Så var tid bokad för att kapa kulorna på det där Knottet. Måste säga att jag är lite förvånad över hur velig jag kännt mig kring detta. Innan valp ens var bokad o bestämd var det ju egentligen bestämt att om hunden inte blir aktuell för avel skall kulorna bort. Det har liksom varit en självklarhet för mig att inte hålla ett djur, som inte måste vara det, fertil i vårat samhälle. Synen är helt klart präglad av mina år i Spanien & uppenbarligen så har de där 9 åren hemma i Sverige nu ändå haft en viss effekt... För det har inte alls känts lika självklart av nån anledning. Detta trots att Knott inte är det minsta aktuell för avel! Jag skulle aldrig vara bekväm m att låta honom para, oavsett hur bra han blir i framtiden & hur gärna en tikägare skulle vilja ha honom. För det första har han ett bettfel (vilket egentligen känns oväsentligt om hunden är bra i övrigt ;) ), men framförallt så är hans pappa aningen överanvänd i rasen kan jag tycka. När pappan sedan dessutom visade sig ha/bära på en sjukdom som m största sannolikhet är genetisk (har visat sig finnas hos både syskon o avkomma till honom) så blir läget helt solklart. Knott skall inte gå i avel!!

I ett första steg ville jag ha honom friröntgad. Jag har redan haft en hund m asfula leder och saknat det där extra testosteronet för att enklare kunna bygga muskler. ;) Vägrade det igen! :P När han nu visade sig ha så fina leder, så var det ju bara att boka tid. Men så var det det här m ridhusträningen... Vill ju helst inte missa någon träning alls! Samtliga veterinärer jag varit i kontakt m angående ovan nämnda sjukdom & kastrationens vara eller icke vara har dock varit tydliga. Kastrera så ungt som möjligt! Vänta till i vår när ridhusträningen slutar har då känts långt borta. Framförallt när ena veterinären pratade om kastration vid 6 mån... Så idag slog jag slag i saken och ringde. Bokade en tid en måndag, veckan då det skulle vara två grupper sammanslagna för träning = för mkt störning för Knott. Då slapp jag fundera angående om Knott kanske skulle klara upp träningen eller om vi skulle skita i den, för han får helt enkelt inte träna då! Och sen så är det nästan 2 veckor kvar till nästa pass & förhoppningsvis är han läkt nog för att kunna köra en del då iaf. Tänkte jag...

Bara timmar efter bokad tid läser jag ett mail rörande agilityträningen. Nya grupper (tillbaks till gamla som funkade så bra innan jul) & tävling, som Knott får vara m i, den helgen då han är nykastrerad. *suck* Vore ju så himla roligt att få tävla m honom en gång i ridhuset denna säsongen! Velar om jag skall avboka/boka om tiden för kastrering... men borde kanske sluta vela och ta den tiden nu & inse att vår tävlingsdebut kanske dröjer till nästa år helt enkelt. Det är ju inte hela världen! Vi har måååååånga år framför oss och jag har sagt att vi inte skall stressa fram något! Men det är svårt... *suck*

Oavsett vad (& när) så skall de där fula "fästingarna" bort!

Parker är stressad o mår dåligt nu. :( Det gör så ont i en när man ser hur låg han är, osäker och hans ovilja att göra något annat än trycka under bordet/hänga vid matte. Vi åkte ju bort över jul & nyår med tanke på att han skulle slippa de värsta smällandet, men den 2/1 var vi tillbaks. Nyåret förlöpte bra för Parker. Någon raket hördes på kvällen och han ville bara ut o snabbkissa, men just vid 12-slaget låg vi instängda i tv-rummet m ljudnivån så högt ens egna öron pallade och hörde bara svagt raketerna som fyrades av. Parker var så pass avslappnad att han valde att ligga kvar på madrassen m oss på golvet och inte gömma sig i sin ljudisolerade koja! Så just nyår gick nog så bra det bara hade kunnat. Men så åkte vi hem... Och här har det ju smällt mer än vid vårt nyårsfirande typ. :( Har man ingen hund som är berörd har man säkert inte ens reflekterat över att det smällt, men med en så pass berörd/livrädd hund som Parker blir det massor m en gång. :( Och det som gör det så jävla omöjligt är ju att det kan smälla när som helst! Vi vet ju aldrig när det är säkert att gå ut med honom! :( Självklart så smäller det en raket då han kissas, trots att vi "kollar av" m Knott innan om mörkret fallit på. En raket räcker! Tack o lov kan han oftast fortfarande kissa om han inte hunnit göra det så länge det bara rör sig om en raket och den inte är för nära, men hur många gånger har man inte fått gå in m en skakande hund som inte fått gjort det han behöver?! :(

