Parker fastnade ju så klart oxå på några bilder ;)

Idag blev det en tur m hela gänget till agilitybanan. Sist vi var där så var ju Enya sjukt omotiverad och jag har nästan varit lite orolig för att hon skulle ha tröttnat, men idag var min laddade tös tillbaks. Visst hade hon sina stunder då jag undrade om hon ens ansåg att hon var där med oss, men trots tråkiga övningar kämpade hon på tappert.

Vi tragglade lite bakombyten och det gick ju bajs typ. Det är så jävla trist tycker jag och självklart känner ju fröken det med, så vi gav upp. Inte en enda rätt uppvändning gjorde hon denna gången. :P

Sen blev det lite hoppteknik och hon var superduktig vad jag kunde se från mitt håll iaf ;) D filmade, så kanske kommer en snutt med fröken senare nån gång...

Gungbrädan satte hon av i 180 över första gången och vi blev nog alla lite chockade. Enya vart skrämd, så klart, över att den slog över så snabbt, trots att D hann hindra den från att drämma hårt och högljudt i backen iaf. Så nästkommande gånger var hon superförsiktig istället. Så man kan väl säga att vi backade lite och matte lärde sig att vid varje nytt träningstillfälle måste vi börja försiktigt!!

Sen tramsade vi runt lite och hade lite kul på balansbommen, långhopp, däck mm Lite kroppskontrollövningar hann vi med och att busa :)

Även Parker fick tränat lite på agilitybanan och han går från klarhet till klarhet (hmmpf) den grabben. Idag testade även han balansbommen och det var ju SKITKUL! Att han hade lite problem m hur bred (eller smal snarare) bommen är och faktiskt trillade ner en gång gjorde absolut INGENTING! Det var ju bara att försöka hoppa upp igen ;) Man blir verkligen superglad av att se grabben när han är på agilitybanan och jag önskade så att den var inhägnad så jag vågade släppa honom och faktiskt försöka träna lite mer seriöst!

Just det, sen kampade vi! Tusan vad han kampade! Jag köpte en ny leksak m ett nytt annorlunda pipljud sist jag var på djurbutiken och den ha han älskat från första stund här hemma. När jag plockade upp den på agilitybanan så tände han till riktigt bra och vi kunde kampa, busa och "döda" den! Tänk, min fega lilla grabb såg ut som vilken träningstok som helst i några sekunder  

Felix var oxå med så klart, men han eh... är mest lite i bakgrunden, överallt typ. Han får nån godis då och då, gör nåt trix ännu mer sällan och ibland tar han en tur bort till klubbstugan och kollar om det finns några fikarester på altanen. :)

Ikvällär det film som gäller här. Vi skall bädda ner oss alla i gästsängen igen och bara njuta av att vara härligt trötta och ha en dag kvar imorn att ta det lugnt på ;)

Efter att ha skrivit senaste inlägget om Parker så började jag rota bland gamla forumsinlägg och blogginlägg jag skrivit om honom. Läsning som stundtals känns jätte jobbig, men som även känns viktig att läsa igen fö att påminna sig om hur det har varit.

Den 16 augusti 2009 skrev jag detta i min dåvarande blogg. Det hade då precis beslutats om att Parker skulle stanna hos oss (han hade då varit jourhund hos oss i ca 6 mån).

Det är flera som är nyfikna gällande Parkers möten med hundpsykologerna förra veckan. Jag borde ha satt mig ner och skrivit när vi precis varit där, för man glömmer. Men jag ska försöka fatta mig lite kort, så att ni iaf får veta något

Jag hörde av mig till A i hopp om att hon skulle kunna hjälpa oss att komma vidare från där vi var. Få lite nya infallsvinklar från någon som såg vår relation utifrån och för att få tips om hur vi bäst skulle fixa Parkers flytt till ett nytt hem. A erbjöd sig att hjälpa oss gratis, då Parker bara var en jourhund för mig och jag och A känner varandra sen innan.

