För en vecka sen tog vi den årliga promenaden runt "vinterljus-slingan". I år gick den runt stångån, vilket passade oss ypperligt, enkelt att hitta ;) Tycker alltid att det är lika spännade varje år att se vad de har hittat på och iår tyckte jag de lyckats riktigt bra. Bilderna gör inte promenaden riktigt rättvisa, men va fan... Måste ju visa lite bilder ändå ;)

Krypets första vinterljus-promenad - fler lär det bli

En klar favorit var helt klart det segelinklädda döda trädet! Bilder gör det verkligen inte rättvisa utan det måste ses irl!!

sen så gillade jag eldbollen på vattnet med ;)

Det var en mysig promenad, alldeles lagom lång så där en kylig kväll. Kanske gör vi om det någon kväll...

Japp idag blir det så äntligen lite agility i bloggen igen!! Krypet gjorde sin "debut" på klubben m alldeles lagom tomt m folk. Han tog det lugnt i sin vagn medan pappa gick runt runt på planen för att pojken skulle vara just nöjd. :P Tanken var att öva lite grundsvängar med Enya då vi missade det kurstillfället i somras och inte riktigt haft orken att ta tag i det innan, men det gick så där. Enya tyckte inte alls att det var kul och i ärlighetens namn var vi mkt sämre på det än jag trodde vi skulle vara. Så för att få ett roligt första pass efter uppehållet så sket vi i grundsvängarna (får nog ta det på nån kurs istället) och hittade på lite annat ostrukturerat istället. Och då, då var tösen superladdad och duktig!! Slalomet som strulat så mkt satt helt plötsligt perfekt om jag hade henne på vänster sida. Till och med höger sida var mkt bättre än det brukar! :) Och glädjen fanns där framförallt! Sen körde vi några enkla hoppkombinationer på de framställda hindren. Tog gungan en lyckad gång och de andra balanshindren för att de är roliga :) Även Parker fick köra lite och han var superduktig. Hopp satt mkt säkrare än det gjort innan på honom, han tog sig igenom en slalomport flera gånger och han hoppade det höga däcket på första försöket! Däcket tog han dock avstamp i och det vet jag inte om det är ok?? Men trots att hela ställningen rasslade och skramlade en massa när han gjorde det tog han så duktigt om däcket igen när jag bad honom!

Avslutningsvis gick vi safaribanan m alla och den är alltid lika uppskattad. :) Åkte där ifrån med en himla skön och nöjd känsla i kroppen, både gällande Enya och Parker!

Nu är jag sjukt sugen på att komma igång med kursandet igen, men vi får väl vänta till våren gissar jag... Enyas kurskompis Trassel har tydligen kommit ut på tävlingsbanan när Enya skaffat sig en lillhusse. Lite avundsjuka blir vi att de är så duktiga och vågar, för Enyas matte är nog för feg för sånt... Frågan är om det kommer bli lika kul att kursa i vår utan Trassel och E, men vi får väl se till att åka och kolla på dem när de tävlar i vår istället annars.

Nu behöver Krypet sova lite och sen behöver vi mat här!

Inatt slog vi rekord i sova länge! Lillgrabben sov från typ 21-3:30 utan att amma en enda gång!! Fatta vad skönt! Sen att jag inte somnade förrän efter 12 är ju en annan femma, men men... Så vad gör man för at få Krypet att sova så länge då? Jo, ser till att få dubbla besök på lördagen och sen åka på fika hos pappas moster på söndagkvällen. Gör detta helgen då ni sagt att ni skall ta det lugnt då det uppenbarligen blev för mkt för Krypet helgen innan :P

Nästa helg skall dock Krypet få ta det lugnt. INGEN är välkommen hit för att hälsa på oss, så snälla fråga inte (vi är ju uppenbarligen värdelösa på att säga nej). :P

Idag har Krypet varit fortsatt trött och kinkig, vilket vi ju räknade med efter gårdagen. Men dagen har ändå känts bra och på eftermiddagen tog vi en promenad upp till pappas jobb tillsammans med Enya för att scanna in de sista Gimli-bilderna. I veckan skall jag hinna göra klart Gimlis bok. Har dock insett att den inte kommer omfatta hela hans liv, utan det får komma en uppföljare nån gång i framtiden då det kommer ett nytt sånt bra erbjudande på fotobok helt enkelt ;)

Ikväll när husse var ute med grabbarna så passade jag och Krypet på att träna lite m Enya. Vi satt på stolen i köket och så fick Enya köra igenom en drös av de trix hon kan. Hon älskar verkligen att få göra sånt! Måste försöka komma ihåg att köra nåt pass om dagen med henne iaf. Det är ju inte det minsta jobbigt när man kan sitta på en stol m Krypet i knät ju! Lite svårare m nyinlärning kanske (vill lära henne att tända/släcka lampan i sovrummet), men det hon kan är ju inga problem att köra iaf. Måste bara komma ihåg allt vi lärt oss genom åren...

Just ja, idag har jag även fotat älsklingen lite. Är nu helt säker på att man kan få ett svarsleende från honom (vilket bvc frågade om vi fått i fredags). Försökte fånga leendet på bild, men det gick väl lite sådär... men söt är han ju iaf!

