Det var en del nerver igår kan jag lova!

Laddade genom ännu en natt m stort sett obefintlig sömn! Den där lilla skutt har allt för mkt för sig för att kunna låta mamma sova lugnt! Klockan ringde så jag skulle ha "gott om tid", men då lilla skutt vaknade av larmet tänkte jag bara amma lite snabbt innan jag gick upp. Sov en stund till m andra ord och sen hade jag inte så gott om tid längre :P

Fick i mig frukosten, om än en liten sådan då det fanns behov av att handla här hemma. :P Magen var ändå i olag av alla nerver så det kvittade lite. Hundarna fick frukost och en sväng runt dungen, sen packades det sista och vi mötte upp E och Best vid deras bil.

Vi hade gott om tid, så vi gick en ordentlig promenad m grabbarna så de fick lekt av sig och rört på sig ordentligt innan inmätningen. Knott visade sig vara ännu större än jag trodde. :P Hela 53 cm hög är han tydligen! Ja ja, i agilitysammanhang är det ju bara bra ;) Efter inmätningen blev det bilen för dogsen medan det var banvandring och nerver för mig. Det som helt klart känns svårast är ju att veta när det är ens tur! Och då vara helt redo med hunden! Tycker det är skitsvårt! Hoppas verkligen att det blir bättre med rutin!

Iaf, startnummer 25 i första hoppklassen. På banvandringen kändes det som att det var flera ställen jag inte riktigt visste hur det skulle gå och var jag skulle kunna tänkas vara. Kände mig osäker på slalomingången, ett staket, vad som skulle ske efter platten och sista 2-3 hindren. Ganska mycket med andra ord! Visst inga stora orosmoln, men ändå en osäkerhet som gjorde att jag inte riktigt visste vad jag borde göra för att få till det så bra som möjligt.
 Banvandrade i första gruppen, så kunde kika lite på hur andra tänkte, men hur mkt det hjälper när man inte har koll på vad för typ av hund de kör vet de tusan alltså...

Efter banvandringen gick jag en sväng m Knottet i snöovädret. Försökte få honom att kissa, men snöoväder och övertaggad (= läs studsnade skällandes tokhund) hjälpte inte direkt att få den svårkissade hunden att kissa. Det blev inget kiss utan vi gick in för att försöka förbereda oss inne istället och låta honom känna av miljön något. Det är trångt innan starten i ridhuset. Förbannat trångt! Knott gillade det INTE! Han kunde inte koppla bort de andra hundarna. Leka gick inte alls och tog jag på honom när han försökte leka (normalt taggar det honom) så slutade han abrupt och såg halvt ihjälskrämd ut. :( Plockade istället fram korven och försökte göra små enkla kroppsövningar. Efter en stund kunde han göra det jag bad honom om och även om han inte helt klarade av att släppa de galna, skrikandes bc-hundarna som stod i hans närhet, kändes det iaf inte hopplöst längre.

Det blev vår tur och vi gick in. Han tycktes inte störas allt för mkt av de enorma applåderna hunden innan drog igång, men helt avslappnad var han inte då han rörde sig i mellanpositionen innan jag gick ifrån honom. Men sen körde vi och när vi gjorde det glömde han allt oro från innan! Han körde på precis som vanligt! Full fart, satsa helhjärtat och m stora svängar! ;) Dock höll han sig i skinnet och när vi springer i mål gör vi det med en NOLLA! Skall jag vara ärlig så hade jag inte riktigt koll på det just då, utan var bara så jävla skitnöjd över min hund som gjort precis allt jag bad honom om på banan! Vi rusade ut i snöovädret och då kampade han precis som vanligt    Sen gick vi en sväng, Knott kunde vara lös och leka i snön och själv fick jag ner pulsen lite.

Väl inne i ridhuset igen, när alla kom och grattade, så började det så sakta sjunka in att vi faktiskt nollade vårat allra första officiella lopp! Ganska så häftigt faktiskt! Sen börjades ju snacket om pinne. Självklart vore en pinne kul och med bara 25 hundradelars för stora svängar så kändes det kanske lite snopet... Men faktiskt bara ytterst lite. För känslan vi hade när vi sprang ut genom ridhuset efter vi gått i mål påverkades inte det minsta av vad andra gjort eller skulle komma att göra på plan! Vi gjorde vårt bästa och vi gjorde det tillsammans!    Pinnarna kommer tids nog ändå.

