Var ska en börja..?

Knott och jag var anmälda till en rallytävling den 10e september, men två veckor innan fick jag veta att jag hade chansen att få hämta hem en liten cirnecovalp den dagen. Tävlingen ställdes in och en resa genom hela Wales planerades in istället. Från att länge ha gått och väntat, längtat och kännt att det nog inte kommer bli valp iår trots allt, gick allt väldigt snabbt. Dessutom så fick vi besök av min mor i 10 dagar precis innan hämtningen med, så vardagen var inte riktigt som vanligt heller. Efter en del strul m mammas hemresa så kom vi iväg lite senare än planerat på lördagen den 10e och var inte framme hos uppfödaren förrän närmare fyrasnåret på eftermiddagen. Där möttes vi av 4 små valpar och en mamma som var tveksamt imponerad av besök av barn. :P Vi fick välja mellan Miss Pink (Deavanni Emoji)

och Miss Red (Deavanni Yolo)

Emojis öron gav ju henne helt klart ett utseende som får vem som helst att smälta, men i sättet var det ganska så snabbt klart vem som passade oss bäst. Yolo var den enda som inte brydde sig alls när ungarna tjöt lite extra eller kutade lite väl snabbt förbi dem. Dessutom så fastnade hon snabbt i mitt knä och blev kvar där tills det var dax att gå in   

Brorsorna som fanns kvar var Deavanni Skype & Deavanni Nimbuzz (+ Deavanni Emoji på bilden)    

Ett viss osäkerhet hos både mamman och syskonen (kring barnen främst) gav en liten oroskänsla i magen, men det blev ändå en liten Yolo som åkte med oss hem!    Hemresan gick jättebra! Hon låg o sov i Felix öppna bur bredvid mig på sätet. Ibland bökade hon runt lite o låg m huvudet i knät på mig en stund, för att sen böka runt igen. Men ingen oro alls.

Hemma fick hon hälsa på Felix och Veto. Knott kändes lite mycket efter 12 timmar i bilen, så det blev först på morgonen därpå som han fick hälsa på valpen.

Nu har hon varit här över en vecka redan och jag är så imponerad av henne! Första dygnet eller två tyckte jag mig se lite av den där osäkerheten, men nu känner jag ingen direkt oro längre. Hon är klart försiktigare än vad Knott var (är), men det är nog bara sunt. ;) Hon kan ibland kännas aningen seg när det kommer kring träning (belöningsmotivationen för både godis o lek är betydligt lägre än Knotts), men vi börjar hitta knappa för gasen där nu. Det jag framförallt gillar med henne är att hon känns så mkt lugnare än Knott ;) Hon sover ju ganska så mycket varje dag! Knott var ju typ omöjlig att få o sova stundtals! Hon ger sig efter bara några minuter om hon sätts bakom galler/i bur (Knott vrålade sig igenom våra middagar första veckan innan vi gav upp att ha honom på andra sidan grinden m de andra hundarna). Jag kommer nog få jobba mer med motivationsbiten för träning och tänka mig för kring belöningar och så, men som det ser ut nu iaf så är hon redan bättre på bitar som Knott fortfarande har svårt för :P Osäkerheten är oxå en sak jag alltid kommer försöka ha i bakhuvudet, även om hon just nu inte ger några oroande signaler alls till mig. Vi hängde utanför ASDA (mataffär) när D & ungar var in & handlade och hon fick se det mesta; rullstolar, käppar, kundvagnar, ungar, gubbar, tanter mm mm och allt var bara roligt tyckte hon. Dessutom kunde hon både tugga öra, träna lite, leka & kanske chilla pyttelite iaf. 20-30 utanför butiken och sen 30 min i bilen i väntan på övriga familjen slog ut henne för några timmar.   

Hemma sover jag i bäddsoffan med henne på nedervåningen (heltäckningsmatta och valp känns som en tveksamt bra kombo) och nätterna går super! Kissar henne när jag lägger mig & sen sover vi till 6 oftast. Inatt (D är bortrest) sov hon tom själv mellan 2-4 då jag låg hos hostig unge och sen sov hon själv efter 6-kissen fram till 7:30 då jag och ungarna gick upp.

Krypet fyllde ju år här bara dagar efter vi hämtat henne och även om det inte blev något kalas m gäster så körde vi på hela kalaskonceptet m tårta, ljus, ballonger och massor av paket. Lillfröken tog det hela superfint och reagerade inte ens när en av ballongerna small!

Knott och hon börjar verkligen hitta varandra och leker mer och mer! Inte allt för förvånande så är det så klart Knott som har svårt att sluta när de väl kommit igång, men han leker iaf väldigt fint med henne och anpassar sig helt till vad hon klarar av.

