Så var Parkers kurs slut och han har lärt sig massor! Kanske inte så mkt agilitygrunder som de andra hundarna på kursen, men MASSOR annat + en hel del agilitygrunder med faktiskt. :)

Idag var vi bara totalt 5 hundar och på 3 instruktörer så fick Parker och jag vara i en egen grupp :) Vi började m däcket och som ni sett så kan ju grabben det riktigt bra :) När vi höll på där så kom en jackrussel (eller om dt är en parson?) farandes och ville hälsa. Vet ni vad Parker sa om det?! Jo värsta mullrande morret och sen hälsade han spännigt på terriern. Matten kom farande och bad så hemskt mkt om ursäkt, men jag var helt tagen av ljudet Parker just gett ifrån sig och det faktum att Parker inte ens reagerande på matten som kom farandes!

Sen fick vi testa långhoppet. Parker kan ju det utanför kursen och tog det skapligt några gånger nu med. Dock hade han lite fullt upp att rulla runt på backen, spana efter vad de andra gjorde, samt hälsa lite på instruktören! :)

Vidare så var det dax för slalom. Och trots att han var lite överallt och höll på m både det ena och andra så tog han sig igenom 4 slalompinnar uppställda enligt allé-metoden flera gånger! Snabbt och snyggt gick det dessutom! Kanske även skall tillägga att det ibland mest bara gick snabbt och kanske inte riktigt enligt agilitybokens regler om hur ett slalom skall utföras, men han hade kul ;)

Så var det då dax för plattatunneln! Haha, den gav vi oss inte ens på att försöka med. Vi undersökte dock ingången och åt en godis där, för att sen KISSA PÅ ingången. *suck* Fjanten är en riktig pissnisse på agilitybanan skall ni veta! Själv blir jag mest lite så där lyckligt fascinerad över hur min pojk som knapt vågade lyfta på benet för 6 månader sen nu går och skvätter mer eller mindre överallt bland alla dessa hundar o människor! Dessutom så beslutade sig Parker för att sätta upp framtassarna på instruktören J när vi stod där och pratade vid tunneln! Nu är J en väldigt mild karl, men det är verkligen första mannen utanför familjen som får något sådant! Tror bara att husse och syrrans H är ok annars enligt Paker! Vi tog den runda tunneln nån gång iaf för att göra någon tunnel. ;)

Efter en kortare paus och lite snabb teori om handling så skulle vi så testa på 3 olika kombinationer! Jag skrattade åt tanken att Parker ens skulle fixa det, men tji fick jag! 3 hopphinder på en nästan rak linje fick vi börja med och det gick galant! Han kunde sitta o vänta tills jag var på andra sidan av första hindret och sen så följde han m superfint till de andra två coh tog dem!!

Andra kombinationen var 3 hopphinder på en kraftig böj och även detta gick över förväntan. Första gången försvann han bort lite för att hälsa lite på nån annan vovve innan han kunde ta sista hindret. Andra gången sket han i sista hindret (vi skyller på matte). Trejde gången gick det felfritt och vi nöjde oss med det. :)

Tredje kompinationen var ett hopphinder, böjd tunnel och sen ett till hopphinder. Parker tog hopphindrena och sket i tunneln, så vi rätade ut tunneln och sen klarade han faktiskt av även denna kombination godtyckligt :)

Sen började det regna så smått o vi skulle in i klubbstugan för sista teorin. Då vi kört en timme på banan och det inte skulle bli nåt mer efter teorin valde vi att åka hem. Kändes onödigt att pressa grabben som varit en stjärna. Regnet är nämligen fortfarande livsfarligt om man frågar honom.

Och även om han har klarat alla hinder och övningar så j-vla bra idag, så är det faktiskt inte det som har impat mest! Utan han har skuttat runt, med hög svans och varit lyckligt mitt bland alla människor på banan! Vid ett tillfälle så gick han tom fram och hälsade på en hund när lillmatten (ett barn alltså!) satt och gav hunden vatten!! Parker närmade sig frivilligt ett barn, där det dessutom stod en vuxen nära och bara nån meter bort satt ytterligare folk! Fatta vad han faktiskt har lärt sig på kursen!!   

 

tira

12 juli 2011 23:06

Det är så otroligt härligt att ha fått följa parker från första början.Att få följa med i alla hans framsteg.Han har kommit så otroligt långt från hur det var i början till hur det är nu <3 Du ska ha all heder i världen för allt du gjort för denna lilla kille.Du är bäst <3 <3 KRAM

thecrazypack

13 juli 2011 06:41

Blir alldeles rörd

 

EmmaSj

13 juli 2011 08:05

Kan ju inte annat än att hålla med Tira. Jag minns Parker som hunden under soffan och bakom den, som hade förlorat livsgnistan, till en sprudlande och glädjefull hund.

O jag blir så glad över att läsa om hans, era, stora framgångar. Helt underbart!

http://www.drommarvisioner.blogspot.com

 

thoora

13 juli 2011 10:36

Vilka härliga framsteg han gör! Även om problematiken är helt annorlunda, känner jag såväl igen mig i Ravessas utveckling. En ägare till en normal hund kommer nog aldrig förstå glädjen över små skitsaker, som är hur stora som helst för oss med speciella fyrbeningar. Men du har ju sån vana från onormala jyckar, att de väl ter sig helt normala för dig. :P

thecrazypack

13 juli 2011 12:55

Ja tänk all glädje över "småsaker" som normala hundägare går miste om ;)

 

Cissi

14 juli 2011 15:47

Alltså snart har ju Parker spurtat om Vinna ;-) (som iofs hälsade på och lät sig klappas av en främmande 12-åring igår - han hade en söt fraggel och korvpåse, då kan man inte vara FÖR farlig, tydligen..)

thecrazypack

19 juli 2011 18:05

Fast bara när det passar herrn vet du ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...