Vi fick en härlig promenad, jag och Parker. Konditionen är inte riktigt som den brukar, men får jag bara hålla mig frisk och pigg skall den nog snart vara tillbaks. Underlättar ju så klart m fint väder med, för det blir ju så mycket härligare att vara ute då. :) Jag och Parker tog iaf en lugn promenad i skogen. Han fick gå i långlinan, mumsa fryst hästbajs, samt rulla sig i den mumsiga bajsen.

Felix har fått simma nu på kvällen och Enya fick följa med matte och husse till djuraffären för att köpa hö och en till holk för degusarna att boa i. För er som inte visste, så är det JÄTTEKUL att gå i djurbutiker om man heter Enya! Helst av allt ville hon nog in till marsvinen och kaninerna, men det fick hon inte. Hon lät hälsa att hon önskar sig ett eget marsvin när hon fyller åtta år iår. Det hon hittade i somras finns ju inte längre :( När vi var klara på djurbutiken blev det McD. drive in, helt ok det med hälsar Enya som dock fick nöja sig m några strips från husse och lite kyckling från matte.

På det hela taget tror jag att alla hundarna är nöjda idag. Känns som det var länge sen sist! Visst Enya behöver motion imorgon, men det var ingen tvekan om att hon verkligen uppskattade dagens utflykt iaf. :)

Nu vill jag ha nattmackor, men D verkar inte riktigt redo för det än. Magen får nog kurra lite högre så han inte kan med att låta mig vänta längre   

Vet ni att Parker är värsta kamphunden?! Igår så fick vi till värsta kampen tillsammans m ett sladdrigt "gosedjur". Djuret fick Enya i julklapp för jag tänkte att vi skulle träna upp kampandet inför agilitykurserna i vår. Enya gillar sitt djur, men slipper helst att kampa om det :P Men Parker, han kan kampa han! Och det roligaste är att kampdjuret kan pipa = superläskigt enligt Parker, men kampandet är så kul att han kan överväga att strunta i pipen! Så igårkväll kampade vi som tokar, han vann några gånger och studsade så där hysteriskt lyckligt iväg som bara Parker kan. Flög in i soffan, slog huvudet i en kartong när han dödsskadade djuret osv osv allt undertiden som jag vred mig i skratt (= ännu roligare enligt Parker). Sen kom han tillbaks och vi kampade lite till. Men så ville jag kampa m Enya. Enya ÄLSKAR pip, så för att få igång henne pep jag upprepade gånger m djuret, hon var måttligt road. D höll ju på med kvällsmackor och ost! Men så helt plötsligt, bakifrån kommer en farandes Parker och griper tag i det där djuret som jag just då står och piper pch piper med! Det har aldrig hänt! Innan har han snabbt släppt när den piper för att sen efter några sekunders tystnad åter greppa, men nu greppade han alltså NÄR den faktiskt pep! Tusan vad stolt jag blev över honom.    Kampa är kul helt enkelt!

Nu skall jag nog ta och släpa mig ut i det fina vädret med min kamphund. Blir nog en sväng i skogen, det var längesen för mig nu!

Ni vet det där akuta behovet av choklad som alla kvinnor känner till?! DET drabbade mig ikväll. Och hårt! Och med knapp någon choklad eller gotta hemma såg det ut att sluta illa! Turligt nog fanns tillräckligt för att göra en halv sats m negerbollar, så min kväll räddades! Men nu har jag nog tryckt i mig en boll för mkt och kommer väl vara sockerhög hela natten. Jag måste dock erkänna att jag känner mig nöjd ändå ;) Mums gott var det och jag har faktiskt kvar några bollar tills imorgon och kanske om D är snäll kan han få smaka en när han kommer hem efter löpningen med Enya.

Hmm... att kalla dem bollar är kanske fel iofs... Det rör sig snarare om chokladkluttar m inmosad coccos. Men mumsgoda blev de iaf!

Annars då..? Känns som jag börjar må lite bättre nu faktiskt. Och himla skönt är det! Var ett vrak några dagar, men igår och idag har jag faktiskt känt mig levande. :) Och det är ganska så skönt att faktiskt känna sig levande när man vet att man ju faktiskt lever!

Fick ett glädjande sms om att jag får träffa min kära lillasyster några timmar på söndag. :) Sånt gör mig alltid glad! Självklart kommer det till ett pris och det är att vi förvarar (    ) hennes Tinda tills hon kan hämta henne på ons eller tors. Så vem vet, om vi är snälla och tar väl hand om Tinda får jag kanske träffa syrran några timmar igen i mitten av veckan *hoppas*

Hundarna här hemma lever sunkliv just nu, men de får klara sig. D gör så gott han kan och orkar. Själv hoppas jag att orken snart är ikapp mig, så att även jag kan bidra lite mer. Det får bli som det blir dock. Vecka 5 skall ju D iväg och roa sig, så då får vi klara oss själva här hemma och jag måste erkänna att jag fasar lite fr hur det kommer att bli. Hoppas innerligt på bra väder och att cykelvägarna är cyklingsbara så att Enya kan få ut mycket av sin energi m mig släpandes efter henne på cykeln. Annars vet de tusan hur vi skall överleva utan husse faktiskt!

