Direktlänk till inlägg 7 februari 2013
2 månader... Det känns som om tiden bara rusat iväg. Men det känns även som om det var evigheter sen. Det kan gå många dagar utan att jag tänker på henne eller saknar henne nu. Och även om det på sitt sätt är skönt, så känns det som om det är alldeles för nyss hon lämnade oss för att det skall vara så "enkelt" redan. :( Det gör ont, hon saknas oss, men samtidigt finns varken tiden eller orken att sakna henne mer än så. På gott och ont. Finaste underbaraste Enya! När vardagen är som mest kaotisk kan jag känna att det är skönt att Enya slapp allt det här. Att hon inte behöver vara i all stress som skulle fått henne att må så dåligt. Sen Knott kom saknar jag ju henne inte heller för att ha en hund att träna. Visst skar det enormt i hjärtat första agilityträningen jag & Knott var och kollade på. Hade ju så gärna tagit banan med Enya! Men annars, annars tuffar dagarna mest på utan henne