Idag var det min tur att gå till BM för efterkontroll. D och Krypet tog en promenad så att jag slapp ha med gnällig unge in vilket var skönt. Vår söta lilla BM-tant hade med sig en manlig läkarstudent, vilket kändes lite så där inför gyn-undersökningen :P Men iaf, allt såg bra ut, inkl. blodtrycket och pappret jag fick fylla i om hur jag mådde. Vi pratade lite om förlossningen, men kanske mer om tiden efter förlossningen och om hur det var att ha Krypet på neo/iva.  BM påpekade vikten av att gå ner alla kilona jag gått upp, men att de inte skall vara borta förrän om ett år ungefär. När jag sa att jag faktiskt inte planerar att gå ner alla lät hon inte alls glad, men det är ju inte direkt hennes ensak :P Vågen visade på att jag inte gått ner något märkbart sen jag lämnade bb, så det är ju lite kvar då om man säger så :P Känner dock ingen brådska alls, då jag gillar min nya kropp ;) Men visst, kanske tröttnar man på den mjuka goa magen så småningom..? Jag är iaf inte riktigt lika lyrisk över den längre :P Just det, konstaterade för nån dag sen att magmusklerna verkar ha gått ihop nu, så det är väl fritt fram m sit-ups nu. Synd bara att det är så förbannat trist :P LÄr nog inte bli många gjorde liksom. Nä blir nog ingen träning gjord här, annat än ev lite hundträning då. Men vem vet, kanske kan Krypets moster få med mig att träna när hon flyttar till länet i början av nästa år..? Vore kanske något :D

Hundarna fick en värdelös dag idag. När jag och Krypet kom hem så tog vi med alla ut och gick ut 25 min i solen. Inget spännande alls, men Enya fick iaf springa lite lös och jag sög åt mig all sol jag kunde. Andra år brukar jag verkligen behöva den där solen för att orka fungera, men iår har jag knappt reflekterat över att jag saknar den faktiskt! Och detta trots den grymma sömnbristen jag har just nu! Tänk vad ett litet Kryp kan göra  

Imorgon blir ännu en dålig hunddag. Krypet har tid på sjukhuset för att göra EKG och kolla hjärtat med ultraljud igen. Förhoppningsvis konstateras det bara att allt är som det skall och att hans andning kommer bli bra, men oron börjar smyga sig på nu. Det är tur att han är en frisk, pigg pojke som växer och utvecklas som han skall, för annars hade man väl dött av oro nu!

På fredag kommer Krypets farmor och farfar hit, så det lär knappast bli en hundhelg. Nog för att vi brukar komma ut på ordentliga promenader med dem, men Parker slipper helst deras sällskap om man säger så. Och här börjar suget att dra igång agilityträningen verkligen suga i mig.

Nä dax att äta nåt igen och sen göra sig klar för sängen. Håll tummarna för lillgrabben imorn!!

 

fridus

17 november 2011 09:33

Självklart ställer moster upp som träningshjälp! Alternativt kan jag va "världens sötaste kryp-vakt" så får Enya rasta dig ;)
Hoppas det går bra för gullungen på sjukhuset!

KRAM

 

tira

17 november 2011 19:44

Håller alla tummar och tankar på er inför läkar besöket

Ang vikten det är lungt du rasar säkert av dig den med ammningen.Jag har alltid rast extremt av att amma sen kommer magen tillbaka och hemsöker dig efter 10 år ;)


KRAM!!!!!!!!!!!!!!!

 

metalkitten

18 november 2011 19:07

amningen kommer nog få dig att tappa kilon

lite konstigt av barnmorskan att inte verka glad om du vill behålla nåt kilo dock... jag menar - du var väldigt smal innan och ett normal bmi sträcker sig mellan 20kg vilket du kommer vara inom ändå

och det är ändå kvinnorna som har strax över normalt bmi som lever längst (dock inte män - de måste ha normalt)

så lite weird...

dessutom har du ju grymt snygga tuttar nu:P och det håller nog krypet med om! (fast mer i ett matsyfte då)

thecrazypack

20 november 2011 19:04

Ja lite skumt... För jag låg ju tom under "normal" på BMI ibland, så att spara något kilo känns bara bra.

Krypet ÄLSKAR mammas tuttar ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...