Idag saknar jag henne lite extra... Om en vecka är det ett år sen vi senast sågs...   

Tänka sig, valp blir idag hela ett år! Det firade vi genom att ta en tur till veterinären och få gjort den där ettårssprutan innan den glöms bort. Knott var ordentligt förväntansfull i väntrummet och blev skitglad när han fick träffa veterinären som dessutom ville hälsa på honom ;) Sen var det lite lagom kul att bli genomkollad, men inget som var värre än det faktum att han var tvungen att stå stilla (boooooring!). Sprutan gick obemärkt förbi och allt annat som veterinären klämde o kände på var bra det med.

Kändes väl som en tveksamt rolig födelsedag, så när vi var klara hos veterinären styrde bilen mot spårskogen. Ettåringen fick 2 spår och gubbarna var sitt. Det var iaf kul. ;) Och sen fick Knott springa lös och fåna sig m bollen en stund innan vi åkte hem trötta, hungriga o nöjda 3 timmar senare.

Nu sitter jag o funderar på röntgen. Vill ju ha honom röntgad innan vi börjar höja på hopphindren i agilityn och nu är ju åldern uppnådd för röntgen. Skall samla mig och försöka få ring till Ritva nästa vecka tänkte jag. Vi har inte varit där sen vi tog bort Gimli (vilket var tre år sen nu i dagarna...   ) och jag vet ärligt inte riktigt hur det skulle kännas att åka dit... Men samtidigt så gillar jag henne och så länge det inte handlar om massa mer pengar än alternativet här i stan väljer jag hellre henne! och då skulle vi kunna prata m henne om kastration med... Skulle ju helst vilja vara med på den...

Men men, vår ettåring! (dock ingen dagsfärsk bild)

Så kom söndagen som jag längtat efter så länge, men som jag även kännt en del oro för den senaste tiden då Knott blivit allt mer ljudlig och fått allt svårare att koppla av på roliga platser. Dagen då vi skulle på en heldag i belöningsutveckling hos Jessica som har Motiverade Hundar.

Det var upp tidigt som gällde och det efter en natt m dålig sömn innehållande magknip, flera kisspauser och så småningom en klocka som ringde innan man knappt hann somna om. Knott var laddad o stod förväntansfullt o gnällde trots att han knappt orkade hålla ögonen öppna. ;) 30 min bilresa o sen skuttade vi in i Ts bil för att åka den sista timmen. Var helt inställd på att Knott skulle leva rövare och tagga igång som tusan när vi hamnade i Ts bil, men han somnade stort sett! Tyst var han större delen av resan, trots att han bitvis spände sig så han skakade (då brukar han alltid låta oxå). Vi kom fram i tid för att gå en liten sväng och sen fick Knott 1 kg lammben av Jessica för att kunna ligga tyst i sin bur en stund när vi hade teori. ;) Tog ett tag innan hundn tystnade och insåg att benen var värda att äta, men sen mumsade han ben tills det var dax att gå bort till ridhuset och visa upp vår lek.

De problem som jag ville få hjälp m var främst omtag, viktförflyttning och det där gisslet m att han inte kommer tillbaks m grejer han får/vunnit. I ridhuset visade han upp en finfin kamp. Inga direkta omtag, bra viktfördelning och engagerad till tusen (vilket han ju oftast är iaf). När jag sen kastade bollen för att visa att han drar, kom han så fint tillbaka! Såklart! Visserligen på min signal, helst skulle han ju vända så fort han har prylen i munnen. Men han kom tillbaks o det blev inte mkt till ärovarv alls. Ja jomen hej, gnälliga matte liksom :P Utöver leken så visade vi lite godisbelöningar m, vilket han skötte fin fint. :) Dessutom så blev matte positivt överaskad över hur fint han lyssnade på henne även när han beslutat sig för att springa bort o skälla lite på de som stod o tittade på oss. Han liksom släppte o kom på en enkel liten vissling! Duktiga fina killen!   