Dessutom så kan en hitta dem sovandes ihop då o då   

Sitt & Ligg kan hon ganska så fint & stanna sitter ganska så naturligt i henne (aningen passiv jämfört med vad jag är van vid)

Ungarna tycker att hon är supermysig när hon är på sov och gos humör, men flyr henne & gömmer sig bakom ryggstödet på soffan när hon går in i monstermode

Igår kväll fick hon sin middag serverad i stekpanna m skramliga saker i. Viss förvåning vid första anblicken, men sen inga problem. Både visp och slev fick följa med och busa i vardagsrummet sen efteråt.

och slutligen några av de första  bilderna på henne, från vår första natt ihop   

Tänka sig, idag knep Knott ytterligare en titel i rallylydnaden! Vem hade kunnat tro det i början av detta året?! Det var ju inte förrän i mars-april (då Knotts rygg utreddes) som jag började fundera mer seriöst på att faktiskt försöka träna rally. 8 maj gick vi vår allra första bana! 30/5 vår första tävling och nu 4 tävlingar (& 8 starter - Älska dubblerat!) så har han fått två titlar! Totalt har vi gått 10 olika banor bara! Träna banor är visst inte riktigt min grej & i ärlighetens namn så tränar vi inte så överdrivet mkt alls. Pillar m några moment på promenaderna, men det finns skyltar som alltid tycks glömmas bort & aldrig tränas. :P I vinter blir det till att påbörja träningen för start i avancerad & då gissar jag dock att vi kanske kommer behöva lite mer organiserad träning för att få till det riktigt bra.

Men men, dagens tävlande då!

Vi laddade genom att hälsa på syrran lör-sön. Kanske inte bästa uppladdningen för Knott som kalasade på äpplen hela lördagen och nog sov lite sämre än han brukar på natten. Var orolig att magen skulle ta stryk av alla äpplen, men den klarade sig tack o lov!

Väl på plats gick vi en promenad där han kunde springa lös lite och det kändes ganska så bra, men sen när vi kom till planerna så fick Knott problem m fokuset. Dels var planerna riktigt blöta. Solen sken och det var varmt och skönt, men gräset och marken var vattenmätt. Knott ville inte sitta ens! Han hade dessutom stora problem m att släppa alla andra hundar som höll på att värma upp. Vi körde några lättare favvomoment, men det gick knackligt. Belönade m korv & tubost, valpkampisen och kottar. Innan det var vår tur kändes han helt ok iaf, men på banan kände jag inte riktigt igen honom. Han kändes väldigt tittig och ofokucerad. Frestelsen var inga problem, men det blev nos på andra ställen och skylten 127 (helt om, hund bakom) som brukar sitta superfint totalmissade han på! Det blev även en Felö då han reste sig vid en skylt och jag satte honom igen. Vi kämpade dock på bra båda två. Jag fick jobba som jag aldrig har behövt innan, men det kändes som att han verkligen försökte och kämpade på med, bara det att något verkligen störde honom. Banan i sig kändes inte så svår, även om det var väldigt tajt mellan momenten. Det fanns dock inga större svårigheter (förutom att den kändes trång då kanske) i den. Jag gick dock av m känslan att det här inte kommer leda till ett godkänt resultat (japp, så dåligt kändes vårt sammarbete!). Men tydligen såg det bättre ut än det kändes ;)

Är det något Knott har så är det bra bakdelskontroll har jag förstått av alla våra rallytävlingar! ;) och när en läser övriga kommentarer så inser jag att jag nog måste försöka få någon att filma oss i framtiden! För de där kommentarerna är ju riktigt bra. ;) Sämsta poängen vi fått hittills, så så sätt stämde känslan m poängen iaf, även om jag var mer kritisk själv.

Sen blev det en kortare paus. Knott och jag hann gå & kissa och jag fick stoppat i mig några pannkakor. Sen var det dax för banvandring nr 2. Största problemet jag såg på den banan var den breda geggiga stig som trampats upp efter alla tidigare ekipage. :/ Banan var betydligt luftigare, utan krångliga moment och det som kändes läskigast var tempoväxlingen springa. Var helt övertygad om att jag skulle glömma bort att springa igen efter frestelsen. Värmde upp Knott m lite övningar, körde 127an några extra gånger då jag vart helt chockad över att han missade den och sen var det vår tur. Knott missade snurr istället då! Nästan ännu sjukare! Men han var uppenbart inte med mig och missade helt & hållet vad jag sa. Det blev lite knas, men sen efter det gick det skapligt även om känslan aldrig riktigt infann sig denna gången heller. Frestelsen var svår. Den innehöll ett mjukdjur som kunde tolkas som ett litet marsvin kanske. Om den såg läskig ut eller om den såg så lockande ut så han var tvungen att ta en stor omväg om den, vet jag inte. Men när han skulle vara mellan mig och den, så smet han in lite bakom mig istället. <3 Efteråt kändes det iaf mkt bättre än första banan & jag kände mig säker på att iaf få ett uppflyttpoäng m oss hem.

