Igår drog så äntligen tävlingskursen igång! Vädret var inte på vår sida utan det var nästan höstkänsla över rusket. Knott fick inviga Parkers gamla koja och sitta i bur, vilket hördes över hela vidingsjöskogen tror jag :P Och pga rusket fick han springa i sin fleecetröja, då jag var livrädd att han skulle bli kall.

Vi byggde en bana, gick den själva och fick sen springa ett varv innan instruktören gick den m oss alla och gav sina tips. Banan var ganska så simpel & vi tog oss runt felfritt (om än m vissa stora svängar, varav ena kanske var lite väl nära "publiken") första varvet (som inte filmades). Höll mig till säkra byten och vägval. Instruktör Anna hade dock lite andra ideer kring byten och vägval (för föraren) och även om det verkligen var utanför min bekvämlighetszon så är vi ju där för att lära, så det var ju bara att tuta och köra. Och bara jag gör det jag ska, så verkar ju inte blindbyten vara nåt bekymmer för hunden! Ruskigt läskigt att släppa honom m blicken måste jag dock erkänna! Sen var det den där 8-9 alltså... Ett sånt där typiskt ställe då Knott tenderar till att försvinna rätt ut efter 8. Min lösning, framförbyte för att "tvinga" in honom, gick ju sådär iom att jag är för långsam. :P Anna höll fast på det bytet med tillägget att vara snabbare o visa tidigare, men efter att jag gett gärnet och det var uppenbart att jag inte kommer bli snabb nog :P så testade vi andra ideer. Dock fungerade inget klockrent igår och då Knott tjöt till vid ett tillfälle då han tog kampbelöningen bröt vi träningen för kvällen.

Kände mig grymt nöjd med honom! Han skötte sig så bra jag kunde begära efter en tids uppehåll och dåligt m träning. Att vi behöver tajta upp svängarna är ju inget nytt för oss direkt och en av de grejerna jag hoppas vi ska få lite mer hjälp m på kursen. (& jag överväger skarpt klickerkloks onlinekurs som drar gång i mitten av maj!) Sen skällde han ju stort sett konstant i buren, men jag tror det blir nyttigt för honom att sitta i den på kursen. Han lär ju skälla bunden med liksom :P

Film på det roliga med :)

Sen det där tjutet då... Det var tydligt att han fick ont! Han undvek mig, ville absolut inte ta kampen igen och ett tag hyperventilerade han kraftigt. Upplevelsen jag fick var att hans nos kom "ikläm" när han grabbade tag i kampen, men allt går ju så förbannat fort så helt hundra på det är jag inte. Han rörde sig iaf fint i trav efteråt och verkade inte bekymrad kring något annat än kampen. Väl hemma sen så skällde han till orolig vid nåt tillfälle när han bäddade i soffan och sen när han gick för att lägga sig i sovrummet tjöt han till lite ynkligt. Exakt vad han gjorde vid dessa tillfällen vet jag inte. Idag har jag känt, klämt, böjt och tittat på honom utan att hitta nånting. Han tycks vara sig själv igen och på promenaderna har han rört sig fint i trav. Får väl erkänna att jag hade svårt att somna igår pga oron, men idag känns det bra iaf. Bäst är att det ringde från Norsholm om ett återbud, så redan nu på torsdag fick vi tid hos Marie där! Helt perfekt! Då kan hon känna igenom honom oxå och förhoppningsvis bekräfta att han inte verkar ha gjort nåt som gjorde ont i ryggen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...