När alla hade fått visa upp sin lek blev det mer teori. Det var massor av teori och jag är rädd för att jag aldrig kommer kunna sammanfatta allt bra här, så gå kursen hos Jessica om ni är nyfikna på det! Under det passet somnade nästan Knott i mitt knä!! Han låg stort sett tyst hela passet i mitt knä och vi bara mös. Så himla härligt och fanastiskt! En dag kommer det nog faktiskt bli hund av honom! När Gip skulle visa lite lek tyckte dock Knott det blev väldigt jobbigt o orättvist, så då kunde han inte vara tyst längre, trots mutor från matte. Så när det var dax för de andra hundarna att komma in en o en för att få träna lek fick Knott sitta i Ts bil. Får väl erkänna att jag kände mig ganska så nervös, men han skötte sig riktigt bra. Det fanns massa spännande som han kunde ha undersökt närmare, men han lät bli. Skällde en del inledningsvis, men tystnade så småningom och kunde då även se andra hundar utanför bilen utan att dra igång.

Lekar vi fokuserade på i vår träning var "Klara Färdiga Gå", "Snabba gripanden" och "Bytesleken". Jessica gav en massa tips och kommentarer och så här i efterhand ångrar jag verkligen att inte videokameran var m så att jag kunde filma våra träningspass och hennes kommentarer! Något som verkligen skall kommas ihåg nästa gång vi går på liknande kurs!! Det är ju främst matte som behöver justera sin teknik och får jag bara till det så svarar nog Knott super. Jessica kampade lite m galningen och genast fick han stabilare tag! Jessica var nämligen blixtsnabb och lyckades slita ut kampen ur mun på hunden vid omtag, något jag totalmisslyckas med. Fattar inte hur det skall gå till! Men det är väl bara att ligga i hårdträning. ;) Effekten var tydlig när Jessica kampade m honom iaf, vilket var himla kul att se.

Vid bytesleken testade jag att släppa ena leksaken vid några tillfällen och det gick väl lite så där... Han släppte inte leksaken han hade, men fann ändå den jag hade intressant och var m i min lek på sitt sätt. ;) Studsande o morrandes lekte vi var sin leksak, men ändå liksom tillsammans. Och en gång fick han minnsan tag om båda så vi kunde kampa gärnet ;)

Gah, det finns ju massor m mer jag vill få ner, men att bara upprepa träningsdagbokens anteckningar känns ju så där kul. Det har jag redan skrivit ner för mig en gång ju. Så ni får två bilder som jag snott från Jessicas fb på världens bästa Knott!   

Avslutningsvis så vill jag bara informera om att 1 kg lammben ger en aningen risig mage. :( Först lite diarreig, sen massa kräk och slutligen lite väl hårt. Det blev inte mkt sömn natten till måndag heller och Knott var ganska så ynklig större delen av måndagen (trött efter kurs + risig i kistan). Det var först till kvällen han vaknade till liv och ville hitta på nåt igen, vilket han inte fick. Idag blev det bara en vanlig promenad m några pass kampträning :)

Fåren har äntligen flyttat hem till sig, så när solen sken slängde vi in oss alla i bilen och drog till fårhagen för spring! UNDERBART!!

Är man en äldre herre vars rygg krånglar massor just nu får man ta det lite lugnare och klä sig väl.

Vad som gör en fårhage extra bra, FÅRBAJS!!

mer bus

Lite träning hann vi med oxå. Flera beteenden som börjar bli dags att namnge, men vad skall man kalla allt??

hmmm, skall bli intressant att se hur hans slalomteknik kommer se ut i agilityslalomet :P

Igår sken solen och hösten var så där vacker som bara hösten kan vara! Utflykt var sen länge spikat på schemat och beslutet att åka o kika på hjortar fattades. Dagen innehöll strålande sol, vackra färger, glad hundar, go unge och hjortar. Kunde knappast bli bättre!

Självklart ville jag försöka få till några färggranna höstfoton på de tre galningarna. Gick väl så där, då vare sig sol, bakgrund eller hundar var riktigt sammarbetsvilliga... Tur nog är motiven tillräckligt tacksamma för att kompensera fotografens brister ;)

Några enskillda med.

Sen så var det ju de där hjortarna vi var nyfikna på.

