Tänka sig, idag knep Knott ytterligare en titel i rallylydnaden! Vem hade kunnat tro det i början av detta året?! Det var ju inte förrän i mars-april (då Knotts rygg utreddes) som jag började fundera mer seriöst på att faktiskt försöka träna rally. 8 maj gick vi vår allra första bana! 30/5 vår första tävling och nu 4 tävlingar (& 8 starter - Älska dubblerat!) så har han fått två titlar! Totalt har vi gått 10 olika banor bara! Träna banor är visst inte riktigt min grej & i ärlighetens namn så tränar vi inte så överdrivet mkt alls. Pillar m några moment på promenaderna, men det finns skyltar som alltid tycks glömmas bort & aldrig tränas. :P I vinter blir det till att påbörja träningen för start i avancerad & då gissar jag dock att vi kanske kommer behöva lite mer organiserad träning för att få till det riktigt bra.

Men men, dagens tävlande då!

Vi laddade genom att hälsa på syrran lör-sön. Kanske inte bästa uppladdningen för Knott som kalasade på äpplen hela lördagen och nog sov lite sämre än han brukar på natten. Var orolig att magen skulle ta stryk av alla äpplen, men den klarade sig tack o lov!

Väl på plats gick vi en promenad där han kunde springa lös lite och det kändes ganska så bra, men sen när vi kom till planerna så fick Knott problem m fokuset. Dels var planerna riktigt blöta. Solen sken och det var varmt och skönt, men gräset och marken var vattenmätt. Knott ville inte sitta ens! Han hade dessutom stora problem m att släppa alla andra hundar som höll på att värma upp. Vi körde några lättare favvomoment, men det gick knackligt. Belönade m korv & tubost, valpkampisen och kottar. Innan det var vår tur kändes han helt ok iaf, men på banan kände jag inte riktigt igen honom. Han kändes väldigt tittig och ofokucerad. Frestelsen var inga problem, men det blev nos på andra ställen och skylten 127 (helt om, hund bakom) som brukar sitta superfint totalmissade han på! Det blev även en Felö då han reste sig vid en skylt och jag satte honom igen. Vi kämpade dock på bra båda två. Jag fick jobba som jag aldrig har behövt innan, men det kändes som att han verkligen försökte och kämpade på med, bara det att något verkligen störde honom. Banan i sig kändes inte så svår, även om det var väldigt tajt mellan momenten. Det fanns dock inga större svårigheter (förutom att den kändes trång då kanske) i den. Jag gick dock av m känslan att det här inte kommer leda till ett godkänt resultat (japp, så dåligt kändes vårt sammarbete!). Men tydligen såg det bättre ut än det kändes ;)

Är det något Knott har så är det bra bakdelskontroll har jag förstått av alla våra rallytävlingar! ;) och när en läser övriga kommentarer så inser jag att jag nog måste försöka få någon att filma oss i framtiden! För de där kommentarerna är ju riktigt bra. ;) Sämsta poängen vi fått hittills, så så sätt stämde känslan m poängen iaf, även om jag var mer kritisk själv.

Sen blev det en kortare paus. Knott och jag hann gå & kissa och jag fick stoppat i mig några pannkakor. Sen var det dax för banvandring nr 2. Största problemet jag såg på den banan var den breda geggiga stig som trampats upp efter alla tidigare ekipage. :/ Banan var betydligt luftigare, utan krångliga moment och det som kändes läskigast var tempoväxlingen springa. Var helt övertygad om att jag skulle glömma bort att springa igen efter frestelsen. Värmde upp Knott m lite övningar, körde 127an några extra gånger då jag vart helt chockad över att han missade den och sen var det vår tur. Knott missade snurr istället då! Nästan ännu sjukare! Men han var uppenbart inte med mig och missade helt & hållet vad jag sa. Det blev lite knas, men sen efter det gick det skapligt även om känslan aldrig riktigt infann sig denna gången heller. Frestelsen var svår. Den innehöll ett mjukdjur som kunde tolkas som ett litet marsvin kanske. Om den såg läskig ut eller om den såg så lockande ut så han var tvungen att ta en stor omväg om den, vet jag inte. Men när han skulle vara mellan mig och den, så smet han in lite bakom mig istället. <3 Efteråt kändes det iaf mkt bättre än första banan & jag kände mig säker på att iaf få ett uppflyttpoäng m oss hem.

