I lördags var det så dax för Knotts och min debut i fortsättningsklassen i rallylydnad. Viss nervositet var det inför att koppla loss kopplet och vad som skulle komma att ligga i 8ans frestelse. Dagen till ära såg ut att bjuda på en del regn med och just sånt där blött klarar vi ju oss helst utan. ;) Familjen släpades med, men istället för att hänga på tävlingsplatsen drog de iväg och åkte ånglok, så de fick sig en toppendag trots tveksamt roligt väder. Min dag blev inte alls som jag tänkt mig. Så här dagen efter känns det lite bättre iaf, men där och då var jag så enormt besviken och ledsen att jag ett tag övervägde att stryka mig från B-klassen. Men vi tar det från början...

Vi var där i god tid och vädret var helt ok. Grått, blåste en del, men skapligt varmt och inget regn. Anmälde oss och sen gick vi en promenad på 25 min för att komma tillbaks precis till banvandringen (som startat 10 min tidigare än utsatt). Band upp Knott och kutade in på planen. Banan hade inga störra svårigheter för oss. Det var ganska så tajt mellan skyltarna upplevde jag, men då det mest var svängar och lättare skyltar kändes det ändå lugnt. 8an var däremot m två gånger och det kändes ju liet småläskigt. :/ En diskret leksak och en burk m salami skrämde mig dock inte massor. Ända tempoväxlingen var långsamt, som sista skylt & där var väl svårigheten att den låg precis efter hoppet. Banan var flytig och det rasslade snabbt undan och snart var det våran tur. Kände att vi fått en bra uppvärmning då jag hann kedja flera moment från banan, samt belönat upp m kotte så han var på g. Vi fick startsignal, kopplade loss och gick in. Salamin fick han snabbt in i näsan och jag märkte att han blev lite störd av den, men han jobbade på bra. Tog oss igenom 8an första gången utan problem, men andra gången hamnade nosen i backen lite. Annars gav banan oss inga problem och han var superduktig! Var så himla nöjd och glad när vi var klara och fick massor m beröm från de andra tävlande som sett oss. Men den lycka som varar...

När klassen var slut sökte domaren upp mig för att informera mig om att hon hade diskat mig pga att jag använt klicker hela banan. Blev milt sagt chockad för att sen inse att hon måste hört Knotts halsband slå (vilket jag noterat när han har det o kör tex slalom, men aldrig att jag noterat att det låter annars). Vad som sas sedan är lite av ett töcken, för jag blev riktigt ledsen och besviken. Kände mig grymt orättvist behandlad då jag aldrig skulle få för mig att gå & klicka på banan (& dessutom skulle Knott släppt position direkt & förväntat sig belöning vid ett klick). Allt kändes så grymt orätt mot Knott som hade gjort en superprestation och sen blev resultatet ändå en ledsen matte som grät hejdlöst. :( Så här i efterhand är jag ledsen att jag inte bad någon filma oss, för då hade vi iaf haft det på film och kunnat vara glada åt vår prestation på filmen. Nu blir jag sur o bitter över den där DISK som alltid kommer stå på sbktävling. 

Sen var då frågan hur vi skulle göra m nästa klass. Skulle jag klara av att ladda om så pass mycket att det ens var värt att starta? Det var snart dax för banvandring redan och tårarna hade knappts lutat komma, så jag & Knott gick en liten sväng, lekte m kotte och bara var tillsammans.    Är det någon som kan få en på bättre humör så är det tok Knott! Beslutade mig för att banvandra, känna på banan, invänta vädret och ge det ett försök om det kändes ok när det var dax att starta.

B-klassens bana kändes betydligt klurigare, men luftigare åtminstonde. Flera svårigheter fanns med, så som skylt 202, ligg och gå runt och ett hopphinder lurigt placerat då han skulle in i frontposition. 8an innehöll samma frestelser och det kändes nästan tråkigt, då jag gärna skulle vilja ha utmanats m något nytt. Under banvandringen åskade det och blixtrade en hel del och det kom en del regn. När vi väl skulle starta regnade det inte nämnvärt, men var blött. Knott hade legat en del bra ligg på uppvärmningen, men på banan la han sig inte ner vilket gav 10 poängs avdrag för fel övning, i övrigt gick han som en klocka! 202an gjorde han fint, 8an var inga som helst problem nu när han sniffat salami tidigare och det där hopphindret verkade han inte ens se.    Så glad att vi startade i B-klassen så vi fick m oss ett resultat värdig Knott hem! Tyvärr präglades hela gårdagen ändå av disken och känslan kring den. Men men, numer kommer jag ta av halsbandet med och så får vi avsluta varje bana m hans hatmoment (sätta på halsbandet). Det funkar ju typ i agilityn, så det får funka i rallyn. Ska bara komma ihåg att träna det och belöna upp det en massa frö det sista jag vill ha är en hund som lär sig att pysa iväg på eget i slutet :P