Idag lyckades vi äntligen komma ut m vagnen innan ljuset hade gett upp. Vi fick en härlig tur i hösten (när vi åkte in till förlossningen var det fortfarande sommar och nu är det visst höst insåg jag!) och Krypet tyckte allt att det var riktigt behagligt att åka vagn. :) Turen blev inte så lång, men vi var ändå ute i 1 timme, då vi tog det väldigt lugnt.

Enya var med och skötte sig exemplariskt

så hon fick springa lös en stund på åkern, vilket uppskattades nåt enormt

Annars tyckte nog Enya att det gick förbannat långsamt idag, men hon fick vara glad för att hon fick följa med. Stackars Parker var skitladdad inför promenad med vagnen, men lämnades snopet hemma ju :P

Vagnen är iaf precis så bra som vi anat, så än en gång TACK MOSTER FRIDUS!!     

Inatt drömde jag att jag födde Krypet.Ja stod på alla fyra och bm vägledde lugnt och så helt plötsligt var han här   Inte det minsta smärtsamt (& det var lite av en besvikelse jag kände i drömmen) och väldigt enkelt. Dessutom var han (visade sig tydligen vara en han ;) ) den finaste bebisen i världen! En liten mössa hade han på sig (ja ni vet hu det är i drömmar) och jag såg snabbt att namnet var givet. Ett namn som jag nästan "släppt" för ett annat namn den senaste tiden, men nu är jag tillbaks vid namnet igen. Men vi får väl se när liten kommer ut om namnet är så givet som det var i drömmen...

Iaf när Krypet var född och vi hade njutit av den ljuvliga sötheten så behövde D gå ut m hundarna och s tog han Enya och Gimli under armen och gick ut med dem :P Men men... Finaste pojken i världen födde jag inatt, frågan är väl bara när det blir förlossning på riktigt och om det då visar sig vara en pojke...

Jag har drömt om förlossningen en hel del innan, men det har mest handlat om besvikelse över att värkarna aldrig kommer igång ordentligt (& D typ sitter och mumsar chips m bm :P ) om en bebis som förvandlas till en degu sen när den kommit ut, eller bebis som mår dåligt när den kommer ut och får en "krage" som man sätter på hunden när den inte skall slicka på sår tex. :P Ju just det, jag har även bajsat ner hela bm när hon sagt att det är bra att jag känner mig bajsnödig för då skall jag krysta och så har jag krystat ut bajs :P Najs värre liksom   Så jag måste säga att nattens förlossningsdröm var sååååååå mysig   

Har dock inte sovit så mycket... Mina 120 min sovpass verkar vara nerkortare till 90 min nu och jag kan väl inte direkt påstå att jag tyckte det var nog att sova 120 min innan man vaknar... :P

Vi har hunnit med ett besök hos bm nu på morgonen. Allt ser fortsatt bra ut och vi väntar bara otåligt på att Krypet skall känna sig redo nu... Funderar lite på det här hur nära det kan vara nu... Att Enya är den som kommer märka det först av alla (innan jag själv märker det!) är ju egentligen en självklarhet! Frågan är hur tidigt och hur hon då kommer bete sig?! För rent krasst så har det hänt något m henne (& även Felix) den senaste veckan eller så. Hon vankar runt mer oroligt och står ofta och hänger vid min sida om jag inte ber henne att gå o lägga sig någonstans. Hon ligger oftare på hallmattan och väntar på att husse skall komma hem (kan ju visserligen bero på att det är m honom det händer saker numer). Ute är hon fruktansvärt reaktiv då jag går ut m henne. Hon verkar känna ett enormt behov av att ha koll på ALLT och se till att INGEN kommer i närheten av oss. På agilityn i onsdags kunde hon ju inte fokusera alls utan var överallt, hon sprang tom bort två vänder för att skälla på andra hundar på plan, något hon inte gjort på evigheter! Man ser helt klart en skillnad på hennes beteende iaf, frågan är om det är för att hon känner att något är på G och isf hur långt i förväg kan hon känna det??

Även Felix kan man hitta liggandes på hallmattan och vänta på husse, något han ALDRIG gör annars. Dessutom är ju han den enda av hundarna som jag faktiskt kan tänka mig att gå en liten sväng m själv då o då. Spännande är det iaf!

är nog inget jag känner att jag kan rekommendera :P Komiskt nog så handlade kapitlet som vi jobbade kring om "flyt" och jag & Enya har nog inte haft sånt oflyt på jag vet inte hur länge.    *suck* Jag önskar jag kunde säga att Enya gjorde sitt bästa, men inte ens det känns helt ärligt. Visst, hon har det inte lätt m en matte vars hjärna är som grööööt och vars kropp aldrig hinner dit den behöver vara i tid, men idag var hon högt, lågt, överallt och ingenstans. Dessutom härligt selektivt döv. Så flyt hade vi då rakt inte. Men men, vi tog oss igenom det och fröken är nog lite trött iaf.