Therese tyckte ju uppenbarligen att det såg bra ut & hade det inte varit för den där snurren alltså! :P Så här i efterhand funderar jag på om det inte var så att han blev lite distraherad av Therese som stod placerad rätt fram på startsträckan. Han tycker ju att han känner henne och kändes väldigt fokuserad framåt (hoppet höll han på att dra iväg mer framåt än han brukar med). Får försöka komma ihåg det nästa gång vi tävlar för henne (eller undvika henne som domare? Trots att jag gillar henne).

Lättnaden på prisutdelningen då jag insåg att vi fått två godkända resultat! Jag tror bitterheten över disken på förra tävlingen hade vuxit om det hade inneburit att vi inte lyckades ta titeln på de här två tävlingarna som tänkt. Sämsta tävlingen hittills, poäng och känslomässigt, men prisbordet var fint och alla fick priser. Dessutom fanns det fina titelrosetter att köpa, så trots bristerna jag upplevde är jag himla nöjd med dagen! Och Knott jobbade på super! Så jag är supernöjd med honom! Bara det där att något störde och gjorde det så svårt för honom.

Felix var med som slö hejarklack. Tror han fick en toppendag med! Ligga skönt i solen och titta på hundar & människor. Perfekt om en frågar Felix. <3

I lördags var det så dax för Knotts och min debut i fortsättningsklassen i rallylydnad. Viss nervositet var det inför att koppla loss kopplet och vad som skulle komma att ligga i 8ans frestelse. Dagen till ära såg ut att bjuda på en del regn med och just sånt där blött klarar vi ju oss helst utan. ;) Familjen släpades med, men istället för att hänga på tävlingsplatsen drog de iväg och åkte ånglok, så de fick sig en toppendag trots tveksamt roligt väder. Min dag blev inte alls som jag tänkt mig. Så här dagen efter känns det lite bättre iaf, men där och då var jag så enormt besviken och ledsen att jag ett tag övervägde att stryka mig från B-klassen. Men vi tar det från början...

Vi var där i god tid och vädret var helt ok. Grått, blåste en del, men skapligt varmt och inget regn. Anmälde oss och sen gick vi en promenad på 25 min för att komma tillbaks precis till banvandringen (som startat 10 min tidigare än utsatt). Band upp Knott och kutade in på planen. Banan hade inga störra svårigheter för oss. Det var ganska så tajt mellan skyltarna upplevde jag, men då det mest var svängar och lättare skyltar kändes det ändå lugnt. 8an var däremot m två gånger och det kändes ju liet småläskigt. :/ En diskret leksak och en burk m salami skrämde mig dock inte massor. Ända tempoväxlingen var långsamt, som sista skylt & där var väl svårigheten att den låg precis efter hoppet. Banan var flytig och det rasslade snabbt undan och snart var det våran tur. Kände att vi fått en bra uppvärmning då jag hann kedja flera moment från banan, samt belönat upp m kotte så han var på g. Vi fick startsignal, kopplade loss och gick in. Salamin fick han snabbt in i näsan och jag märkte att han blev lite störd av den, men han jobbade på bra. Tog oss igenom 8an första gången utan problem, men andra gången hamnade nosen i backen lite. Annars gav banan oss inga problem och han var superduktig! Var så himla nöjd och glad när vi var klara och fick massor m beröm från de andra tävlande som sett oss. Men den lycka som varar...

När klassen var slut sökte domaren upp mig för att informera mig om att hon hade diskat mig pga att jag använt klicker hela banan. Blev milt sagt chockad för att sen inse att hon måste hört Knotts halsband slå (vilket jag noterat när han har det o kör tex slalom, men aldrig att jag noterat att det låter annars). Vad som sas sedan är lite av ett töcken, för jag blev riktigt ledsen och besviken. Kände mig grymt orättvist behandlad då jag aldrig skulle få för mig att gå & klicka på banan (& dessutom skulle Knott släppt position direkt & förväntat sig belöning vid ett klick). Allt kändes så grymt orätt mot Knott som hade gjort en superprestation och sen blev resultatet ändå en ledsen matte som grät hejdlöst. :( Så här i efterhand är jag ledsen att jag inte bad någon filma oss, för då hade vi iaf haft det på film och kunnat vara glada åt vår prestation på filmen. Nu blir jag sur o bitter över den där DISK som alltid kommer stå på sbktävling. 