Knott var bäst hela dagen! Han är fan helt otroligt bra faktiskt! Jag hoppas att vädret är med oss den 20/9, för då tävlar vi igen och då hoppas jag slippa snurpliga diskar!

Längesen sen sist... Har väl egentligen massor att skriva, men låter sammanfatta sommaren m att vi tävlade i Gävle den 11/7 och tog det sista uppflyttningsresultatet (+ ytterligare ett) och att Knott nu kan titulera sig RLD N Laavakartanon Aurinkokuningas. Knott bryr väl sig föga, men lite stolt är iaf jag över både Knott och mig. Nu håller vi på att förbereda oss inför att starta i fortsättningsklassen, vilket känns mycket mer läskigt! Inget koppel OCH 8ans frestelse kommer bli en utmaning.

Gävletävlingen gick verkligen över förväntan. Vi var ju i stugan dryga veckan innan och såg varken folk eller fä och nog märktes det på honom första varvet att han hade mycket att titta på. Det största avdraget stod jag dock själv för. Med 91 poäng var jag väldans nöjd, trots att det hade känts lite si så där när vi gick banan. Andra banan passade oss mkt bättre och hade det inte varit för att lillaskutt stod rakt fram och vrålade efter mamma när vi skulle utföra skylt 127 (helt om, hund bakom) så hade vi nog fått en 100-poängare som avslutning i nybörjarklassen. Känslan var iaf på topp, så det där poängavdraget kvittade!

Nu jobbar vi hårt m att säkra 8an och sen får vi se när debuten i fortsättning blir. Funderade på 5/9 i åtvidaberg, men missade anmälan pga vel. Men men 20/9 i Askersund funkar ju det med ;)

Agilityn börjar vi (eller jag) så smått få smak för igen. Har känts väldigt hopplöst och tråkigt iom att han dragit varenda gång på tävlingarna och det blev bara värre och värre. När han drog på en träningstävling hemmavid och typ tramsade runt i 10 min och var omöjlig att få tag på fick jag nog och bröt ihop. Så vi har knappt tränat nån agility alls i sommar. Senaste två veckorna har vi dock börjat känna på det igen och även om de där springa iväg tendenserna finns där, så har vi fått en del bra gjort oxå. Funderar på att anmäla till tävling 4/10, så får vi väl se om vi är redo då...

Oavsett så försöker vi ha kul ihop och njuta av sommaren som äntligen kommit!

Två helger i rad har vi faktiskt varit iväg och tävlat jag och Knott. Förra söndagen så var vi i Söderköping och körde agility. Knotts officiella debut ute och det gick väl inte lysande :P HoppA varade i ungefär 10 sek för oss, sen hade Knott lämnat planen för att dejta nån mystisk hund som stod långt borta i skuggan. *suck* Besvikelsen var ganska så stor får jag allt erkänna! Det känns så himla surt att han gör så, då jag ju vet att han kan så enormt mkt mer! Nu fick jag inte känna på banan alls. HoppB gick betydligt bättre, även om det blev en krock efter andra hindret och en disk då han tog tunnel istället för slalom. Sen gick han ur slalomet och tog platten, samt sket i ett hinder innan vi kom ihop oss igen och kunde köra klart banan fin fint. Slutet kändes så där underbart som det brukar kännas när vi kör agility ihop, så vi avslutade iaf m en toppenkänsla! Blev väldigt fundersam till varför han tog tunneln istället för slalomet, då det verkligen inte var ett synligt problem när jag banvandrade. Så här i efterhand tror jag det var min kraftiga inbromsning (för att förbereda samling och slalom) som fick honom att tro att vi skulle svänga. Oavsett så är jag så himla glad att vi fick ihop oss innan banan tog slut och att vi fick till slutspurten så där bra som det bara kan gå. En vill ju lämna tävlingen m mersmak. ;)

Självklart finns spektaklet på film :P (dock inga banskisser :( )

Dagen efter var det agilitykurs och Knott var nog ganska så trött fortfarande, för han var aningen mer "all over the place" än han brukar vara på träningarna. Så han drog ju även då vid några tillfällen. Bortsett från de tillfällena så fick vi en sån där superkänsla m oss hem som räckte i flera dagar! Vi har massor kvar att träna och lära oss, men en del saker kan vi jävligt bra med!

