Det var en del nerver igår kan jag lova!

Laddade genom ännu en natt m stort sett obefintlig sömn! Den där lilla skutt har allt för mkt för sig för att kunna låta mamma sova lugnt! Klockan ringde så jag skulle ha "gott om tid", men då lilla skutt vaknade av larmet tänkte jag bara amma lite snabbt innan jag gick upp. Sov en stund till m andra ord och sen hade jag inte så gott om tid längre :P

Fick i mig frukosten, om än en liten sådan då det fanns behov av att handla här hemma. :P Magen var ändå i olag av alla nerver så det kvittade lite. Hundarna fick frukost och en sväng runt dungen, sen packades det sista och vi mötte upp E och Best vid deras bil.

Vi hade gott om tid, så vi gick en ordentlig promenad m grabbarna så de fick lekt av sig och rört på sig ordentligt innan inmätningen. Knott visade sig vara ännu större än jag trodde. :P Hela 53 cm hög är han tydligen! Ja ja, i agilitysammanhang är det ju bara bra ;) Efter inmätningen blev det bilen för dogsen medan det var banvandring och nerver för mig. Det som helt klart känns svårast är ju att veta när det är ens tur! Och då vara helt redo med hunden! Tycker det är skitsvårt! Hoppas verkligen att det blir bättre med rutin!

Iaf, startnummer 25 i första hoppklassen. På banvandringen kändes det som att det var flera ställen jag inte riktigt visste hur det skulle gå och var jag skulle kunna tänkas vara. Kände mig osäker på slalomingången, ett staket, vad som skulle ske efter platten och sista 2-3 hindren. Ganska mycket med andra ord! Visst inga stora orosmoln, men ändå en osäkerhet som gjorde att jag inte riktigt visste vad jag borde göra för att få till det så bra som möjligt.
 Banvandrade i första gruppen, så kunde kika lite på hur andra tänkte, men hur mkt det hjälper när man inte har koll på vad för typ av hund de kör vet de tusan alltså...

Efter banvandringen gick jag en sväng m Knottet i snöovädret. Försökte få honom att kissa, men snöoväder och övertaggad (= läs studsnade skällandes tokhund) hjälpte inte direkt att få den svårkissade hunden att kissa. Det blev inget kiss utan vi gick in för att försöka förbereda oss inne istället och låta honom känna av miljön något. Det är trångt innan starten i ridhuset. Förbannat trångt! Knott gillade det INTE! Han kunde inte koppla bort de andra hundarna. Leka gick inte alls och tog jag på honom när han försökte leka (normalt taggar det honom) så slutade han abrupt och såg halvt ihjälskrämd ut. :( Plockade istället fram korven och försökte göra små enkla kroppsövningar. Efter en stund kunde han göra det jag bad honom om och även om han inte helt klarade av att släppa de galna, skrikandes bc-hundarna som stod i hans närhet, kändes det iaf inte hopplöst längre.

Det blev vår tur och vi gick in. Han tycktes inte störas allt för mkt av de enorma applåderna hunden innan drog igång, men helt avslappnad var han inte då han rörde sig i mellanpositionen innan jag gick ifrån honom. Men sen körde vi och när vi gjorde det glömde han allt oro från innan! Han körde på precis som vanligt! Full fart, satsa helhjärtat och m stora svängar! ;) Dock höll han sig i skinnet och när vi springer i mål gör vi det med en NOLLA! Skall jag vara ärlig så hade jag inte riktigt koll på det just då, utan var bara så jävla skitnöjd över min hund som gjort precis allt jag bad honom om på banan! Vi rusade ut i snöovädret och då kampade han precis som vanligt    Sen gick vi en sväng, Knott kunde vara lös och leka i snön och själv fick jag ner pulsen lite.

Väl inne i ridhuset igen, när alla kom och grattade, så började det så sakta sjunka in att vi faktiskt nollade vårat allra första officiella lopp! Ganska så häftigt faktiskt! Sen börjades ju snacket om pinne. Självklart vore en pinne kul och med bara 25 hundradelars för stora svängar så kändes det kanske lite snopet... Men faktiskt bara ytterst lite. För känslan vi hade när vi sprang ut genom ridhuset efter vi gått i mål påverkades inte det minsta av vad andra gjort eller skulle komma att göra på plan! Vi gjorde vårt bästa och vi gjorde det tillsammans!    Pinnarna kommer tids nog ändå.

Sen fick Knott sitta med i ridhuset en stund då jag inte ville att han skulle bli allt för kall ute i bilen. Sitta i bur i ridhuset är ju dock inte hans starkaste sida :P Han lät bara lite och satt ju iaf kvar i buren när jag satt bredvid honom ;) När det var dax för nästa banvandring fick han dock sitta i bilen då jag inte litar på att han inte tar sig ur buren. Andra hoppklassen kändes mer rätt på vid banvandringen. Slalomingången oroade lite här med (vi har haft problem m samling innan slalom och ett framförbyte innan brukar vara perfekt :P ), men annars oroade jag mig mest för att jag inte hitta något att oroa mig för typ :P

Då jag hade startnummer 4 denna gången hämtade jag Knott när grupp två banvandrade. Då vädret var om möjligt ännu sämre nu ville han bara in i ridhuset! Där försökte vi hålla oss lite mer på vår kant så länge det gick och jag struntade helt i leksaken. Det blev vår tur, vi startade och lagom till den där slalomingången jag funderat på beslutade sig Knott för att den där ensamma snubben på stolen vid platten nog behövde uppmuntras ;) Efter en snabb hälsning återgick han till mig och vi fick istället en väldigt enkel slalomingång ;) Resten flöt precis så fint som man bara vågar hoppas och vi kom i mål med ytterligare en NOLLA!! Lite längre ifrån pinne denna gången, men ändå nära.

Efter det var vårt tävlande slut för dagen och vi tog en härlig promenad och lekte i snön innan vi gick in och satte oss på läktaren för att äntligen kunna njuta av att titta på alla träningskompisar och andra duktiga ekipage! Knott var trött och efter en del "tycker-synd-om-mig-gnäll" la han sig till rätta i buren och tystnade.   

Innan husse & ungar kom och hämtade oss fick vi glädjas m bästisen Best och hans pinne i agilityklassen!

Jag är så grymt nöjd med vår debut! Ärligt så har typ ÅRSMÅLET varit att få till en nolla med galningen! Nu skall nya mål sättas. ;) Och även om jag så klart är superdupernöjd över nollorna, så är jag faktiskt allra mest nöjd över känslan m grabben när vi sprang! Hur han klarade upp allt så himla bra (trots att han tyckte de där galna skrikandes bc-hundarna var precis innan start var skitläskiga och trots alla ljud från läktaren och allt annat han faktiskt inte har så mkt erfarenhet av). Det här är bara början på något fantastiskt!    Nu skall vi lära oss att svänga lite tajtare och matte hoppas hitta nån passande handlingkurs så att även hon kan få ordning på sig lite ;) Men sen jävlar!!

Film på loppen? Självklart!!   

 

Hedvig

12 januari 2015 09:13

jisses vad bra!!! Fantastiskt ju 😃😃😃 Det här kommer ju bli hur bra som helst!

http://trolleboll.com

thecrazypack

12 januari 2015 11:31

Tack! :) Ja det skall bli himla kul att se vart vi tar oss. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...