Sen var då frågan hur vi skulle göra m nästa klass. Skulle jag klara av att ladda om så pass mycket att det ens var värt att starta? Det var snart dax för banvandring redan och tårarna hade knappts lutat komma, så jag & Knott gick en liten sväng, lekte m kotte och bara var tillsammans.    Är det någon som kan få en på bättre humör så är det tok Knott! Beslutade mig för att banvandra, känna på banan, invänta vädret och ge det ett försök om det kändes ok när det var dax att starta.

B-klassens bana kändes betydligt klurigare, men luftigare åtminstonde. Flera svårigheter fanns med, så som skylt 202, ligg och gå runt och ett hopphinder lurigt placerat då han skulle in i frontposition. 8an innehöll samma frestelser och det kändes nästan tråkigt, då jag gärna skulle vilja ha utmanats m något nytt. Under banvandringen åskade det och blixtrade en hel del och det kom en del regn. När vi väl skulle starta regnade det inte nämnvärt, men var blött. Knott hade legat en del bra ligg på uppvärmningen, men på banan la han sig inte ner vilket gav 10 poängs avdrag för fel övning, i övrigt gick han som en klocka! 202an gjorde han fint, 8an var inga som helst problem nu när han sniffat salami tidigare och det där hopphindret verkade han inte ens se.    Så glad att vi startade i B-klassen så vi fick m oss ett resultat värdig Knott hem! Tyvärr präglades hela gårdagen ändå av disken och känslan kring den. Men men, numer kommer jag ta av halsbandet med och så får vi avsluta varje bana m hans hatmoment (sätta på halsbandet). Det funkar ju typ i agilityn, så det får funka i rallyn. Ska bara komma ihåg att träna det och belöna upp det en massa frö det sista jag vill ha är en hund som lär sig att pysa iväg på eget i slutet :P

Knott var bäst hela dagen! Han är fan helt otroligt bra faktiskt! Jag hoppas att vädret är med oss den 20/9, för då tävlar vi igen och då hoppas jag slippa snurpliga diskar!

Längesen sen sist... Har väl egentligen massor att skriva, men låter sammanfatta sommaren m att vi tävlade i Gävle den 11/7 och tog det sista uppflyttningsresultatet (+ ytterligare ett) och att Knott nu kan titulera sig RLD N Laavakartanon Aurinkokuningas. Knott bryr väl sig föga, men lite stolt är iaf jag över både Knott och mig. Nu håller vi på att förbereda oss inför att starta i fortsättningsklassen, vilket känns mycket mer läskigt! Inget koppel OCH 8ans frestelse kommer bli en utmaning.

Gävletävlingen gick verkligen över förväntan. Vi var ju i stugan dryga veckan innan och såg varken folk eller fä och nog märktes det på honom första varvet att han hade mycket att titta på. Det största avdraget stod jag dock själv för. Med 91 poäng var jag väldans nöjd, trots att det hade känts lite si så där när vi gick banan. Andra banan passade oss mkt bättre och hade det inte varit för att lillaskutt stod rakt fram och vrålade efter mamma när vi skulle utföra skylt 127 (helt om, hund bakom) så hade vi nog fått en 100-poängare som avslutning i nybörjarklassen. Känslan var iaf på topp, så det där poängavdraget kvittade!

Nu jobbar vi hårt m att säkra 8an och sen får vi se när debuten i fortsättning blir. Funderade på 5/9 i åtvidaberg, men missade anmälan pga vel. Men men 20/9 i Askersund funkar ju det med ;)

Agilityn börjar vi (eller jag) så smått få smak för igen. Har känts väldigt hopplöst och tråkigt iom att han dragit varenda gång på tävlingarna och det blev bara värre och värre. När han drog på en träningstävling hemmavid och typ tramsade runt i 10 min och var omöjlig att få tag på fick jag nog och bröt ihop. Så vi har knappt tränat nån agility alls i sommar. Senaste två veckorna har vi dock börjat känna på det igen och även om de där springa iväg tendenserna finns där, så har vi fått en del bra gjort oxå. Funderar på att anmäla till tävling 4/10, så får vi väl se om vi är redo då...

