Igår drog så äntligen tävlingskursen igång! Vädret var inte på vår sida utan det var nästan höstkänsla över rusket. Knott fick inviga Parkers gamla koja och sitta i bur, vilket hördes över hela vidingsjöskogen tror jag :P Och pga rusket fick han springa i sin fleecetröja, då jag var livrädd att han skulle bli kall.

Vi byggde en bana, gick den själva och fick sen springa ett varv innan instruktören gick den m oss alla och gav sina tips. Banan var ganska så simpel & vi tog oss runt felfritt (om än m vissa stora svängar, varav ena kanske var lite väl nära "publiken") första varvet (som inte filmades). Höll mig till säkra byten och vägval. Instruktör Anna hade dock lite andra ideer kring byten och vägval (för föraren) och även om det verkligen var utanför min bekvämlighetszon så är vi ju där för att lära, så det var ju bara att tuta och köra. Och bara jag gör det jag ska, så verkar ju inte blindbyten vara nåt bekymmer för hunden! Ruskigt läskigt att släppa honom m blicken måste jag dock erkänna! Sen var det den där 8-9 alltså... Ett sånt där typiskt ställe då Knott tenderar till att försvinna rätt ut efter 8. Min lösning, framförbyte för att "tvinga" in honom, gick ju sådär iom att jag är för långsam. :P Anna höll fast på det bytet med tillägget att vara snabbare o visa tidigare, men efter att jag gett gärnet och det var uppenbart att jag inte kommer bli snabb nog :P så testade vi andra ideer. Dock fungerade inget klockrent igår och då Knott tjöt till vid ett tillfälle då han tog kampbelöningen bröt vi träningen för kvällen.

Kände mig grymt nöjd med honom! Han skötte sig så bra jag kunde begära efter en tids uppehåll och dåligt m träning. Att vi behöver tajta upp svängarna är ju inget nytt för oss direkt och en av de grejerna jag hoppas vi ska få lite mer hjälp m på kursen. (& jag överväger skarpt klickerkloks onlinekurs som drar gång i mitten av maj!) Sen skällde han ju stort sett konstant i buren, men jag tror det blir nyttigt för honom att sitta i den på kursen. Han lär ju skälla bunden med liksom :P

Film på det roliga med :)

Sen det där tjutet då... Det var tydligt att han fick ont! Han undvek mig, ville absolut inte ta kampen igen och ett tag hyperventilerade han kraftigt. Upplevelsen jag fick var att hans nos kom "ikläm" när han grabbade tag i kampen, men allt går ju så förbannat fort så helt hundra på det är jag inte. Han rörde sig iaf fint i trav efteråt och verkade inte bekymrad kring något annat än kampen. Väl hemma sen så skällde han till orolig vid nåt tillfälle när han bäddade i soffan och sen när han gick för att lägga sig i sovrummet tjöt han till lite ynkligt. Exakt vad han gjorde vid dessa tillfällen vet jag inte. Idag har jag känt, klämt, böjt och tittat på honom utan att hitta nånting. Han tycks vara sig själv igen och på promenaderna har han rört sig fint i trav. Får väl erkänna att jag hade svårt att somna igår pga oron, men idag känns det bra iaf. Bäst är att det ringde från Norsholm om ett återbud, så redan nu på torsdag fick vi tid hos Marie där! Helt perfekt! Då kan hon känna igenom honom oxå och förhoppningsvis bekräfta att han inte verkar ha gjort nåt som gjorde ont i ryggen.

Igår var jag och Knott på besök hos Marie igen för att gå igenom honom igen och komma fram till hur vi ska jobba vidare fram tills besöket i Norsholm den 21/5.

Till min stora glädje upplevde hon (precis som jag) att han har lättare för att ta till traven nu. Han travar bättre när han travar. Han är mer avslappnad i ryggen rent generellt, men även i travet. Så förbannat skönt att det går åt rätt håll!! De små förändringarna som jag/vi själva gjort här hemma i väntan på att få starta igång på riktigt har haft effekt! Aldrig har jag känt så stor tacksamhet för allt Gimli tvingade mig att lära mig som igår!    Gimli lärde mig vikten av uppvärmning, nervarvning, massage och inte minst "the power of högt gräs"!