Även inne är det uppenbart att stressnivån för Parker nu börjar bli för hög. :( Han har börjat slicka en massa på sina framben igen. Minns inte när det gjordes i denna omfattningen sist, men nu har både jag & D reflekterat över hur mkt det slickas. Än så länge tuggar han iaf inte på benen, men det känns som en tidsfråga... Han äter fortfarande sin mat, så det är ju bra iaf. Dock ligger han ju mest o trycker inne med nu. :( Att ligga under datorbordet hör inte till hans vardagsställen när han mår bra! Inatt ville han inte ens komma in i sovrummet utan satt först o halvsov på toan och när vi tvingade ut honom därifrån (ljud hörs jättetydligt på vår toa!) så valde han att gömma sig i klädkammaren istället. :(

Det hela har lett till att hundarna kommer ut minimalt. Parker vill verkligen inte ut när det är mörkt & idag sög det tom i hagen trots att det var ljust och han brukar älska att springa där (& dessutom brukar tåla lite smällande o oljud där). Försöker att de skall få en sväng när det är ljust, men då vi haft otur m smällande även då vågar vi inte gå för långt hemifrån. :(

Så inatt vaknade jag vid 3:30 av ett skvalande ljud. Knott kissade inne! Smått chockad blev jag då just innekissande inte funnits på kartan på evigheter! När D gick upp för att torka visade det sig även finnas en bajs... Stackars valp vad nödig han måste varit! På morgonen sen fanns ytterligare en bajs inne! Samvetet känns så där kul när man inser att hundarna enbart fått korta snabbkissvängar dagen innan... Knott som ofta behöver gå en stund/röra på sig för att bajsa hade helt glömts bort. :( Ingen hade haft en tanke på att han kanske inte fått gjort det han behövde...

Känns som det var evigheter sen Parker hade så här kul nu :(            

Igår var det ridhusträning efter ett kortare uppehåll över jul/nyår. Vår nya grupp var sammanslagen m ytterligare en annan grupp. Allt som allt rörde det sig om 10 nya hundar för Knott! Ljudnivån var enorm, hela tiden och det tränades hundar på många olika ställen samtidigt. Från början hade jag tänkt skita i att åka på träningen helt, då det kändes som en lite väl stor utmaning för honom m sammanslagna grupper. Men det sög så i träningstarmen att jag inte kunde låta bli då det inte blev nåt MyDog för mig iår (heller).

Man skall lyssna på sin magkänsla... Det var helt klart för mkt för Knott igår! Han var superduktig och kämpade på som bara den att få ihop allt i sitt lilla huvud, men det gick inte riktigt. Vi körde gungan några gånger och det gick fin fint, trots att han hade så svårt m fokuset. Sen körde vi 2 portar i slalomet m enkla bågar och även det gick fint. Dock hittade han världens finaste goldentik i slutet av slalomet vid ett tillfälle och sen la vi ner slalomträningen för att inte hamna i mer konflikt. Efter det körde vi passivitet på läktaren och det gick iaf himla fint. Massor med godis och några dentalstix gick åt, men han låg fint på höften och valde själv att ligga vänd mot mig och inte mot alla glada hundar ute på plan.

Knott var superduktig, för miljön var för svår för honom! Men själv kände jag mig lite besviken att vi inte kunde köra mer agility, så idag beslutade jag mig för att plocka fram lite rusta-hinder och ställa upp på tomten. Snön är ju helt frånvarande och med ett slalom under inlärning kändes det som att vi kanske helt enkelt skall sätta upp det på tomten för att kunna köra lite då o då. Dessutom satte jag upp däcket, så kan vi lära in det samtidigt ;)

Vi har ju kört 2 portar och bågar hela tiden (+ massor m slalomkanal då!), men nu satte jag upp 3 portar. Lika bra kändes det som då han tar de där 2 superfint. Sen var det problemet med bågar. Har en del hönsnät över från då vi minskade ner storleken på kattburen och tänkte att jag kunde ju göra bågar av det. Orken fanns dock inte riktigt just nu, så rotade fram ett gäng gamla kompostgaller och fick ut 3 st "bågar". Borde ju räcka till 3 portar tänkte jag... Icke! Man behöver 4 bågar till 3 portar tydligen... Men men, hunden är ju smart, så jag testade m en båge kort. Och spana in min superhund!!