Therese tyckte ju uppenbarligen att det såg bra ut & hade det inte varit för den där snurren alltså! :P Så här i efterhand funderar jag på om det inte var så att han blev lite distraherad av Therese som stod placerad rätt fram på startsträckan. Han tycker ju att han känner henne och kändes väldigt fokuserad framåt (hoppet höll han på att dra iväg mer framåt än han brukar med). Får försöka komma ihåg det nästa gång vi tävlar för henne (eller undvika henne som domare? Trots att jag gillar henne).

Lättnaden på prisutdelningen då jag insåg att vi fått två godkända resultat! Jag tror bitterheten över disken på förra tävlingen hade vuxit om det hade inneburit att vi inte lyckades ta titeln på de här två tävlingarna som tänkt. Sämsta tävlingen hittills, poäng och känslomässigt, men prisbordet var fint och alla fick priser. Dessutom fanns det fina titelrosetter att köpa, så trots bristerna jag upplevde är jag himla nöjd med dagen! Och Knott jobbade på super! Så jag är supernöjd med honom! Bara det där att något störde och gjorde det så svårt för honom.

Felix var med som slö hejarklack. Tror han fick en toppendag med! Ligga skönt i solen och titta på hundar & människor. Perfekt om en frågar Felix. <3

Julen firades på västkusten iår och här är ett fåtal av de bilder som togs...

Chili och Knott 23/12 -14

Efter mycket om och men fick vi även upp Tinda ;)

Juldagen bjöd på strålande solsken!

Badtemperaturen var dock tveksamt behaglig

men vad gör det när det är kul att bada?!                 

Även gammelgubben fick följa med ut i solen

Nu är då frågan, skall alla dryga ganska så tråkiga RC-filmer hamna här på vanliga bloggen eller skall jag förpassa dem till Knotts blogg som jag använde i hoppteknikkursen..?

Iaf, idag fick vi en stund tillsammans m matta och bollkastare. Köpte ny matta från rusta för 80:- och bollkastare + bollar från biltema för 35:- igår. Mattan är jag förbannat nöjd med, men frågan är om han behöver ännu längre?! Och hur gör jag isf när det är dax att börja springa på en planka?!! Blookastaren gillade jag med! Så skönt att inte behöva kasta o ta i för kung o fosterland m knepig ryggvärk som resultat! Bollarna... ja de var precis så bra som priset antydde! :P

Nästa gång skall vi testa m våra chuckit-bollar, men jag har blivit förvarnad att även bollkastaren håller lika bra som priset lovar om det blir lite tyngre bollar i den... Ja ja, den får hålla så länge den håller o sen får jag unna mig en dyr om vi fortfarande vill kasta så mkt boll!

Idag testade jag att starta honom ca 8 steg från mattan. Behöver nog starta ytterligare lite längre bort tycker jag mig se på filmen. Helst skulle jag vilja ha en banantunnel att skicka igenom, men då måste jag ut på klubben och det projektet har ju visat sig vara himla svårt att få till... :( Sen så försökte jag se om han träffa kf och om han gjorde det försökte jag klicka det. Det gick så där! :P Det kommer ta tid för mig att lära mig det här alltså!! Sen försökte jag även titta på bakbensseperationen, men jag behöver nog tejpa benen för att ha en chans där alltså! Fy tusan vad det går snabbt!

Efter det var Knott dötrött! Och då tog vi ändå två längre pauser för att han blev så varm. Springandet m bollarna gick bättre idag vilket var skönt med. Några ärovarv blev det, men inte alls så många som tidigare gånger. Förhoppningsvis blir det fortsatt bättre, så vi inte behöver jobba bort "luren" redan nu.

Felix då... Jo sen i fredags så har han varit m på 3 promenader, typ 500m per tur. Alltså yttepytte. 2 ggr har han varit m o kollat när Knott tränat, så då rör han ju på sig lite mer, men brukar mest bara ta det lugnt. Idag när han var med reagerade jag på att han inte vill galoppera = han har ont! :( Så nu får han tycka vad han vill om det, men det blir burvila veckan ut & sen får vi se. Borde nog hålla på det längre, men det är så svårt... :( Lite depp blev jag allt.

Lyckades hitta en knapp timme att fly hemifrån m hundarna och träna lite m Knott. Gamla hallmattan fick tjäna som rc-matta även om den är i kortaste laget. Målet idag var mest bara att se hur Knott sprang över mattan, vilket han gjorde bra tycker jag. Testade lite olika avstånd till mattan för att redan nu lära mig vad som passar och är lättast för honom. Insåg när jag kollade på videon sen att vi behöver testa betydligt längre avstånd oxå, då det i en del rep blir lite dålig bakbensseperation pga att han accar. Men tycker det generellt att det såg väldans bra ut. Så himla kul och spännand iaf!!

