Så var tid bokad för att kapa kulorna på det där Knottet. Måste säga att jag är lite förvånad över hur velig jag kännt mig kring detta. Innan valp ens var bokad o bestämd var det ju egentligen bestämt att om hunden inte blir aktuell för avel skall kulorna bort. Det har liksom varit en självklarhet för mig att inte hålla ett djur, som inte måste vara det, fertil i vårat samhälle. Synen är helt klart präglad av mina år i Spanien & uppenbarligen så har de där 9 åren hemma i Sverige nu ändå haft en viss effekt... För det har inte alls känts lika självklart av nån anledning. Detta trots att Knott inte är det minsta aktuell för avel! Jag skulle aldrig vara bekväm m att låta honom para, oavsett hur bra han blir i framtiden & hur gärna en tikägare skulle vilja ha honom. För det första har han ett bettfel (vilket egentligen känns oväsentligt om hunden är bra i övrigt ;) ), men framförallt så är hans pappa aningen överanvänd i rasen kan jag tycka. När pappan sedan dessutom visade sig ha/bära på en sjukdom som m största sannolikhet är genetisk (har visat sig finnas hos både syskon o avkomma till honom) så blir läget helt solklart. Knott skall inte gå i avel!!

I ett första steg ville jag ha honom friröntgad. Jag har redan haft en hund m asfula leder och saknat det där extra testosteronet för att enklare kunna bygga muskler. ;) Vägrade det igen! :P När han nu visade sig ha så fina leder, så var det ju bara att boka tid. Men så var det det här m ridhusträningen... Vill ju helst inte missa någon träning alls! Samtliga veterinärer jag varit i kontakt m angående ovan nämnda sjukdom & kastrationens vara eller icke vara har dock varit tydliga. Kastrera så ungt som möjligt! Vänta till i vår när ridhusträningen slutar har då känts långt borta. Framförallt när ena veterinären pratade om kastration vid 6 mån... Så idag slog jag slag i saken och ringde. Bokade en tid en måndag, veckan då det skulle vara två grupper sammanslagna för träning = för mkt störning för Knott. Då slapp jag fundera angående om Knott kanske skulle klara upp träningen eller om vi skulle skita i den, för han får helt enkelt inte träna då! Och sen så är det nästan 2 veckor kvar till nästa pass & förhoppningsvis är han läkt nog för att kunna köra en del då iaf. Tänkte jag...

Bara timmar efter bokad tid läser jag ett mail rörande agilityträningen. Nya grupper (tillbaks till gamla som funkade så bra innan jul) & tävling, som Knott får vara m i, den helgen då han är nykastrerad. *suck* Vore ju så himla roligt att få tävla m honom en gång i ridhuset denna säsongen! Velar om jag skall avboka/boka om tiden för kastrering... men borde kanske sluta vela och ta den tiden nu & inse att vår tävlingsdebut kanske dröjer till nästa år helt enkelt. Det är ju inte hela världen! Vi har måååååånga år framför oss och jag har sagt att vi inte skall stressa fram något! Men det är svårt... *suck*

Oavsett vad (& när) så skall de där fula "fästingarna" bort!

Parker är stressad o mår dåligt nu. :( Det gör så ont i en när man ser hur låg han är, osäker och hans ovilja att göra något annat än trycka under bordet/hänga vid matte. Vi åkte ju bort över jul & nyår med tanke på att han skulle slippa de värsta smällandet, men den 2/1 var vi tillbaks. Nyåret förlöpte bra för Parker. Någon raket hördes på kvällen och han ville bara ut o snabbkissa, men just vid 12-slaget låg vi instängda i tv-rummet m ljudnivån så högt ens egna öron pallade och hörde bara svagt raketerna som fyrades av. Parker var så pass avslappnad att han valde att ligga kvar på madrassen m oss på golvet och inte gömma sig i sin ljudisolerade koja! Så just nyår gick nog så bra det bara hade kunnat. Men så åkte vi hem... Och här har det ju smällt mer än vid vårt nyårsfirande typ. :( Har man ingen hund som är berörd har man säkert inte ens reflekterat över att det smällt, men med en så pass berörd/livrädd hund som Parker blir det massor m en gång. :( Och det som gör det så jävla omöjligt är ju att det kan smälla när som helst! Vi vet ju aldrig när det är säkert att gå ut med honom! :( Självklart så smäller det en raket då han kissas, trots att vi "kollar av" m Knott innan om mörkret fallit på. En raket räcker! Tack o lov kan han oftast fortfarande kissa om han inte hunnit göra det så länge det bara rör sig om en raket och den inte är för nära, men hur många gånger har man inte fått gå in m en skakande hund som inte fått gjort det han behöver?! :(