Först mötet hade vi i tisdags förra veckan och det blev inte alls som jag tänkt mig. Parker skötte sig enligt mig ypperligt. Han hade en av sina bättre dagar och vågade tom gå fram till A ganska så omgående. Vi satt ute på hennes uteplats med öppen dörr så han kunde välja att vara med eller inte. Jag fick berätta vad jag visste om Parker och hur vi har det i vår vardag, vad vi gör och vilka framsteg han har gjort under tiden han har varit hos oss. Samtidigt som A försiktigt testa olika ljud och rörelser och kollade på Parkers reaktioner i ögonvrån. Efter ett tag valde Parker att gå och lägga sig under fåtöljen inne och jag satt kvar och pratade ett tag med A innan vi gick hem. Det beslutades att vi skulle komma tillbaks på fredag, då A ville träffa Parker igen innan hon skrev ett utlåtande om honom.

På fredagen var vi tillbaks och vi pratade lite inne hos A innan vi tog en promenad i närområdet (L). L är inte stort och det är inte så himla mkt rörelse här, men jag visste ju redan att detta inte är något Parker gillar. A filmade Parker och bara det faktum att hon filmade ledde till att jag kollade på honom på ett annat sätt. Jag vet ju att han är rädd för mycket och att han har en uppsjö med lugnande signaler. Men när man gick där och tittade på honom insåg man att han ger sig själv lugnande signaler mer eller mindre nonstop i den miljön. Han är spänd, rädd och ständigt förberedd för flykt. A var klar med att hon tyckte att han ska stanna hos oss, och om det inte går att han skulle må bäst av att avlivas.

Det bestämdes att ytterligare en hundpsykolog, B, skulle komma och titta på honom på söndag, vilket kändes väldigt skönt för mig. Jag hade verkligen inte förväntat mig att höra det A sa till mig och många tårar hade redan fällts över denna ljuvliga pojk som numer är bofast här.

Så på söndagen var vi tillbaks och Parker tyckte nog att dessa besök började bli lite väl återkommande. Vi träffades hemma hos A, för att det skulle vara en miljö han ändå varit i lite redan, men när han såg att det var ytterligare en person där valde han att snabbt gömma sig under fåtöljen. Jag kopplade honom och vi gick ut igen med filmkameran & A och B som sällskap. Under hela promenaden hörde jag hur B tyst i bakgrunden sa "Han mår inge bra" "stackars hund, han mår verkligen inge bra" osv osv. Det gör fruktansvärt ont att höra nåt sånt om en hund man älskar! B var stenhård i sitt utlåtande om att Parker borde stanna hos oss eller avlivas. Omplacering var inte att tänka på enligt henne!

Jag hade med mig en filmsnutt hemifrån med Parker, så att de skulle få se hunden JAG känner och det var härligt att även få visa upp en avslappnad Parker. Jag fick beröm får vår fina relation, som även lyste igenom när Parker var som räddas. Han söker stöd hos mig och väljer att följa mig, även om det innebär att han måste närma sig farorna. Det kändes skönt att få höra det med, för det var som sagt väldigt jobbigt att få klart för mig HUR omfattande Parkers problem faktiskt är.

Här är bitar av det utlåtande A och B skrev efter att ha träffat honom

Enligt vår professionella bedömning lämpar sig Parker inte att blir omplacerad ytterligare en gång då han uppvisar beteenden som tyder på stora irrationella rädslor och stor stress. Han stelnar, reser ragg, slickar sig mycket om munnen m fl. lugnande signaler mestadels för att lugna sig själv...

Parker uppvisar ingen nyfikenhet eller tendens på att vilja undersöka det som finns i hans närhet. Dock tillsammans med S tar han sig igenom korta promenader i bostadsområdet. Om möjlighet finns bör Parker stanna hos S där har han funnit trygghet och fristad...

Om han trots det måste omplaceras riskerar man att Parker utvecklar stereotypa beteenden eller till och med blir aggressiv då han troligen kommer helt mista det lilla förtroende han har för människor...

...vi misstänker att flytten till Sverige varit chockartat och att han bör få lugn och stabilitet vilket har får hos S.

Jag börjar gråta bara jag läser det! Trots att föreningen hade ett hem redo för Parker var det aldrig någon diskussion. Han hör hemma här nu!

I vintras var Parker ett vrak. Han backade massor i sin utveckling och stundtals kändes det hopplöst och som att han levde ett liv under tortyr mer eller mindre. Jag orkade inte gå ut m honom, dels för att jag mådde dåligt och hade noll ork, men även för att det rent känslomässigt är totalt knäckande att se sin älskade hund så rädd och må dåligt. D fick ta de mesta promenaderna och vi var tvungna att tvinga ut Parker varje dag för att han ens skulle gå ut. Det blev mycket promenerande på åkern för dem och allt kändes bajs. Vintern är ju tiden då det är lite folk i rörelse och då han brukar må bra, våren som närmade sig brukar dock medföra bakslag och en jobbig tid då folk börjar röra sig mer ute igen.