Men dagens bästa var nog ändå att Felix kunde hänga med och rörde sig precis som vanligt!    Han var lycklig med kan jag lova!

I torsdags åkte vi o hälsade på syrran på eftermiddagen och hundarna blev liggande ett tag i bilen. Det var aningen kallt och regnade och vi hade inte haft en tanke på täcken till dem. Detf ick vi betala dagen efter. Felix blev akut dålig. Bakdelen föll ihop och han behövde hjälp att resa sig. Han skrek av smärta och ville inte gå ut o gå på toa. Vi fick tid hos veterinären på em och tog m vår journalutskrift från strömsholm. Kan inte direkt påstå att jag kände mig så hoppfull. Visst, jag visste att det var kylan som var boven (fan kom ihåg täcke!!), men med tanke på att Felix var dålig i november i fjol och att vi levt på lånad tid sen -07 kändes det ju så där...

Väl hos veterinären gick Felix upp rejält i stress och med lite adrenalin i kroppen medelade han matte om att allt kändes bra nu och att vi kunde åka hem igen :P Men han fick snällt träffa veterinären ändå. Veterinären var supertrevlig och vi gick igenom hans journal från strömsholm tillsammans. Hon berättade ingående vad alla de olika förkortningarna betydde, vad man kan förvänta sig ha hänt i hans rygg sen bilderna togs och vad det innebär för Felix och hans livskvalitet. Sen gick hon noga igenom honom och dommen blev ändå att han kändes förvånansvärt bra m tanke på hur dyster diagnosen var redan -07. Självklart hade han ont, rejält ONT och det skulle vi behandla m starkare smärtstillande, men det kunde varit så mkt värre. Veterinären pratade om simning, back on track, värme, undvika hopp och så vidare. Allt som vi redan har koll på och försöker jobba efter.

Vi fick åka hem drygt 1000:- fattigare, med tabletter som riskerade att göra gubben lite hög, men ändå m en positiv känsla om att vi har gjort allt rätt & att kommer vi bara förbi det här kommer vi förhoppningsvis få ha kvar honom ett tag till. :) Strikt vila i 3 veckor sa veterinären, emn vi får se hur det blir med det. Vår gamla goa Felix känns nämligen som vanligt igen. Han känns så pass bra att vi slutat m de starka smärtstillande efter bara 2 dagar! Nu vilar vi en vecka till att börja med och så får vi se sen om vi vågar sätta igång honom så sakta m simningen eller om vi skall vänta ett tag till. Bästa känslan iaf att ha honom tillbaks!   

Här om dagen hade både jag och D några ärenden på universitetet så vi packade in hela familjen i bilen och drog dit. Då jag blev klar först tog jag sen vovvarna och Lilla skutt och gick en liten sväng på campus. Jag älskar verkligen hundlivet vi har numer! Båda hundarna är superlätta att ha med stort sett överallt. De ligger nöjt i bilen, tycker det är trevligt att hänga m o träffa folk, funkar bra i stan, bra lösa, helt ok uppbundna. Aldrig känner jag "Nej det är inte en miljö X klarar". Så förbannat härligt!

Iaf, campuspromenad m två lösa hundar och kikandes på några av de alla konstverk som pryder campus. Perfekt poseringsträning ;) Felix har ju levt m poserandet i massor av år nu och har sina poser, men Knott har inte alls fotats på samma vis under sin uppväxt. Dock fattar han snabbt och poserade gladeligen på det mesta. Bara en enda skulptur väckte en viss tvekan, men när matte bad honom så ställde han upp. :)

Felix hittade själv vart han skulle posera när jag bad Knott hoppa upp ;)

Bara älskar texten på stenen! Den och Knott liksom ;) Älska!

Den läskiga stirrande saken, men inte så läskig att man inte kan göra vad matte ber om

Gubben som tidigare stod på land (& jag har en del fina Enyabilder med) står numera i vattnet. Lite klurigt att få Knott i den position jag ville, men är man envis så kan man klura ut det tillsammans :)

Magic mushrooooms

Ett Knott i handen

Världens bästa duo   

Och slutligen min för närvarande favvobild på min fantastiska lilla valp. Tusan vad jag älskar den hunden! Blir alldeles varm i hjärtat när jag ser honom kika fram   

Av en slump snubblade jag över våra gamla bortglömda bloggar idag. När tiden infinner sig blir det nog till att läsa igenom dem igen. Så länge sparar jag dem här, så de inte glöms bort igen!