Igår var det så dax att tävla igen. Denna gången i Vadstena och både min och Knotts debut i rallylydnad. En bana hade vi testat att gå tidigare, tränat med skyltar 1-2 ggr. Dessutom var det kallt, blåsigt och stundtals regnigt! För två veckor sedan kunde Knott inte ligg, så veckan efter Söderköping har fokuset helt legat på att få till något typ av liggande. Då träningstid och tillfällen varit väldigt begränsade, har träningen enbart handlat om att få ner armbågarna i marken och väldigt slarvigt gällande övriga kriterier. Under uppvärmningen för bana B blev det stort sett bara tragglande kring ligget, då det så klart var m på den banan (trots regn! :P ). Det lönade sig visst, för domarkommentaren blev just "Snyggt läggande" ;)

Är så grymt nöjd m Knott! Inte nog m att det bara var andra (& tredje) banan han gick i hela sitt liv, detvar skitväder och han skötte sig så himla fint!    Vi fick jättefina poäng och klassvinsten (delad) kom som en chock! Tänk vad underbar han är min kille!    Från att ha planerat en massa rallytävlingar i sommar (då agilitytävlingarna känns så få) behöver vi nu bara ett uppflyttningsresultat till innan vi kan flytta upp till fortsättning om vi vill! Helt galet ju! Sen vet de tusan om jag vågar flytta upp :P Har ju liksom tänkt att rally nybörjare är så bra för då får jag ha honom kopplad    Ja ja, sjukt nöjd med gårdagen är jag iaf!

Knott röntgades och plåtarna visade på trånga diskutrymmen i ländryggen. Inget akut & han verkar inte ha överdrivet ont (även om både vet och hundfys kunde markera området innan de sett plåtarna sas). Vi fick fritt fram att gå de sista gångerna på ridhusträningen, så länge vi höll oss till smallhöjd på hoppen och tunnlar. Utöver det fick vi inga restriktioner av veterinären utan en hänvisning till att följa Maries (som ska hålla i hans rehabträning) råd. Tyvärr är hon bortrest (eller skulle vara i 3 veckor iaf), så än så länge har vi dansat i något slags limbo ovetandes om vad som kommer att ske den närmste tiden. Vi var på 2 ridhusträningar, men tog det ganska så lugnt (trots att galenpannan inte visar minsta intresse av att ta det lungt). För att inte bara gå hemma och vänta har jag försökt få till några pass m aktiv travträning, samt att jag försöker massera honom om jag får chansen. Har även blivit, om möjligt, ännu fånigare m att täcka honom. Jag tycker att han ev, m väldigt mkt vilja från min sida ("placebo"?) tar till traven lite lättare nu. Han kan iaf trava även kopplad nu, så länge jag inte håller emot honom.

Vi har även försökt jobba lite m rallyn, men det känns som det vi behöver nu är egentligen mer störningsträning och att jag måste lära mig förhålla mig till skyltarna. Utöver det så behöver han lära sig LIGG, samt bli säker på STÅ och så givetvis måste vi kedja upp det en massa mer än vad vi har nu. I helgen är tävlingen som jag funderade på att anmäla oss till tidigare. Glad att vi inte är anmälda, men planen är att åka dit, titta och passa på att träna.

Jaja, en lite uppdatering från oss iaf. Hoppas få kontakt m Marie i veckan. Får jag inte svar på mailen blir det till att ringa och se om djurdoktorn har koll på vilka tider hon är där & boka hos dem.

Bilderna på Knotts rygg.