Men bara de senaste veckorna har det hänt något. Parker växer och blomstrar! Han är inte bara en fröjd att gå ut med, det har hänt så mycket mer! Pipleksaker, som var livsfarliga för bara några månader sen, är knappt läskiga längre. Visst han piper inte med dem själv ännu, men istället för att skygga när någon pep m en så kommer han instudsande i rummet i hopp om lek när han hör ett pip!

Och han markeringskissar, inte bara såna där tveksamma markeringar som vi nästan "hittat på" då det inte alls har varit uppenbart, utan riktiga markeringar! Det är inte bara intressanta vildsvinsdofter som kan få en skvätt kiss, utan det kan kissas där både Enya och Felix har kissat, eller tom över främmande hundars kiss! (jag såg hunden kissa framför oss och sen så när vi nådde dit stod han länge och väl och luktade, "tuggade" och slutligen kissade!)

Han har varit med och "slaktat" rådjuret vi hittade dött i dungen nu när snön smälte bort. Inte bara det att han vågar slappna av tillräckligt ute att han kan leka/tugga på det, han vågar ta för sig av ett byte!

Ikväll när jag och Enya kom hem från agilityn behövde grabbarna ut och eftersom jag hade en kuvert att posta beslutade jag mig för att ta grabbarna till postlådan och tillbaks. En promenad som Parker hatar och bara går med för att han måste. Men inte ikväll. Han studsade fram med hög svans och skulle lukta, undersöka och kissa på allt och inget! Iblad blev han lite osäker och tittade på sin matte, men lite pepp så gick vi vidare. Det var först när vi stötte in i ett gäng högljudda ungdomar som det blev för mycket och det släppte han sen när de försvann och vi gick vidare!

Dessutom är han anmäld till sin första kurs nu! Han skall lära matte att älska en ny hundsport. Tillsammans skall vi bli freestyle-proffs (eller kul skall vi ha iaf hoppas jag ;) )

Min pojk börjar kanske blir stor... :)

Denna bilden togs bara några dagar efter att han kom till oss och jag minns hur snygg jag tyckte han var på den. Nu tycker jag bara att han ser benig och spänd ut på den

Tacka vet jag bilder som denna

Idag sken solen och vinden hade lugna sig lite sen gårdagen, så vi beslutade oss för att packa picnic & lite träningsprylar, dra på oss vindkläder och ge oss ut på en liten utflykt tillsammans. Vi gick inte så långt, för matte har fortfarande inte riktigt fått ordning på orken, men hundarna var på lysande humör. Felix som sölar som bara den när vi går våra dagliga rundor i dungen hade nu spring i benen och ledde oss hela vägen genom skogen. Långt långt fram var han, för att ibland stanna och se att vi var med innan han sen kutade vidare. Det var härligt att se hans glädje över att äntligen få se nåt annat än vår tråkiga dunge och gångvägar. :)

Vi hittade oss en plats i solen där det inte blåste allt för mycket och slog oss ner. Felix fick vara lös, så han strosade runt på sina egna äventyr, medan de två stora fick nöja sig m att sitta bundna. Hade med mig långlinan till Parker och Enya fick sitta i de två läderkopplena, så de verkade iaf inte allt för missnöjda. Själv slog jag ut vår nyinköpta picnicfilt (som egentligen är till baksätet i bilen), tog ett äpple och satte mig och läste i min agilitybok. Parker tyckte det var lite tråkigt stundtals (man kan ju inte rulla sig i evigheters evigheter och tycka det är kul ju!) och gnällde lite då o då, men över lag så gick det super. Det var tom så att han tyckte att en joggare som dök upp i skogen en bit bort (& aldrig kom nära) var spännade och intressant, snarare än läskig!