Sen fick Knott sitta med i ridhuset en stund då jag inte ville att han skulle bli allt för kall ute i bilen. Sitta i bur i ridhuset är ju dock inte hans starkaste sida :P Han lät bara lite och satt ju iaf kvar i buren när jag satt bredvid honom ;) När det var dax för nästa banvandring fick han dock sitta i bilen då jag inte litar på att han inte tar sig ur buren. Andra hoppklassen kändes mer rätt på vid banvandringen. Slalomingången oroade lite här med (vi har haft problem m samling innan slalom och ett framförbyte innan brukar vara perfekt :P ), men annars oroade jag mig mest för att jag inte hitta något att oroa mig för typ :P

Då jag hade startnummer 4 denna gången hämtade jag Knott när grupp två banvandrade. Då vädret var om möjligt ännu sämre nu ville han bara in i ridhuset! Där försökte vi hålla oss lite mer på vår kant så länge det gick och jag struntade helt i leksaken. Det blev vår tur, vi startade och lagom till den där slalomingången jag funderat på beslutade sig Knott för att den där ensamma snubben på stolen vid platten nog behövde uppmuntras ;) Efter en snabb hälsning återgick han till mig och vi fick istället en väldigt enkel slalomingång ;) Resten flöt precis så fint som man bara vågar hoppas och vi kom i mål med ytterligare en NOLLA!! Lite längre ifrån pinne denna gången, men ändå nära.

Efter det var vårt tävlande slut för dagen och vi tog en härlig promenad och lekte i snön innan vi gick in och satte oss på läktaren för att äntligen kunna njuta av att titta på alla träningskompisar och andra duktiga ekipage! Knott var trött och efter en del "tycker-synd-om-mig-gnäll" la han sig till rätta i buren och tystnade.   

Innan husse & ungar kom och hämtade oss fick vi glädjas m bästisen Best och hans pinne i agilityklassen!

Jag är så grymt nöjd med vår debut! Ärligt så har typ ÅRSMÅLET varit att få till en nolla med galningen! Nu skall nya mål sättas. ;) Och även om jag så klart är superdupernöjd över nollorna, så är jag faktiskt allra mest nöjd över känslan m grabben när vi sprang! Hur han klarade upp allt så himla bra (trots att han tyckte de där galna skrikandes bc-hundarna var precis innan start var skitläskiga och trots alla ljud från läktaren och allt annat han faktiskt inte har så mkt erfarenhet av). Det här är bara början på något fantastiskt!    Nu skall vi lära oss att svänga lite tajtare och matte hoppas hitta nån passande handlingkurs så att även hon kan få ordning på sig lite ;) Men sen jävlar!!

Film på loppen? Självklart!!   

Julen firades på västkusten iår och här är ett fåtal av de bilder som togs...

Chili och Knott 23/12 -14

Efter mycket om och men fick vi även upp Tinda ;)

Juldagen bjöd på strålande solsken!

Badtemperaturen var dock tveksamt behaglig

men vad gör det när det är kul att bada?!                 

Även gammelgubben fick följa med ut i solen

Idag är jag i den omtalade RC-heaven!    Att något kan vara så beroendeframkallande?! Det känns ju som väldigt simpel träning, men den är grymt tillfredställande! Iaf när det går så bra som idag. ;) RC-hell finns ju med om vi säger så :P Från att ha haft en träff% på ca 50% gick vi idag till 95%! Majoriteten var dessutom superfina BRA träffar och det var variation på träffarna m både bakbensträffar, frambensträffar och träffar m fram och baktass! Några få träffar m bara en tass och enbart en miss och det pga att jag testade att springa utan att egentligen förbereda honom på ett just sett. Och missen gav mig infon om att han iaf vet när det vankas belöning efter träff ;) För vid missen tog han några ärovarv m bollen istället för att komma kutande tillbaks till mig. :P Självklart är ni sugna på att titta på en hund som springer 20 ggr över en planka i slowmotion, så här kommer en film ;)

och för er som kanske inte vill se riktigt så mycker springande (eller som jag som gärna ser det en gång till) finns här en film m några av de finare träffarna    Alltså spana in hans fina långa steg! Får vi bara till det här hela vägen kommer han få apsnygga rc ju ;)

Efter träningen mötte vi upp Carro m Niiro och Atlas och passade på att utnyttja solen till max. Vi har ju knappt sett skymten av den där solen på hela månaden, så det var verkligen välbehövligt! Carro hade dessutom m sig kameran och tog en drös härliga & fina bilder (som jag snott av henne ;) ).

Bara älskar denna! Fina kompisarna i full fart!!     

I skogen fick solen kämpa lite mer för att komma fram, men stundtals såg vi den där med.

Den här killen fyller mitt hjärta m så mycket kärlek och värme!   

Hade det inte varit för solen, Carro och rc-heaven hade denna dagen antagligen bara blivit skit o piss och pannkaka, men nu fyllde den mig med en rejäl dos glädje, lycka och tacksamhet! Inatt hoppas jag på mer än 2 timmars sömn, hostfria sovandes barn och att all den energi vi boostade med idag överlever natten och räcker hela dagen imorgon med.   

