Så kom då dagen då vi äntligen kom ut i skogen och la vårat första gemensamma spår, jag o Knott. Det behövdes en spårkurs för att få till det och jag är så glad att jag faktiskt beslutade mig för att gå den även om ekonomin kanske skulle klarat sig bättre utan den...

3 spår hanns med idag och det var nog alldeles lagom. Knott fick spendera mkt tid i bilen (som alla hundar) och innan första spåret var det lugnt, men sen när han fattat att vi var där för att göra nåt kul var det svårare. Det blev en hel del ljudande tyvärr. :/ Men men... får försöka se till att han får åka m o sitta i bilen en del i veckorna utan att göra nåt kul med, så att inte bilen = ljudande.

Spåren skillde sig inte så mkt i utseende o läng. Vi trampade upp en startruta, la i några godisar o traskade sen i väg 20-30 m rätt ut i skogen. Några godisar i fotspåren med blev det.

När det blev Knotts tur & han fick komma ur bilen exploderade han milt sagt, Så himla roligt att äntligen få göra något! I sitt vanliga jag var han högt o lågt, superglad o skulle hälsa på alla. Skällde lyckligt och det kändes som att ett spårfokus var ganska så längt borta, men...

Första spåret tog Knott som en dans! Ner med näsan, lugna ner sig, sänkte tempo och följde mattes spår! Tror bara han tog en eller kanske två godisar och han spårade förbi slutet, så vi fick uppmärksamma det. Superduktig, superkul och superglad! :) Knott är allt super vet ni ;)

Andra spåret gick han ut stenhårt! Exploderade ut i spåret o matte gjorde missen att inte bromsa honom. Så mnånstans i mitten blev han helt fundersam o hade tappat spåret o behövde sen en del hjälp för att ta sig till slutet. Men slutet var superkul och han gick stolt o lycklig därifrån!

Tredje o sista spåret gick över en mossbeklädd stenhäll och nu bromsade matte den superladdade hunden. Stundtals lite väl mkt för han vände sig om o tittade på mig som han gör då vi tränar att han inte skall dra i kopplet :P Men han spårade fint, tappade bort sig i mitten, men hittade själv spåret igen och tog sig superfint till slutet, där han stannade o ville ha sin belöning! Känns som han fattat lite mer vad det handlade om då o framförallt känner jag mig säkrare nu hur jag själv skall hantera honom & spåret. :) Är supernöjd m honom, även om han ljudade betydligt mer än jag vill (vilket gissningsvis är allmänt kännt här på bloggen redan :P )

I veckan skall vi försöka få till några till korta spår o sen så är det kurs igen nästa lördag. :) Trots att vi knappt lärt oss hur man gör än & trots att jag egentligen inte vet nånting om tävlingsgrenen väcks lusten att iaf testa att tävla i spår i framtiden ;) Känns ju halvttokigt m tanke på rasval, men han är så himla häftig att träna m och näsa har han ju ;) Det är de där andra momenten som skräms en del bara...

Så blev han trött då? Jo då, men det behövdes att Chili (mammas hund som är på besök) gick o la sig på andra sidan kompostgallret för att han skulle somna. Sen sov vi alla i soffan i ett par timmar. När Knott sen vaknade var han fit for fight för att terra Chili igen. ;) Nu har vi varit ute på en timmes promenad o det känns väl som att han kommer somna belåten ikväll iaf ;)

 

Cecilia

10 oktober 2013 22:04

Klart ni ska spårtävla också! :D
Appellen är inte så himla blodig, de flesta har en halvkass lydnad där faktiskt (nollar flera moment) men bara hunden spårar bra räcker det rätt långt.. ;-)
Eller kolla SHK:s spårprov förresten, du som bor söderöver! Rena spårprov & mycket roligare & klurigare än SBK:s!

thecrazypack

11 oktober 2013 17:11

Hihi, vi får väl se... Först skall vi väl lära oss spåra, sen när det känns som vi kan det kanske vi vågar titta på vad man behöver kunna i lydnadsbiten...

 

Cecilia

11 oktober 2013 20:11

Spårtävlar du inom SHK slipper du ju lydnadsbiten.. :-)

thecrazypack

11 oktober 2013 21:39

Jo, fast då måste jag ju vara medlem där m tänker jag... :P och det känns inte lika "duktigt" på nåt vis. Äh får se. Häftigast vore ju så klart SBKs spår, men realisten i mig säger att jag kommer ha nog m agilityn o livet vid sidan av.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...