En krigarsjäl har lämnat oss och saknaden är enorm

Zorro

  2002-02-15 - 2011-02-25  

Zorro är speciell på många sätt och vis! Han var min första egna hund. När jag lärde känna honom var han livrädd för alla människor. Jag hade jobbat med honom i 3 veckor innan jag faktiskt "såg" honom. Han tittade på mig och jag kände direkt att HAN skulle jag ha! Den där blicken! Han tog sällan fram den, men varje gång jag såg den så visste jag varför det blev han!

Sen följde veckor, månader, år med att få denna rädda hund att må bra och fungera. Jag minns så väl än idag första gången han viftade på svansen åt mig! Han mötte mig vid grinden vid siestan då jag ofta hämtade in honom för att han skulle vänja sig vid allt inne. Han stod där och viftade förväntansfullt på sin svans, glad    Men jag var fortfarande så läskig att han sen flydde och jag fick tränga in honom i ett hörn för att få tag på honom. Zorro tyckte aldrig om att bli upplyft, men han slutade iaf att hugga efter en.

Jag minns hans första möte med snön. Vi hade flugit från ca 20 grader varmt Spanien och landade 5 på morgon och till -20 grader i kalla Sverige. Det låg ett tunnt lager nysnö på marken och Zorro rullade sig fascinerat i den. Tills han insåg hur kallt det var! Första vintern älskade han snön, rullade sig i den och insåg sen att han FRÖS. Med tiden lärde han sig att rulla sig precis innan vi gick in, så att han kunde värma sig i soffan sen.

När jag sen beslutade mig för att flytta ner till Spanien igen ville inte Zorro följa med, så han fick flytta till min mamma. 2,5 år senare när jag flyttade hem igen, med ytterligare tre hundar ansåg sig Zorro bo med mamma och Elsa och jag fick snällt finna mig i det. Jag fick njuta av honom när han hälsade på eller när vi hälsade på hos honom och mamma, men hur mkt han än uppskattade att ses så var det tydligt att han ansåg sig höra ihop med mamma.

Han kommer alltid vara min första egna hund. En liten krigare med temperamt, som fick kämpa en massa mot allergier och tjorvig mage. Killen m den mest fantastiska blicken, de vackraste öronen, den skummaste pälsen och den kassaste andedräkten som vi älskade och älskar högt!   

 

metalkitten

25 februari 2011 17:19

lilla allergiska, alien ögon, stinkbreath:(
kommer alltid minnas första gången jag träffade honom och du sa att han var rädd av sig och det första han gjorde var att hoppa upp i mitt knä och lägga sig tillrätta:P

<3

 

HannaH

26 februari 2011 16:56

Speciell är helt klart rätt ord på den älskade lille rävhunden.
Kraaaam!

 

Tua

27 februari 2011 10:09

Stor kram till er som är sörjande kvar !

http://rockadog.bloggplatsen.se

 

fridus

4 mars 2011 20:08

Glömmer aldrig första gången jag träffade honom och han bet mig i näsan när vi busade i sängen! Gullunge! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...