Vi har nämligen inte ändrat mkt alls utan han har i stort sett fått fortsätta som vanligt. Viss minskning av kastande av bollar/kottar/pinnar, ingen agilityträning sen ridhusträningen tog slut och inget kampande, men bortsett från det har han fått gå långa promenader lös, lekt m kompisar och tränat annat. Till det har vi lagt till mer massage (men enbart på hans villkor fortfarande) och aktiv travträning i högt gräs/mossa/ris. Och bara det lilla har alltså gett resultat!

Vi ska fortsätta som innan nu, men helt ta bort det där kastandet av kottar/bollar/pinnar. Han fick godkänt att fortsätta hoppa upp på stock & sten, cykla/springa/MTB, samt leka med Niiro. ;) Utöver det som vi redan kört på så ska vi även lägga till intervallträning där han får sträcka ut i max ordentligt (givetvis efter ordentlig uppvärmning!), vi ska lägga några spår (dels för att trötta ut huvudet lite mer, samt se hur han rör sig då), balanskudden ska komma fram och jobbas lite med för skoj skull och jag fick en stretchövning som vi ska försöka lära oss tillsammans. Höjdpunkten (bortsett då från att han redan ser bättre ut) var så klart att vi fick godkänt att hänga på agilitykursen som början på måndag! Helt och fullt godkänt! Alla hinder, alla typer av svängar, alla höjder! Så himla underbart! Märker vi något på honom efteråt får vi självklart göra en ny bedömning, men just nu är vi bara överlyckliga!

Min vackra guldgosse   

Bokade en tid hos Marie hos djurdoktorn den 28/4. Kändes långt borta, men snart är vi ju där faktiskt. Sen mailade dock Marie och tyckte att jag skulle boka en tid på Norsholm istället, så jag igår ringde Norsholm igår. 21 MAJ kunde hon hitta en tid åt oss! *suck* Blev märkbart besviken i telefonen, för tjejen som tog emot bokningen erbjöd sig att ringa tillbaks imorgon (idag) efter att ha dubbelkollat m någon som hade bättre koll på tidsåtgången. Med lite tur kan vi få en tid någon vecka tidigare i maj. *suck* Den här ovissheten gör mig tokig! Hatar att vi inte ens har kommit igång m hans rehab än! Dessutom ser jag alla vårens och kanske även sommarens tävlingar försvinna. :( Självklart känns det ännu surare då hunden knappt visar några bekymmer (missförstå mig rätt nu, det är ju superskönt att han inte går runt o har ont eller så, men när jag tittar på honom nu så VILL han ju träna & tävla precis lika mkt som jag!). Bläää! Just nu känner jag mig grymt bitter över denna skiten faktiskt! :(

EDIT: Vi fick tid 21/5    Tror dock vi behåller vår tid hos djurdoktorn den 28/4. Hoppas vi kan komma fram till en träningsplan i väntan på norsholmbesöket...

Knott röntgades och plåtarna visade på trånga diskutrymmen i ländryggen. Inget akut & han verkar inte ha överdrivet ont (även om både vet och hundfys kunde markera området innan de sett plåtarna sas). Vi fick fritt fram att gå de sista gångerna på ridhusträningen, så länge vi höll oss till smallhöjd på hoppen och tunnlar. Utöver det fick vi inga restriktioner av veterinären utan en hänvisning till att följa Maries (som ska hålla i hans rehabträning) råd. Tyvärr är hon bortrest (eller skulle vara i 3 veckor iaf), så än så länge har vi dansat i något slags limbo ovetandes om vad som kommer att ske den närmste tiden. Vi var på 2 ridhusträningar, men tog det ganska så lugnt (trots att galenpannan inte visar minsta intresse av att ta det lungt). För att inte bara gå hemma och vänta har jag försökt få till några pass m aktiv travträning, samt att jag försöker massera honom om jag får chansen. Har även blivit, om möjligt, ännu fånigare m att täcka honom. Jag tycker att han ev, m väldigt mkt vilja från min sida ("placebo"?) tar till traven lite lättare nu. Han kan iaf trava även kopplad nu, så länge jag inte håller emot honom.

