Idag började dagen smått kaotisk med en stackars Felix som mobbades av både Knott och Krypet. Vi har det aningen ansträngt här stundtals då Knott verkar tycka att mobba Felix är någon typ av lek, medan Felix bara vill få vara ifred från både valp o unge. Planen att Felix skulle simma idag istället för promenad ställdes in och istället tog D med sig gubbarna & Krypet och drog till tinnerö för en långtur i finvädret. Själv blev jag kvar hemma med Knott och plugg. Fasen vad kul det är att plugga alltså! Även om jag känner att jag verkligen kommit ur det = allt tar mycket längre tid än jag är van vid, så är det ändå så himla stimulerande och roligt. Hoppas innerligt att jag skall lyckas få till att ta de här poängen nu så jag kan ta ut en mastersexamen sen!

Men men... När jag började känna att det räckte m pluggande fick jag nys om att Trassel m matte skulle åka på ridhusträningen trots att de fick hem lille Best igår, så då bestämde jag snabbt att jag och lilla terroristKnottet skulle haka på. Hörde av mig till D och vi beslutade att de skulle hålla sig borta en timme tills jag dragit hemifrån.

I ridhuset hjälpte Knott till att bygga bana på sitt sätt. :P Han kutade runt, smakade på fliset, kampade m mattes ärm, hälsade på folk, skällde på matte när han tyckte hon var för långsam m belöningen och var så där lagom valpig. Sen när de vuxna hundarna skulle köra igång satte vi oss precis utanför ridhusöppningen och körde lite träning själva. Knott filade lite på att runda en kon, funderade över att han inte alls fick plats i plastbyttan matte tagit med till honom och att han verkligen aldrig någonsin övat på kf-beteende på en sån där :P Men han tittade även då o då upp på de vuxna hundarna som hade så superkul ute i ridhuset. Han funderade på dem, men valde alltid matte    Han var verkligen superduktig min lilla skrutt!!

Sen efter en liten stund flyttade vi in i ridhuset och då körde vi filtträning (istället för burträning då jag inte orkade släpa m buren när vi gick upp idag). Hittade en handduk i ryggsäcken, så den fick han ligga på. Aldrig övat detta innan heller, men han börjar förstå det där m att matte gillar att ha honom liggandes i hennes närhet ;) Nog blev det en del skall i frustration, men överlag är han verkligen superduktig! Han kollar upp på de andra hundarna då o då, nån gång ville han gå o kolla närmare, men större delen av tiden vi var där var han iaf på handduken.

Och tusan vad trött han blev av den där tiden vi var i ridhuset, för han har sovit sen dess typ!! Jag som hade tänkt att filma ett burpass här hemma inför veckoutmaningen som drar igång imorn. Knott verkar dock behöva sova just nu... Måste bestämma mig för vad vi skall fokusera på m burträningen denna veckan bara. Han gillar ju buren nu (så länge den är öppen), har skaplig stadga (eller skitbra om man tänker på hur liten han är), men vi har inget frikommando ännu... Så jag vet inte. Kanske skall vi först träna in ett frikommando och sen försöka få in det i burträningen... Men hur mycket kan man kräva av en liten valp som inte ens är 12 veckor än??

Igår fick Knott "vila" från miljöträningen som var inplanerad. Det blev så himla mycket annat som var tvunget att prioriteras och som inte hade hunnits med om jag och Knott skulle åkt m in till valla när Krypet skulle simma. Istället fick han hänga m mig och grabbarna (som numer kallas "gubbarna" trots att Parker då rakt inte är nån gubbe!) på en promenad till tinnerö. Det var superfint väder med en strålande sol, så jag gav det ett försök att få till en gruppbild m mobilen. Det gick väl så där... Knott är ju inte direkt still. Parker tyckte att det där med fotografering var ganska så tråkigt. Felix, som ju älskar att posera, tyckte det sög STOOOORT att behöva göra det tillsammans med Knott som ju inte alls förstått vad det går ut på. Som om inte det där gjorde det hela svårt nog, så hade jag ju bara mobilen m sin ganska så dåliga kamera m mig... Några bilder blev det iaf, men de ligger som ni säkert förstår fortfarande på mobilen :P