Alltså, det är ju evigheter sen nåt hände här, men bloggen hinns inte riktigt med. Vi tränar fortfarande i ridhuset, men nu börjar vädret och gräsplanerna bli så det även går att träna så smått ute. :) Vi tävlade inoff i helgen igen och fetdiskade oss så fett att det inte ens är värt att lägga upp filmerna här :P Det bra jag tog m mig från den dagen var lugnet i buren under all väntetid! (så länge jag satt bredvid!). För tusan vad mkt vi fick vänta! Sen bjöd andra loppet på några guldkorn iaf. Ett superfint slalom, en klockren tunnelingång (trots all huvudbry jag hade vid banvandringen) och en upploppsträcka m däck utan minsta tveksamheter + att han kom till mig för belöning när den var klar och inte drog ut i publiken (igen :P ).

Men men det var inte det jag tänkte skriva om utan om dagens besök hos Marie Söderström där Knott fick sig en fyskoll.

Först snackade vi igenom vem Knott är, vad vi gör och lite min oro kring att han inte travar särskilt mkt och upplevs kort i steget baktill. Sen hälsade Marie på Knott och berömde hur mottaglig och öppen han är.    Verkligen inte en självklarhet m rastypen sa hon ;) Hon gick noga igenom hela Knottet, från nacke till svansrot och ner till alla tårna. Han fick mycket beröm för att han var fint och jämt musklad, mjuk och rörlig. Han hade bra svikt/flexibilitet i ryggen fram till den allra sista biten där det var aningen för stumt. Just över korset så kunde han dessutom vara aningen mer musklad.

Sen gick vi ut och visade rörelserna och där höll hon med mig helt och fullt ut om att han borde kunna ta ut mer än han gör idag.

Vi pratade lite och beslutade oss för att en veterinärtid där vi röntgar ryggen för att utesluta ev förändringar är nästa steg (& för att få en diagnos m rekommendation för fortsatt rehab (om det behövs) för att få hjälp av försäkringen). Vi skulle kunna hoppa röntgen och testa att bara jobba med ett rehabprogram, men finns det förändringar så kanske inte det är bästa vägen att gå. Förhoppningsvis så visar röntgen på en fin och bra rygg, så vi kan träna bort det hela. Annars får vi se vad som hittas och jobba utifrån det. Oavsett så har han i dagsläget inte ont och är jämt och fint musklad så Marie tyckte inte att jag skulle oroa mig. Försöker att inte göra det, men lite hönsig är jag ju! Fan vill ju liksom inte ha en till trasig hund!

Fanns dock många positiva idag, så försöker fokusera på dem!

- Jag känner och "ser" min hund ganska så bra trots allt

- Han ÄR mjuk, fin och jämsidigt välmusklad över lag

- Han är öppen och trevlig även mot folk han inte känner som behöver tarvla en hel del på honom

- Nu reder vi ut det här och så slipper jag fundera mer!

Liten bildbomb hinner vi med

Det var en del nerver igår kan jag lova!

Laddade genom ännu en natt m stort sett obefintlig sömn! Den där lilla skutt har allt för mkt för sig för att kunna låta mamma sova lugnt! Klockan ringde så jag skulle ha "gott om tid", men då lilla skutt vaknade av larmet tänkte jag bara amma lite snabbt innan jag gick upp. Sov en stund till m andra ord och sen hade jag inte så gott om tid längre :P

Fick i mig frukosten, om än en liten sådan då det fanns behov av att handla här hemma. :P Magen var ändå i olag av alla nerver så det kvittade lite. Hundarna fick frukost och en sväng runt dungen, sen packades det sista och vi mötte upp E och Best vid deras bil.

Vi hade gott om tid, så vi gick en ordentlig promenad m grabbarna så de fick lekt av sig och rört på sig ordentligt innan inmätningen. Knott visade sig vara ännu större än jag trodde. :P Hela 53 cm hög är han tydligen! Ja ja, i agilitysammanhang är det ju bara bra ;) Efter inmätningen blev det bilen för dogsen medan det var banvandring och nerver för mig. Det som helt klart känns svårast är ju att veta när det är ens tur! Och då vara helt redo med hunden! Tycker det är skitsvårt! Hoppas verkligen att det blir bättre med rutin!

Iaf, startnummer 25 i första hoppklassen. På banvandringen kändes det som att det var flera ställen jag inte riktigt visste hur det skulle gå och var jag skulle kunna tänkas vara. Kände mig osäker på slalomingången, ett staket, vad som skulle ske efter platten och sista 2-3 hindren. Ganska mycket med andra ord! Visst inga stora orosmoln, men ändå en osäkerhet som gjorde att jag inte riktigt visste vad jag borde göra för att få till det så bra som möjligt.
 Banvandrade i första gruppen, så kunde kika lite på hur andra tänkte, men hur mkt det hjälper när man inte har koll på vad för typ av hund de kör vet de tusan alltså...

