrace på lördag :P Kom ihåg, han suger starkt på den ingång han beslutat sig för ;) och han ÄR snabbare än vad du är själv, så räkna inte m några blindbyten :P

Guldkornen i en lite kortare film för den som inte orkar se på allt vårt trams

och jag säger det igen JAG ÄR SÅ GRYMT NÖJD M HANS SLALOM!! När han hittar det efter en tunnel känns det liksom som att han kan sin sak faktiskt. :) Dessutom såg det minst lika fint ut i söndags då vi var på klubbarp och testade deras slalom för första gången. Inga problem alls, hittade ingången o tog det självständigt även om jag var många meter bort och redan på väg mot hindret efter! Älskade fantastiska hund!     

och klarar jag av att lära honom slalom borde vi väl klara av att lära oss running contacts tillsammans? Det är iaf vad jag sitter och läser in mig på just nu. Glor på miljarder m filmer, funderar, klurar och skall bara få min planka byggd ;) Undertiden så tränar jag ungen i det (på hans egna initiativ - han har visst tjuvkikat på de filmerna mamma tittar på    )

Insåg att vi ju filmat lite i regnet när vi var på klubbarp med, så här kommer det. Knotts första upplevelse på en balansbom och ett A-hinder. Var ju tvungen att testa o se hur han betedde sig på dem, då de kan dyka upp på tävlingen på lördag.

På vägen hem från stugan stannade vi till vid en av Sveriges 29 nationalparker, nämligen Färnebofjärdens Nationalpark. Vi hade läst ett tips gällande ett utkikstorn och efter lite letande och en väldigt lång bit på en minimal grusväg fann vi parkeringen och stigen mot tornet. Det var väl värt omvägen & tiden! Hoppas verkligen vi kommer dit igen!! För WOW!

Vad man kan göra när det låter så här hemma (för så korrekt upplevelse som möjligt - ha ljudet på max när ni kollar på filmen)

Vara hemma/inne går liksom inte... Så tidig måndagmorgon blev det sandlådehäng.

Sen packade vi in oss alla i bilen o åkte till älskade Omberg!

Godisträd

Ängen där jag & D "träffades" för snart 8 år sen <3

Vättern fick vi ju spana lite på med ;)

Lilla skutt tog det hela m ro

Kopparödla

Bokarna hade verkligen slagit ut

Knott tyckte någon doft på parkeringen var MYCKET skum & för första gången upplevde jag honom som riktigt spak. Vad det hela handlade om vet jag inte tyvärr... :(

Igår kände vi att vi helst ville slippa vara ute hela dagen igen (blev 7 timmar i måndags!), så vi började dagen på sjukhuset m hörselundersökning för Lilla skutt &n sen åkte vi o hängde m briard-tanten Agnes några timmar. :)

Idag blev det bvc & det värsta oljudet skall nu vara över!