Nu är allt planerat kursande slut för iår. Känns så förbannat trist måste jag säga! Vi får se hur vi känner sen när Krypet har kommit, kanske anmäler vi oss till nån kurs mest bara för att gå nåt, eller så får vi vänta tills i vår helt enkelt.

Appropå Krypet så har det varit en hel del onda sammandragningar igår och idag. Jag har dock förklarat för Krypet att h*n måste vänta till helgen iaf innan vi ha tid att åka till förlossningen :P Annars ä jag ganska så less på att vänta på Krypet. Sömnen är knapp om man säger så. Inatt var jag uppe vid 5 och kissade och sen låg jag vaken medan Krypet hickade så hela magen skuttade och sen när hickan gått över så tyckte Krypet tydligen att ett gympapass var på sin plats. Tur nog fick jag sova till 9 sen, så lite sömn blev det iaf. När jag vaknar är dock händer och fötter så svullna att det gör ont att röra dem och att faktiskt använda dem och lägga nån typ a belastning på dem är ju näst intill tortyr! Behöver jag säga att det gör ONT att hålla i hundkoppel när man har en knäpphund som envisas m att göra utfall mot andra hundar?! *suck* Sa jag att jag är less på att vara gravid nu?!

Japp det går det med! Idag gick det tom betydligt bättre än sist! Lustigt nog för jag var dö-trött efter föräldragruppen innan vi åkte! Enya kändes mer sugen och laddad och min kropp kändes mkt bättre än sist. :) Krypet var väl inte riktigt lika lugn dock, men det går att koppla bort om man har en massa annat i skallen tydligen. :)

Vi körde en långbana som vår fd granne gjort http://propiraya.wordpress.com/

Tack o lov nöjde vi oss m hindrena 1-17, annars hade jag nog stupat :P Men Enya var superduktig och vi tog oss faktiskt igenom banan på 33,9 sek vilket kändes helt ok m en gravidmage i v 38! Kul var det dessutom! Och jag vet att jag har sagt det förut, men hon är faktiskt jävligt bra min Enya!  

Dessutom var det himla kul att se de andra ta banan med! Det gick liksom bra för alla idag! :) De var dryga 2 sek snabbare än mig och Enya om jag inte minns fel och Trassel & matte E såg verkligen ut att ha ett härligt flyt idag! Det är snart ett år sen vi började agility "ihop" och det är verkligen kul att se hur andra utvecklas med tycker jag! Känns nästan lite trist nu när jag och Enya kommer få ett uppehåll och de där två kommer fortsätta "utan" oss :P I vår får vi nog åka och heja på dem på agilitytävlingarna istället tror jag ;)

En varm dusch löste upp det mesta från kvällens kurs känns det som, men sammandragningarna är envisa. Försöker se det som positivt, då det ju bör betyda att Krypet kan tänkas sig att komma ut snart (hoppas kan man ju :P ). Det är dock lite drygt med sammandragningar och sen när de släpper ha en liten vilda sm envist skall trycka ut fötterna så långt det går i sidan på en samtidigt som rumpan trycks uppåt. Men nu blir det nattmacka och sen skall jag försöka komma i säng i tid ikväll (& somna!). Behöver sova så det heter duga! Och när man vaknar varannan timme hela natten igenom känns det aldrig riktigt som man har sovit... Men men... bara att hoppas att jag hinner sova nån timme på dan imorn innan mormor dyker med.

Igår tog det tid att somna. Hade sammandragningar som inte ville ge med sig och som dessutom lämnade en molande värk i ryggslutet och nederdelen av magen när de släppte. Kanske skulle man få kalla det förvärkar, men jag tror jag nöjer mig med sammandragningar ;) Det höll iaf på i säkert 2 timmar och hade jag haft ork (& inte bara kände för att sova) och klocka dem skulle jag nog se ett ganska så tätt och "regelbundet" sammandragande. Jag fasade lite för att förlossningen faktiskt kanske hade bestämt sig för att börja. För är det någon jag INTE vill ha här i närheten när vi kommer hem från BB så är det ju mormor! Men tur nog måste det ha släppt, för jag somnade och nu på morgonen känns allt som vanligt igen.

Idag är det andra träffen m föräldragruppen och den sista inbokade. Det var helt ok igår, så vi skall nog överleva idag med ;)

Dumt nog så insåg jag precis att det ju är agility ikväll igen! Där vi dessutom hade massa läxa som jag helt glömt bort och inte kommer hinna titta på. *suck* Ja ja, så är det väl när man lider av gravidhjärna... Fattar inte hur jag skall orka m ett agilitypass ikväll efter föräldragruppen! Dessutom innebär det ju att kroppen kommer vara sjukt ledsen på mig ikväll, natt och imorn. *suck* Och så får man mormor på det. Yay! Behöver jag säga att det känns allt annat än lockande?! Ja ja, hur dö jag än är ikväll skall vi släpa oss till agilityn för Enyas skull! Sen får vi väl se hur mkt vettigt vi får gjort...

Borde kanske passa på o sova lite nu innan, men jag gick ju precis upp, så det blir nog lite konstigt...