Efter banvandringen gick jag en sväng m Knottet i snöovädret. Försökte få honom att kissa, men snöoväder och övertaggad (= läs studsnade skällandes tokhund) hjälpte inte direkt att få den svårkissade hunden att kissa. Det blev inget kiss utan vi gick in för att försöka förbereda oss inne istället och låta honom känna av miljön något. Det är trångt innan starten i ridhuset. Förbannat trångt! Knott gillade det INTE! Han kunde inte koppla bort de andra hundarna. Leka gick inte alls och tog jag på honom när han försökte leka (normalt taggar det honom) så slutade han abrupt och såg halvt ihjälskrämd ut. :( Plockade istället fram korven och försökte göra små enkla kroppsövningar. Efter en stund kunde han göra det jag bad honom om och även om han inte helt klarade av att släppa de galna, skrikandes bc-hundarna som stod i hans närhet, kändes det iaf inte hopplöst längre.

Det blev vår tur och vi gick in. Han tycktes inte störas allt för mkt av de enorma applåderna hunden innan drog igång, men helt avslappnad var han inte då han rörde sig i mellanpositionen innan jag gick ifrån honom. Men sen körde vi och när vi gjorde det glömde han allt oro från innan! Han körde på precis som vanligt! Full fart, satsa helhjärtat och m stora svängar! ;) Dock höll han sig i skinnet och när vi springer i mål gör vi det med en NOLLA! Skall jag vara ärlig så hade jag inte riktigt koll på det just då, utan var bara så jävla skitnöjd över min hund som gjort precis allt jag bad honom om på banan! Vi rusade ut i snöovädret och då kampade han precis som vanligt    Sen gick vi en sväng, Knott kunde vara lös och leka i snön och själv fick jag ner pulsen lite.

Väl inne i ridhuset igen, när alla kom och grattade, så började det så sakta sjunka in att vi faktiskt nollade vårat allra första officiella lopp! Ganska så häftigt faktiskt! Sen börjades ju snacket om pinne. Självklart vore en pinne kul och med bara 25 hundradelars för stora svängar så kändes det kanske lite snopet... Men faktiskt bara ytterst lite. För känslan vi hade när vi sprang ut genom ridhuset efter vi gått i mål påverkades inte det minsta av vad andra gjort eller skulle komma att göra på plan! Vi gjorde vårt bästa och vi gjorde det tillsammans!    Pinnarna kommer tids nog ändå.

Sen fick Knott sitta med i ridhuset en stund då jag inte ville att han skulle bli allt för kall ute i bilen. Sitta i bur i ridhuset är ju dock inte hans starkaste sida :P Han lät bara lite och satt ju iaf kvar i buren när jag satt bredvid honom ;) När det var dax för nästa banvandring fick han dock sitta i bilen då jag inte litar på att han inte tar sig ur buren. Andra hoppklassen kändes mer rätt på vid banvandringen. Slalomingången oroade lite här med (vi har haft problem m samling innan slalom och ett framförbyte innan brukar vara perfekt :P ), men annars oroade jag mig mest för att jag inte hitta något att oroa mig för typ :P

Då jag hade startnummer 4 denna gången hämtade jag Knott när grupp två banvandrade. Då vädret var om möjligt ännu sämre nu ville han bara in i ridhuset! Där försökte vi hålla oss lite mer på vår kant så länge det gick och jag struntade helt i leksaken. Det blev vår tur, vi startade och lagom till den där slalomingången jag funderat på beslutade sig Knott för att den där ensamma snubben på stolen vid platten nog behövde uppmuntras ;) Efter en snabb hälsning återgick han till mig och vi fick istället en väldigt enkel slalomingång ;) Resten flöt precis så fint som man bara vågar hoppas och vi kom i mål med ytterligare en NOLLA!! Lite längre ifrån pinne denna gången, men ändå nära.

Efter det var vårt tävlande slut för dagen och vi tog en härlig promenad och lekte i snön innan vi gick in och satte oss på läktaren för att äntligen kunna njuta av att titta på alla träningskompisar och andra duktiga ekipage! Knott var trött och efter en del "tycker-synd-om-mig-gnäll" la han sig till rätta i buren och tystnade.   

