I lördags var det så dax för Knotts och min debut i fortsättningsklassen i rallylydnad. Viss nervositet var det inför att koppla loss kopplet och vad som skulle komma att ligga i 8ans frestelse. Dagen till ära såg ut att bjuda på en del regn med och just sånt där blött klarar vi ju oss helst utan. ;) Familjen släpades med, men istället för att hänga på tävlingsplatsen drog de iväg och åkte ånglok, så de fick sig en toppendag trots tveksamt roligt väder. Min dag blev inte alls som jag tänkt mig. Så här dagen efter känns det lite bättre iaf, men där och då var jag så enormt besviken och ledsen att jag ett tag övervägde att stryka mig från B-klassen. Men vi tar det från början...

Vi var där i god tid och vädret var helt ok. Grått, blåste en del, men skapligt varmt och inget regn. Anmälde oss och sen gick vi en promenad på 25 min för att komma tillbaks precis till banvandringen (som startat 10 min tidigare än utsatt). Band upp Knott och kutade in på planen. Banan hade inga störra svårigheter för oss. Det var ganska så tajt mellan skyltarna upplevde jag, men då det mest var svängar och lättare skyltar kändes det ändå lugnt. 8an var däremot m två gånger och det kändes ju liet småläskigt. :/ En diskret leksak och en burk m salami skrämde mig dock inte massor. Ända tempoväxlingen var långsamt, som sista skylt & där var väl svårigheten att den låg precis efter hoppet. Banan var flytig och det rasslade snabbt undan och snart var det våran tur. Kände att vi fått en bra uppvärmning då jag hann kedja flera moment från banan, samt belönat upp m kotte så han var på g. Vi fick startsignal, kopplade loss och gick in. Salamin fick han snabbt in i näsan och jag märkte att han blev lite störd av den, men han jobbade på bra. Tog oss igenom 8an första gången utan problem, men andra gången hamnade nosen i backen lite. Annars gav banan oss inga problem och han var superduktig! Var så himla nöjd och glad när vi var klara och fick massor m beröm från de andra tävlande som sett oss. Men den lycka som varar...

När klassen var slut sökte domaren upp mig för att informera mig om att hon hade diskat mig pga att jag använt klicker hela banan. Blev milt sagt chockad för att sen inse att hon måste hört Knotts halsband slå (vilket jag noterat när han har det o kör tex slalom, men aldrig att jag noterat att det låter annars). Vad som sas sedan är lite av ett töcken, för jag blev riktigt ledsen och besviken. Kände mig grymt orättvist behandlad då jag aldrig skulle få för mig att gå & klicka på banan (& dessutom skulle Knott släppt position direkt & förväntat sig belöning vid ett klick). Allt kändes så grymt orätt mot Knott som hade gjort en superprestation och sen blev resultatet ändå en ledsen matte som grät hejdlöst. :( Så här i efterhand är jag ledsen att jag inte bad någon filma oss, för då hade vi iaf haft det på film och kunnat vara glada åt vår prestation på filmen. Nu blir jag sur o bitter över den där DISK som alltid kommer stå på sbktävling. 

Sen var då frågan hur vi skulle göra m nästa klass. Skulle jag klara av att ladda om så pass mycket att det ens var värt att starta? Det var snart dax för banvandring redan och tårarna hade knappts lutat komma, så jag & Knott gick en liten sväng, lekte m kotte och bara var tillsammans.    Är det någon som kan få en på bättre humör så är det tok Knott! Beslutade mig för att banvandra, känna på banan, invänta vädret och ge det ett försök om det kändes ok när det var dax att starta.