Vad vi har vilat upp oss! Strax innan jul bar det iväg till svärföräldrarna där vi bodde till strax efter nyår. Krypet har lekt med kusinen, hängt med farmor i köket, busat m sina fastrar och läst böcker m farfar. I MÄNGDER! Ibland har han tittat åt sina föräldrar & han har ju sovit med oss, men annars har han mest lekt med de andra. Och hur mkt jag än älskar att hänga med min son så var det precis vad vi alla behövde, för vi har verkligen gått på knäna nu de senaste månaderna! Jag och D fick ett efterlängtat biobesök och själv har jag kunnat sova ut ordentligt stort sett varje morgon + sovit/vilat middag! ;)

Hundarna har skött sig så himla fint! Knott är ju mycket i allt han är, så det tog ett litet tag för honom (& de som inte är vana vid honom) att hitta sin plats. Krypets kusin tyckte att hundarna & då framförallt Knott var lite småläskiga, så Knotts glädje togs inte direkt emot m förjusning från hennes sida :P Men med tiden så hittade de sina platser och lärde sig att förstå varandra såpass att kusin inte behövde bli ledsen varje gång hon såg Knott. Det har hunnits med en del träning & promenader, men även dagar då hundarna helt har fått stå tillbaka. Knott har övats massor i lämnande & ensamhet, något han får väldigt lite av här hemma. Då vi bodde i friggeboden blev det naturligt att ibland lämna hundarna där inne, dessutom så blev det en del springande in till toaletten för min del & då blev det massor m korta lämnande som inte innebar nånting. Och Knott har tagit det hela m underbar ro. :) Med skogen inpå tomtgränsen insåg jag ju att man enkelt kan lägga spår varje dag, dock blev det inte riktigt så i slutänden. En hel del spår hann vi med även om det blev långt ifrån varje dag. Det blev även en hel del härliga promenader i skogen med en lös lyhörd Knott! Han har varit lite väl knäckig i sina öron här hemmavid den sista tiden, så det var skönt att få tillbaks vår lyhörda kille. Vi har även påbörjat Dagens Trick utmaningen nr 20 -vågen-. Tanken är ju att ha lite kroppskontrolltrix & övningar som vinterprojekt, så det passade ju super m just det tricket nu. Vi får se om vi kör på hela tricket eller nöjer oss m att sitta fint. Viktigast är att få ett stabilt fint sittande känner jag. Det är ju de musklerna jag vill träna upp på honom. Hittar han bara balansen så kan han sitta stabilt ganska så länge nu, men det är klurigt att komma upp o hitta balansen låter han hälsa ;) Byteslekarna & att komma in m leksak, som jag tänkt träna massor, glömdes helt bort o det blev nog bara ett pass i det. :/ Tur nog ett bra pass iaf.

Vår härliga ledighet fick ett abrupt slut då vi kom hem. Vi möttes nämligen av en väldigt oangenäm doft när vi öppnade dörren. Den blev inte bättre då D öppnade frysboxen & insåg att vi i vår iver att dra ut sladdar som inte behöver vara ikopplade när vi är borta dragit ut grendosan som numera även hyser frysboxen. Frysboxen full m färskfoder, skankar & husses lunchlådor... På 10 dagar hinner färskfoderkorvar tina, ruttna, svälla & explodera! Bara så ni vet!    Behöver jag säga att det STANK?! Att det fortfarande stinker?!

Nu syns även patellaresultatet på hunddata & avelsdata. :)

På avelsdata är han den enda cirnecon som är ED ua, gissningsvis den enda som är kollad..? HD finns ytterligare en cirneco som är HD fri (B). Patellan är han en av 9 som är ua. Visst skall det vara en sund frisk ras & det finns inte så många heller, men det är ju ytterst få som är kollade alltså. :( Men men jag är så himla lycklig över hans fina resultat, oavsett om det var förväntat eller inte!

Idag blev det årets sista ridhusträning för mig och Knott. Vi kommer missa passet i mellandagarna tyvärr och kanske även det första passet på det nya året (eller där handlar det främst om att jag inte tror att gruppen vi är just då är så lämplig för Knott).