Även inne är det uppenbart att stressnivån för Parker nu börjar bli för hög. :( Han har börjat slicka en massa på sina framben igen. Minns inte när det gjordes i denna omfattningen sist, men nu har både jag & D reflekterat över hur mkt det slickas. Än så länge tuggar han iaf inte på benen, men det känns som en tidsfråga... Han äter fortfarande sin mat, så det är ju bra iaf. Dock ligger han ju mest o trycker inne med nu. :( Att ligga under datorbordet hör inte till hans vardagsställen när han mår bra! Inatt ville han inte ens komma in i sovrummet utan satt först o halvsov på toan och när vi tvingade ut honom därifrån (ljud hörs jättetydligt på vår toa!) så valde han att gömma sig i klädkammaren istället. :(

Det hela har lett till att hundarna kommer ut minimalt. Parker vill verkligen inte ut när det är mörkt & idag sög det tom i hagen trots att det var ljust och han brukar älska att springa där (& dessutom brukar tåla lite smällande o oljud där). Försöker att de skall få en sväng när det är ljust, men då vi haft otur m smällande även då vågar vi inte gå för långt hemifrån. :(

Så inatt vaknade jag vid 3:30 av ett skvalande ljud. Knott kissade inne! Smått chockad blev jag då just innekissande inte funnits på kartan på evigheter! När D gick upp för att torka visade det sig även finnas en bajs... Stackars valp vad nödig han måste varit! På morgonen sen fanns ytterligare en bajs inne! Samvetet känns så där kul när man inser att hundarna enbart fått korta snabbkissvängar dagen innan... Knott som ofta behöver gå en stund/röra på sig för att bajsa hade helt glömts bort. :( Ingen hade haft en tanke på att han kanske inte fått gjort det han behövde...

Känns som det var evigheter sen Parker hade så här kul nu :(            

Idag blev det årets sista ridhusträning för mig och Knott. Vi kommer missa passet i mellandagarna tyvärr och kanske även det första passet på det nya året (eller där handlar det främst om att jag inte tror att gruppen vi är just då är så lämplig för Knott).

Det var lite extra kul idag då Elin & Trassel var med och tränade m oss idag. Länge sen vi tränade ihop och jag saknar det en hel del. Nästa år är vi i samma grupp i ridhuset, så då ses vi iaf en gång i veckan för träning. :)

Knott var taggad idag, men aningen ofokuserad stundtals. Dagens bana såg lätt ut på pappret tyckte jag, men det visade sig vara enhel del dåliga linjer & skarpa svängar för Knott. Banan kändes lite ihopknödd helt enkelt och med Knott stora svängradie blev det svårt. Dessutom upplevde jag lite dåligt tunnelsug idag igen. Skumt det där. Tunnelsug är liksom en grej jag bara utgår ifrån att han har & det fungerar, men det har visat sig att så inte alltid är fallet i ridhuset... Men han körde på som en tok oavsett :P

Började m att testa hur platta tunneln fungerade. Sist jag försökte ta den i ridhuset gick det ju totaltok. Aldrig tidigare hade han fegat ur så och för första gången någonsin lyfte jag på släpet för att få igenom honom! Har sen dess inte testat platten nåt mer utan tänkt att vi får väl hålla oss till rustan ett tag & sen börja traggla i vår ute igen. Men nu var den ju med och då vi var själva nere på ridbanan beslutade jag mig för att testa iaf. Inga problem alls. :) Först en vägran, men den får jag ta på mig, men sen tog han den fint. :)

Så vi startade vid 3 (däcket har vi inte ens tittat på än) och så var planen att belöna vid 10. Såg inga jätteproblem, men fick desstu fler :P Redan vid 5 tvekade han på ingången. 6 tog han, men svängen fortsatte liksom utanför 7, så den missade han flera gånger innan vi fick till det. Sen var 8 (som var valfri ingång på) klurig då båda ingångarna hade väldigt skum vinkel (inte alls som på banritningen). 9 missade han konstant om man inte var supersnabb o tydlig m att dra in honom. Han kom för snabbt o vid från tunneln och hade inte en chans att hinna till hindret som tänkt. Ett framförbyte där hade nog varit smartast, men då kroppen inte riktigt vill det just nu sket jag i det :P Och sen var det ju bara 10 kvar ;) En hel del problem hade vi alltså, men Knott körde på som bara den oavsett :P

