Virus har varit en PESTKATT idag! Ni förstår, det har regnat idag och Virus har inte velat gå ut trots att fönstret stått öppet hela dagen. Detta har resulterat i att han tjatat om mat typ nonstop och då han inte tjatat på oss människor har han varit på och mobbat Veto. Tur nog blev det iaf torrt nog så herrn vågade sig ut nu mot kvällen och vad händer då?

Jo helt plötsligt hör vi hur något piper hysteriskt i vardagsrummet. Första tanken är degusarna, men det låter inte som dem. Tillsammans m D och alla hundarna rusar jag ut för att försöka lokalisera det hela. Man hör Virus morra under soffan, så de två stora hundarna slängs in i sovrummet och jag konstaterar att degusburen är stängd och de bör vara trygga. Men Virus har något helt klart! Efter ett tag får jag fatt i honom och mkt riktigt, han har fångat en mus och tagit med in! Han morrar ilsket och vägrar släppa den, så efter att han fotats slängs han ut i buren och får stanna där tills han valde att komma in utan musen. Om musen är uppäten eller ligger och ruttnar på tomten nu, vet jag inte dock :P

Började kika på bilderna från valle (som visade sig vara ganska kassa rent generellt) och fastnade för denna, tagen när vi kom hem och grabbarna kunde gosa upp det tillsammans efter ett dygn isär  

Jag tror all oro kring Gnejs dränerar mig! Har känt mig så förbannat trött nu några dagar och idag blev det för mkt. :( Han är fortfarande långt ifrån sig själv och spenderar mesta dels av tiden vilandes och ser så förbannat ynklig ut. :( Lampan som värmde honom innan gick igår, så nu har han bara en värdelös lågenergiskit som kanppt värmer nåt :( Har satt värmedynan mot burkanten nu ikväll, men vet inte riktigt hur mkt det hjälper. Kanske skulle försöka hitta nån lampa som alstrar värme till honom imorn när vi skall ner på stan, men alt är ju sån där lågenergiskit och de alstrar ju knappt nån värme alls :( *suck*

Sen så är det katterna... Det är inte bra mellan dem. Veto har aldrig riktigt gillat Virus ju, men nu är hon så jävla less på honom så hon knappt klarar av att se honom utan att morra, fräsa eller försöka fly undan honom. Och han är som en pestig igel på henne och ger sig inte ens om hon slår efter honom utan slår bara tillbaks. Han verkar inte arg eller så, utan bara pestig. Och pga det (?) så har vi någon som kissar på dumma ställen. Gissningen ligger ju så klart på Veto, men Virus vet vi ju kan kissa fel, så det kan vara vem som... Det har kissats på alt från mina tofflor, tygkassar till bara direkt på köksgolvet under köksbordet. Kissandet kan även hänga ihop m att vi satt lock på den toan som inte hade lock innan då vi blev så less på allt dammande från kattlådorna. Men jag vet inte säkert... Kanske vill inte Veto gå in på toan för att Virus är så pestig mot henne sen när hon skall ut? Vet inte riktigt hur vi skall komma i ordning m detta problemet. Skulle det funka om Virus fick en lekkompis? Eller skulle det bara slutam att Veto blev mobbad av två katter istället? Är lösningen att låta Veto bli utekatt? Men jag tror ärligt inte att hon vill det. Hon går gärna ut och så, men helst med sällskap, annars kan hela grannskapet få höra hur ensam hon är. Kan lösningen vara så enkel som feliway? Eller går det inte att komma iordning m skiten? :( Just nu är jag trött och less på dumma Virus som inte kan låta Veto vara och givetvis känner han det och blir bara drygare :P

BLÄÄÄÄ!

Idag blir Veto 12 år! Det känns helt sjukt! Jag minns så väl när hon kom in i mitt liv, som liten mager och oönskad kattunge. Då åt hon morotsskal i vår slask, idag är hon bland det mest kräsna som finns. :P Jag minns hur jag redan då kände mig "vuxen" (visst var jag väl kanske inte det men ändå...). Och nu står vi här 12 år senare...

