Direktlänk till inlägg 24 februari 2014
Idag var det dax för agility i ridhuset igen, efter nästan 3 veckors uppehåll för vår del! Kroppen har hela veckan sagt att agility-träningen nog borde läggas på hyllan för några månader nu, men trots att jag vissa kvällar har haft så ont att tårarna inte gått att hålla tillbaks så ville jag verkligen inte missa träningen! Och det är fan värt all smärta i världen, bara själen får den smörjning som agilityn faktiskt ger mig! Trivs så himla bra i våran grupp & de är så snälla, trots att Knott ibland kan dra iväg och störa en del. :)
Iaf så var banan nästan färdigbyggd när vi kom, men den tid som var kvar & under banvandringen fick Knott springa lös i ridhuset själv för att bränna av lite. Och det behövdes! Det räckte m att träningsväskan kom fram hemma så taggade han igång & lät sen tills... eh... vi hade kört två pass?? Uppenbarligen hade han saknat agilityn iaf ;) Han var flängig, skällig, överallt, samtidigt som jag ändå upplevde att han lyssnade bättre än sist då han sprang lös i ridhuset inledningsvis. Han röjde lite o sen körde vi lite för att han skulle dra o kolla på någon som provsprang under banvandringen lite ;) Eller fy, alla de som sitter på huk, de bara måste kollas! Efter att han röjt lite & vi testat att köra några kortare bitar på banan under tiden som de andra banvandrade så tog vi en paus. Knott skällandes på läktaren o jag nere på plan :P
Sen körde vi några slalom m varierat resultat. Vågar inte ha mer än 2 portar (m bågar) än i ridhuset då han snabbt släpper mig helt om det blir tokigt. Så länge han lyckas, gör han det snabbt och skitsnyggt! Men han är väldigt störningskänslig vid slalomet när det blir svårare. Tar m mig de otroligt fina slalomen han ändå gör! Farten har han redan och snart tillåter nog backen här hemma att sätta upp slalomet hemmavid och lägga på antalet portar. :)
Gungan stod näst på tur och där tror jag att jag har lite för bråttom. Han är ju typ helt orädd för den, MEN när han får lite fart upp verkar han ändå tycka att nedslaget blir för hårt. Han tenderar till att hoppas av vid mitten om han har fart m sig upp. Svårt hur jag skall göra, då han ju bjuder på farten själv, men uppenbarligen inte riktigt upplever att han behärskar den? Men men, vi kör vidare. Har ju ingen brådska alls m gungan då en agilitystart inte kommer komma förrän absolut tidigast vid 2 års ålder, gissningsvis ännu senare.
Efter det tog vi en paus på läktaren igen. Denna gången var matte med och middagen, så Knott låg fint, tyst på sin filt och fick äta torrfoder som belöning. Det där funkar verkligen superfint, men det går åt ganska så mkt gotta (dock bara halva middagen...).
Så var det äntligen vår tur på banan.
Typ första gången han testade långhoppet (smallstorlek), 3e gången han testade däcket (smallhöjd) och så platten som han fick problem m när han såg den i ridhuset första gången i höstas (& detta var nog 2a gången den var m sen dess).
Hade en dålig plan för hur jag skulle dela upp banan, men gjorde det iaf på något vis jag inte riktigt minns nu. Testade däcket & långhoppet innan de sattes i kombination & det var ju inga problem alls. 3-4 var heller inga som helst problem. Att hinna m ett blindbyte mellan 6-7 var lönlöst så då blev det bakombyte istället, något vi egentligen inte tränat på.
Första varvet var han grymt stor i svängarna o missade nästan varje hinder :P Tunnlarna suger han inte alls lika bra på inne i ridhuset som han gjorde innan ridhusträningen, så några vägran blev det där med. Men han tog platten utan minsta bekymmer och kom tillbaks m kastade leksaken någorlunda snabbt ;)
När det sen var dax att verkligen försöka köra ett helt varv, så tog han långhopp & däck i bana utan problem(!) vi fick till ett så när som perfekt bakombyte vid 7(!), dock blev det vägran på tunneln efter. Vid 11 eller 15 (minns inte) blev det fel ingång, men annars var det verkligen perfekt! Och när han fått tag i leksaken efter platten vände han o kom direkt tillbaks!! Bästa känslan! Tyvärr så kunde inte D filma oss, då Krypet tydligen höll på o filma sitt öga... och något mer varv ville jag inte ta. Dels för att känslan var så bra & dels för att jag knappt pallade m smärtan som de där j-vla fogarna envisas om att plåga mig med.
Nu tusan längtar jag till våren för mer träning hemmavid! Har nästan helt bestämt mig för att satsa på klickerkloks hoppteknikkurs i vår med, nu när filmkameran äntligen är återfunnen ;)
Men men, sova nu & så får vi väl se om jag kan gå imorn... Drygt en vecka kvar tills jag har tid hos sjukgymnasten & förhoppningsvis får m mig en TENS hem som kanske kan dämpa smärtorna lite...