Sen startade vi om vid 12 och där var det enklare. Dock blev det vägran på 17 (!). Jag ville ha ett bakombyte där, men av nån anledning saknades det där tunnelsuget igen. Innan han tagit sig igenom tunneln så spenderade han dessutom en tid STÅENDES på den! Bra balans på grabben iaf ;) Men annars var det väl inga större problem för honom på den sista biten av banan. :)

Efter en paus på läktaren, skapligt tyst iaf :P, så testade vi att låta Elin köra m honom. Och även om det var lite bekymmer för dem båda, så tror jag allt att de kommer kunna köra superbra ihop i framtiden om Elin är sugen på det. Supernyttig träning för Knott tycker jag iaf! Framförallt när hans egna mattes kropp inte pallar hur mkt som helst. :)

Avslutningsvis körde vi några rep på slalom. 2 portar, dubbla bågar och bara han kommit in rätt en gång och fått till det, så gick det galant! Räckte för matte att stå på sin plats och kasta godis bara, så sprang han fram o tillbaks genom slalomet ;) Nästa gång SKALL det läggas på en port! Vill inte fastna i för kort slalom för länge! Dessutom får jag inte glömma bort byten o annat som kan göras utan allt för stor ansträngning från min sida. ;) 2 fots-skutt ser han ut att få med! *nöjd* :)

Nu sussar valpen gott, mattes kropp värker (trots varmt bad) och det är dax att baka saffranstosca. God Jul kära vänner!! & Gott Nytt År (om det är så att jag inte hittar lust att blogga mer iår).

Inspirerad av Elin beslutade jag mig för att fixa en ny träningsfilt till Knottet. Han fick ju en förminskad picknickfilt som valp, vilket vi använt en massa, men som han även klargjort är aningen hård att ligga på när underlaget är hårt. För att försöka komma förbi det där hårda köpte jag en badrumsmatta från ikea, men den har ju inte haft en vattenavvisande undersida, så när det varit blött har den inte kommit med. Elins smarta ide m vaxduk på undersidan kändes som en perfekt lösning och när jysk dessutom hade textil"vax"duk till det härliga priset 15:-/m slog jag till. Det blev en härligt julig träningsfilt. ;) Fleeceovansida som släpper igenom fukten ovanifrån till badrumsmattan, men förhoppningsvis ändå känns tillräckligt torr för Knott att ligga på. Och så den braiga undersidan med tomtar på ;) Dessutom blev det band att spänna runt det hela när den rullas ihop för transport + ett handtag. Känner mig riktigt nöjd med resultatet!

Dessutom visade det sig att Knott faktiskt är superbra på det här m filtträning! Vi brukar traggla det varje gång vi är iväg på kurs/träning, men jag får väl erkänna att jag inte direkt upplever att jag har den effekten jag vill på filten i de lägena. :/ Nu när filten las ut på golvet här hemma var det dock tydligt att Knott verkar veta vad tanken med den är, det är helt enkelt störningen som är för kraftig på kurs! Skall försöka plocka fram filten när tillfälle ges här hemma och öva i lugnar miljö, så kanske det blir lite lättare även på kurs/träning sen. Duktiga fina vovve iaf! Det är verkligen ingen tvekan om att han kämpar för att göra sitt bästa även när han upplever starka störningar. Surt att han är så störningskänslig bara :P

Lillhusse tyckte dock att filten borde vara till honom och att det var en bra byggarbetsplats för traktorer, dumprar & grävskopor...

Japp nu är det gjort! Trött Knott ligger m näsan i backen nedanför mig och sover under filtar. Vågen visade på 13,7 kg idag, så min känsla om att benen inte sticker mig lika mkt i ögonen längre stämmer iaf ;) Dock behövs det allt lite mer fett på kroppen innan jag är nöjd!

Patellan fick 0/0 och höfter o armbågar väntar vi ju på vad skk skall tycka. Ritva (veterinär) tyckte dock de såg fina ut & agilityn var bara att köra vidare på. Så nu skall vi väl så sakta börja höja upp bommen. :) Så himla skönt!

Länge har jag funderat över vilken bild som jag vill rama in på Enya & ha bredvid Gimlis bild i sovrummet. Det finns mängder med fina bilder på henne, men ytterst få som gör henne rättvisa. Enyas väsen gick liksom inte att fånga fullt ut på bild. Det blev iaf att jag beställde några bilder här om veckan och idag ramades en bild in. Tror jag är nöjd. Nu skall den bara upp på väggen, men först skall det möbleras om i sovrummet. Undertiden vi väntar på ommöblering får Enya hänga i vardagsummet.   