Hon väckte mig tiiiidigt imorse genom att stå och trampa/bädda på mitt bröst innan hon la sig där. Något som hon typ aldrig gör (framförallt inte när Virre ligger bredvid mig). Som present fick hon följa m hundarna ut på deras morgonrunda och sen blev det burkmat, vilket alltid uppskattas.

Så GRATTIS älskade katt! Tänk att vi levt ihop så länge redan  

Det gick bra för Veto hos veterinären. Vi tog bussen dit och så fick hon gå från bussen till veterinären. Hon jamade missnöjd hela vägen, både på bussen och under promenaden! Väl framme var det spännande att traska runt i väntrummet och störa alla hundarna. Vågen visade på 3 kg och djursjukvårdaren var mäkta imponerad över hur framåt, nyfiken och öppen Veto var när hon undersökte rummet. Det är helt klart möjligt att socialisera en katt lika väl som en hund! Vetos frsta två år påminde nog mer om hur en hund lever än hur en katt lever och se hur duktig hon är i dag! :)

Veterinären blev mäkta imponerad över att Veto skall fylla 12 år om mindre än en månad. Hon tyckte att hon var i superform och så framåt och pigg. :) Och det är hon ju! 12 år känns helt sjukt måste jag säga! Tänk, vad länge vi har hållt ihop nu!

Iaf, veterinären rakade benet på Veto (som lackade ur lite, men skötte sig förvånansvärt bra trots allt). Och sen stod vi och funderade på om det var värt att sy eller inte. Veterinären tyckte att det var ett gränsfall och då beslöt vi oss för att låta bli. Hade det varit en försäkrad hund (& inte en oförsäkrad katt som nu) så är jag övertygad om att veterinären hade propsat på att det skulle sys, detta trots att det är betydligt lättare att ha en hund i tratt och ta hand om ett sår på hunden (iaf enligt mig). Men men... Jag är glad att vi fick en veterinär som var inne på samma linje som mig, "det läker oavsett, men hon behöver nog lite antibiotika och metacam". :) Så efter att veterinären kollat, tvättat och skrivit ut recept gick vi till apoteket i närheten och hämtade ut mediciner för nästan samma summa som veterinärbesöket! Sen var både jag och Veto helt slut! Vi tog en paus i skuggan m lite påfyllning för matte innan vi sen tog promenaden till bussen och åkte hem. Väl hemma fick Veto sina mediciner i burkmat, vilket gick mer än väl ner. Tack o lov för det! För nu skall hon ha mediciner två gånger om dagen i 10 dagar, samt tvätta det där såret och hålla borta sårskorpan... Hoppas att burkmat skall funka hela vägen, så behöver vi bara bli ovänner när såret skall tvättas :P

Nu har jag vilat en timme och om mindre än 2 timmar skall jag och Enya sitta på bussen för att ta oss till agilitykursen. Hur jag skall orka det vet de tusan... Dessutom värker ryggen nåt fruktansvärt med. :( D måste komma hem och massera min onda rygg!! En sak är säker och det är att när jag väl kommer hem ikväll lär jag knappt kunna röra mig och vara så trött att jag inte kan tänka klart nånstans... måste bara komma ihåg Vetos mediciner då!!

Det blev inte så himlans mycket sömn inatt tyvärr. :( Virus fascination av Veto i tratt kunde bara inte släppa. Han kunde varken sova eller äta, utan var tvungen att konstant stirra på henne. Veto hatar att han stirrar på henne, så hon kunde inte sova heller, utan fräste och morrade åt honom och försökte sen gå ifrån honom. Men det är inte lätt att röra sig i tratt, dessutom kommer man inte åt sina privata små ställen dit tjockis-Virus inte når (stor fet tratt i vägen ju). Så vid 4 tröttnade jag och lämnade Virus på toan. Han är tack och lov en ängel när han fastnar där inne av nån anledning, så sen behövde jag bara lyssna på hur stackars Veto kämpade m sin tratt. Hon stötte nog i det mesta och när hon inte gjorde det lät det som att hon använde tratten som en skyffel framför sig *suck*