Parker har varit där förr och visste precis vart man skulle spana ;)

Knott var lätt att bryta när det kom till dofterna från hjortarna. Han verkade inte se dem alls när vi var nära och när han såg dem (?) på håll skällde han på dem, men var mer intresserad av matte. Skön erfarnhet! :) Hjortarna då, jo de var så där fina o mysiga som de alltid är!

Grindvakten såg till att vi stängde efter oss ;)

och lite poserande/balansträning hann vi med på vägen till bilen (så klart)

Mina fina   

Omgivningen är verkligen helt fantastisk m sina gamla ekar o nu vackert gyllena träd!

Så kom då dagen då vi äntligen kom ut i skogen och la vårat första gemensamma spår, jag o Knott. Det behövdes en spårkurs för att få till det och jag är så glad att jag faktiskt beslutade mig för att gå den även om ekonomin kanske skulle klarat sig bättre utan den...

3 spår hanns med idag och det var nog alldeles lagom. Knott fick spendera mkt tid i bilen (som alla hundar) och innan första spåret var det lugnt, men sen när han fattat att vi var där för att göra nåt kul var det svårare. Det blev en hel del ljudande tyvärr. :/ Men men... får försöka se till att han får åka m o sitta i bilen en del i veckorna utan att göra nåt kul med, så att inte bilen = ljudande.

Spåren skillde sig inte så mkt i utseende o läng. Vi trampade upp en startruta, la i några godisar o traskade sen i väg 20-30 m rätt ut i skogen. Några godisar i fotspåren med blev det.

När det blev Knotts tur & han fick komma ur bilen exploderade han milt sagt, Så himla roligt att äntligen få göra något! I sitt vanliga jag var han högt o lågt, superglad o skulle hälsa på alla. Skällde lyckligt och det kändes som att ett spårfokus var ganska så längt borta, men...

Första spåret tog Knott som en dans! Ner med näsan, lugna ner sig, sänkte tempo och följde mattes spår! Tror bara han tog en eller kanske två godisar och han spårade förbi slutet, så vi fick uppmärksamma det. Superduktig, superkul och superglad! :) Knott är allt super vet ni ;)

Andra spåret gick han ut stenhårt! Exploderade ut i spåret o matte gjorde missen att inte bromsa honom. Så mnånstans i mitten blev han helt fundersam o hade tappat spåret o behövde sen en del hjälp för att ta sig till slutet. Men slutet var superkul och han gick stolt o lycklig därifrån!

Tredje o sista spåret gick över en mossbeklädd stenhäll och nu bromsade matte den superladdade hunden. Stundtals lite väl mkt för han vände sig om o tittade på mig som han gör då vi tränar att han inte skall dra i kopplet :P Men han spårade fint, tappade bort sig i mitten, men hittade själv spåret igen och tog sig superfint till slutet, där han stannade o ville ha sin belöning! Känns som han fattat lite mer vad det handlade om då o framförallt känner jag mig säkrare nu hur jag själv skall hantera honom & spåret. :) Är supernöjd m honom, även om han ljudade betydligt mer än jag vill (vilket gissningsvis är allmänt kännt här på bloggen redan :P )

I veckan skall vi försöka få till några till korta spår o sen så är det kurs igen nästa lördag. :) Trots att vi knappt lärt oss hur man gör än & trots att jag egentligen inte vet nånting om tävlingsgrenen väcks lusten att iaf testa att tävla i spår i framtiden ;) Känns ju halvttokigt m tanke på rasval, men han är så himla häftig att träna m och näsa har han ju ;) Det är de där andra momenten som skräms en del bara...

Så blev han trött då? Jo då, men det behövdes att Chili (mammas hund som är på besök) gick o la sig på andra sidan kompostgallret för att han skulle somna. Sen sov vi alla i soffan i ett par timmar. När Knott sen vaknade var han fit for fight för att terra Chili igen. ;) Nu har vi varit ute på en timmes promenad o det känns väl som att han kommer somna belåten ikväll iaf ;)

Ikväll blev jag tipsad om en länk med väldigt intressant läsning och efter att ha läst den funderar jag lite på att tänka om m Knott. Kanske är det bättre att vänta ut lite mognad hos honom och under den tiden försöka undvika de mest extrema "gnällsituationerna". Vill ju verkligen inte riskera att få det där gnällandet som ett inlärt beteende & vi är nog tyvärr väldigt nära där känns det som nu. Jag kommer inte kunna undvika situationerna helt, men jag behöver kanske inte söka upp de jag vet är för mkt. Det verkar ju uppenbarligen inte funka att "vänta ut" honom & jag har heller inte hittat några verktyg alls som fungerar i de situationerna.