När jag hade fått läsa min bok i ca 1 timme så tyckte jag hundarna hade varit duktiga och haft tråkigt länge nog. Så då plockade vi fram träningsgodis, klicker och leksak och så fick alla var sitt pass, eller Enya fick två. Med Enyablev det mest tråkig markträning m agility i bakhuvudet. Varken hon eller jag tycker det är kul, så det är verkligen svårt att motivera oss. Sen tramsade vi lite och det är ju kul iaf ;) Sen var det Parkers tur. Tänkte att han kunde få lära sig att gå runt en stolpe, men det tänkte inte han. Parker ville bara tramsa, rulla runt på rygg och tramsa lite till. Och vad gör man inte då? Jo tramsar m sin tramsälskling så klart! Vi fick dock till några sitt, ligg, tass, kom, påbörjan till hopp över ben och framförallt fick jag testa att leka m leksak tillsammans med honom ute. Vi har inte vågat ta ut leksaken så ännu och nu när jag går i kurstankar så skulle jag gärna vilja kunna belöna med den (för han älskar ju att leka hemma). Så vi testade och med lite jaktlek och bus så kom han igång riktigt bra! Han tom kampade lite med mig!! Sen så blev det Felix tur och tusan vad han var sugen! Trist nog är han dum som en kokosnöt och allt för fokuserad på godiset för att ens kunna tänka det minsta, så vi har lite svårt att komma på övningar tillsammans. Men det blev lite runda stolpe, backa (vilket han gjorde jättebra när vi höll på m stolpen, men sen inte kunde alls), påbörjan till hopp över ben och lite allmänt trams bara. Huvudsaken var att vi alla hade kul och det hade vi!

Efter träningen så fikade matte lite och sen packade vi ihop och traskade hemåt. 3 nöjda hundar och en nöjd matte :)

Tusan vilken bra hund jag har!

Först fick vi öva lite på gungbrädan. Läskig är den fortfarande, men det går nog sakta framåt. Instruktören hade en "balansbräda" med sig som Enya kunde klättra runt på, hoppa upp på och ha sig utan problem. Hon ramlade av ibland, men tyckte det var kul iaf. :) Sen så körde vi omvända bang-leken som vi redan tränar en del på. T (instruktören) gav oss lite tankar och ideer om hur vi kan komma vidare och vad vi kan träna som nästa steg. Vi får ta det nån dag då D kan vara med och hjälpa oss för man måste vara två och jag vill att det skall vara någon som Enya litar helt och fullt på då!

Sen så blev det repetion på att gå i sidled över en bom. Enya kan det, men hon var jut tvungen att testa att kissa på konen och lite annat då o då med. En stund hade hon fått för sig att hon skulle ha baktassarna på bommen och sen ett tag trodde hon att hon skulle ha den mellan bakbenen. :) Men hon går fint i sidled och det är ju det hela övningen går ut på att lära dem ;)

Efter det var det framskickande på hinder. Enya var stort sett klockren. Fuskade nån enstaka gång, men överlag så sprang hon snabbt rätt på oavsett hur långt bort jag stod! Dessutom sket hon fullständigt i de andra på banan, utan var verkligen helt fokucerad på mig, hindret och uppgiften. :)

Sen blev det dax för en mindre bana med en massa hopphinder och däcket som skulle tas två gånger. Hjälp tänkte jag och var helt och håller fokucerad på däcket, vilket gjorde att Enya missade flera hinder (matte hennes var väl otydlig). Däcket tog dock tösen superfint och säkert! Jag sänkte visserligen farten innan, men det var ingen tvekan en enda gång på däcket!! Andra gången vi gjorde banan var matte med mer oxå, så då kunde fröken ta alla hinder rätt med. :) D filmade, så jag tror jag skall lägga upp filmen på tassar sen. Hät hamnar den inte iaf, för jag är ju med :P

Efter kursen pratade jag m instruktören om att ev gå kurs med Parker och hon föreslog att vi skulle gå Freestyle de luxe. Ingen kurs jag skulle få för mig att gå kanske, men hon ha nog rätt i att det kan passa herrn. Skall kika lite och se om det finns nån sån snart eller vad vi skall hitta på...

Idag packade vi träningsväskan och tog m oss alla hundarna och drog till klubbarp. Planen var att träna in däcket med Enya, samt köra lite gungbräda. Givetvis var vi tvugna att göra nåt kul oxå ;)

Enya var superduktig iaf! Däcket tog sin tid (vi har ju höjt det), men när hon väl fattade så fattade hon verkligen! Man kunde se hur hon satsade på att hoppa igenom ramen och sen stoppade sig själv, backade, kollade igenom däcket och sen hoppade igenom det    Älskar verkligen att se det där hos henne. Hur det är så tydligt att hon tänker, funderar och förstår! I slutet satt det säkert från alla håll och med matte på båda sidor!