B-klassens bana kändes betydligt klurigare, men luftigare åtminstonde. Flera svårigheter fanns med, så som skylt 202, ligg och gå runt och ett hopphinder lurigt placerat då han skulle in i frontposition. 8an innehöll samma frestelser och det kändes nästan tråkigt, då jag gärna skulle vilja ha utmanats m något nytt. Under banvandringen åskade det och blixtrade en hel del och det kom en del regn. När vi väl skulle starta regnade det inte nämnvärt, men var blött. Knott hade legat en del bra ligg på uppvärmningen, men på banan la han sig inte ner vilket gav 10 poängs avdrag för fel övning, i övrigt gick han som en klocka! 202an gjorde han fint, 8an var inga som helst problem nu när han sniffat salami tidigare och det där hopphindret verkade han inte ens se.    Så glad att vi startade i B-klassen så vi fick m oss ett resultat värdig Knott hem! Tyvärr präglades hela gårdagen ändå av disken och känslan kring den. Men men, numer kommer jag ta av halsbandet med och så får vi avsluta varje bana m hans hatmoment (sätta på halsbandet). Det funkar ju typ i agilityn, så det får funka i rallyn. Ska bara komma ihåg att träna det och belöna upp det en massa frö det sista jag vill ha är en hund som lär sig att pysa iväg på eget i slutet :P

Knott var bäst hela dagen! Han är fan helt otroligt bra faktiskt! Jag hoppas att vädret är med oss den 20/9, för då tävlar vi igen och då hoppas jag slippa snurpliga diskar!

Längesen sen sist... Har väl egentligen massor att skriva, men låter sammanfatta sommaren m att vi tävlade i Gävle den 11/7 och tog det sista uppflyttningsresultatet (+ ytterligare ett) och att Knott nu kan titulera sig RLD N Laavakartanon Aurinkokuningas. Knott bryr väl sig föga, men lite stolt är iaf jag över både Knott och mig. Nu håller vi på att förbereda oss inför att starta i fortsättningsklassen, vilket känns mycket mer läskigt! Inget koppel OCH 8ans frestelse kommer bli en utmaning.

Gävletävlingen gick verkligen över förväntan. Vi var ju i stugan dryga veckan innan och såg varken folk eller fä och nog märktes det på honom första varvet att han hade mycket att titta på. Det största avdraget stod jag dock själv för. Med 91 poäng var jag väldans nöjd, trots att det hade känts lite si så där när vi gick banan. Andra banan passade oss mkt bättre och hade det inte varit för att lillaskutt stod rakt fram och vrålade efter mamma när vi skulle utföra skylt 127 (helt om, hund bakom) så hade vi nog fått en 100-poängare som avslutning i nybörjarklassen. Känslan var iaf på topp, så det där poängavdraget kvittade!

Nu jobbar vi hårt m att säkra 8an och sen får vi se när debuten i fortsättning blir. Funderade på 5/9 i åtvidaberg, men missade anmälan pga vel. Men men 20/9 i Askersund funkar ju det med ;)

Agilityn börjar vi (eller jag) så smått få smak för igen. Har känts väldigt hopplöst och tråkigt iom att han dragit varenda gång på tävlingarna och det blev bara värre och värre. När han drog på en träningstävling hemmavid och typ tramsade runt i 10 min och var omöjlig att få tag på fick jag nog och bröt ihop. Så vi har knappt tränat nån agility alls i sommar. Senaste två veckorna har vi dock börjat känna på det igen och även om de där springa iväg tendenserna finns där, så har vi fått en del bra gjort oxå. Funderar på att anmäla till tävling 4/10, så får vi väl se om vi är redo då...

Oavsett så försöker vi ha kul ihop och njuta av sommaren som äntligen kommit!

Två helger i rad har vi faktiskt varit iväg och tävlat jag och Knott. Förra söndagen så var vi i Söderköping och körde agility. Knotts officiella debut ute och det gick väl inte lysande :P HoppA varade i ungefär 10 sek för oss, sen hade Knott lämnat planen för att dejta nån mystisk hund som stod långt borta i skuggan. *suck* Besvikelsen var ganska så stor får jag allt erkänna! Det känns så himla surt att han gör så, då jag ju vet att han kan så enormt mkt mer! Nu fick jag inte känna på banan alls. HoppB gick betydligt bättre, även om det blev en krock efter andra hindret och en disk då han tog tunnel istället för slalom. Sen gick han ur slalomet och tog platten, samt sket i ett hinder innan vi kom ihop oss igen och kunde köra klart banan fin fint. Slutet kändes så där underbart som det brukar kännas när vi kör agility ihop, så vi avslutade iaf m en toppenkänsla! Blev väldigt fundersam till varför han tog tunneln istället för slalomet, då det verkligen inte var ett synligt problem när jag banvandrade. Så här i efterhand tror jag det var min kraftiga inbromsning (för att förbereda samling och slalom) som fick honom att tro att vi skulle svänga. Oavsett så är jag så himla glad att vi fick ihop oss innan banan tog slut och att vi fick till slutspurten så där bra som det bara kan gå. En vill ju lämna tävlingen m mersmak. ;)