Det var lite extra kul idag då Elin & Trassel var med och tränade m oss idag. Länge sen vi tränade ihop och jag saknar det en hel del. Nästa år är vi i samma grupp i ridhuset, så då ses vi iaf en gång i veckan för träning. :)

Knott var taggad idag, men aningen ofokuserad stundtals. Dagens bana såg lätt ut på pappret tyckte jag, men det visade sig vara enhel del dåliga linjer & skarpa svängar för Knott. Banan kändes lite ihopknödd helt enkelt och med Knott stora svängradie blev det svårt. Dessutom upplevde jag lite dåligt tunnelsug idag igen. Skumt det där. Tunnelsug är liksom en grej jag bara utgår ifrån att han har & det fungerar, men det har visat sig att så inte alltid är fallet i ridhuset... Men han körde på som en tok oavsett :P

Började m att testa hur platta tunneln fungerade. Sist jag försökte ta den i ridhuset gick det ju totaltok. Aldrig tidigare hade han fegat ur så och för första gången någonsin lyfte jag på släpet för att få igenom honom! Har sen dess inte testat platten nåt mer utan tänkt att vi får väl hålla oss till rustan ett tag & sen börja traggla i vår ute igen. Men nu var den ju med och då vi var själva nere på ridbanan beslutade jag mig för att testa iaf. Inga problem alls. :) Först en vägran, men den får jag ta på mig, men sen tog han den fint. :)

Så vi startade vid 3 (däcket har vi inte ens tittat på än) och så var planen att belöna vid 10. Såg inga jätteproblem, men fick desstu fler :P Redan vid 5 tvekade han på ingången. 6 tog han, men svängen fortsatte liksom utanför 7, så den missade han flera gånger innan vi fick till det. Sen var 8 (som var valfri ingång på) klurig då båda ingångarna hade väldigt skum vinkel (inte alls som på banritningen). 9 missade han konstant om man inte var supersnabb o tydlig m att dra in honom. Han kom för snabbt o vid från tunneln och hade inte en chans att hinna till hindret som tänkt. Ett framförbyte där hade nog varit smartast, men då kroppen inte riktigt vill det just nu sket jag i det :P Och sen var det ju bara 10 kvar ;) En hel del problem hade vi alltså, men Knott körde på som bara den oavsett :P

Sen startade vi om vid 12 och där var det enklare. Dock blev det vägran på 17 (!). Jag ville ha ett bakombyte där, men av nån anledning saknades det där tunnelsuget igen. Innan han tagit sig igenom tunneln så spenderade han dessutom en tid STÅENDES på den! Bra balans på grabben iaf ;) Men annars var det väl inga större problem för honom på den sista biten av banan. :)

Efter en paus på läktaren, skapligt tyst iaf :P, så testade vi att låta Elin köra m honom. Och även om det var lite bekymmer för dem båda, så tror jag allt att de kommer kunna köra superbra ihop i framtiden om Elin är sugen på det. Supernyttig träning för Knott tycker jag iaf! Framförallt när hans egna mattes kropp inte pallar hur mkt som helst. :)

Avslutningsvis körde vi några rep på slalom. 2 portar, dubbla bågar och bara han kommit in rätt en gång och fått till det, så gick det galant! Räckte för matte att stå på sin plats och kasta godis bara, så sprang han fram o tillbaks genom slalomet ;) Nästa gång SKALL det läggas på en port! Vill inte fastna i för kort slalom för länge! Dessutom får jag inte glömma bort byten o annat som kan göras utan allt för stor ansträngning från min sida. ;) 2 fots-skutt ser han ut att få med! *nöjd* :)

Nu sussar valpen gott, mattes kropp värker (trots varmt bad) och det är dax att baka saffranstosca. God Jul kära vänner!! & Gott Nytt År (om det är så att jag inte hittar lust att blogga mer iår).

Älskade lilla spårhunden har inte fått spåra på evigheter. Tiden, orken, lusten har inte infunnit sig hos matte & husse. Knott har löst det genom att spåra mer på egen hand, lägga ännu mer tid o intresse på allt vad dofter heter och blivit mer o mer av en halvdöv tonåring. :P

Jag är lätt sån som när jag liksom "tappat" något ett tag, glöms det bort, blir "jobbigt" och så tar jag sällan upp det igen. Med Knott är det dock uppenbart att han måste få hålla på m någon typ av nosövning för att vara helt tillfreds och då jag helst ser att han gör sånt med oss istället för på egen hand var det ju bara att försöka ta tag i spårandet igen. Specialsöket har oxå hamnat vid sidan av nu, men jag hoppas få upp det i mellandagarna nu. Iaf gav vi oss ut i rusket för lite spårläggande. Senaste tiden då vi spårade upplevde jag en del problem m Knott, så förväntningarna var väl inte allt för höga egentligen. Dessutom duggade det stundtals + blåste ganska så kraftigt. Förhållanden som vi inte spårat i tidigare och som Knott tycker suger! Men istället för att fega o mesa, la jag två spår som båda var längre o svårare än tidigare spår.

