Det har gått en vecka... Nog den långsammaste veckan någonsin i mitt liv :( Samtidigt som den har känts läskigt "normal", bara förbannat lång. Jag vill gråta, men det går inte längre. Sorgen samlas bara och det kommer väl rinna över så småningom, men just nu går det inte att gråta :(

Jag saknar honom! Jag saknar honom så förbannat mycket!

Och jag tror att hundarna saknar honom med, iaf Parker och Enya. Enya är jobbig just nu. :( Vilket så klart inte är så konstigt. Hennes rutiner ändras (från att alltid gått ut först m Parker, får hon nu vänta och gå själv. Från att alltid ha gått m matte och Parker på långisarna, så sitter hon numera ihop med husse. Från att ha Gimli hängandes över henne när hon skall äta frukost till att nu inte vilja äta alls. För att inte prata om matte och husse som är ledsna med!). Parker letar efter nya kompisar. Alla hundar han mött den sista veckan har han glatt försökt hälsa på. Kanske kommer han ta sig an en ny roll i flocken nu och ta ännu mera plats? Kanske är det positivt för hans utveckling..? Jag kan ju lätt erkänna att jag varit orolig för honom & hur han skall ta att en av hans flockmedlemmar inte längre finns, men än så länge har min oro visat sig obefogad. Han verkar på nåt vis vara den som tar det bäst, även om han verkar sakna en kompis. Vi måste nog försöka hitta en kompis till honom! Felix skiter nog i vilket. Han och Gimli har väl aldrig varit bästisar direkt och för Felix är det matte och husse som är viktigast.

Men tusan vad jag saknar honom! Och dessa tre underbara som följts åt så länge är nu splittrade   

Nu har vi hämtat hem världens bästa guldkille   

Dagen har varit lite som i en dvala. Mitt mål för dagen var att ta Enya på en långpromenad, men jag totalmisslyckades med det. Kom aldrig ut. Det får vara målet för morgondagen med. Gissningsvis misslyckas jag då med... Men jag orkar inte riktigt bry mig. Känner jag efter och bryr mig börjar jag gråta bara. Inte just för att Enya inte får någon promenad, utan för att det är tomt, tyst och jävligt utan Gimli! Så jag låter bli att orka bry mig och går som i dvala genom dagen.

Men så händer nåt... Nåt som får mig glad och lite uppspelt. Jag känner, utan att börja gråta. Jag får inte ens dåligt samvete för att jag känner glädje och upprymdhet, för jag vet att Gimli alltid ville att jag skulle vara glad! Han var en mästare på att få en på bra humör och kunde alla knepen för att få matte att le igen. Så på nåt vis kändes det som att det var Gimli sm skickade det där lilla, som fick mig att bli glad.    Känns fånigt, men den lilla näpna sjukt söta mindre hackspetten som jag såg idag, fick mig att le och tänka på världens bästa hund, Gimli!

(bild: wikipedia)

Det är tyst och overkligt här hemma. Jag har inte riktigt förstått ännu... Förväntar mig fortfarande att hitta honom i sängen när jag går in i sovrummet. Saknar hans välkomnande när man kommer in med de andra hundarna efter en promenad. Saknar hans tunga huvud på mitt lår när vi äter kvällsmackor och spelar backgammon. Tystnaden... den obehagliga tystnaden...

     2004-03-11 - 2010-11-12   

För 6 år och 8 månader sen såg han ut så här

Jag älskar honom när han sover

Älskar att träna med honom

Varenda lilla bit av honom älskar jag

Jag älskar hur hans tunga får mig att le

och hur hans nos luktar

Älskar att se han busa

Jag älskar hans positiva nyfikenhet på allt nytt

Älskar att ha med honom på äventyr och utflykter

Älskar att få mysa med honom

Älskar hans knasiga ideer

Jag älskar att se han tillsammans med husse

Hans konstiga matvanor går ju bara att älska

Jag älskar hans humor

Jag älskar att se honom tillsammans med Virus

Älskar hur han ser möjligheter att ha kul överallt

Älskar hans explosiva energi

Älskar att han inte är rädd för att skita ner sig

Jag älskar hans filosofiska sida

och att vara i nuet med honom

Jag älskar hur hans glädje alltid smittar av sig

Jag älskar att se honom tillsammans med sina kompisar

Jag älskar hans obehärskade nyfikenhet

Jag älskar att simma honom

och att gå i högt gräs med honom

Jag älskar att se han gräva efter sork

Jag älskar att spåra tillsammans med honom

och att se honom lycklig med sin skank

Älskar hur han får mig att skratta

Älskar hans dregel när han tigger

och hur han kan blåsa bubblor i det

Älskar att se och höra honom njutningsfullt tugga på ett ben

Jag älskar hans profil

och hans uttrycksfulla blick

Älskar att busa med honom

Älskar att se honom springa

Älskar hans fina kropp

Jag älskar hans föremålsintresse

Älskar hur fladdrande lycklig han är

Jag älskar att bara titta på honom

JAG ÄLSKAR HONOM!   

Vad skall jag skriva... En dag som stundom kantas av tårar, stundom av skratt och varma känslor. En jobbig dag, skitjobbig!

Gimli har fått sitt blodspår m skank i slutet. Han hann mumsa i sig hela klöven innan vi var hemma. Sen bytte vi resterna på skanken mot ett stort mumsigt älgben som han spenderat resten av kvällen med. Nu ligger han i vår säng (dit han tog m sig tre märgben!) och flåsar av ansträngning. Det är jobbigt att äta märgben i timmar förstår ni!

Jag ligger efter på bildfronten här i bloggen. Har mängder med bilder som längtar efter att visas, men som jag inte orkat ta tag i. Har inte haft nån lust att ta tag i. Kanske gör jag det nästa vecka, kanske om nån månad, kanske aldrig... Jag vet inte...

I helgen blir det nog inte mycket dator iaf... Men vi ses nog till veckan nån gång...

Gimli gjorde sig tidigt ökänd för sina fisar. De var dödliga redan när han var ung, så dödliga att han själv valde att lämna rummet efter att han släppt sig! Med tiden stabiliserades det hela, men så skaffade matte en husse till dem och Gimli vart superglad. Så glad att han bara var tvungen att släppa de där dödliga fisarna så fort D kom på besök. Men även denna gång stabilserades det hela och vi levde lyckliga utan allt för ofta förekomna fisar, tills nu... Det är inga dåliga fisar han lägger nu! Rummet stinker! När man lyfter ner honom från sängen hör man hur luften läcker ut och pang så slår stanken en och man vill bara fly rummet! Gimli verkar dock inte så oroad över doften längre, utan ligger lugnt kvar i rummet! Vi härdar dock ut allt vad det går, för Gimli vill ha det där sista på mackan, ha det där gottiga i skålen och njuta av allt mumsigt som finns här i världen! Och ligger mn sen så här avslappnat så...