Idag blev det då en tur till veterinären med Veto. Allmänkollen såg bra ut, veterinären hittade ingenting som kunde avslöja varför hon inte vill äta (& spyr). Ynka 2,6 kg vägde hon bara, men det var inte så förvånande. Hon har ju alltid varit liten o tunn och har man inte ätit ordentligt på några dagar tappar man snabbt ju. Blodproverna såg bra ut, bortsett från ett aningen för högt levervärde. Det kan vara det som gjort att hon tappat aptiten, men värdet kan även vara högt för att hon ätit dåligt, så det sa inte allt för mycket...

Men pga henne goda allmäntillstånd (tillståndet till trots) så såg veterinären ingen anledning att lägga in henne, utan vi skall försöka fjäska i henne god mat och sen kör vi på leverfoder en månad och så blir det återbesök. Hon fick en spruta kortison och så hoppas vi att biverkningen (aptit o törst) sätter in, så att hon kommer igång m maten. Sen vi kom hem har hon iaf smakat några kulor levermat och slickat lite på den där maten som skulle vara så himla god. Vi fortsätter dock att vätska henne lite då o då ett tag till tror jag...

Kanske är det så att hon saknar Enya, precis som vi andra... De har ju faktiskt bott ihop i nästan 7 år nu insåg jag!
Känns iaf bättre nu angående Veto och hon skall nog hänga med ett tag till hoppas vi!

 

HannaH

19 december 2012 00:52

Hur har det gått?

thecrazypack

19 december 2012 16:49

Skall få till ett inlägg snart...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...