På promenaden fick iaf Knott testa på att gå på stubbåker, smaka på viltsvinsbajs, kobajs, mossa och en hel del annat för första gången. Han klättarde på stenar, stockar, sprang på is och gick i högt gräs (hur högt det nu upplevs efter att ha legat under snö ett tag). Allt gör han med bravur. Inte för att jag var rädd för att han skulle vara rädd för nåt i tinnerö direkt... Parker fick dessutom spåra rådjur, men det visade iaf inte Knott sig förstå riktigt än. Själv såg jag rådjuren framför oss i säkert 20 min. :)

Idag blev det dock lite miljöträning för Knottet. Vi var sugna på en tur till Utelivs konkursutförsäljning och då Knott inte kan lämnas hemma, fick han såklart följa med. Att gå på stan var inga problem (fast när det blev sjukt mkt folk lyfte jag upp honom för alla de där fötterna ser ju inte när det kommer ett litet Knott på marken). Duvorna var spännande, men lite konstiga. Blev ingen jakttriggning då de flög/skuttade iväg, vilket ju kändes bra iaf. :) Fanns massor att lukta på och smaka på i stan, så klart! ;) Och för att typ aldrig gå i koppel annars skötte han sig riktigt bra i det! Innan vi gick in på uteliv stoppade jag in honom innanför jackan, så att bara huvudet stack fram. Det var smockfullt med folk på uteliv, men Knott tog det hela med ro. En hel del människor kom fram och hälsade på honom (frågade ras & ålder) och han blev mest bara glad över det. När han blev för trött stoppade han in huvudet innanför jackan och somnade    Ett par kängor till mig och en jacka till D blev det och även om det var 30% på det så kostade det en förmögenhet.    Dock har jag behövt kängor AKUT i flera år nu, så det fick det helt enkelt vara värt!

När D stod och köade hade Krypet hunnit bli riktigt trött och ville tutta, så jag gick ut m Knott och honom. För att kunna fokusera på Krypet så la jag Knott i vagnen och där fortsatte han sova. Han tittade upp ibland för att kolla läget, men åkte så gärna vagn hela vägen till bilen sen.    Ljuvliga lilla valp!!

Är det något jag avskyr så är det att ringa. Seriöst så har jag telefonfobi och de ända jag verkligen ringer utan ångest innan är typ vissa inom familjen (inte ens alla i familjen alltså!). Akuta telefonsamtal fixar jag med. Då behöver jag inte tänka, utan det är något annat som upptar min oro helt enkelt. Så veterinären brukar för det mesta funka bra tex. Eller om något skulle hända Krypet är jag inte det minsta orolig för att jag inte skulle kunna ringa om det var akut. När jag bodde i Spanien kunde jag ringa runt bland spansktalande akutveterinärer för att försöka lösa akuta situationer. Men men... annars, annars så ger telefonen mig ångest värre! Idag var jag dock tvungen att göra ett sånt där telefonsamtal som jag verkligen HATAR! Det var dax att ringa Kolmården angående säsongsjobb hos dem. Samlade mod till mig och ringde, hamnade i kö och fick erbjudandet att de kunde ringa upp. Bra tänkte jag. Inte för att ta emot samtal är mycket bättre än att ringa dem (så ofta som jag låter bli att svara när mobilen ringer!), men hellre det än att svetta mig fördärvad i telefonkö. Så knappade in mitt nummer och försökte plugga lite undertiden jag väntade. Det gick INTE! Slösurfade istället. I en timme! Sen kändes det som att jag nog borde fått ett samtal från dem... så jag ringde igen. *puh* (ångest bara av att skriva det ju!) Fick pratat m en tjej som inte alls tilltalade mig. Hon var svår att få igång ett samtal med. Lät som hon hade sina frågor, skrev ner mina svar och så ställde hon nästa fråga. Lät totalt ointresserad :( De skulle återkomma... Det kändes inte direkt som det blir nåt jobb där nu i vår, men vi får väl se. Sist kom jag ju iaf till intervjun på Kolmården (fast då hade jag en supertrevlig & intresserad tjej att prata m innan).

Iaf, dit jag ville komma var väl egentligen hur sjukt svettig man kan bli när man blir så där löjligt nervös! Frös som jag vet inte vad, men ändå forsade svetten då jag ringde! Känns löjligt på nåt vis att ha en sån telefonfobi. Ibland önskade jag att jag kunde arbeta bort den, men bara tanken på att försöka ger mig ångest.

Nu skall vi äta kvällsmackor, hyra en film att se på nya tvn i våran härliga soffa! Livet är underbart, även om det finns för lite tid på dygnen och man lider av en o annan knepig fobi :)