Tårarna var inte långt borta på dagens hundpromenad. :( Jag mer eller mindre fick tvinga med världens finaste Parker genom bostadsområdet. Han skakade som ett asplöv och ville inte alls med. Oftast brukar spänningar och oro släppa när vi kommer ut på fältet eller in i skogen, men icke. Eller ja, han slutade ju skaka, men när vi gick ut på fältet (vilket alltid brukar få upp svansen) ville han bara ner i diket och gömma sig.    Tog ett varv på fältet och sen gick vi i skogskanten för att sen gå hem tänkte jag (Knott behövde sin promenad!), men istället för att svänga hemåt ville Parker bort mot skogen. Tänkte att han kanske skulle bli glad då och slappna av lite mer så vi gick mot skogen. Väl i skogen så letade han bara gömställen och ville inte alls vara med. :( Inte ens frolic lockade & då jag sträckte fram handen för att ge honom godis så ryckte hela hans kropp häftigt till (= superspänd och stressad). En timme blev vi ute och svansen var ner stort sett hela tiden och han bjöd bara på någon enstaka avskakning. :(

Väl hemma frågade jag D om han märkt nåt speciellt på Parker under dagen eller om han hört smällar/ljud som vi vet stressar Parker. Men D kunde inte minnas något sådant, dock var Parker stressad redan i morse tydligen. När D går m Parker så kan det hända attd e får sådana här promenader då o då, men det är ytterst sällan Parker är så otrygg när jag är ute med honom, om det inte smäller nåt stort precis när vi är ute så klart. Jag minns inte när jag hade en sån här hemsk promenad m honom senast! Finaste underbaraste lilla "emil i lönneberga"   

 

Cecilia

15 februari 2014 14:41

:-(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...