Vi har även försökt jobba lite m rallyn, men det känns som det vi behöver nu är egentligen mer störningsträning och att jag måste lära mig förhålla mig till skyltarna. Utöver det så behöver han lära sig LIGG, samt bli säker på STÅ och så givetvis måste vi kedja upp det en massa mer än vad vi har nu. I helgen är tävlingen som jag funderade på att anmäla oss till tidigare. Glad att vi inte är anmälda, men planen är att åka dit, titta och passa på att träna.

Jaja, en lite uppdatering från oss iaf. Hoppas få kontakt m Marie i veckan. Får jag inte svar på mailen blir det till att ringa och se om djurdoktorn har koll på vilka tider hon är där & boka hos dem.

Bilderna på Knotts rygg.

Alltså, det är ju evigheter sen nåt hände här, men bloggen hinns inte riktigt med. Vi tränar fortfarande i ridhuset, men nu börjar vädret och gräsplanerna bli så det även går att träna så smått ute. :) Vi tävlade inoff i helgen igen och fetdiskade oss så fett att det inte ens är värt att lägga upp filmerna här :P Det bra jag tog m mig från den dagen var lugnet i buren under all väntetid! (så länge jag satt bredvid!). För tusan vad mkt vi fick vänta! Sen bjöd andra loppet på några guldkorn iaf. Ett superfint slalom, en klockren tunnelingång (trots all huvudbry jag hade vid banvandringen) och en upploppsträcka m däck utan minsta tveksamheter + att han kom till mig för belöning när den var klar och inte drog ut i publiken (igen :P ).

Men men det var inte det jag tänkte skriva om utan om dagens besök hos Marie Söderström där Knott fick sig en fyskoll.

Först snackade vi igenom vem Knott är, vad vi gör och lite min oro kring att han inte travar särskilt mkt och upplevs kort i steget baktill. Sen hälsade Marie på Knott och berömde hur mottaglig och öppen han är.    Verkligen inte en självklarhet m rastypen sa hon ;) Hon gick noga igenom hela Knottet, från nacke till svansrot och ner till alla tårna. Han fick mycket beröm för att han var fint och jämt musklad, mjuk och rörlig. Han hade bra svikt/flexibilitet i ryggen fram till den allra sista biten där det var aningen för stumt. Just över korset så kunde han dessutom vara aningen mer musklad.

Sen gick vi ut och visade rörelserna och där höll hon med mig helt och fullt ut om att han borde kunna ta ut mer än han gör idag.

Vi pratade lite och beslutade oss för att en veterinärtid där vi röntgar ryggen för att utesluta ev förändringar är nästa steg (& för att få en diagnos m rekommendation för fortsatt rehab (om det behövs) för att få hjälp av försäkringen). Vi skulle kunna hoppa röntgen och testa att bara jobba med ett rehabprogram, men finns det förändringar så kanske inte det är bästa vägen att gå. Förhoppningsvis så visar röntgen på en fin och bra rygg, så vi kan träna bort det hela. Annars får vi se vad som hittas och jobba utifrån det. Oavsett så har han i dagsläget inte ont och är jämt och fint musklad så Marie tyckte inte att jag skulle oroa mig. Försöker att inte göra det, men lite hönsig är jag ju! Fan vill ju liksom inte ha en till trasig hund!

Fanns dock många positiva idag, så försöker fokusera på dem!

- Jag känner och "ser" min hund ganska så bra trots allt

- Han ÄR mjuk, fin och jämsidigt välmusklad över lag

- Han är öppen och trevlig även mot folk han inte känner som behöver tarvla en hel del på honom

- Nu reder vi ut det här och så slipper jag fundera mer!

Liten bildbomb hinner vi med

Det var en del nerver igår kan jag lova!