Spår 1 gick bitvis över klippt vall och sen in i kohage där det alltid vimlar av rådjur. Det fick ligga ca 30 min och när det var dax att spåra var Knott supertaggad! Han samlade sig dock jättefint och spårade på bättre än någonsin! Ute på vallen blev det svårt. Han jobbade på hårt och mitt ute så vart han lite trött/frustrerad och kom o stod vid min sida gnällandes en stund innan han återtog arbetet. I hagen velade han lite, men kom på rätt spår och hittade vår kampknut. Tokigt kampande var precis vad han behövde för att sen tagga på igen och ta sista biten på spåret. Han jobbade superfint hela tiden & jag var riktigt imponerad över hur bra han klarade det trots uppehåll och väderförhållanden. Det var även kul att se hur han taggade till efter lite lek i spåret. Det gav verkligen ny kraft o energi till koncentrationsarbetet!

Spår 2 gick helt i kohagen, genom taggiga små snår, förbi en massa benrester (alltså hur mkt döda djur kan ha förmultnat i en hage?!) och fick ligga dryga timmen. Knott hade suttit och taggat rejält i bilen en stund innan, dels hade Parker & Felix fått spåra kort & sen hade vi stått och pratat m en annan hundägare ett tag. Knott såg allt, men var instängd i den förbannade bilen = ihärdigt skällande. Han spårade hela vägen till spåret ;) men sen var han för PÅ spåret, så han slarvade, tappade sig, vimsade o hade sig ett bra tag. Han kom framåt, men inte direkt rakt efter spåret :P Men han hittade iaf fleecekampen och efter lite kampande så kunde han fokusera igen och spårade på suprefint! 90 graders vinkeln tog han klockrent, precis som tennisbollen och sedan även slutet. Han har ju tidigare inte alltid markerat föremål i spåret, men idag markerade han tydligt varje grej. Han vände sig helt enkelt om och tittade uppfodrande på mig. :) Får se om vi så småningom skall lära att han skall komma in m det han hittar, men så länge det är så där tydligt känns det som att det faktiskt kvittar.

Känner mig iaf sjukt nöjd med honom idag! Trots uppehåll & svåra spår gick det galant. Blir så där kär i honom, som jag alltid blir när vi haft riktigt härliga träningstillfällen!   

Efter spårandet fick hundarna ligga i bilen medan vi begav oss på det galna äventyret att handla mat på maxi när typ alla andra i stan oxå gjorde det :P Vi överlevde och lyckades ta oss ut så småningom iaf ;)

Inspirerad av Elin beslutade jag mig för att fixa en ny träningsfilt till Knottet. Han fick ju en förminskad picknickfilt som valp, vilket vi använt en massa, men som han även klargjort är aningen hård att ligga på när underlaget är hårt. För att försöka komma förbi det där hårda köpte jag en badrumsmatta från ikea, men den har ju inte haft en vattenavvisande undersida, så när det varit blött har den inte kommit med. Elins smarta ide m vaxduk på undersidan kändes som en perfekt lösning och när jysk dessutom hade textil"vax"duk till det härliga priset 15:-/m slog jag till. Det blev en härligt julig träningsfilt. ;) Fleeceovansida som släpper igenom fukten ovanifrån till badrumsmattan, men förhoppningsvis ändå känns tillräckligt torr för Knott att ligga på. Och så den braiga undersidan med tomtar på ;) Dessutom blev det band att spänna runt det hela när den rullas ihop för transport + ett handtag. Känner mig riktigt nöjd med resultatet!

Dessutom visade det sig att Knott faktiskt är superbra på det här m filtträning! Vi brukar traggla det varje gång vi är iväg på kurs/träning, men jag får väl erkänna att jag inte direkt upplever att jag har den effekten jag vill på filten i de lägena. :/ Nu när filten las ut på golvet här hemma var det dock tydligt att Knott verkar veta vad tanken med den är, det är helt enkelt störningen som är för kraftig på kurs! Skall försöka plocka fram filten när tillfälle ges här hemma och öva i lugnar miljö, så kanske det blir lite lättare även på kurs/träning sen. Duktiga fina vovve iaf! Det är verkligen ingen tvekan om att han kämpar för att göra sitt bästa även när han upplever starka störningar. Surt att han är så störningskänslig bara :P

Lillhusse tyckte dock att filten borde vara till honom och att det var en bra byggarbetsplats för traktorer, dumprar & grävskopor...