Direktlänk till inlägg 21 februari 2014
Idag är det 5 år sedan jag mötte Parker på parkeringen här hemma. Det var en mager, omusklad och rädd kille som klev in i vårat liv. Stort sett apatisk i vissa lägen och med en större problematik än jag trodde då jag erbjöd vårt hem som ett tillfälligt boende tills ett eget hem kunde hittas åt honom. 6 månader senare, efter upprepade besök hos "hundpsykologen", blev det bestämt att han inte skulle behöva flytta igen. Han hade funnit sin trygghet hos oss och även om vi redan då visste att han aldrig kommer bli helt "normal" så hade han gjort stora framsteg. Idag 5 år senare är det på sätt och vis en helt annan hund vi har här hemma, samtidigt som hans rädslor och problem tyvärr gör sig påminda allt för ofta fortfarande. Idag firar vi att han blir 7 år, samt att han varit en del av oss i 5 fantastiska år! Vi har gjort en resa tillsammans som få får uppleva! Han är den roligaste fjanten när han mår bra & den finaste barnhunden man kan drömma om!
Dagen till ära fick han vara ensam hemma m tre galna hundar som ljudade mer än vi önskade, pussa på Krypets kusin och mumsa i sig skinkost m brorsornas avundsjuka stirrandes på honom. Förhoppningarna för morgondagen är att han får åka till sitt favoritställe, Viggeby, och springa i kohagarna. Lycklig! Fri! och Trygg!
Här kommer en drös bilder från vårt första år tillsammans
Finaste flocken vi hade då
Den här bilden är så speciell för mig. En av de första (eller DEN första kanske) bilderna där hans kärlek och trygghet till oss lyser igenom så starkt. Går inte att förklara känslan, man måste nog ha upplevt en "Parker-hund" för att verkligen förstå...
Här var matte betydligt räddare än Parker ;) Hoppa några meter ut på en flytbrygga var mest lattjo tyckte Parker ;)
Finaste killen, GRATTIS!!