Laddade genom ännu en natt m stort sett obefintlig sömn! Den där lilla skutt har allt för mkt för sig för att kunna låta mamma sova lugnt! Klockan ringde så jag skulle ha "gott om tid", men då lilla skutt vaknade av larmet tänkte jag bara amma lite snabbt innan jag gick upp. Sov en stund till m andra ord och sen hade jag inte så gott om tid längre :P

Fick i mig frukosten, om än en liten sådan då det fanns behov av att handla här hemma. :P Magen var ändå i olag av alla nerver så det kvittade lite. Hundarna fick frukost och en sväng runt dungen, sen packades det sista och vi mötte upp E och Best vid deras bil.

Vi hade gott om tid, så vi gick en ordentlig promenad m grabbarna så de fick lekt av sig och rört på sig ordentligt innan inmätningen. Knott visade sig vara ännu större än jag trodde. :P Hela 53 cm hög är han tydligen! Ja ja, i agilitysammanhang är det ju bara bra ;) Efter inmätningen blev det bilen för dogsen medan det var banvandring och nerver för mig. Det som helt klart känns svårast är ju att veta när det är ens tur! Och då vara helt redo med hunden! Tycker det är skitsvårt! Hoppas verkligen att det blir bättre med rutin!

Iaf, startnummer 25 i första hoppklassen. På banvandringen kändes det som att det var flera ställen jag inte riktigt visste hur det skulle gå och var jag skulle kunna tänkas vara. Kände mig osäker på slalomingången, ett staket, vad som skulle ske efter platten och sista 2-3 hindren. Ganska mycket med andra ord! Visst inga stora orosmoln, men ändå en osäkerhet som gjorde att jag inte riktigt visste vad jag borde göra för att få till det så bra som möjligt.
 Banvandrade i första gruppen, så kunde kika lite på hur andra tänkte, men hur mkt det hjälper när man inte har koll på vad för typ av hund de kör vet de tusan alltså...

Efter banvandringen gick jag en sväng m Knottet i snöovädret. Försökte få honom att kissa, men snöoväder och övertaggad (= läs studsnade skällandes tokhund) hjälpte inte direkt att få den svårkissade hunden att kissa. Det blev inget kiss utan vi gick in för att försöka förbereda oss inne istället och låta honom känna av miljön något. Det är trångt innan starten i ridhuset. Förbannat trångt! Knott gillade det INTE! Han kunde inte koppla bort de andra hundarna. Leka gick inte alls och tog jag på honom när han försökte leka (normalt taggar det honom) så slutade han abrupt och såg halvt ihjälskrämd ut. :( Plockade istället fram korven och försökte göra små enkla kroppsövningar. Efter en stund kunde han göra det jag bad honom om och även om han inte helt klarade av att släppa de galna, skrikandes bc-hundarna som stod i hans närhet, kändes det iaf inte hopplöst längre.

Det blev vår tur och vi gick in. Han tycktes inte störas allt för mkt av de enorma applåderna hunden innan drog igång, men helt avslappnad var han inte då han rörde sig i mellanpositionen innan jag gick ifrån honom. Men sen körde vi och när vi gjorde det glömde han allt oro från innan! Han körde på precis som vanligt! Full fart, satsa helhjärtat och m stora svängar! ;) Dock höll han sig i skinnet och när vi springer i mål gör vi det med en NOLLA! Skall jag vara ärlig så hade jag inte riktigt koll på det just då, utan var bara så jävla skitnöjd över min hund som gjort precis allt jag bad honom om på banan! Vi rusade ut i snöovädret och då kampade han precis som vanligt    Sen gick vi en sväng, Knott kunde vara lös och leka i snön och själv fick jag ner pulsen lite.

