Japp idag är han 5 år vår lilla fjanthund! Helt otroligt måste jag säga! Man skulle ju kunna tro att en 5årig hund börjar kännas "vuxen", men Parker tänker nog aldrig växa upp. Fast lite mer vuxen blev han nog när han fick en lillhusse... ;) Idag är det även hela 3 år sen han kom till oss! 3 omvälvande år! 3 fantastiska år då han utvecklats en massa och förkyllt vårt liv med massa hyss, bus och skojigheter, men även 3 år med tvivel och sorg över att han aldrig kommer bli helt bra.

Han firade dagen med en lång härlig tur tillsammans m hundpolarna, lillhusse och matte. Det var härliga 5 grader pluss, solen sken och fåglarna annonserade om vårens närmande. (sen lämnades han ensam hemma m psykot och snuskhunden (Felix träffade löptik igår o snuskar sig m leksaksråttan för tillfället) så att matte och lillhusse kunde gå på föräldraträff).

Några nya bilder har jag lyckats skrapa fram iaf...

Grabben brukar sitta m i soffan med husse när det är dax för kvällsmacka här i huset, men sen några kvällar tillbaks har han hittat en mycket bättre plats tycker han. En egen stol måste ju vara det bästa helt klart!  

När man har en så ljudkänslig och rädd hund som Parker så är det svårt att se nåt positivt i "svenskens" sätt att fira nyår. :( Efter att ha ätit middag m god aptit så testade jag att gå ut med Parker & Enya så att killen skulle få kissa en sista gång innan nyårets smällande blev ännu mer intensivt. När han precis skulle ställa sig och kissa small det så klart av en jättebomb och stackarn slängde sig istället i panik mot kopplet för att komma hem :( Parker har alltså inte kissat sen långisen (som vi tog i viggeby och den tog slut vid 15!) och kommer ju inte kissa på många timmar heller :( Vi får se om vi håller oss vakna så han kan komma ut när smällandet slutat eller om det blir till att gå upp tiiiiiidigt... Eller så får han kissa inne om det krisar, men det slipper han nog gärna :(

Det positiva är att han har fått bra promenader (på annan plats, bilen varje dag) i flera dagar nu och det är så himla viktigt för honom! Han är drogad nu och verkar faktiskt skapligt tillfreds i sin koja som vi täckt med ett duntäcke i datorrummet (som även det ljudisolerats så gott det går + att musik står på där). Så tillfreds så han faktiskt ligger på sidan :)

Men men, än är det några timmar kvar och vi håller på att smälta bort i datorrummet,men vad gör man inte..?

Sötkillen på gårdagens promenad i Tinnerö (dagens bilder ligger fortfarande på kameran)

Parker har det just nu lite kämpigt. Nyåret närmar sig och med det även ett j-vla massa smällande. Trots att de här om dagen faktiskt uppmärksammade reglerna kring fyrverkerier på lokalnyheterna (bara tillåtet mellan 18-03 nyårsnatten!) så hö vi hur det smäller då och då. Och för Parker räcker det med att det smäller av en gång för att han sall bli orolig :( Den 21/12 fick han ett DAP-halsband på sig och sen i tisdags äter han även Zylkene. Om det hjälper vet jag inte. Är ju omöjligt att säga, då han ju kanske hade varit värre utan... men vi vet ju inte... :/ Imorgon drogas han ner efter att vi varit på utflykten som är inplanerad. Sen är det bara att hålla tummarna för att ALLT smälls av imorn vid nyår och att det sen inte blir mer smällande, så att vi så sakta kan hitta tillbaks till tryggheten för honom.

Så här ynklig var han de första dagarna när han kom till oss för snart 3 år sen. Då var ALLT läskigt, så även om det känns förjävligt och som att det inte skett nån förbättring alls för hans del så här vid nyår, så ä det ju ändå en stor skillnad mot för 3 år sen! Idag känner han oftast inget behov av att gömma sig under sängen/soffan även om han fortfarande gör det ibland.