Självklart finns spektaklet på film :P (dock inga banskisser :( )

Dagen efter var det agilitykurs och Knott var nog ganska så trött fortfarande, för han var aningen mer "all over the place" än han brukar vara på träningarna. Så han drog ju även då vid några tillfällen. Bortsett från de tillfällena så fick vi en sån där superkänsla m oss hem som räckte i flera dagar! Vi har massor kvar att träna och lära oss, men en del saker kan vi jävligt bra med!

Igår var det så dax att tävla igen. Denna gången i Vadstena och både min och Knotts debut i rallylydnad. En bana hade vi testat att gå tidigare, tränat med skyltar 1-2 ggr. Dessutom var det kallt, blåsigt och stundtals regnigt! För två veckor sedan kunde Knott inte ligg, så veckan efter Söderköping har fokuset helt legat på att få till något typ av liggande. Då träningstid och tillfällen varit väldigt begränsade, har träningen enbart handlat om att få ner armbågarna i marken och väldigt slarvigt gällande övriga kriterier. Under uppvärmningen för bana B blev det stort sett bara tragglande kring ligget, då det så klart var m på den banan (trots regn! :P ). Det lönade sig visst, för domarkommentaren blev just "Snyggt läggande" ;)

Är så grymt nöjd m Knott! Inte nog m att det bara var andra (& tredje) banan han gick i hela sitt liv, detvar skitväder och han skötte sig så himla fint!    Vi fick jättefina poäng och klassvinsten (delad) kom som en chock! Tänk vad underbar han är min kille!    Från att ha planerat en massa rallytävlingar i sommar (då agilitytävlingarna känns så få) behöver vi nu bara ett uppflyttningsresultat till innan vi kan flytta upp till fortsättning om vi vill! Helt galet ju! Sen vet de tusan om jag vågar flytta upp :P Har ju liksom tänkt att rally nybörjare är så bra för då får jag ha honom kopplad    Ja ja, sjukt nöjd med gårdagen är jag iaf!

Knott röntgades och plåtarna visade på trånga diskutrymmen i ländryggen. Inget akut & han verkar inte ha överdrivet ont (även om både vet och hundfys kunde markera området innan de sett plåtarna sas). Vi fick fritt fram att gå de sista gångerna på ridhusträningen, så länge vi höll oss till smallhöjd på hoppen och tunnlar. Utöver det fick vi inga restriktioner av veterinären utan en hänvisning till att följa Maries (som ska hålla i hans rehabträning) råd. Tyvärr är hon bortrest (eller skulle vara i 3 veckor iaf), så än så länge har vi dansat i något slags limbo ovetandes om vad som kommer att ske den närmste tiden. Vi var på 2 ridhusträningar, men tog det ganska så lugnt (trots att galenpannan inte visar minsta intresse av att ta det lungt). För att inte bara gå hemma och vänta har jag försökt få till några pass m aktiv travträning, samt att jag försöker massera honom om jag får chansen. Har även blivit, om möjligt, ännu fånigare m att täcka honom. Jag tycker att han ev, m väldigt mkt vilja från min sida ("placebo"?) tar till traven lite lättare nu. Han kan iaf trava även kopplad nu, så länge jag inte håller emot honom.

Vi har även försökt jobba lite m rallyn, men det känns som det vi behöver nu är egentligen mer störningsträning och att jag måste lära mig förhålla mig till skyltarna. Utöver det så behöver han lära sig LIGG, samt bli säker på STÅ och så givetvis måste vi kedja upp det en massa mer än vad vi har nu. I helgen är tävlingen som jag funderade på att anmäla oss till tidigare. Glad att vi inte är anmälda, men planen är att åka dit, titta och passa på att träna.

Jaja, en lite uppdatering från oss iaf. Hoppas få kontakt m Marie i veckan. Får jag inte svar på mailen blir det till att ringa och se om djurdoktorn har koll på vilka tider hon är där & boka hos dem.

Bilderna på Knotts rygg.