Väl inne i ridhuset igen, när alla kom och grattade, så började det så sakta sjunka in att vi faktiskt nollade vårat allra första officiella lopp! Ganska så häftigt faktiskt! Sen börjades ju snacket om pinne. Självklart vore en pinne kul och med bara 25 hundradelars för stora svängar så kändes det kanske lite snopet... Men faktiskt bara ytterst lite. För känslan vi hade när vi sprang ut genom ridhuset efter vi gått i mål påverkades inte det minsta av vad andra gjort eller skulle komma att göra på plan! Vi gjorde vårt bästa och vi gjorde det tillsammans!    Pinnarna kommer tids nog ändå.

Sen fick Knott sitta med i ridhuset en stund då jag inte ville att han skulle bli allt för kall ute i bilen. Sitta i bur i ridhuset är ju dock inte hans starkaste sida :P Han lät bara lite och satt ju iaf kvar i buren när jag satt bredvid honom ;) När det var dax för nästa banvandring fick han dock sitta i bilen då jag inte litar på att han inte tar sig ur buren. Andra hoppklassen kändes mer rätt på vid banvandringen. Slalomingången oroade lite här med (vi har haft problem m samling innan slalom och ett framförbyte innan brukar vara perfekt :P ), men annars oroade jag mig mest för att jag inte hitta något att oroa mig för typ :P

Då jag hade startnummer 4 denna gången hämtade jag Knott när grupp två banvandrade. Då vädret var om möjligt ännu sämre nu ville han bara in i ridhuset! Där försökte vi hålla oss lite mer på vår kant så länge det gick och jag struntade helt i leksaken. Det blev vår tur, vi startade och lagom till den där slalomingången jag funderat på beslutade sig Knott för att den där ensamma snubben på stolen vid platten nog behövde uppmuntras ;) Efter en snabb hälsning återgick han till mig och vi fick istället en väldigt enkel slalomingång ;) Resten flöt precis så fint som man bara vågar hoppas och vi kom i mål med ytterligare en NOLLA!! Lite längre ifrån pinne denna gången, men ändå nära.

Efter det var vårt tävlande slut för dagen och vi tog en härlig promenad och lekte i snön innan vi gick in och satte oss på läktaren för att äntligen kunna njuta av att titta på alla träningskompisar och andra duktiga ekipage! Knott var trött och efter en del "tycker-synd-om-mig-gnäll" la han sig till rätta i buren och tystnade.   

Innan husse & ungar kom och hämtade oss fick vi glädjas m bästisen Best och hans pinne i agilityklassen!

Jag är så grymt nöjd med vår debut! Ärligt så har typ ÅRSMÅLET varit att få till en nolla med galningen! Nu skall nya mål sättas. ;) Och även om jag så klart är superdupernöjd över nollorna, så är jag faktiskt allra mest nöjd över känslan m grabben när vi sprang! Hur han klarade upp allt så himla bra (trots att han tyckte de där galna skrikandes bc-hundarna var precis innan start var skitläskiga och trots alla ljud från läktaren och allt annat han faktiskt inte har så mkt erfarenhet av). Det här är bara början på något fantastiskt!    Nu skall vi lära oss att svänga lite tajtare och matte hoppas hitta nån passande handlingkurs så att även hon kan få ordning på sig lite ;) Men sen jävlar!!

Film på loppen? Självklart!!   

Gah, nu ligger startlistorna ute och nervositeten är på högsta hugg! Imorgon gäller det! Imorgon har vi vår officiella debut i Hoppklass!

Har massa filmer från träningar den sista tiden och massor m blogginlägg jag tänkt skriva, men skit i det nu! Sista tidens träning har kännts så där, men jag försöker se guldkornen i varje lopp iaf. Gäller att hitta dem imorn med om vi säger så :P ;)

Bästa försöket på sista träningen

Håll tummarna för oss imorn!! (typ att jag inte skiter på mig, att Knott och jag gör något tillsammans och att vi går därifrån m mersmak)

Julen firades på västkusten iår och här är ett fåtal av de bilder som togs...

Chili och Knott 23/12 -14

Efter mycket om och men fick vi även upp Tinda ;)

Juldagen bjöd på strålande solsken!

Badtemperaturen var dock tveksamt behaglig

men vad gör det när det är kul att bada?!                 

Även gammelgubben fick följa med ut i solen