Då vi snart skall åka och hälsa på Krypets mormor och mostrar så har vi påbörjat projektet "duscha alla hundar". Ena moster är ju väldigt allergisk mot alla odjuren, så i ett desperat försök att göra det lite lättare för henne planerar vi att iaf ha rena hundar m oss och inte några sunkiga stinkhundar. Det är dock inte helt lätt att hitta tid för annat än sånt som absolut måste ske då Krypet envist vill ha all uppmärksamhet (eller någon go varm förälder att sova på). Men så idag, efter att jag hade fått städat degusburen och innan jag själv hoppade in i duschen fick Parker snällt ställa sig i badkaret. Numer står han oftast snällt kvar (förr hoppade han gärna ur när han var som luddrigast), men när jag började torka honom tog han ett skutt ur och såg till att blöta ner hela badrummet. Efter att ha torkat en krånglande, dansande tramshund så öppnade jag toadörren och sa "varsegod" varpå Parker slänger sig tillbaks in i handduken och dansar runt för mer torkande    Fjanthunden tycker uppenbarligen att det är alldeles för skönt att torkas för att han skulle få för sig att lämna rummet!

Behöver jag säga att INGEN av de andra hundarna syntes till när jag kom ur badrummet? De, till skillnad från Parker, hatar allt vad bad och torkning heter!

Vet inte vad det är med Parker som gör att han idag tycks älska allt sånt där som de andra avskyr... Parker kan ju tom be om att få sina klor klippta flera gånger om. Han står liksom och hänger vid en när man klipper de andras klor och har inget alls emot att få sina gjorda. Det är nästan kul ju + att man får kex efteråt. Skulle man få för sig att pilla på hans tassar i nåt annat läge så rycker han dock alltid i dem :P

Hmm... Undra om jag har nån fin bild på fjanthunden (som är en ypperlig barnvakt, fram tills det rör sig läskiga människor utanför fönstret, då morrade han och drog :P )...

Den finaste, mysigaste nacken i världen  

Japp idag blir det så äntligen lite agility i bloggen igen!! Krypet gjorde sin "debut" på klubben m alldeles lagom tomt m folk. Han tog det lugnt i sin vagn medan pappa gick runt runt på planen för att pojken skulle vara just nöjd. :P Tanken var att öva lite grundsvängar med Enya då vi missade det kurstillfället i somras och inte riktigt haft orken att ta tag i det innan, men det gick så där. Enya tyckte inte alls att det var kul och i ärlighetens namn var vi mkt sämre på det än jag trodde vi skulle vara. Så för att få ett roligt första pass efter uppehållet så sket vi i grundsvängarna (får nog ta det på nån kurs istället) och hittade på lite annat ostrukturerat istället. Och då, då var tösen superladdad och duktig!! Slalomet som strulat så mkt satt helt plötsligt perfekt om jag hade henne på vänster sida. Till och med höger sida var mkt bättre än det brukar! :) Och glädjen fanns där framförallt! Sen körde vi några enkla hoppkombinationer på de framställda hindren. Tog gungan en lyckad gång och de andra balanshindren för att de är roliga :) Även Parker fick köra lite och han var superduktig. Hopp satt mkt säkrare än det gjort innan på honom, han tog sig igenom en slalomport flera gånger och han hoppade det höga däcket på första försöket! Däcket tog han dock avstamp i och det vet jag inte om det är ok?? Men trots att hela ställningen rasslade och skramlade en massa när han gjorde det tog han så duktigt om däcket igen när jag bad honom!

Avslutningsvis gick vi safaribanan m alla och den är alltid lika uppskattad. :) Åkte där ifrån med en himla skön och nöjd känsla i kroppen, både gällande Enya och Parker!

Nu är jag sjukt sugen på att komma igång med kursandet igen, men vi får väl vänta till våren gissar jag... Enyas kurskompis Trassel har tydligen kommit ut på tävlingsbanan när Enya skaffat sig en lillhusse. Lite avundsjuka blir vi att de är så duktiga och vågar, för Enyas matte är nog för feg för sånt... Frågan är om det kommer bli lika kul att kursa i vår utan Trassel och E, men vi får väl se till att åka och kolla på dem när de tävlar i vår istället annars.

Nu behöver Krypet sova lite och sen behöver vi mat här!

Idag har Krypet skämt bort oss! Inte nog med att han kunde tänka sig att sova snällt i sin säng(!) när vi åt middag så vi kunde äta tillsammans. Han fortsatte sen snällt att sova så att vi kunde bygga lite IKEA-möbler tillsammans! Nu har han legat där i nästan 4 timmar och vi har tom hunnit äta kvällsmackor ihop! Snacka om att Krypet skämmer bort sina föräldrar så här en fredagkväll!  

Dessutom har jag fått klippt hundklor (till Parkers glädje & de andras förtvivlan), sen så har vi så klart busat lite med vår vackraste 4 åring!