Älskade fina valpen fyllde 2 år i torsdags! Helt otroligt! Dagen hade väl kunnat firas bättre lät han hälsa. Promenad i mörkt regnrusk kändes ju föga skoj. Men det tog vi igen idag, då säsongens ridhusträning drog igång! Han är så grymt häftig att köra alltså! Visst första varvet var han "all over", men varv två och sen då vi testade klass 2 banan var han så fin!    Det börjar verkligen kännas som att vi snart är där! Lääääängtar till nästa tävlingsstart, som nog blir vår officiella debut!   

   Valpen   

och lyckligtvis finns det film från dagens banor!   

När dagarna ser ut så här så är hösten verkligen en av mina favvoårstider! ;)

Ankmatning, flygning och bus

trött valp

Sträp m hela familjen/flocken

brunch = kalkon/kycklingvinge

ser ni Knott?!

tur det var varmt nog utan täcke

idag blev det hemmaåkern och en lika härlig utflykt det

Världens vackraste!           

Försökte fota när han tittade på hästen, men han skvallrade envist så kameran hann aldrig ;)  

Hästen var nog lika vacker som hunden ;)

I torsdags åkte vi o hälsade på syrran på eftermiddagen och hundarna blev liggande ett tag i bilen. Det var aningen kallt och regnade och vi hade inte haft en tanke på täcken till dem. Detf ick vi betala dagen efter. Felix blev akut dålig. Bakdelen föll ihop och han behövde hjälp att resa sig. Han skrek av smärta och ville inte gå ut o gå på toa. Vi fick tid hos veterinären på em och tog m vår journalutskrift från strömsholm. Kan inte direkt påstå att jag kände mig så hoppfull. Visst, jag visste att det var kylan som var boven (fan kom ihåg täcke!!), men med tanke på att Felix var dålig i november i fjol och att vi levt på lånad tid sen -07 kändes det ju så där...

Väl hos veterinären gick Felix upp rejält i stress och med lite adrenalin i kroppen medelade han matte om att allt kändes bra nu och att vi kunde åka hem igen :P Men han fick snällt träffa veterinären ändå. Veterinären var supertrevlig och vi gick igenom hans journal från strömsholm tillsammans. Hon berättade ingående vad alla de olika förkortningarna betydde, vad man kan förvänta sig ha hänt i hans rygg sen bilderna togs och vad det innebär för Felix och hans livskvalitet. Sen gick hon noga igenom honom och dommen blev ändå att han kändes förvånansvärt bra m tanke på hur dyster diagnosen var redan -07. Självklart hade han ont, rejält ONT och det skulle vi behandla m starkare smärtstillande, men det kunde varit så mkt värre. Veterinären pratade om simning, back on track, värme, undvika hopp och så vidare. Allt som vi redan har koll på och försöker jobba efter.

Vi fick åka hem drygt 1000:- fattigare, med tabletter som riskerade att göra gubben lite hög, men ändå m en positiv känsla om att vi har gjort allt rätt & att kommer vi bara förbi det här kommer vi förhoppningsvis få ha kvar honom ett tag till. :) Strikt vila i 3 veckor sa veterinären, emn vi får se hur det blir med det. Vår gamla goa Felix känns nämligen som vanligt igen. Han känns så pass bra att vi slutat m de starka smärtstillande efter bara 2 dagar! Nu vilar vi en vecka till att börja med och så får vi se sen om vi vågar sätta igång honom så sakta m simningen eller om vi skall vänta ett tag till. Bästa känslan iaf att ha honom tillbaks!   

Japp, så har vi varit iväg o tävlat igen. Denna gången en ännu mindre inoff, klubbarps KM. 2 starter i KM-klass (motsvarande agility 1) och så 2 starter i tunnelrace. KM-klassen anmälde jag till enbart för att få fler lopp att springa. Balanshindren är ju som sagt inte tränade alls, utan han har bara kännt på klubbarps en gång. Tur var det att vi var anmälda till samtliga lopp, för vi behövde några lopp för att slipa på vårt sammarbete ;) Vi har idag testat att diska oss genom att först ta fel hinder, haft hund ur hand och slutligen leksak i hand. ;) KM-klassen blev inte filmad alls & det var nog lika bra. 3 hinder tog han innan han drog vidare & kollade av de andra medtävlarna. Sen fick vi till några hinder till (m några omvägar o kolla omgivningen) innan jag slutligen gav upp & kopplade honom. Andra starten i KM-klass tog vi samma 3 hinder & sen drog han över hela apellplanen för att spana in kursen som gick där borta. De höll på att lära sig leta kantareller så Knott tog några varv bland dem innan han slutligen hittade en fin vovve han ville leka med. *suck*

Sen byggdes det om för tunnelrace och Knott fick lägga sig i bilen och vila lite. När jag sen plockade ut honom gick vi en liten sväng i granskogen och plockade m oss några kottar att leka och träna med. Han taggade till ordentligt på kottarna, så när det var vår tur att köra valde jag att diska oss omgående och köra m kottarna i handen. Fullträff! Nu var han intresserad av att kuta m matte och trots att vi aldrig testat deras konstiga platta tunnel for han igenom den som ingenting! :) Vid nästa start hamnade kotten istället i BHn och även det gick hem hos grabben som kom i mål på precis samma tid som en annan hund, vilket resulterade i ett skiljelopp. Även skiljeloppet fixade han galant, så han kan nu stoltsera m sin första vinst och rosett!   

