Så var tid bokad för att kapa kulorna på det där Knottet. Måste säga att jag är lite förvånad över hur velig jag kännt mig kring detta. Innan valp ens var bokad o bestämd var det ju egentligen bestämt att om hunden inte blir aktuell för avel skall kulorna bort. Det har liksom varit en självklarhet för mig att inte hålla ett djur, som inte måste vara det, fertil i vårat samhälle. Synen är helt klart präglad av mina år i Spanien & uppenbarligen så har de där 9 åren hemma i Sverige nu ändå haft en viss effekt... För det har inte alls känts lika självklart av nån anledning. Detta trots att Knott inte är det minsta aktuell för avel! Jag skulle aldrig vara bekväm m att låta honom para, oavsett hur bra han blir i framtiden & hur gärna en tikägare skulle vilja ha honom. För det första har han ett bettfel (vilket egentligen känns oväsentligt om hunden är bra i övrigt ;) ), men framförallt så är hans pappa aningen överanvänd i rasen kan jag tycka. När pappan sedan dessutom visade sig ha/bära på en sjukdom som m största sannolikhet är genetisk (har visat sig finnas hos både syskon o avkomma till honom) så blir läget helt solklart. Knott skall inte gå i avel!!

I ett första steg ville jag ha honom friröntgad. Jag har redan haft en hund m asfula leder och saknat det där extra testosteronet för att enklare kunna bygga muskler. ;) Vägrade det igen! :P När han nu visade sig ha så fina leder, så var det ju bara att boka tid. Men så var det det här m ridhusträningen... Vill ju helst inte missa någon träning alls! Samtliga veterinärer jag varit i kontakt m angående ovan nämnda sjukdom & kastrationens vara eller icke vara har dock varit tydliga. Kastrera så ungt som möjligt! Vänta till i vår när ridhusträningen slutar har då känts långt borta. Framförallt när ena veterinären pratade om kastration vid 6 mån... Så idag slog jag slag i saken och ringde. Bokade en tid en måndag, veckan då det skulle vara två grupper sammanslagna för träning = för mkt störning för Knott. Då slapp jag fundera angående om Knott kanske skulle klara upp träningen eller om vi skulle skita i den, för han får helt enkelt inte träna då! Och sen så är det nästan 2 veckor kvar till nästa pass & förhoppningsvis är han läkt nog för att kunna köra en del då iaf. Tänkte jag...

Bara timmar efter bokad tid läser jag ett mail rörande agilityträningen. Nya grupper (tillbaks till gamla som funkade så bra innan jul) & tävling, som Knott får vara m i, den helgen då han är nykastrerad. *suck* Vore ju så himla roligt att få tävla m honom en gång i ridhuset denna säsongen! Velar om jag skall avboka/boka om tiden för kastrering... men borde kanske sluta vela och ta den tiden nu & inse att vår tävlingsdebut kanske dröjer till nästa år helt enkelt. Det är ju inte hela världen! Vi har måååååånga år framför oss och jag har sagt att vi inte skall stressa fram något! Men det är svårt... *suck*

Oavsett vad (& när) så skall de där fula "fästingarna" bort!

 

Cecilia

20 januari 2014 23:26

Inte är det alldeles lätt, men tycker det är bra att faktiskt göra ett välgrundat beslut när det gäller kastrering, inte bara för att, sådär. Överanvända hundar i en liten ras är ju tyvärr snarare regel än undantag :-/ märkligt fenomen, som det i just små raser ju faktiskt är ännu viktigare att INTE göra sånt... & sanslöst trist när det dyker upp sjukdomar också, det är ju många potentiellt drabbade eller anlagsbärare då...

thecrazypack

21 januari 2014 17:53

Ja just det där överanvändandet funderar man ju hur folk tänker alltså... Framförallt i en liten ras!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...