Världens vackraste hund!!

Klass 1 varning här för snömängden som skulle komma på em/kvällen. Missa ridhusträningen kändes inte aktuellt, men det kändes inte så kul att tvinga ut sonen 2 ggr för att köra mig & Knott till o från ridhuset. Så planen var att gå upp och bli hämtad hem. Men när det var dax att gå vräkte verkligen snön ner och man såg inte skymten av några plogbilar. :( Kom på bussen. Inte det mest tillförlitliga i snöyra, men trevligare än att traska tänkte jag. Dock tänkte jag lite för länge o missade bussen *suck* Så det blev ändå till att traska de 2,5 km till ridhuset. Vi följde bussens uppkörda spår så länge det kändes rimligt & sen kom vi på gång/cykelvägen till universitetet som iaf hade plogats någon gång sen det började snöa. Nästan 40 min tog det! Och svetten forsade mer eller mindre, höften SKREEEK värre än efter ett agilitypass & hunden var perfekt uppvärmd ;) Matte behövde dock några minuter att vila, samt få av sig alla tjocka varma kläder o skor till något mer agilityvänligt.

Idag började vi i den gruppen som började m de enskilda momenten. Uppställt var gungan, slalom, däcket & en raka m platten mitt i. Vi valde att enbart köra slalom några gånger & sen passivitet & lite finlir mellan mig & Knott bara. Men slalomet alltså!! Idag var det uppenbart att han hade koll på vad han skulle göra! Visst blev det tokigt en massa gånger, men trots att han inte hade fått ladda ur ordentligt sen vi kom in i ridhuset (fast 40 min promenad m lösspring i 10 cm snö kanske räcker??) så fokuserade han o jobbade superfint!! Dessutom så fick jag en jättetydlig respons när jag sa "tokigt" (=felsignal) och han stannade upp, gjorde om och gjorde rätt!! När han väl fått till det rätt så bjöd han fritt och dessutom började han lägga på fart! Helt otroligt alltså! Han är så himla smart! Vad jag önskade att jag filmat! Vi gjorde inte så många repetitioner, men det vi gjorde kändes verkligen SUPER! Så super att jag funderar på att lägga på en port nästa gång   

Sen satte vi oss m filten o försökte vara tysta. Det är verkligen Knotts svaghet! Just nu låter han massor även i vardagen, vilket jag tror mkt beror på löptikar i närheten. Men iaf, det blev en del riktigt höga skall som skar genom öronen, men sen fanns det även stunder då han låg avslappnat o fokuserade på handen m godis trots att det var gruff o en massa andra hundar som skällde. Visst då hade han en tydlig uppgift, men bara att klara det i miljön! Vi tränade även en del på att plocka upp bollen o ge mig, vilket var jättesvårt i ett ridhus tydligen. Hemma i köket går det som en dans numer, men idag fick jag sänka kriterierna massor. Han jobbade dock på bra, även om det inte höll den kvalitet o fart jag är van vid.

Sen så var det då dax för banan för oss. Dagens bana var denna, fast "bara" hinder 3-16 var uppställda.

Min plan var att dela upp den i kortare kombinationer och vara nöjd m det. Hela banan kändes lite mkt, dels lång, dels en del byten för mig att tajma & så i ridhuset m en massa störande vovvar och annat som gör Knott lite knepig. 3-7 var inga problem, 8-12 gav lite problem vid 9 första gången då tunneln fått sig en väldigt snäv böj i slutet istället för en jämn. Han tog dock den snäva tunneln & när han gjort det en gång var det inga problem sen. Slutligen tänkte jag 12-16, vilket inte heller innebar några problem. Och kan man köra alla kombinationerna utan några problem att tala om, kan man ju köra hela banan. ;) Och mkt riktigt, Knott tog hela banan superfint, felfritt, med ett jättebra hindersug (behövde knappt vara m i stjärnan) och tunnelsuget var som jag är van vid att ha det! :) Kändes så grymt bra alltså! Full fart, full fokus och matte klarade tom av några blindbyten (när han tänkte till ordentligt innan!). När han går så där känns det som vi kan erövra hela världen tillsammans ;) Även detta hade man ju så klart önskat att man hade på film. :/ Men filmkameran tycks ha rymt! Lyckas inte hitta den! :( Senaste uppladdningen från den är från i oktober! Var tog den vägen sen??

Älskade killen som vet hur man flyger fram ;)

Ett år har gått & livet blir aldrig det samma igen. Älskad! Saknad! o inte längre här