Älskade lilla spårhunden har inte fått spåra på evigheter. Tiden, orken, lusten har inte infunnit sig hos matte & husse. Knott har löst det genom att spåra mer på egen hand, lägga ännu mer tid o intresse på allt vad dofter heter och blivit mer o mer av en halvdöv tonåring. :P

Jag är lätt sån som när jag liksom "tappat" något ett tag, glöms det bort, blir "jobbigt" och så tar jag sällan upp det igen. Med Knott är det dock uppenbart att han måste få hålla på m någon typ av nosövning för att vara helt tillfreds och då jag helst ser att han gör sånt med oss istället för på egen hand var det ju bara att försöka ta tag i spårandet igen. Specialsöket har oxå hamnat vid sidan av nu, men jag hoppas få upp det i mellandagarna nu. Iaf gav vi oss ut i rusket för lite spårläggande. Senaste tiden då vi spårade upplevde jag en del problem m Knott, så förväntningarna var väl inte allt för höga egentligen. Dessutom duggade det stundtals + blåste ganska så kraftigt. Förhållanden som vi inte spårat i tidigare och som Knott tycker suger! Men istället för att fega o mesa, la jag två spår som båda var längre o svårare än tidigare spår.

Spår 1 gick bitvis över klippt vall och sen in i kohage där det alltid vimlar av rådjur. Det fick ligga ca 30 min och när det var dax att spåra var Knott supertaggad! Han samlade sig dock jättefint och spårade på bättre än någonsin! Ute på vallen blev det svårt. Han jobbade på hårt och mitt ute så vart han lite trött/frustrerad och kom o stod vid min sida gnällandes en stund innan han återtog arbetet. I hagen velade han lite, men kom på rätt spår och hittade vår kampknut. Tokigt kampande var precis vad han behövde för att sen tagga på igen och ta sista biten på spåret. Han jobbade superfint hela tiden & jag var riktigt imponerad över hur bra han klarade det trots uppehåll och väderförhållanden. Det var även kul att se hur han taggade till efter lite lek i spåret. Det gav verkligen ny kraft o energi till koncentrationsarbetet!

Spår 2 gick helt i kohagen, genom taggiga små snår, förbi en massa benrester (alltså hur mkt döda djur kan ha förmultnat i en hage?!) och fick ligga dryga timmen. Knott hade suttit och taggat rejält i bilen en stund innan, dels hade Parker & Felix fått spåra kort & sen hade vi stått och pratat m en annan hundägare ett tag. Knott såg allt, men var instängd i den förbannade bilen = ihärdigt skällande. Han spårade hela vägen till spåret ;) men sen var han för PÅ spåret, så han slarvade, tappade sig, vimsade o hade sig ett bra tag. Han kom framåt, men inte direkt rakt efter spåret :P Men han hittade iaf fleecekampen och efter lite kampande så kunde han fokusera igen och spårade på suprefint! 90 graders vinkeln tog han klockrent, precis som tennisbollen och sedan även slutet. Han har ju tidigare inte alltid markerat föremål i spåret, men idag markerade han tydligt varje grej. Han vände sig helt enkelt om och tittade uppfodrande på mig. :) Får se om vi så småningom skall lära att han skall komma in m det han hittar, men så länge det är så där tydligt känns det som att det faktiskt kvittar.

Känner mig iaf sjukt nöjd med honom idag! Trots uppehåll & svåra spår gick det galant. Blir så där kär i honom, som jag alltid blir när vi haft riktigt härliga träningstillfällen!   

Efter spårandet fick hundarna ligga i bilen medan vi begav oss på det galna äventyret att handla mat på maxi när typ alla andra i stan oxå gjorde det :P Vi överlevde och lyckades ta oss ut så småningom iaf ;)

 

Cecilia

22 december 2013 00:50

Hahaha, vad jag känner igen sista stycket! Man behöver GÖRA grejer med de där drygona, så de får vara sådär fantastiska som de är så man kommer på hur kär man är! ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...