5 lopp blev det idag och det var mot slutet han gick som bäst. Nu är frågan om vi vågar anmäla oss till vår första officiella tävling snart... Känns ju som att enbart en start är lite meningslöst än så länge. Behöver på något sätt hitta metoden att få honom att inte vara så grymt taggad. Vi har nog en bit kvar är jag rädd för. MEN idag är han min lilla hjälte   

Vi fick så klart m oss en DISK-borste hem med ;)

De två sista loppen i tunnelracet hamnade iaf på film :)

Oj oj oj vad dåligt det varit m uppdateringar här på bloggen! Knappt nåt alls från stugan ju & magert på hur det går m hundträningen. Så här kommer lite "kort" om agilityläget.

I stugan låg fokuset på slalom och hoppteknik första veckan. När hoppteknikkursen var slut var planen att köra lite andra övningar, men då Knott slog i slalomet så illa att han skrek till, skuttade ur på 3 ben och sen föll ner i gräset ynklig till tusen blev det inte så mkt mer. Han rörde sig bra dagen efter, men jag beslutade att ta 3 dagars vila för säkerhetsskull och lagom till att jag tänkte börja träna igen blev jag sjuk. :P

När jag tillfrisknat så satte jag upp slalomet och pga alla knott i gräset orkade jag inte sätta dit några bågar utan chansade att det skulle funka ändå. Det gjorde det! Så nu kör vi bågfritt och även om felfrekvensen fortfarande är aningen högre än jag vill ha den, så känns det som att han har fått ett riktigt fint slalom nu! :)

Lite hoppande hann vi med innan semestern tog slut. Grundsväng och påbörjan att ta ett staket.

Vi åkte hem från stugan och hade vår första tävlingsdebut. Bara en blåbär, men det var tillräckligt efter att ha levt en knappt månad i skogen utan någon som helst kontakt m omvärlden (för Knotts del iaf). Tävla var kul & vi passade på att testa typ alla möjligheter till att diska sig på under ett o samma lopp. ;) Vägran x 3, fel hinder, ärovarv & slutligen en akut bajsnödig hund. ;) Gu va jag skrattade & Knott hade jättekul! Mina farhågor när vi banvandrade besannades stort sett, så jag tycks ju känna min hund iaf. ;) Vägringarna berodde helt o hållet på ovanan att hoppa den höjden i fart. Så nu har jag fixat så att hemmahindren kan höjas o sänkas fritt för att enklare kunna träna m lite hopphöjd. Iaf, till ert nöje!

Tänker som så att nu har vi ju testat av det mesta man kan diska sig för, så nu behöver vi inte göra allt det där igen...

Det dröjde nästan två veckor efter blåbärstävlingen innan jag fick till någon agilityträning igen (första sen stugan!). Idag blev det äntligen ett pass tillsammans m Best & co, vilket var himla kul! 2 timmar var vi borta, men när jag kikade på filmerna från passet så blev det typ bara 5 min effektiv träning :P Ja ja, jag vart nöjd m Knott även om han fick lite problem m slalomet åt ena hållet. Planerade övningen var

men då vi saknade tunnlar och inte hade hinder nog att ersätta tunnlarna med, blev det en variant på den.

Guldkornen från idag

och för er som känner för att se hela de 5 minutrarna vi tränade har jag ett klipp till er med ;)

Ikväll letade jag reda på agilitybibeln med för att påminna mig om inlärningen av serpentin bla. Hittade ju massor m övningar jag vill göra ordentligt från grunden, så det blir nog de närmaste veckornas "hemmaslipande". :)

Och på tal om hemmaträning! När jag satt o googlade running contacts snubblade över en som tränat rc m sin whippet i sitt vardagsrum (!). Om någon kan träna & lära rc på en whippet inomhus borde ju jag kunna träna det på vår lilla tomtplätt kan man tycka?! Så nu skall jag bara klura ut hur jag enklast o billigast bygger en balansbomsnerfart att träna rc på... Tips mottages tacksamt!!

http://www.running-contacts.com/rcblog/2009/07/training-a-running-dogwalk-in-your-living-room/