Innan husse & ungar kom och hämtade oss fick vi glädjas m bästisen Best och hans pinne i agilityklassen!

Jag är så grymt nöjd med vår debut! Ärligt så har typ ÅRSMÅLET varit att få till en nolla med galningen! Nu skall nya mål sättas. ;) Och även om jag så klart är superdupernöjd över nollorna, så är jag faktiskt allra mest nöjd över känslan m grabben när vi sprang! Hur han klarade upp allt så himla bra (trots att han tyckte de där galna skrikandes bc-hundarna var precis innan start var skitläskiga och trots alla ljud från läktaren och allt annat han faktiskt inte har så mkt erfarenhet av). Det här är bara början på något fantastiskt!    Nu skall vi lära oss att svänga lite tajtare och matte hoppas hitta nån passande handlingkurs så att även hon kan få ordning på sig lite ;) Men sen jävlar!!

Film på loppen? Självklart!!   

Gah, nu ligger startlistorna ute och nervositeten är på högsta hugg! Imorgon gäller det! Imorgon har vi vår officiella debut i Hoppklass!

Har massa filmer från träningar den sista tiden och massor m blogginlägg jag tänkt skriva, men skit i det nu! Sista tidens träning har kännts så där, men jag försöker se guldkornen i varje lopp iaf. Gäller att hitta dem imorn med om vi säger så :P ;)

Bästa försöket på sista träningen

Håll tummarna för oss imorn!! (typ att jag inte skiter på mig, att Knott och jag gör något tillsammans och att vi går därifrån m mersmak)

Idag har vi tävlat igen, men innan det avhandlas blir det en liten uppdatering om vart vi står i träningen.

RCandet går sakta sakta framåt. Vi har börjat höja plankan nu & första gången gick läskigt bra, men andra gången var det tydligt att det nog mest bara var tur första gången :P Men kul är det iaf & jag hoppas väl att vi har en fungerande balansbom till sommaren iaf ;) Jag känner iaf att jag börjar få känsla för hur han träffar nu. Största problemet är väl att hinna klicka rätt bara :P Ärovarven m bollen efteråt har minskat nåt enormt och Knott har börjat få känsla för det här m jackpotbelöning iaf. Vi är på väg alltså!

Vi har även kommit iväg till bk och tränat lite bana nu och det har varit så himla välbehövligt! Både han och jag börjar klara uppd et här m att hålla ihop en hel bana bättre o bättre. Efter att jag vid träning (& på kmet) valt att lägga honom och avbryta träningen vid för stora utsvägningar verkar han ha fattat att matte inte går m på vad som helst. I torsdags var Zelda & matte med och de har vi inte sett sen ridhusträningen i vintras, så jag räknade kallt m att han skulle dra o hälsa. Han höll ihop! Till och med då det blev tokigt höll han ihop! Var så grymt nöjd m honom, så de där tveksamheterna jag känt inför spökhoppet kändes inte längre stora nog för att faktiskt inte åka. Torsdagens bana och de två varven vi sprang. (GRYMT nöjd m hans slalom!! Sen behöver vi ett fungerande kommando för situationen efter långa tunneln innan raksträckan på slutet)

Och idag har vi då tävlat! Spökhoppet blev ingen liten lagom inoff m blåbär som jag tänkt mig, utan ca 60 starter totalt i blåbär och över 200 under hela tävlingen! Dessutom i ridhus utan läktare = publik på samma nivå som Knott. Men så himla glad att vi åkte! Vi var ute i god tid så vi hann gå en prom på 40 min m Best & Trassel. Knott fick röjt av sig massor av spring tillsammans m Best! Längesen de fick röja ihop!

Måste erkänna att jag var grymt nervös inför starten! Riktiga spaghettiben! Men han var superduktig och när vi väl körde, så hängde benen m helt ok ;) Som väntat drog han och hejade på publiken. Dock redan efter 7an första gånge, men även efter 9an (då jag trodde han skulle göra det). :P Sen blev det disk när 13 av någon anledning missades för en dold tunnelingång :P Men överlag kändes det så himla härligt! Visst, vi har en bit kvar! Men vi är verkligen på gång nu iaf! Behöver bara mer träning och erfarenhet och det kan man ju bara få på ett sätt ;)

Sa jag att vi är på gång?!