Oavsett så försöker vi ha kul ihop och njuta av sommaren som äntligen kommit!

Två helger i rad har vi faktiskt varit iväg och tävlat jag och Knott. Förra söndagen så var vi i Söderköping och körde agility. Knotts officiella debut ute och det gick väl inte lysande :P HoppA varade i ungefär 10 sek för oss, sen hade Knott lämnat planen för att dejta nån mystisk hund som stod långt borta i skuggan. *suck* Besvikelsen var ganska så stor får jag allt erkänna! Det känns så himla surt att han gör så, då jag ju vet att han kan så enormt mkt mer! Nu fick jag inte känna på banan alls. HoppB gick betydligt bättre, även om det blev en krock efter andra hindret och en disk då han tog tunnel istället för slalom. Sen gick han ur slalomet och tog platten, samt sket i ett hinder innan vi kom ihop oss igen och kunde köra klart banan fin fint. Slutet kändes så där underbart som det brukar kännas när vi kör agility ihop, så vi avslutade iaf m en toppenkänsla! Blev väldigt fundersam till varför han tog tunneln istället för slalomet, då det verkligen inte var ett synligt problem när jag banvandrade. Så här i efterhand tror jag det var min kraftiga inbromsning (för att förbereda samling och slalom) som fick honom att tro att vi skulle svänga. Oavsett så är jag så himla glad att vi fick ihop oss innan banan tog slut och att vi fick till slutspurten så där bra som det bara kan gå. En vill ju lämna tävlingen m mersmak. ;)

Självklart finns spektaklet på film :P (dock inga banskisser :( )

Dagen efter var det agilitykurs och Knott var nog ganska så trött fortfarande, för han var aningen mer "all over the place" än han brukar vara på träningarna. Så han drog ju även då vid några tillfällen. Bortsett från de tillfällena så fick vi en sån där superkänsla m oss hem som räckte i flera dagar! Vi har massor kvar att träna och lära oss, men en del saker kan vi jävligt bra med!

Igår var det så dax att tävla igen. Denna gången i Vadstena och både min och Knotts debut i rallylydnad. En bana hade vi testat att gå tidigare, tränat med skyltar 1-2 ggr. Dessutom var det kallt, blåsigt och stundtals regnigt! För två veckor sedan kunde Knott inte ligg, så veckan efter Söderköping har fokuset helt legat på att få till något typ av liggande. Då träningstid och tillfällen varit väldigt begränsade, har träningen enbart handlat om att få ner armbågarna i marken och väldigt slarvigt gällande övriga kriterier. Under uppvärmningen för bana B blev det stort sett bara tragglande kring ligget, då det så klart var m på den banan (trots regn! :P ). Det lönade sig visst, för domarkommentaren blev just "Snyggt läggande" ;)

Är så grymt nöjd m Knott! Inte nog m att det bara var andra (& tredje) banan han gick i hela sitt liv, detvar skitväder och han skötte sig så himla fint!    Vi fick jättefina poäng och klassvinsten (delad) kom som en chock! Tänk vad underbar han är min kille!    Från att ha planerat en massa rallytävlingar i sommar (då agilitytävlingarna känns så få) behöver vi nu bara ett uppflyttningsresultat till innan vi kan flytta upp till fortsättning om vi vill! Helt galet ju! Sen vet de tusan om jag vågar flytta upp :P Har ju liksom tänkt att rally nybörjare är så bra för då får jag ha honom kopplad    Ja ja, sjukt nöjd med gårdagen är jag iaf!

Igår drog så äntligen tävlingskursen igång! Vädret var inte på vår sida utan det var nästan höstkänsla över rusket. Knott fick inviga Parkers gamla koja och sitta i bur, vilket hördes över hela vidingsjöskogen tror jag :P Och pga rusket fick han springa i sin fleecetröja, då jag var livrädd att han skulle bli kall.