Gungbrädan gick skapligt, men inte så bra som sist vi testade att slå ner den. Hon gjorde det, om än lite tveksamt, och var mest förjust i att springa upp på den, vända och sen ta kontaktfältet. Vi körde det med så klart, för viktigast är att ha kul ju! Tyvärr så kom hon för högt upp så den började tippa och då blev hon stressad och försökte slänga sig av snabbt och föll snarare av. Sen efter det var hon så klart superförsiktig igen. *suck* Men vi skall traggla vidare!

Vi körde lite hoppteknik och framåtskickande, vilket gick superfintfram tills hon blev trött ;) Husse var med och hjälpte till på den övningen och det var tydligen superkul, för tusan vad hon satsade hårt direkt från start!

Det blev även lite tunnel, A-hinder och så lite påminnelse om slalom sm inte alls satt sist vi gjorde det på kursen. Slalom är hon egentligen superduktig på och tycker är kul, men sist satt det inte alls (matte var snurrig och svår) och när vi försökte hemma på gräsmattan m bara en port såg hon ut som om matte tvingade henne till nåt tråkigt som fotgående  

Grabbarna hade suttit och tittat på när jag och Enya tränade, men då Enya behövde paus och Parker var så glad när matte kom och hälsade på dem, så tog jag med Parker ut på banan. Och gu va kul det var! Han är väl långt ifrån en agilitystjärna, men hjälp vad han är rolig ibland alltså! Han studsade lyckligt fram m sin matte. Flög över hindrena dubbelt så högt som han behövde. A-hindret studsade han upp på m sån entusiasm att jag var rädd han skulle studsa av hindret. Snabbt upp, spana lite och sen snabbt ner och ta perfekta kontaktfält. :) Med husses hjälp lyckades vi få honom genom tunneln två gånger med! Första gången lite försiktigt till matte, andra gången i full fart till matte!  

Dessutom så var det folk ute på lydnadsplan, så vi var inte helt ensamma! + att en kursare till mig och Enya satt på en bänk i närheten och tittade på! Och Parker blev ÖVERLYCKLIG när de kom nära så han fick hälsa på fina Trassel! Han kunde tom tänka sig att gå nära trots att Trassels matte satt på backen bredvid! Det är faktiskt så att Parker är den som låter mest när vi kör in på klubben! Han är överlycklig och superladdad! Detta trots att han oftast bara får gå en promenad m husse när vi är där och han hatar att gå ifrån mig och Enya. Ändå så ÄLSKAR han att vara där. :) Idag väcktes faktiskt tankarna om att anmäla Parker till en kurs där. Det känns lite risky, då det är så känsligt vilka andra som är med på kursen, men jag är bra sugen nu alltså! Kikade lite vad som finns i sommar och det står isf mellan klickerkurs grund som är på 3 ggr eller agility grund som är på 5 gånger. Agilitygrund är väldigt basic, mkt foundationarbete & övning och inte så jättemycket på agilitybanan, vilket nog skulle kunna funka för Parker. Klickergrund har jag inte gått själv, så den har ja inte riktigt koll på. Klickern gillar han ju, men jag är inte helt säker på att han klarar av att jobba med klicker i kursmiljö på det sättet? Kommer han känna att kraven blir för stora?? Och sen är frågan om en kortare kurs är att föredra om det inte funkar eller om han behöver några gånger på sig för att vänja sig?? Hmm... Skall kanske prata m agilityinstruktören på tisdag och se vad hon tror/tycker.

Felix fick så klart testa agilitybanan med, men han kan ju typ INGENTING :P Han sprang genom tunneln några gånger, gjorde A-hindret och sen testade han att springa PÅ tunneln med, vilket funkar bra om man är en liten skit på 4 kg tydligen. :) Kul hade han iaf och när matte tröttnade på att motivera honom och mest bara stod och tjatade m kursaren så passade han på att pissa på tunneln, samt leta godis från plan (den är alltid överfull m godis verkar det som).