*suck* Nä, nog dravlat här kanske... Har ju egentligen inget spännande att komma med liksom. Så dax att rota fram en bild

En soldyrkande Felix som en tidig sommarmorgon har hittat några strålar sol på köksgolvet   

Alltså, vad jag får ustå för tillfället! Inte nog m att man inte mår helt bra, jag måste prata i telefon med! Har just avklarat ett sånt där sjukt svettigt telefonsamtal. Egentligen var det nog trevligt, men jag blir så sjukt nervös ju. Det gick iaf så pass bra att jag får komma på "gruppaudition". Själv hade jag nog föredragit något som helt enkelt kallades "anställningsintervju", men är det en audition jag måste gå på för att få jobbet, så är det en audition jag går på! För det här jobbet vore verkligen perfekt!!

och det är super! Vet ni hur mycket gotta som gömmer sig i snön?! Alltså fatta, man kan äta sig fram en hel 30minuters runda! Och med en matte som typ inte orkar nånting går det ju ändå i slowmotion när man är ute och inte orkar hon gräla på en heller. Helt super ju!

Så till alla jyckar där ute, se till att matte/husse får influensan (eller nåt annat som effektivt slår ut dem) och slurpa sen i er av alla läckerheter som smälter fram nu!

/Felix

på hela helgen? Verkar ju helt tokigt! Men jag mår inge vidare och har helt enkelt ingen ork över fö detta. Hundarna fick komma ut igår, men idag fick bara Enya en sväng. Grabbana verkade inte direkt besvikna och med sista Shrek-filmen i sängen tillsammans i en stor varm hög var alla nöjda m dagen trots allt.

*suck*

Ni får en bild helt enkelt...

Var iväg på ett möte, inte ens en timme tog det, men jag skulle lätt kunna däcka nu! Det är inte nyttigt att leva så isolerat som jag gör :P Man blir ju helt färdig av lite socialt umgänge då!

Men men, mötet gick bra. Inte så mycket nytt för mig, hade läst mig till det mesta redan. Fick ny tid för nytt möte och en del papper med mig. När vi satt där på mötet, tror ni inte min mobil ringde?! Jo! Min mobil som ALDRIG ringer! Det är ALDRIG nån som behöver få tag i mig! Och OM det nu är så att man behöver ha tag i mig brukar jag ALLTID vara fri att svara. Om man då inte lyckas ringa under den ynka timmen de senaste två veckorna som jag faktiskt sitter i ett möte :( *suck* Surt värre ju. :( Dessutom så vet jag inte vem det var som ringde, med otur så var det angående ett jobb jag har sökt. *suck* Håll tummarna att de ringer igen om det nu var nåt viktigt! Var det en felringning kan det dock kvitta :P

Nä tror jag skall ta och äta nåt framfö tvn nu. Gissningsvis somnar jag...

Igår blev det värsta degu-dramatiken här hemma. Eller det kunde ha blivit iaf. Turligt nog slutade det bra!

Jag satt i sängen och tyckte allmänt synd om mig och D tog grabbarna på en tur. Jag hörde hur Enya höll på m något, men orkade inte gå upp och kolla. Ropade på henne, men inget hände. Ropade igen med samma resultat. Höjde rösten och bad henne komma, hon gjorde som jag önskade och la sig ner nedanför mig. Virus låg hos mig under täcket och tur var väl det, för när D kom hem ropar han "Degu på golvet" till mig. Skit! For upp och förstod vad som hade intresserat Enya :P

D stänger dörren till rummet där degun är med rovdjuren säkert på andra sidan. Jag springer och kollar deguburarna för att se vem som rymt och framförallt HUR. Det visar sig att det är Azul som lyckats öppna burluckan. *suck*

Plockar med mig håven och går in i rummet där hon är. Stackarn är helt sjukt stressad, men tack vare håven slipper vi jaga henne något och hon är snabbt infångad. Där sätts hon i transportlådan och in i ett mörkt badrum för att lugna ner sig innan vi så småningom flyttade över en stressad, trött och chockad Azul till sin bur. Det var ingen fara med henne, men tusan vilken tur hon hade!

Nu är luckorna låsta m ståltråd, så förhoppningsvis kommer detta aldrig upprepass!