Alltså, som stor, tung o gravid kunde jag typ acceptera att jag knappt kunde röra mig utan att fogarna skulle strula, men nu ett halvår efter förlossningen vill jag faktiskt kunna vara ute och promenera i våren! Promenad upp till campus (30 min max enkel väg), fika där o sen hem igen och sen en rask tur i skogen på 45 min m grabbarna på kvällen fick tydligen fogarna att skrika i protest. :( Nattens drömmar handlade bara om onda höfter, trasiga ben och annat jobbigt. Kände mig knappast utvilad när jag väl lyckades pallra mig ur sängen och inte gjorde det mindre ont heller. Tog en lugn tur m grabbarna i skogen vilket kändes skapligt (inte bra, men det blev iaf inte värre), men sen var det ju kurs nu ikväll och med allt böjande, upp, ner, springa, busa etc etc så vart fogarna arga på mig igen. :( Fan hur skall det gå m agilityn om fogarna tänker bråka så länge jag ammar?! För även om det är jättetydligt att det blir bättre om jag tar det lugnare o sämre när jag är ute o vandrar mer, så har jag faktiskt INGEN lust alls att foga mig efter fogarna (haha :P). Samtidigt som BM så noga påpekade när jag var gravid att man måste vara försiktig och ta det lugnt även efter förlossningen om fogarna strular. *suck* Nä, fogarna får skärpa sig och inse att det inte är kul att bara få gå en timme om dagen när det är vår!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...