Vet ni att Parker är värsta kamphunden?! Igår så fick vi till värsta kampen tillsammans m ett sladdrigt "gosedjur". Djuret fick Enya i julklapp för jag tänkte att vi skulle träna upp kampandet inför agilitykurserna i vår. Enya gillar sitt djur, men slipper helst att kampa om det :P Men Parker, han kan kampa han! Och det roligaste är att kampdjuret kan pipa = superläskigt enligt Parker, men kampandet är så kul att han kan överväga att strunta i pipen! Så igårkväll kampade vi som tokar, han vann några gånger och studsade så där hysteriskt lyckligt iväg som bara Parker kan. Flög in i soffan, slog huvudet i en kartong när han dödsskadade djuret osv osv allt undertiden som jag vred mig i skratt (= ännu roligare enligt Parker). Sen kom han tillbaks och vi kampade lite till. Men så ville jag kampa m Enya. Enya ÄLSKAR pip, så för att få igång henne pep jag upprepade gånger m djuret, hon var måttligt road. D höll ju på med kvällsmackor och ost! Men så helt plötsligt, bakifrån kommer en farandes Parker och griper tag i det där djuret som jag just då står och piper pch piper med! Det har aldrig hänt! Innan har han snabbt släppt när den piper för att sen efter några sekunders tystnad åter greppa, men nu greppade han alltså NÄR den faktiskt pep! Tusan vad stolt jag blev över honom.    Kampa är kul helt enkelt!

Nu skall jag nog ta och släpa mig ut i det fina vädret med min kamphund. Blir nog en sväng i skogen, det var längesen för mig nu!

För er som inte visste, så älskar Parker att springa! Fort fort fort skall det gå och lite snö hindrar då inte min snygging

Ta mig om ni kan

Tihi

Snabbast och vackrast av dem alla

Tjoho

Parker brukar vakna till liv när vi andra vill sova, men oftast lyckas han hålla både matte och husse vakna en stund till. Inte sällan fnissandes dessutom ;)

Ni har väl inte kunnat missa Parker och Oink-grisen

Men det är inte bara oinkande grisar som intresserar honom, utan pipande möss är oxå roligt

även om man måste bryta sig in för att få tag i dem

Senaste fyndet är dock något betydligt simplare och billigare än oinkande grisar och pipande möss. Det är ett egenfunnit (från köket) plastlock!

tror ni de där plastlocken är omöjliga att använda som target för honom nu?   

Igår kväll blev Tinda upphämtad av sin husse. Normalt när folk kommr hit är Parker mer skeptisk än om man träffar dem ute. Tindas husse har velat lite för mkt när han träffat Parker, men i somras när de träffades i stugan fick han lite hångel m Parker.

Så ikväll var första gången de sågs sen dess & han klampade in och Parker viftade glatt på svansen! Sen skulle de gosas, pussas och även stås på bakbenen upp på honom! Vi alla var superförvånade! Så förvånade att vi glömde bort kameran.

Tindas husse kom in o fikade lite och Parker gjorde honom då sällskap i soffan där pusskalaset fortsatte. Sånt där värmer i hjärtat när man lever m en skyggis som Parker!

Och till lilla F; det går förbannat långsamt och segt! Känner nästan för att ge upp och lägga ner hela skiten. Man blir ju bara deppig och ledsen när man tänker på det ju... 76 st kvar...

Så var det näst sista gången på agilityn. Idag fick Parker hänga med husse och oss till klubbarp. Förhoppningarna för hans del var väl inte så stora, men han skulle få skutta runt j hagarna runt omkring m husse tänkte vi. Gissa att vi vart förvånade när Paker gick emot samtliga 5 deltagare + instruktör med hög svans och lycklig nyfikenhet! Han fick vara med och lyssna/kika när instruktören gick igenom vad vi skulle göra och sen traskade husse och han vidare. Och trots att han normalt inte tycker om att bara stå och hänga, så höll han kvar den positiva andan hela vägen! :)