En superdag med andra ord! Och det var 3 mycket trötta hundar och en mycket trött matte som åkte hem sen! D filmade lite och tog några bilder tror jag, men jag har inte sett nåt av det ännu... Kanske kommer det upp nåt på bloggen snart??

Dagen har snart passerat och inget speciellt finns väl att skriva här kanske... Släpade mig ut på en tur m Felix innan idag. Vi gick och klippte till lite äpplegrenar till degusarna och sen var jag helt färdig. Promenad var inget som mitt huvud ville vara med om tydligen. :( Jobbigt det där, ibland är en promenad precis det huvudet behöver, medan andra gånger får det skalen att explodera *suck*

Efter Felix sväng tog jag ut de två stora så att de skulle få kissa. Släppte Parker så fort vi var ovan slänten bakom huset och så tänkte jag gå en minimal slinga först längst gångvägen och sen dungen hem m Enya. Parker skuttar normalt runt i dungen när vi går på gångvägen. När jag nästan är vid gångvägen inser jag att traktorn är där och hämtar ris/grenar. Funderar en stund om jag vågar gå ut på gångvägen och ha Parker lös i dungen undertiden som traktorn passerar eller om vi gör smartast i att alla stanna i dungen. Beslutar mig för att ta gångvägen ändå så att Enya iaf skall få en liten promenad och chans att bajsa. Till min förvåning följer Parker med oss ut på gångvägen! Och inte nog med det, han studsar m hög svans (= inte allt fr osäker Parker) framför oss ut i kurvan för att se vad det är som låter där borta! När han tittar på mig för bekräftelsen säger jag lyckligt "Ja titta är det traktorn Parker" och så skuttar han vidare framåt.    Sen svänger han dock av i 180 till fel sida av gångvägen och kutar längst stigen så långt han kan utan att försvinna ur synhåll. FAAAAN hinner gå genom mitt huvud, men jag passerar där stigen svänger av och ropar "Här går vi Parker" och då kutar han lika snabbt och lyckligt tillbaks hela vägen, över gångvägen och in i dungen på den sidan där han brukar hålla till. Jag och Enya traskar bort längst gångvägen och Parker väljer att hålla sig i "sin" dunge, men möter oss sen när vi svänger av in i dungen precis vid traktorn. Ibland imponerar han på mig min lilla fjant och idag var traktorn ett sånt tillfälle. :)

Annars så blev det chokladbollsgegga tillverkad här illa kvickt ikväll. Läste i E´s blogg om hur hon mumsade hemmagjorda chokladbollar och då var det ju kört! Finns det nåt mumsigare liksom? Och så enkelt! Och man har typ alltid ingredienserna hemma! Så superbra! Himla tur att det var chokladbollar hon gjort och inte nån avancerad chokladtårta eller nåt sånt... Jag orkae dock inte rulla några bollar utan mumsade geggan m sked. Det finns kvar gegga att mumsa imorgon med btw *lycklig*

Annars oroar jag mig lite för Myntas ungar och då framförallt Damselfly. De går inte upp bra i vikt och Damselfly har tom tappat lite i vikt de senaste dagarna. :( Vet inte riktigt vad jag skall göra. Om det är värt att köpa valpersättning och försöka ge dem eller om jag skallf örsöka få dem att börja äta fast föda istället. Läste om handmatning av ungar idag och där stod det att man skulle försöka få dem att gå över på fast föda så snart som möjligt, typ vid 2 veckors ålder. På fredag är de två veckor. Stod att havregryn var bra första mat iaf, så nu ser jag till att de har tillgång till det iaf, om inte annat mår kanske Mynta bra av lite extra mumsig mat med. Valpersättning kostade minst 100:- vad jag kunde hitta och jag kommer ju inte ens använda upp en tiondel av det, så det känns lite overkill tyvärr. Dessutom vet jag ju inte hur lång tid det dröjer innan jag isf får leveransen... Skulle vara om jag orkade släpa mig till veterinären och se vad de säljer, men där lär det vara ännu dyrare. Hmmm... Får fundera lite...

Behövs verkligen en bild nu ju! Tog på de små idag, men har inte orkat lägga över dem än ju... Får rota i arkivet ;)

  Min absoluta favoritbild av Zorro från när vi bodde i Spanien    Man ser fortfarande att han är valp på bilden som är tagen nån gång sensommar/hösten 2002 tror jag.