Idag var det tredje kurstillfället på stressa rätt kursen. Parkers andra gång! Förra gången var jag jättenöjd m att han faktiskt slutade skaka och inte stressade upp sig mer än han faktiskt gjorde. Målet jag haft/har m kursen har främst varit att få redskap att kunna jobba med hemma och m framtida hundar. Att Parker faktiskt skulle kunna kännas avslappnad i ett rum m massa främmande människor har liksom inte funnits en tanke på.

Men så idag visade han att han minnsann kan! En gång denna veckan (EN GÅNG!) har vi kört filtträning för att bygga ett värde i filten vi har m på kursen. Och denna enda gång verkar ha fungerat! För det dröjde inte många minuter förrän han faktiskt låg på filten idag! Och inte nog m att han fann det ok att lägga sig ner, han sköt ut bakbenen så smått och la sig på höften! Fatta denna fantastiska hund! är så himla stolt över honom idag! Och så himla nöjd att jag faktiskt valde att låta honom gå kursen. Visst ökade stressen bitvis, det blev lite länge för honom och han reste sig och var på g att stressa upp, men efter en stund la han sig igen och vi kunde avsluta positivt! Massa gotta blev det idag, kanske mer än Therese tänker att vi skall använda, men fasen vad jag är nöjd med honom! Tänk förra gången tuggade han knappt på gottat (han sväljer helt vid stress), idag mumsade han och tuggade tom i sig dentastix!

Fantastiska vovve!   

 

HannaH

17 november 2012 13:34

Visste väl det! ;) Fan va kul! Grattis!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...