Vi byggde en bana, gick den själva och fick sen springa ett varv innan instruktören gick den m oss alla och gav sina tips. Banan var ganska så simpel & vi tog oss runt felfritt (om än m vissa stora svängar, varav ena kanske var lite väl nära "publiken") första varvet (som inte filmades). Höll mig till säkra byten och vägval. Instruktör Anna hade dock lite andra ideer kring byten och vägval (för föraren) och även om det verkligen var utanför min bekvämlighetszon så är vi ju där för att lära, så det var ju bara att tuta och köra. Och bara jag gör det jag ska, så verkar ju inte blindbyten vara nåt bekymmer för hunden! Ruskigt läskigt att släppa honom m blicken måste jag dock erkänna! Sen var det den där 8-9 alltså... Ett sånt där typiskt ställe då Knott tenderar till att försvinna rätt ut efter 8. Min lösning, framförbyte för att "tvinga" in honom, gick ju sådär iom att jag är för långsam. :P Anna höll fast på det bytet med tillägget att vara snabbare o visa tidigare, men efter att jag gett gärnet och det var uppenbart att jag inte kommer bli snabb nog :P så testade vi andra ideer. Dock fungerade inget klockrent igår och då Knott tjöt till vid ett tillfälle då han tog kampbelöningen bröt vi träningen för kvällen.

Kände mig grymt nöjd med honom! Han skötte sig så bra jag kunde begära efter en tids uppehåll och dåligt m träning. Att vi behöver tajta upp svängarna är ju inget nytt för oss direkt och en av de grejerna jag hoppas vi ska få lite mer hjälp m på kursen. (& jag överväger skarpt klickerkloks onlinekurs som drar gång i mitten av maj!) Sen skällde han ju stort sett konstant i buren, men jag tror det blir nyttigt för honom att sitta i den på kursen. Han lär ju skälla bunden med liksom :P

Film på det roliga med :)

Sen det där tjutet då... Det var tydligt att han fick ont! Han undvek mig, ville absolut inte ta kampen igen och ett tag hyperventilerade han kraftigt. Upplevelsen jag fick var att hans nos kom "ikläm" när han grabbade tag i kampen, men allt går ju så förbannat fort så helt hundra på det är jag inte. Han rörde sig iaf fint i trav efteråt och verkade inte bekymrad kring något annat än kampen. Väl hemma sen så skällde han till orolig vid nåt tillfälle när han bäddade i soffan och sen när han gick för att lägga sig i sovrummet tjöt han till lite ynkligt. Exakt vad han gjorde vid dessa tillfällen vet jag inte. Idag har jag känt, klämt, böjt och tittat på honom utan att hitta nånting. Han tycks vara sig själv igen och på promenaderna har han rört sig fint i trav. Får väl erkänna att jag hade svårt att somna igår pga oron, men idag känns det bra iaf. Bäst är att det ringde från Norsholm om ett återbud, så redan nu på torsdag fick vi tid hos Marie där! Helt perfekt! Då kan hon känna igenom honom oxå och förhoppningsvis bekräfta att han inte verkar ha gjort nåt som gjorde ont i ryggen.

Igår var jag och Knott på besök hos Marie igen för att gå igenom honom igen och komma fram till hur vi ska jobba vidare fram tills besöket i Norsholm den 21/5.

Till min stora glädje upplevde hon (precis som jag) att han har lättare för att ta till traven nu. Han travar bättre när han travar. Han är mer avslappnad i ryggen rent generellt, men även i travet. Så förbannat skönt att det går åt rätt håll!! De små förändringarna som jag/vi själva gjort här hemma i väntan på att få starta igång på riktigt har haft effekt! Aldrig har jag känt så stor tacksamhet för allt Gimli tvingade mig att lära mig som igår!    Gimli lärde mig vikten av uppvärmning, nervarvning, massage och inte minst "the power of högt gräs"!

Vi har nämligen inte ändrat mkt alls utan han har i stort sett fått fortsätta som vanligt. Viss minskning av kastande av bollar/kottar/pinnar, ingen agilityträning sen ridhusträningen tog slut och inget kampande, men bortsett från det har han fått gå långa promenader lös, lekt m kompisar och tränat annat. Till det har vi lagt till mer massage (men enbart på hans villkor fortfarande) och aktiv travträning i högt gräs/mossa/ris. Och bara det lilla har alltså gett resultat!