Enya däremot hade det inte riktigt lika lätt. Hon var stressad och orolig av nån anledning idag. Mjällade så hon nästan blev helt grå :( Vi övade på slalom, höja däcket, samt gungbrädan. Det gick så där alltihopa... Slalom kan hon (iaf den övningen), men strulade lite pga osäkerhet ändå. Däcket gick ba ibland, för att sen totalt gå åt fanders. Hon hoppade in m huvudet först i ringen flera gånger! Gungbrädan gick inte alls bra. Hon blev osäker, matte var dum (som glömde bort att belöna trots misslyckanden) och det blev nästan bara sämre o sämre ju mer vi försökte.

Sen blev det fika då matte fick rita en agilitybana :P Yay... hoppas inte vi skall behöva ta den sen! :D

Efter fikat gick det dock mycket bättre för Enya! Vi körde en kortare bana, vilket gick bra. Hon slarvade m däcket första gången, men det vet jag att hon lätt gör. Hon rättade dock till sig själv m en gång. Annars gick det himla bra. :) Sen gjorde vi två olika hopptekniksövningar, vilket gick bra. Ena slirade hon i gräset lite, men brydde sig inte nämnvärt. Den andra var 4 studshinder. Två försa gångerna hoppade hon dem snyggt, men de två sista gångerna ansåg hon att det var lättare att ta de två sista hindrena i ett språng. Så är det när man är snabb och har långa ben :P

När kursen var slut stannade vi kvar och tränade lita A-hinder (vilket gick skapligt), slalom (vilket gick bra) och så lite mer gungbräda. Nu skärpte matte till sig och belönade varje gång och helt plötsligt var gungbrädan jättekul. Visst hoppade hon av ibland, tog den från fel håll osv osv, men viktigast är ju att ha kul :) Parker testade även han A-hindret & precis som jag misstänkte älskade han det! Men förvånande nog tyckte han även att gungbrädan var ett bra hinder att börja sin agilitykarriär med. Att Enya tycker det är ett läskigt hinder är inget som Paker funderat över, för ha fick godis och det var kul :)

Nu är vi trötta. Vovvarna sover och jag skall laga lite mat till oss människor nu tror jag.

Igår när jag och de två stora grabbarna traskade i skogen stötte vi in i Anna. Anna var med och utredde Parker för dryga året sen när han fortfarande bara var en jourhund hos oss. Utredningen ledde iaf till att Parker fick stanna då det var uppenbart att Parker inte skulle må bra av en flytt pga alla sina rädsor. Efter utredningen träffade vi Anna ytterligare några gånger. Vi gick några promenader tillsammans, samt tränade lite ihop. Men som med mycket annat rann det ut i sanden och det är nog närmare ett år sen Parker sist träffade henne.

Men så igår, i skogen dök hon upp. Vi hejade på håll och Parker visade tydligt att han faktiskt ville HÄLSA. Så Anna band upp sina hundar och gick för at hälsa på oss. Parker vart ÖVERLYCKLIG!! Tror aldrig jag har sett honom så glad faktiskt! Inte ens när matte kommer hem sprudlar han av så mycket glädje. Han studsade, flamsad, flög fram i skogen för att hälsa på Anna. Det såg ut som han skulle hoppa ur sitt egna skinn i glädjen. Och givetvis blir matte lika glad då ;) För vad är bättre än att se en lycklig Parker?! Framförallt när det är någon människa som gör honom så glad.   

Så jag och Anna sa att vi får försöka få tummen ur och faktiskt ses lite mer igen. Kanske ta nån promenad eller träna lite ihop... För Parker vill träffa Anna oftare uppenbarligen.

Det var vad Parker hittade i köket och tog med sig in i datorrummet. Han tog sin nyfunna gaffel och hoppade upp i sängen med den. Där la han sig och med en provoserande blick fastnästlad i mattes och låtsades han tugga på den. Kan man annat än skratta åt pojken?! Att många hundar tycker att de metalliska apportbockarna är obehagliga att ta i mun är tydligen inget Parker har lyssnat på ;)