I övrigt har tankarna gått om att åka ut till BK helt själv, utan träningsgrejer och då det förhoppningsvis inte är så många andra där och helt sonika sätta oss och göra ingenting. Göra detta så mkt det bara går. Problemet är att det går mot kallare tider och att sitta still o göra ingenting i kylan kommer inte generera en tyst Knott. Vi får se hur det går med det helt enkelt. Om inte annat är det kanske ett bra vårprojekt sen ;)

Försöka få till så mkt "sitta ute o göra ingenting tid" som möjligt, men där är inte det största problemet. Han är ju skapligt van vid att hänga vid sandlådan och gungorna och är för det mesta tyst & lugn då.

Försvåra de situationerna han klarar av bra genom att plocka fram träningsväskan innan vi går dit, ta med väskan, ta på träningsväst osv osv. Gäller bara att jag inte lockas m honom o börjar träna då ;)

Vid sidan av allt detta har vi börjat om m burträningen med. Vill avdramatisera buren till inget annat än något att ligga o slappa i och sen förhoppningsvis kunna skaffa en aningen smidigare bur att ha m på träningar & tävlingar i framtiden. Tror vägen dit är lång, men vi behöver faktiskt inte ha bråttom m nånting!

Så vad tror ni om detta? Ställa in måndagens passivitetsträning vid agilitytävlingen? och sen försöka med omvägen tills han mognat på sig?

Mitt lilla ljudande odjur!   

Glömde ju! Vill ni läsa vad jag läst ikväll så följ denna länk ;)

Det är precis vad min lilla pestiga valp planerar att bli! ;) Vem behöver kunna vara tyst o koppla av när man kan köra agility i full fart?! Inte Knott iaf (om man frågar honom)!

Idag åkte vi ut till hu tillsammans m träningskompisarna Best & Niiro för att köra en nybörjarbana från Ida.

Måtten stämmer nog inte riktigt m den bana vi byggde upp, men vi fick ihop en bana iaf ;)

Jag var lite orolig dels hur långt jag skulle kunna lämna honom vid starten, skulle han ta tunneln även om jag stod vid 3an? Hur skulle jag annars hinna från tunnelingången till rätt läge vid 3an? Har man inte sprungit banor på över ett år försvinner lite av "känslan" från kroppen om man säger så. Nästa orosmoment var så klart stjärnan, något vi faktiskt inte tränat nånting på än av nån korkad anledning :P Och så frågan då om tunneln 8 skulle suga så bra att jag bara kunde kuta mot slutet?

Spännande värre som ni förstår! Knott var laddad till tusen! Bara han fick se Bests matte vid bilen började han skälla! Tur nog så fungerar han faktiskt att träna med (iaf aktiv agility) även när han är så där tokig o bara inte klarar av att vara tyst & stilla. Det både fotades och filmades idag och jag tackar mina kära träningskamrater för det! Först lite bilder på tokhunden.

Matte behöver kanske inte oroa sig så mkt för att Knott bara kommer rusa rätt igenom bommarna när jag börjar lägga upp hindren. Han verkar ju redan hoppa ;)

Och så en filmsnutt då. Givetvis finns det en hel del film på alla våra misstag, men känslan jag hade med mig från plan var ändå detta lyckade lopp! Min fjant kan han & han kommer bli super en vacker dag!   

Vi avslutade m att låta de trötta valparna ta en slalomalle. Det gick skapligt, även om Knott hade lite svårt innan han sprungit igenom en gång. Skulle behöva försvåra det så sakta för honom nu egentligen... Kanske dax att sätta upp slalomet i trädgården..?

Ett härligt pass som bara gav mersmak! Kul att äntligen kunna köra lite längre kombinationer/kortare banor! Snart är det vår tid, på riktigt!