Vi ska fortsätta som innan nu, men helt ta bort det där kastandet av kottar/bollar/pinnar. Han fick godkänt att fortsätta hoppa upp på stock & sten, cykla/springa/MTB, samt leka med Niiro. ;) Utöver det som vi redan kört på så ska vi även lägga till intervallträning där han får sträcka ut i max ordentligt (givetvis efter ordentlig uppvärmning!), vi ska lägga några spår (dels för att trötta ut huvudet lite mer, samt se hur han rör sig då), balanskudden ska komma fram och jobbas lite med för skoj skull och jag fick en stretchövning som vi ska försöka lära oss tillsammans. Höjdpunkten (bortsett då från att han redan ser bättre ut) var så klart att vi fick godkänt att hänga på agilitykursen som början på måndag! Helt och fullt godkänt! Alla hinder, alla typer av svängar, alla höjder! Så himla underbart! Märker vi något på honom efteråt får vi självklart göra en ny bedömning, men just nu är vi bara överlyckliga!

Min vackra guldgosse   

Bokade en tid hos Marie hos djurdoktorn den 28/4. Kändes långt borta, men snart är vi ju där faktiskt. Sen mailade dock Marie och tyckte att jag skulle boka en tid på Norsholm istället, så jag igår ringde Norsholm igår. 21 MAJ kunde hon hitta en tid åt oss! *suck* Blev märkbart besviken i telefonen, för tjejen som tog emot bokningen erbjöd sig att ringa tillbaks imorgon (idag) efter att ha dubbelkollat m någon som hade bättre koll på tidsåtgången. Med lite tur kan vi få en tid någon vecka tidigare i maj. *suck* Den här ovissheten gör mig tokig! Hatar att vi inte ens har kommit igång m hans rehab än! Dessutom ser jag alla vårens och kanske även sommarens tävlingar försvinna. :( Självklart känns det ännu surare då hunden knappt visar några bekymmer (missförstå mig rätt nu, det är ju superskönt att han inte går runt o har ont eller så, men när jag tittar på honom nu så VILL han ju träna & tävla precis lika mkt som jag!). Bläää! Just nu känner jag mig grymt bitter över denna skiten faktiskt! :(

EDIT: Vi fick tid 21/5    Tror dock vi behåller vår tid hos djurdoktorn den 28/4. Hoppas vi kan komma fram till en träningsplan i väntan på norsholmbesöket...

Knott röntgades och plåtarna visade på trånga diskutrymmen i ländryggen. Inget akut & han verkar inte ha överdrivet ont (även om både vet och hundfys kunde markera området innan de sett plåtarna sas). Vi fick fritt fram att gå de sista gångerna på ridhusträningen, så länge vi höll oss till smallhöjd på hoppen och tunnlar. Utöver det fick vi inga restriktioner av veterinären utan en hänvisning till att följa Maries (som ska hålla i hans rehabträning) råd. Tyvärr är hon bortrest (eller skulle vara i 3 veckor iaf), så än så länge har vi dansat i något slags limbo ovetandes om vad som kommer att ske den närmste tiden. Vi var på 2 ridhusträningar, men tog det ganska så lugnt (trots att galenpannan inte visar minsta intresse av att ta det lungt). För att inte bara gå hemma och vänta har jag försökt få till några pass m aktiv travträning, samt att jag försöker massera honom om jag får chansen. Har även blivit, om möjligt, ännu fånigare m att täcka honom. Jag tycker att han ev, m väldigt mkt vilja från min sida ("placebo"?) tar till traven lite lättare nu. Han kan iaf trava även kopplad nu, så länge jag inte håller emot honom.

Vi har även försökt jobba lite m rallyn, men det känns som det vi behöver nu är egentligen mer störningsträning och att jag måste lära mig förhålla mig till skyltarna. Utöver det så behöver han lära sig LIGG, samt bli säker på STÅ och så givetvis måste vi kedja upp det en massa mer än vad vi har nu. I helgen är tävlingen som jag funderade på att anmäla oss till tidigare. Glad att vi inte är anmälda, men planen är att åka dit, titta och passa på att träna.

Jaja, en lite uppdatering från oss iaf. Hoppas få kontakt m Marie i veckan. Får jag inte svar på mailen blir det till att ringa och se om djurdoktorn har koll på vilka tider hon är där & boka hos dem.

Bilderna på Knotts rygg.