Idag var det så åter dax för ett sjukhusbesök för lillgrabben. Han var lite kinkig när vi åkte hemifrån, så nog fanns det lite oro att han skulle bli rejält förbannad, men oron var så klart helt obefogad. Han somna i bilen på väg till sjukhuset och sov sen gott fram tills det var dax att vakna :) Då vaknade våran lilla solstråle som älskar att stå i centrum. Undertiden som doktorn tittade på hans hjärta låg han nöjt sprattlande och pratade med sin mamma. :) Han skötte sig så exemplariskt att doktorn kunde ha lite anatomyundervisning för läkarstudenten (& pappa) som var med. Efter ultaljudet blev det ett EKG taget, samt vikten på guldgossen. Allt såg bra ut! Så himla underbart! Inte för att jag egentligen trodde nåt annat, men nu vet vi ju verkligen att allt är som det ska. Dessutom är ju hans andning mycket bättre nu med (normal tom?). Känns så himla skönt alltså! Även om han aldrig ju har upplevts "sjuk" sen vi fick lämna neo/iva, så är det så skönt att ändå få bekräftat nu att allt faktiskt ser bra ut!

Det känns som om det var evigheter sen han var så här ynklig faktiskt!

Idag är han så här fin när han speglar sig  

Rättelse: D vill påpeka att han gick med hundarna 45 min igår oxå, så de var inte helt svältande på promenader. Det blev de dock idag :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...