Somnade iaf så småningom och vaknade igen vid 7 då klockan ringde. Veto verkar glad över lite vaket sällskap nu. Hon är säkert vrålhungrig (kommer inte åt sin mat m tratten på), men får vänta tills vi har varit hos veterinären. Hon spyr ändå bara upp all maten på bussen. När vi kom upp så ville hon hälsa och stryka sig mot alla (utan dryga Virus då). Älskar att se när hon visar sin uppskattning mot hundarna, då man oftast har intrycket att Veto lever ett annat liv än det vi andra lever. Men idag hälsade hon på Enya och ville stryka sig mot henne (men det är svårt m tratt). Nu sitter min gamla katta här bredvid datorn och tycker nog livet är ganska så pestigt. Om en timme skall vi ta bussen till veterinären och när vi kommer därifrån skall jag försöka att sova lite middag tror jag allt. Hur skall jag annars orka med agilityn m Enya ikväll??

Idag har solen värmt så där ofantligt mycket igen. Jag klagar inte,för även om jag är värmdekänslig tar jag hellre detta än minusgrader i maj! Katterna fick vara i sovrummet och uteburen medan jag, hundarna och några degus var på tomten. Jag började virka på en ny figur. Det var längesen jag virkade något sådant, så lite kul var det att komma igång igen. Tyvärr valde jag mitt hatgarn, så vi får väl se om jag blir klar med den lilla skapelsen... Garnet är grått och lite luddigt/hårigt, vilket jag tyckte skulle passa på figuren. Tyvärr så är garnet stumt, tunnt och maskorna blir svåra att se iom att det är hårigt. Så stundtals kände jag för att lägga ner hela skiten om man säger så... Gjorde iaf klart huvudet, så får vi väl se om kropp, ben mm görs klart någon gång eller om det blir ytterligare ett projekt som aldrig blir klart :P

Parker kom ut några gånger och stannade tom så länge att han han nosa lite på gräsmattan med. Han är ju inte så förjust i att vara på vår tomt tyvärr och det blir ju inte bättre av att de bor skrikande ungar på båda sidorna om vår tomt heller :P Men den senaste tiden har han så smått börjat komma ut ibland iaf, vilket jag ser som ett stort framsteg. Tror väl aldrig att han kommer ligga utslagen i solen som de andra två, men vill ju att han iaf skall känna att han kan komma ut och kika vad vi gör då och då.

När vi sen gick in och jag öppnade dörren till sovrummet möts jag av blod. Första tanken var så klart Virus. Han är klanten nr 1 + att han ju inte har så mycket päls som skyddar. Så ut i kattburen och börja gå igenom mongokatten. Hittar ingenting, så plockar upp Veto för att kika på henne. Veto har värsta jacket i huden, ca 3 cm långt och minst ½ cm brett, på höger frambens insida. Hon tröttnar dock ganska så fort på mig och säger ifrån på ett sätt som man inte ifrågasätter... :P Ringer mamma som inte svarar, ber D ringa upp mig, vilket han gör och så gråter jag lite (vilket jag gör hela tiden just nu känns det som *suck* ). Mamma ringer upp när jag pratar m D. Pratar m mor och kommer fram till att jag skall ringa vetten. Vill helst slippa en akuttid, men vet att de så gärna vill sy och härja ju... Ringer dem och tack o lov har de fullt idag, så vi fick en tid imorgon bitti istället. Veto har nu tratt och är sur. Virus sitter och stirrar på henne på 50-100 cm avstånd och har inte släppt henne m blicken en enda sekund tror jag. Han var inte ens intresserad av sin mat!! Kommer Veto för nära honom fräser han, men han kan ändå inte låta henne vara ifred. *suck* Vi får se hur det går inatt, om vi alla kan sova i sängen tillsammans eller om det kommer sluta m att en av katterna får stängas in ensam i ett av rummen... Jag vill få sova iaf för det blir till att gå upp tidigt imorn! Just ja, kom på att jag måste gå ut i frrådet och hämta in kattburen nu ju!

Bloggen är verkligen i akut behov av bilder, så här kommer några från veckan som var. Mest lite vårtecken.

Scilla

Blåsippa

Knoppande hassel

och en rest sen i höstas

Jordmumsande Felix

Alien-katten får avsluta m sitt tryne